- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
301

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’301

de kringboende folkens gudar nedsjönko till "avgudar",
som blodigt förhånades.

Så tillkom monoteismen. Den andliga grund, ur
vilken den sprang fram, var den oinskränkta lydnaden
under samvetets bud: låter jag Gud härska oinskränkt i
mitt vilje- och handlingsliv, ser jag kravet härå
omutligt för mig och alla, så ter det sig såsom något helt
enkelt och självfallet för mig: Den Gud, som har
oinskränkt makt i mitt och andras inre, han måste ock ha
makten i yttervärlden, ban är "all världens Gud".*

En omedelbar genklang härav är det vi förnimma i
den vördnad, varmed Immanuel Kant böjde sitt huvud
för två i lians ögon likvärdiga betraktelser: åsynen av
den nattliga stjärnhimlen och förnimmelsen av
sedelagens majestät i hans eget inre. I den
oändlighetsförnimmelse, Vintergatans myriader solar ingåvo honom, fann
ban det enda värdiga motstycket till den obevekliga
kraft, varmed samvetets "kategoriska imperativ"
talade i hans eget inre. Av de skildringar vi ha över Kants
liv förstå vi, att dessa hans ord 0111 samvetets omutliga
majestät icke voro tomma ord i hans mun. Här låg
grunden till mannens — och hans tänkandes ■— storhet.
-— Det är underbart, att samvetslagens kraft under de
2y2 årtusendena från Amos till Kant förmått hålla
stånd mot tänkandets utveckling under samma tid.
Om vi på IV2 århundrade från Kant låtit förbrylla

* För denna sin övertygelse söker den religiösa människan inga
naturvetenskapliga eller logiska bevis: det är för henne en trons
sak. Och hon lämnar lugnt åt framtiden att bekräfta denna
hennes intuitiva tro. Fast vår tid framför andra är det
vetenskapliga tänkandets tid, har den dock ingalunda visat sig ur stånd
att lämna stödjepunkter för befintligheten av en slutlig
mötespunkt för tanke ocli tro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free