Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’319
gestfullt förbidade, vad lians dom över dem månde bliva
— han, som fångat t. o. m. den vällustige tyrannen
Iie-rodes öra och fått ett visst välde över honom — han var
nu, för sin oräddhet inför denne furste, av honom
kastad i fängelse, helt säkert fylld av dystra aningar om
sitt öde. Ej under då, om hans tankar och
förhoppningar gingo hän mot den barndomsvän, som ban hoppats
vara kommen att på denna syndiga jord grunda ett nytt
rike, ett rättfärdighetens rike.
Men säg, m. å., tror du, att detta är allt, som ligger
i Johannes’ fråga. Kan du ej därur läsa fram något
annat och mera än yttre — låt vara personlig — nöd och
förhoppningar för egen del. Där finnes ett ord i
Johannes’ fråga, som pekar på, att i hans inre rör sig något
annat, något som ej direkt liar att göra med, hur det i
detta livet skulle gå för honom som här frågade: jag
menar ordet förbidan, "skola vi förbida någon annan?"
Ack, de voro nog så många i Israel på denna tid, som
inte förbidade något alls. Underkuvandet under det
romerska världsväldet må än så mycket ha sårat
judafolkets ömtåliga självständighetskänsla — i ett folk äro
alltid de legio, som förstå att för personliga syften draga
fördel av nya "konjunkturen". Och sådana hade
säkerligen det nya. världsväldet medfört. Här fanns
tillfälle att förtjäna pengar — inte bara för dessa
publikanen som gingo förtryckarnes ärenden och därvid, med
orättfärdighet, skaffade sig själva stora förmögenheter.
Nu hade liandel, köpenskap och allt slags hantverk fått
en guldålder, här anlades vägar, här idkades en
hovhållning, som ej på länge haft motstycke i Israel. Vi
kunna lätt tänka oss, att de nu voro otaliga, som glömt
bort att, — förbida: att med sin andes innersta hunger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
