- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
357

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’357

kelse för denne outtröttlige Gudstjänare, som aldrig
misströstade om människosjälar, utan av sitt oändligt rika
förråd strödde rikt, ymnigt, slösande, inte bara i den
goda jorden, utan också bland törnena, på stengrunden,
ja, på vägen, där fåglarna åto upp det, och därvid
tänkte: "För människor är det omöjligt" — att här skulle
kunna växa något — "men för Gud är allting möjligt,"
O, kunde vi lära något av denne underbare Mästare
och hans underbara tro! Kunde vi lära oss, att. det inte
är endast andakten, bönelivet, som "ger", utan lika
mycket lydnaden, det lydaktiga fullbordandet av Guds
verk. Kunde vi lära oss, att när vi ur vår bönkammare
gå ut bland människorna, vi icke skola möta dem, själva
mätta och belåtna, för att giva dem av vårt överflöd,
utan möta dem med vår andes hunger och törst efter
Gud, efter att hos dem möta de, låt vara ofta
söndertrasade, vanställda, förorenade spillrorna, men dock
brottstycken av Guds skapargärning. Kunde vi få upp
ögonen för att även hos oss gudsbelätet är söndertrasat,
förorenat, i bästa fall stympat och ensidigt. Då skulle
vi inte vid vårt möte med människorna bli så hårda, så
dömande, så docerande, utan vi skulle möta. dem med
den öppna famnen, ja, med beredvillighet att själva
krypa ned, ställa oss i skuggan, bli små ocli ringa. Då
— först då — skulle människorna få möjlighet att
förstå oss. Ocli då •—■ först, då — skulle vi kunna förstå
dem. Då skulle vi finna "mat att äta", dryck att stilla
vår evighetstörst, ibland kanske hos den fallne, den
last-bare — och se att kanske även hos honom finnes törst
efter renhet — ibland kanske hos den förvärldsligade
och förytligade — och se, att icke ens han lyckats föröda
hela sin fond av evighetstörst — ibland kanske hos ’ ’fri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free