Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets utvecklingshistoria. Sex föredrag av professor Sven Ekman, Uppsala - V. Mutationsforskningens historia (14 febr.) - VI. Mutationen — utvecklingslärans grundproblem (21 febr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
V. Mutationsforskningens historia (14 febr.).
Frågan om den ärftliga variationens uppkomst och natur är gi-
vetvis av grundläggande betydelse för en djupare förståelse av ut-
vecklingens gång. Variation kan vara av följande slag:
1. Modifikation. Härmed menas individuella avvikelser
från typen, som icke äro ärftliga, åtminstone icke i påvisbar grad.
2. Nykombination, d. v. s. ärftliga förändringar, som be-
ro på bastardering (hybridisering). Ehuru ärftliga kunna de dock
icke ha förorsakat utvecklingen i stort sett, ty de innebära icke upp-
komst av nya anlag, endast omkombination av gamla.
3. Mutation, d. v. s. förändring av gamla, resp. uppkomst
av nya anlag. Detta slags variation har för den levande naturens
utveckling varit den ojämförligt viktigaste.
Den som först gjorde ordet mutation mera allmänt bekant, var bo-
tanisten H. de Vries i Amsterdam. Han menade därmed en plötsligt
framträdande ärftlig förändring, som innebär en ganska betydande
olikhet gentemot föräldrarna.” De av honom anförda exemplen ha
emellertid senare visat sig vara nykombinationer. Numera menar
man med mutation varje ärftlig förändring, den må vara hur liten
som hälst, blott den ej beror på bastardering. Mutationer i denna
mening ha långt före de Vries varit föremål för diskussion, t. ex. av
Lamarck och Darwin, senare av A. Weismann, amerikanaren Tower
m. fl. Meningarna hos dessa forskare ha starkt divergerat.
VI. Mutationen — utvecklingslärans grundproblem (21 febr.).
Tack vare den moderna ärftlighetsforskningens metodik har man
kunnat säkert konstatera ett stort antal mutationsfall. Man har
också underkastat hithörande frågor en välbehövlig begreppsanalys,
särskilt den mycket omstridda och centrala frågan om förvärvade
egenskapers ärftlighet. Redan Weismann hade betonat den med
hänsyn till denna fråga viktiga skillnaden mellan fortplantningscel-
lerna (groddplasmat) och kroppens övriga celler, arbetscellerna
(somat). Från denna synpunkt innebär frågan om förvärvade egen-
skapers ärftlighet följande specialfall:
1. Yttervärlden, ”miljön””, förändrar direkt groddplasmats arvs-
massa, som sålunda förvärvat en ny egenskap. En ärftlig förändring
(mutation) blir resultatet.
2. Miljön förändrar både groddplasmat och arbetseellerna på
ungefär samma sätt: ””parallellinduktion””.
3. Miljön förändrar blott arbetscellerna, men dessa i sin tur
groddplasmat, och dettas förändring yttrar sig hos nästa generations
arbetsceller på samma sätt som hos föregående generation. Ex.: En
häst stärker genom övning sina springmuskler, och fortplantnings-
cellerna påverkas härav icke endast i allmänhet, utan så, att fölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
