Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdöda djur. Fem föredrag av profesor C. Wiman, Uppsala - II. Skräcködlor eller Dinosaurier (25 april)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN
Ri
NE
MOVES
39
Fig. 1. Helopus Zdanskyi. Livsbild. Original.
lyssna icke sticka upp mer än hjässan. Djuret levde av växtdelar,
som klipptes av med tandrader, som verkade ungefär som en nagel-
tång eller sidoavbitare. Födan slukades otuggad. —
2. Tanmus sinensis (T”An heter den kinesiska geolog, som först
hittade skelettet. Sinensis betyder kinesisk) är också en Dinosaurie
men av ett helt annat slag än Helopus och tillhör också professor An-
derssons byte. Den var av samma storleksordning som Helopus och
levde liksom denne i vatten. Den gick på bakbenen ungefär som
t. ex. en höna. På bakfötternas tår sutto breda klövar, som, ehuru.
på annat sätt, medförde samma fördel som Helopus” vidgade tramp-
ytor. De betydligt mindre framfötterna, som hos denna grupp av
Dinosaurierna, Ornithopoderna (— Fågelfotingar) brukade använ-
das som händer, voro försedda med styva simlappar. Huvudet var
stort, och födan tuggades på ett grundligt och säreget sätt. Under-
käkshalvorna voro sinsemellan rörliga, så att tandraderna vid tugg-
ningen vickade inåt. Dessutom kunde underkäken i sin helhet skjutas
framåt och bakåt. Födan maldes mellan de som filar mot varandra
verkande breda tandraderna. Tänderna blevo vid detta sätt att
tugga hastigt nog utnötta, men de ersattes undan för undan ur de
s. k. tandmagasinen. Dessa underkäkens säregna malrörelser kunde
icke försiggå utan att återverka på överkäken. Alltefter som detta
tuggsätt utbildades räcklades även överkäkens benfogar isär, så att
slutligen alla kraniets ben, utom naturligtvis hjärnkapselns, blevo
rörliga mot varandra. En något liknande anordning förekommer hos
ormarna, där huvudets ben tänjas isär, då ormen ”sväljer”” ett byte,
som ibland är flera gånger tjockare än ormen själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
