Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musikens mästare. Sex föredrag av Riksprogramchefen Julius Rabe och Docenten Gunnar Jeanson - Wolfgang Amadeus Mozart, av J. R. - Ludvig von Beethoven, av J. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
italiensk opera liksom »Cosi fan tutte» (Så göra de alla), Wien
1790, och Titus, Prag 1791. I sitt sista verk, » Trollflöjten», 1791,
återvänder Mozart till det tyska sångspelets form. Stycket
skrevs för en förstadsteater i Wien och i sin musik tog Mozart
upp den tyska folkvisans tonfall. Djup innerlighet och be-
själad poesi har han gjufit över varje takt, och detsamma gäller
om hans sisfa instrumenfalverk, de stora symfonierna i Ess-
dur, g-moll och C-dur (den s. k. Jupitersymfonien), stråkkvar-
tetterna, klarinettkvintetten och hans Requiem, som han aldrig
hann fullborda. SPÅR:
VE UDVIG VON BEETHBOKEN, den största av de s. k. wiener-
klassikerna, var född i Bonn vid Rhen den 15 eller 16 december
1770 och kom som fjugutvåårig man fill Wien efter att i hem-
staden ha fått en första ut-
bildning och verkat som alt-
violonist och cembalist i kur-
furstens av Köln kapell. I
Wien blev han Joseph Haydns
elev men framträdde fill en
början huvudsakligen som
pianist. Särskilt berömd var
han för sina fria fantasier,
där han släppte lös ett mörkt
och demoniskt temperament,
som befvang hans åbörare.
Också hans kompositioner
äro från första stund väsent-
ligen bekännelse i toner. Som
etisk personlighet besjälad av
Kants och Schillers pliktidea-
lism strävade han även som
skapande musiker att ge sina
verk den högsta grad av renhet och logisk nödvändighet. Därav
hans långsamma sätt att arbeta och hans outtröttliga skisserande
och filande på sina stora verk. Därav också deras formella kon-
centrafion och balans, varigenom de trots sitt romantiska be-
kännarpatos förbli i egentlig mening klassiska.
Till sinnelaget var Beethoven övertygad demokrat. I Bonn
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
