Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förhistoriska kulturutvecklingen i Norden. Sex föredrag av Professor Sune Lindqvist - Bebyggelseformer - Gravskick - Forntidens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädande ersattes emellertid — eller fillökades — den forna
strandbebyggelsen med utpräglad slättbebyggelse i därfill tjänliga
trakter. Den senare hade redan före stenålderns slut på många
håll nått ungefär samma omfattning, som bondebygden ägde
ännu för ett eller ett par sekler sedan. I vissa trakter, som nu
ligga öde, särskilt på Öland, Gofland och i vissa delar av Väst-
norge, kan man dessutom iaktta falrika tomter med hägnade
åkerlotter omkring, vilka övergåvos vid slutet av den romerska
tiden.
Såväl fiske- som åkerbruksboplatserna ge åtskilliga vittnes-
börd om byggnadskonstens utveckling.
Gravskicken.
Icke blott som en av fornforskningens viktigaste fyndgruvor
spela gravarna en betydande roll. I skilda fiders sätt att ta
vård om de dödas kroppar avspeglas påtagligt ändringar i tro
och sed, föranledda av växlingar i förhållandena ofta långt
utanför Nordens gränser. Defta gäller både i fråga om över-
gången från det enkla överhöljandet av liket på boplatsen fill
byggandet av ståtliga stenkamrar (dösar, gånggrifter och häll-
kistor) eller till likens nedsänkande, jämte god vapenutstyrsel,
i s. k. jordgravar och även när man sedermera, under bronsål-
dern, övergick fill bränning. Under järnåldern inträffade väx-
lingar mellan jordande och bränning äro utmärkta mätare av
skilda, fidvis kristna påverkningars styrka och verksamhets-
krets. Förekomsten av särskilt påkostade, präktiga gravar
från vissa epoker har också sin stora samhällshistoriska bety-
delse.
Forntidens folk.
De förefrädesvis ur gravar samlade skelettdelarna av forn-
fidens människor visa, att redan de första, som beträdde Skan-
dinaviens mark, efter all sannolikhet ägde i stort samma raska-
raktärer, som nutidsbefolkningen fått i arv. På det hela taget
har också Norden, och framför allt den Skandinaviska halvön,
varit väl skyddad för alla de folkvågor, som fid efter annan
sköljt fram över andra delar av Europa, än plötsligt och med
våldsam kraft, än långsamt, hart när osynligt, men ändå kanske
i längden lika betydelsefulla. Särskilt under gånggriftstiden,
möjligen ock dessförinnan dels under benåldern, dels i och med
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
