Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägen och sanning. Fyra föredrag av Lektor Wilhelm Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä gen och sanning.
Fyra föredrag av Lektor Wilhelm Cederschiöld.
F ÖRR I TIDEN var det inte så många här i landet, som kunde
skriva och läsa. Därför blevo många märkliga händelser aldrig
upptecknade av de människor, som upplevde dem. Man berät-
tade för de yngre, vad man hade sett och hört. Dessa talade i
sin tur om det för sina efterkommande, och så kunde en historia
leva 1 folkets mun släktled efter släktled i hundratals år, ända
tills någon skrivkunnig man tecknade upp den. Det är ganska
mycket av vårt och andra folks historia, som har gått till efter-
världen på detta sätt.
Nu vill ju hävdatecknaren framför allt reda ut, vad som verk-
ligen har hänt. Och när han finner, att en historia under långa
tider har levat som folksägen, innan den tecknades upp, blir
han misstänksam och undrar, om den verkligen kan vara sann.
Vårt minne är ju skröpligt. Mycket glömmer man bort under
årens lopp. Somligt blandar man ihop med likartade händelser,
som man har hört falas om vid andra tillfällen. Annat lägger
man fill rätta för sig, därför att man tycker, att det bör ha varit
på det sättet.
Och så kan en ursprungligen sannfärdig berättelse under årens
lopp förvandlas fill fantastisk sägen, även om ingen enda av be-
rättarna vet med sig, att han har farit med osanning. Våra
domare ha många exempel på att t. o. m. åsyna vittnen lämna
alldeles felakfiga framställningar av händelser, som de själva
ha upplevt. Och var och en vet ju, hur ryktet kan förvränga
sanningen. Det är då ej så underligt, att många forskare ha
kommit till den uppfattningen, att den muntliga traditionen är en
ohjälpligt grumlig källa och att det är förspilld möda att för-
söka vaska fram några sanningskorn ur den.
Men på senare fid ha andra vetenskapsmän lyckats dra fram
det ena exemplet efter det andra, som peka i motsatt riktning.
Här och var ute på landsbygden har man träffat på sägner, som
man med hjälp av bevarade handlingar har kunnat kontrollera.
Alldeles sann har väl ingen av dem varit, men de ha innehållit
förbluffande mycket, som har varit alldeles riktigt, och det fastän
händelserna ha filldragit sig för två eller tre hundra år sedan.
För eff par år sedan berättade en gammal bohuslänsk snickare
en sägen om den danske kungen Sven Tveskägg, och när man
jämförde den med de historiska källorna, upptäcktes det, att
allmogen på Jylland för ungefär 800 år sedan berättade samma
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
