Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska kulturlandskapet. Tre föredrag av Fil. dr Åke Campbell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land endast i mycket ringa utsträckning varit föremål för kultur-
historisk eller etnografisk beskrivning.
Att draga en besfämd gräns mellan vad som bör kallas
kulturlandskap och vad som bör kallas naturlandskap låter sig
ej göra. Rikfigast torde vara att säga, att Jet landskap, i vilket
kulturmänniskan uppbyggt ain tillvaro som kulturmänniska, är ett
kulturlandskap, medan naturlandskapet möter dels i ödemarks-
områdena, dels i sådana områden, där människan böjt sig under
naturens lagar och alltså likt naturfolken levat sitt Liv väsentligen
som naturvarelse.
I vårt land, där en tredjedel av arealen i jordbruksstaftistiken
anges som improduktiv mark, är det rena nalurlandskapet, öde-
marken, rätt väl företrätt, dock blott i spridda, mindre områden.
Obebodda skär, orörda myrar och andra impediment kunna
räknas hit liksom områdena kring högfjällens toppar, dit någon
gång turisten eller vetenskapsmannen tar sig fram, men där
ingen folksfam kunnat finna sitt livsuppehälle. Däremot ej de
områden ovan odlingsgränsen, dit fjällappen vandrar med re-
narna. Dessa, liksom alla områden med nomadiserande befolkning,
äro inga ödemarker i egentlig bemärkelse. Men de äro dock i
stort sett naturmarker och deras landskap är en art av natur-
landskap.
Den nomadiserande lappen förhåller sig gent emot jorden och
växtligheten passiv och improdukftiv lik de egentliga natur-
folken. Han förändrar ej det landskap, i vilket han lever, fill
kulturlandskap. Något odlingsarv uppbygger han ej där. Med
ständigt samma utrustning generation efter generation driver
nomaden fram i ett oföränderligt naturlandskap.
Uppkomasten av kulturlandskap synes alltid förknippat med upp-
komsten av bygder, rymmande bofast befolkning. Med bunden-
heten fill en besfämd plats genom hus och åker sammanhänger
odlingsarvet. Genom arvet av röjda ängar, brutna och plöjda
åkrar, vägar, hägnader, byggnader m. m. växer kulturlinjen i
landskapsbilden ut generation efter generation, och först här-
igenom förmår människan övervinna nafturlandskapet och upp-
bygga kulturlandskapet.
Alla detaljer i kulturlandskapet, t. ex. hägnader och vägar,
måste kunna förklaras ur förhållanden, som sammanhänga med
boraasthet och bygd. Rågångar, hägnader, gränser gå fram över-
allt i detta landskap, uppdelande och avskiljande, bildande ett
egenartat linjespel i geometriska figurer. Nomadernas landskap
saknar däremot gränser, och nomadfolk ha alltid haft svårt
att respektera de bofasta folkens gränser.
Till vatten och betesplats går nomadens färd utefter d9jur-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
