Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Höstens föredragsserier: grundlinjer och litteraturhänvisningar
- Perpetuum mobile. Föredrag av Lektor Ernst Herlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perpetuum mobile.
Föredrag av Lektor Ernst Herlin.
UNDER ÅRHUNDRADEN ha spekulativa
uppfinnarehjärnor sysslat med problemet om den fulländade maskinen
— perpetuum mobile — maskinen, som utan yttre påverkan
kan hålla sig själv i rörelse, på samma gång som den utför
nyttigt arbete. I de flesta fall ha dessa apparatkonstruktioner
varit rent mekaniska. På ett hjul äro fästa tyngder, vilka under
tyngdkraftens inverkan falla nedåt och därvid sätta hjulet i
rörelse. Det roterande hjulet uträttar det nyttiga arbetet och
lyfter samtidigt upp tyngderna till deras förra höjd, så att de
på nytt kunna falla. I en annan typ av dessa maskiner äro de
fallande tyngderna ersatta med en vattenmassa, som störtar ned
mot ett vattenhjul, vilket i sin tur driver den anordning, varmed
vattnet åter pumpas upp.
Den »evigt rörliga» maskinen, evighetsmaskinen, har dock
visat sig vara en utopi. Arbete kan nämligen icke skapas av
intet. Även de uppfinnare, som bortsett från kravet på att
maskinen skall uträtta nyttigt arbete och endast eftersträvat
en apparat, som väl igångsatt bibehåller sin rörelse all tid, ha
nått samma nedslående resultat. Varje maskin erbjuder nämligen
ofrånkomliga friktionsställen, i vilka arbete förloras i form av
värme, och på grund av denna energiforms speciella natur kan
värmeförlusten icke av maskinen återvinnas som mekaniskt
arbete. För att motverka denna bortläckning av energi, har man
utrustat maskinen med massor av hjul eller kombinerat den med
magneter, kapillärrör o. d. Men allt har varit förgäves.
Ibland har man utifrån smugglat in de små energibelopp, som
behövas för att hålla maskinen i gång, genom att utnyttja
lufttryckets och temperaturens växlingar, ljusstrålning o. d. En
maskin av sådant slag är dock t3rdligen intet verkligt perpetuum
mobile.
Med det oåtkomligas lockelse har perpetuum mobile-problemet,
ehuru vetenskapen sedan länge påvisat dess orimlighet, hållit
sig levande i allmänhetens intresse ända in i våra dagar.
BÖCKER ATT LÄSA:
Tallqvist, Hj.: Energi och entropi. Natur och Kultur 1923. Hft. kr. 2: 25,
inb. kr. 3: —-.
Jonsson, E.: Mekanikens gyllene regel — lagen för energien, i Liv och
materia I, utgiven av I. Sefve. Norstedt & Söner 1929. Inb. 3: 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Mar 24 22:05:01 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrad/1932/0084.html
