Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstens föredragsserier: grundlinjer och litteraturhänvisningar - Benedikt Spinoza. Tre föredrag av Docent Åke Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv. Missförstådd av samtiden och oftast av sina få personliga
vänner, dog han 1677, och kort därefter utkom av trycket
hans huvudarbete, Ethlca, ordine geometrice) demondtrata,
sedeläran i geometrisk bevisning, vari hela hans filosofiska system
finnes inneslutet. Själv hade han tidigare, 1674, givit ut
Trac-tatud Theologico-Politicud, teologisk-politisk avhandling, i vilken
han med stor värme och logisk skärpa försvarar tankefrihetens
princip.
Spinozan betydeide i idéhistorien är framför allt den att hans
filosofiska system står som den historiskt verkningsfulla urtypen
för en konsekvent förklaring av tillvaron dorn ett förnuftigt i alla
dina delar abdolut lagbundet helt.
Vi kunna lättast rubricera Spinozad filodofi och angiva de
termer, som äro viktigast att komma ihåg, genom att ange hans
svar på tre filosofiska fundamentalfrågor.
Den kundkapdteoretidka frågan. Varifrån kommer vår kunskap,
och huru kunna vi bestämma dess sanning? I sitt svar på denna
fråga är Spinoza rationalidt, d. v. s. han anger vårt förnuft
(lat. ratio) vara den verkliga kunskapskällan, och den kunskap
förnuftet ger oss om världen är dann, därför att damma lagar
äro bestämmande för skeendet i världen och för
förnuftsverksamheten.
Den metafydidka frågan. Då förnuftet sålunda kan fatta
tillvaron sådan som den är, vad är då denna tillvaros yttersta
förklaringsgrund, yttersta princip? I sitt svar på denna fråga
är Spinoza monidt, ty han räknar blott med en förklaringsprincip,
dubdtanjen. Detta begrepp är det centrala i hela Spinozas
filosofi. Substansen är den enda ordaken till allt, men då orsaken
ej kan skiljas från verkan, så är allt i tillvaron egentligen
endast substansens datt (lat. modus) att framträda. Då Spinoza
också kallar denna substans för Gud och det materiella och
det andliga endast äro två olika sidor, två uppenbarelseformer,
två attribut hos Gud eller substansen, så har man också
betecknat hans system som panteidtidkt.
Den etidka frågan. Vilken är det godas princip, och huru
skola vi leva för att vårt liv skall vara i överensstämmelse
med denna? Då Spinoza, som vi sett, räknar med en nödvändig
orsaksmässighet, kaudalitet, finnes i hans system icke någon
plats för en fri vilja, och vi kalla honom därför determinidt.
Det godas princip, det goda i sig är dubdtanden, Gud, som ju också
är det abdolut förnuftiga. Vår uppgift blir då att skola vårt
förnuft så, ,att vi i den mån det är möjligt se allt, vårt eget liv
inberäknat, ur det eviga förnuftets synpunkt, under evighetend
dyn-vinkel (lat. sub specie aeternitatis). Detta betyder också den
89
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
