Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radioteatern - Omkring Eugene O’Neills Elektratrilogi. Av Olov Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra delen, De j’agade, handlar om Lavinias hämnd för
mordet på fadern. Örin, som blivit sårad i kriget, återkommer ej
hem förrän efter faderns död. Han vet ingenting, anar ingenting.
Sedan flera år tillbaka har det stått en förtäckt strid mellan
mor och dotter om inflytande över den veke Örin. Nu
utkämpas den sista striden om honom. Har Lavinia dyrkat sin
far nästan som en älskad make, så älskar Örin sin mor med en
mer än sonlig lidelse. Syskonens incestbetonade kärlek till
föräldrarna skärper. genom hela dramat den tragiska
konflikten. Orins kärlek till Christine är så stark att Lavinia
endast genom att i Orins närvaro konfrontera modern med
den mördade, på vars bröst hon ställt den ask, i vilken
Christine förvarade de giftiga piil erna, lyckas får Örin att svikta
i sin tro på hennes oskuld. Hämnden fullbordas, när hon för
Örin till Brants skepp på varvet i hamnstaden och genom ett
skylight låter honom bevittna ett möte mellan de älskande. I
rasande svartsjuka skjuter Örin ned Brant, sedan modern lämnat
hans skepp. Vid underrättelsen härom begår Christine självmord.
Trilogins tredje del, De betöade, behandlar Orins och
Lavinias slutliga uppgörelse. Örin har efter moderns död fullkomligt
fallit samman. Han förtäres nu av en lidelsefull åtrå till
Lavinia, som efter Christine’s död blomstrat upp och
utvecklats till en strålande avbild av deras sköna mor. När
syskonen återvänt efter en lång resa till Söderhavet, dit Lavinia
fört Örin för att försöka ge honom glömska av det
förgångna, återse de barndomsvännerna Peter och Hazel, två
syskon, som redan i trilogins första del presenteras såsom
svärmiskt förbundna med dem. Lavinias enda önskan är
nu att leva ett lugnt liv och gifta sig med Peter, men då
slår Orins incestbetonade svartsjuka ut i full låga. För att
till varje pris förebygga hennes giftermål, skriver han ned en
bekännelse om mordet på Brant och lämnar dokumentet i Hazels
händer med en fordran att hon på Lavinias och Peters
förlovningsdag skall låta denne få veta hela sanningen. Med detta
som påtryckningsmedel tvingar han Lavinia att avstå från
Peter. När han under en häftig uppgörelse med systern kommer
underfund med sin kärleks rätta natur och hopplöshet, stå de
båda syskonen mot varandra liksom tidigare mor och dotter,
och Lavinia hetsar honom till självmord. Ensam, den siste av
atridernas ätt, går så Lavinia in i det spöklikt ödsliga
Mannon-ska huset, vars port hon för alltid stänger efter sig med orden:
»Jag vill leva med de döda och gömma deras hemligheter och
de skola få hetsa mig tills förbannelsen är gäldad och den sista av
släkten Mannon har rätt att dö.»
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
