Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Radioteatern - François de Curel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOTEA TERN.
Säsom ANDRA PROGRAM i éerlen »Det moderna dramat»
q er radio teatern i februari »Den nya avguden» av Francois de Curel,
vilken härnedan preéenteraé av Edvard Alkman.
Under månaden planerat bl. a. ett framförande av Jean-Jacqueé
Bernardo nya drama »Hjärtevägen»; en orienterande artikel om
författaren återflnneé å eld. 92.
NÄR FRANCOIS DE CUREL på
varen 1928 sjuttiofyraårig gick bort, så
försvann med honom ur tiden det franska
dramats originellaste personlighet och
största namn under de senaste fyrtio
åren. Den stora publiken, till vilken han
aldrig friat, insåg knappast vidden av
sin förlust, men om man öppnat en
enquéte bland nutidens franska
dramatiker för att få veta, vem de erkänt som
sin stormästare, skulle rösternas
överväldigande flertal fallit på Curel. Få, om ens någon, skulle för
sitt eget anseendes skull vågat vägra honom detta bevis på
sin tacksamhet och sin beundran.
Redan historien om, hur han upptäcktes som dramatiker,
är dramatisk. Sommaren 1891 hade Antoine, den franska
scenens store förnyare, dragit sig tillbaka till landet med en
kappsäck innehållande nära 500 manuskript, ur vilken de äkta
pärlorna för nästa säsong skulle fiskas upp. Han fann ett
drama, UEnveré d’une minte (ordagrant: »Ett helgons avigsida»),
signerat med ett okänt namn; det höll honom vaken en hel natt.
När han skrev till den uppgivna adressen, fick han av en herre,
som hette Curel, det svaret, att det i kappsäcken fanns två
stycken till av hans hand, signerade med olika namn. »Kanske
ni finner dem.» Antoine hade redan funnit dem, och han antog
alla tre. Redan på vintern spelades det första och blev en av
Théåtre Libres mest uppmärksammade framgångar. Det hör
till historien, att alla dessa dramer refuserats av Paris båda
officiella teatrar. För dem hade det nya geniets dramatiska
konflikter och scenspråk varit hebreiska.
Trots det att Curels debut av kritiken mottagits med största
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
