Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Musik - Johannes Brahms - Ein deutsches Requiem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satsen är mäktig och fulltonig. I fråga om orkesterbesättningen
går han emellertid icke utöver den senare Beethoven,’ liksom
han över huvud ständigt bibehåller den klassiska måttligheten.
Med sin självtagna uppgift som traditionens vårdare har
Brahms först och främst haft en etisk avsikt: han ville värna
musikens inre och egna värden i motsats mot yttre glans och
prakt; han satte uttryckskraft, värme och adel framför starka
sinnliga sensationer och avvisade all inblandning av
utommusi-kaliska idéer. Alla de stora klassikerna äro hans läromästare,
framför allt dock Beethoven, som han »hörde marschera bakom
sig», då han arbetade på första symfonien. Biilows yttrande
om »de tre stora B-na» Bach, Beethoven och Brahms var
visserligen överord i den mån det vill jämställa de tre i
betydelse, men det inordnar Brahms i hans rätta sammanhang.
Därjämte var han emellertid även romantiker, närmast av
Schumanns typ, och mellan de båda konstnärerna rådde,
såsom bl. a. framgår av den o vari nämnda tidskriftsartikeln, största
sympati och valfrändskap. Vid Schumanns bortgång var Brahms
bland de närmast sörjande, och han hyllade också i toner
vännens minne (främst i Ein deutsches Requiem).
Det viktigaste är emellertid icke Brahms* anknytning till
andra mästare och riktningar utan hans egen personlighet.
Hans traditionsbundenhet gör honom icke till en tom
efter-sägare. Inför hans starka individualitet och omisskännliga
inre storhet är det, när allt kommer omkring, tämligen likgiltigt,
om han en gång var »framtidsmusiker» eller konservativ.
Gereon Brodin.
EIN DEUTSCHES REQUIEM.
Texten till »Ein deutsches Requiem», som utsändes från
konsertföreningen i Stockholm den 26 april, har Brahms själv
sammanställt ur bibeln. Texten återgives här nedan i svensk
översättning. Kören dominerar hela verket igenom; solopartier
(för sopran och baryton) förekomma endast i tre satser: den
tredje, den femte och den sjätte.
I.
Saliga äro de som sörja,
fy de skola bliva tröstade. (Matt. 5:4.)
De som så med tårar
skola skörda med jubel.
De gå ut gråtande
och bära sitt utsäde;
de komma åter med jubel
och bära sina kärvar. (Dav. ps. 126: 5
ff.)
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
