Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 1933. Svensk självstyrelse. Internationella ekonomiska frågor - Svensk självstyrelse - III. Docent Adolf Schück: Medeltida stadsliv i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böndernas fria varuutbyte inskränktes till förmån för borgarne
(ett från tyskan inlånat ord), vilka nu framträda såsom en
särskild samhällsklass. Det forna tinget ersättes av ett utvalt
borgareutskott, rådet, vilket på en gång var stadens styrelse och
domstol. I spetsen för dessa rådmän stå borgmäétare, medan
konungamaktens intressen alltjämt företrädas av fogden. Rådet
Magnus Laduiås’ privilegiebrev för Jönköping, utfärdat år 1284.
bestod av 36 medlemmar, av vilka en tredjedel fungerade varje
år såsom »sittande råd» på rådhuset, stadens domstols- och
administrationsbyggnad. För att förhindra, att det talrika
tyska borgerskapet skulle få ett alltför övermäktigt inflytande
inom städernas styrelse, bestämdes, att högst hälften av rådets
medlemmar fingo vara av tysk börd.
Till en början hade de olika städerna egna lagar och
rättssedvänjor, men omkr. i35o kom en för Stockholm utarbetad
étadé-lag att bliva gällande för alla rikets städer. Denna kom att
giva de svenska städernas kommunala liv en i stort sett enhetlig
prägel och den blev ända till 1734 gällande rätt inom dessa.
Samtidigt hade landsbygden sin särskilda lag, som innehöll
många från stadslagen avvikande bestämmelser.
I fråga om beskattning gällde även olikartade bestämmelser
i staden och på landsbygden. Den som vunnit burökap i staden,
d. v. s. blivit borgare, skulle erlägga en årlig förmögenhets-
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
