Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 12. December 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket blod, som överhuvudtaget var möjligt utan att
åstadkomma förblödning till döds. Det tillhörde icke o vanligheterna
att man inom loppet av ett par dagar avtappade en 3-—4 liter blod.
Då bloduttömningar kring det förra seklets mitt började
på att övergivas, utgick denna reform egendomligt nog från
de homöopatiska läkarna, som
i fanatisk tro på sina
minimal-doser vågade, vad inga andra
läkare skulle haft mod att
åtaga sig ansvaret för,
nämligen att behandla till och med
lunginflammation utan
åderlåtning. Och då det härvid visade
sig, att de flesta patienterna
icke desto mindre överlevde,
började tron på
bloduttömningarnas nödvändighet att
vackla. Härtill kom så den
naturvetenskapliga medicinens
genombrott kring mitten av
förra århundradet. Vår
uppfattning om sjukdomarnas
väsen blev genom den s. k.
cellu-larpatologien fullständigt
förändrad, och då man så
småningom vann en allt klarare
insikt i den, utomordentliga
betydelse, som tillkommer blodet vid bekämpandet av
infektioner, blev så att säga varje droppe av denna vätska dyrbar och
man övergick till den motsatta ytterligheten, nämligen att
skarpt fördöma varje form av bloduttömning.
Sedan sekelskiftet visar medicinen emellertid en viss tendens
att återgå till bruket av åderlåtning. Men gränserna för dess
användning äro nu mycket snäva, och de blodmängder som
avtappas ojämförligt mycket mindre än förr.
Åderlåtningens historia är av så stort intresse, därför att
den visar hur olika omdömena kunna utfalla om en och samma
behandlingsmetod och följaktligen, hur utomordentligt svårt
det är att bilda sig en mening om vilken verkan, som bör
tillskrivas ett visst läkemedel. Från vår tids ståndpunkt måste
åderlåtningen i den utsträckning, som den tidigare användes,
betraktas som läkekonstens största villfarelse. Men det är ju
icke uteslutet, att framtidens dom blir mindre hård.
Robin Fåhræué.
456
Fig. 2. Bildfr ain ställning av de
vanligaste åderlåtningsställena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
