Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnornas vilja.
"O, kvinnorsäger den franska
feministen Olympe de Gouges i sin
"Förklaring av kvinnans rättigheter" år
1789, "vilka hinder som än uppresas
framför Eder, det står i Eder makt att
övervinna dem. / behoven blott vilja
det!n
Detta är ord, som alla svenska
rösträttskvinnor böra ha i minne i dessa
dagar, då frågan om deras
medborgerliga rättigheter läggas fram för
riksdagen i en kunglig proposition oeh det
för första gången gäller icke blott
försöksmobilisering av vänner och fiender,
utan en strid, där utgången är osäker
och kan bero på en handfull röster för
eller emot.
Ty nu är dagen kommen för de
svenska kvinnorna att säga ifrån vad de
vilja, om de önska att bli fullmyndiga
medborgare i det samhälle, där de göra
sin livsinsats, eller om de ännu vilja
vänta som undermåliga
samhällsmedlemmar, ovärdiga till allt utom till
att draga skatt, lyda lag och arbeta.
Även de icke röstberättigade ha
medel att vid de stora avgörande
ögonblicken få den lagstiftande
församlingen att lystra. De kunna låta den veta
sin mening så tydligt och enigt, att
riksdagens män, för så vitt de anse sig
representera även kvinnorna och deras
intressen, icke kunna undgå att ta
intryck därav.
Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt förbereder nu en
Rösträttsdag, då kvinnor över hela landet skola
få tillfälle att säga ifrån, att de mena
allvar med sitt krav på medborgarrätt.
Enligt förslag av verkställande
utskottet komma möten att hållas Maria
bebådelsedag den 25 mars, eller om
hälgdag på någon ort ej anses lämplig
lördagen den 23 mars.
Lokalavdelningarna av L. K. P. R. böra ta initiativet
men söka samverkan med andra
kvinnoföreningar såsom Fredrika
Bremer-förbundet, Hvita Bandet, K. F. U. K.,
Socialdemokratiska kvinnoklubbar och
kvinnliga fackförbund m. fl. Man har
tänkt sig att om möjligt både manliga
och kvinnliga talare skulle uppträda
på mötena, till Adlka män så väl som
kvinnor skola*inbjudas. För att
mötena skola få så fästlig karaktär som
möjligt vill verkställande utskottet
lägga anordnarna på hjärtat att söka
anordna uppläsning och sång t. ex. av
K. G. Ossian-Nilsons dikt i Iduns
kongressnummer "Kvinnornas lösen" eller
kantaten från kongressen av Sigrid
Leijonhufvud. Då det framför allt gäl-i
ler att stödja den kungliga
propositionen bör utdrag ur denna överallt
uppläsas på mötena och en resolution i
anslutning till densamma fattas.
Med dessa anordningar har
Landsföreningen givit ett tillfälle icke blott
för varje föreningsmedlem men för
varje vän av kvinnans rätt att
demonstrera sin övertygelse. Det är icke blott
de aktiva rösträttskvinnorna som denna
dag som annars skola gå i elden. Varje
kvinna som håller på sitt
människovärde och sitt köns intressen
tillräckligt för att vilja se könsstrecket
brutet, som stänger kvinnorna från
medborgarskap, varje man, som önskar se
landets mödrar och döttrar som
fullmyndiga medborgare, bör vara med
denna dag om icke förr. Vi måste
komma ihåg att redogörelser for mötena
skola spridas telegrafiskt över hela lan
det, att antalet deltagare skall räknas
i högkvarteret i Stockholm och
visserligen även sedan i riksdagen.
—
Kvinnlig professor i Kristiania. D:r
Kristine Bonnevie, norska statens
representant vid sommarens
rösträttskongress kommer troligen att
utnämnas till professor i zoologi vid
Kristiania universitet Stortingets
budgetskommitté tillstyrker utnämningen.
Världssituationen i
blixtbelysning.
I juni blir det ett år sedan Sverige
under några korta, ljusa sommardagar
lick erfara en fläkt av den mäktiga
rörelse, som med sina trådar omspinner
jorden och har till mål ingenting
mindre än hela världens kvinnors politiska
frigörelse. Den Internationella
kvinnorösträttsalliansens kongress visade, att
det icke blott är en handfull svenska
kvinnor, som upptagit aktivt arbete för
denna sak, utan att samma arbete,
samma strid pågår i snart sagt varje
civiliserat land.
Den Internationella
kvinnorösträttsalliansen räknar i denna stund 22
anslutna nationer med 27
nationalföreningåa. Av dessa stå 3 — Australien,
Finland, Norge — redan vid målet.
Inom det amerikanska förbundet finnas
6 "rösträttsstater". Den sista stjärnan i
Amerikas rösträttsbanér betecknar
Californiens seger i oktober 1911.
Ytterligare 5 stater stå inför avgörandet i
år. I Ohio och New Hampshire
kommer inom några månader beslut att
fattas om frågan skall upptagas till
omröstning 1912, och i Oregon,
Kansas och Wisconsin skall omröstning
ske i november. Ett intensivt arbete
nedlägges från kvinnornas sida i dessa
stater för att bereda väg för reformen.
Med det färska exemplet från
Californien för ögonen anses utsikterna
synnerligen ljusa.
Utom i Amerika och hos oss är
frågan f. n. mest brännande i England,
situationen i England, där kvinnorna
i snart 50 år arbetat för sin politiska
frigörelse, kan bäst betecknas med
följande ord, hämtade ur en ledande
artikel i The Common Cause, den
engelska Landsföreningens för kvinnans
politiska rösträtt officiella organ: "Vi
emotse 1912 års parlamentssession med
den tillförsikt, som icke är blind för
de faror situationen kan medföra och
äro beslutna att besegra dem." Stor
missbelåtenhet råder för övrigt inom
alla kvinnorösträttskretsar över de
dunkla och intetsägande orden om
rösträtten i konungens trontal.
Bland de mera betydelsefulla steg
mot den kvinnliga rösträttsfrågans
lösning, som på senare tid tagits i
England, räknas den resolution, som
fattades av arbetarepartiets stora kongress
i Birmingham, där det bland annat
heter: "Intet rösträttsförslag är för
partiet antagligt, som icke innefattar
kvinnor."
I början av denna korta översikt
räknades Norge med bland de länder, som
redan stå vid målet Detta är dock icke
fullt korrekt, då kvinnorna i vårt
västra grannland ännu icke hunnit
fram till alldeles samma politiska
rättigheter som männen. Såsom frågan
nu står, kommer det dock med all
sannolikhet icke att dröja länge förr än
den allmänna rösträtten for kvinnor
blir införd även där. Vänsterpartierna
ha den på sina program, och inför det
faktum att kvinnorna redan äro
väljare, kommer säkert högerns motstånd
att vika. En mäktig högerförespråkare
för den allmänna rösträtten för
kvinnor är den nya norska
justitieministern Stäng, som anser, att det första
tillskottet av kvinnliga väljare icke
åstadkommit några som helst
rubbningar i väljaremassan, varför han på det
livligaste tillråder sina landsmän att
redan nu taga steget fullt ut.
Världsintresset spänner sig för
närvarande över de skandinaviska och
anglosachsiska länderna och stora
förhoppningar knytas vid 1912. Varje
enskilt nederlag är allas nederlag, varje
enskild seger, allas seger.
S. B.
—
"Nej är det så..."
De voro ensamma i kupén, damen, som
var på väg till ett av sommarens valmöten
för att hålla ett föredrag och damen, som
skulle till en badort för att rekreera sig
efter vinterns ansträngande sällskapsliv.
Den senare betraktade med illa dold
nyfikenhet sin reskamrat. Rösträttsmärket på
vänstra kapp uppslaget visade ju vad sorts
människa hon var, och det kunde vara
intressant nog att komma en sulfragett in på
livet. Den s. k. suffragetten märkte icke
den uppmärksamhet hon väckte, utan
syntes vara fullt upptagen av att ordna
innehållet i sin resväska.
Plötsligt såg hon upp, räckte fram ett
litet tunt häfte och 6ade med en avbön i
rösten:
"Jag hoppas ni inte misstycker litet
röst-rättslitteratur. Mina medresande bruka
vara så snälla och ursäkta min påflugenhet."
Tacket var en smula reserverat, men
flygbladet blev i alla fall emottaget och läst.
Efter ett par minuters förlopp kom frågan:
"Så underligt att ni bryr er om politisk
rösträtt — det är väl ingenting att stå
efter? Min man säger att jag ska’ gärna
få hans, men jag vill visst inte ha den och
så följer det väl i alla fall en del
obehagligheter med arbetet — bara det att bli
misstänkt som suftragett?"
"Får jag tala om en liten historia för er,
men ni får inte bli stött — lova mig det!*’
— "Suffragetten" såg så snäll och godmodig
ut, att damen med nerverna gav sitt löfte.
"Förresten är jag inte alls någon deciderad
motståndare till rörelsen — anser den
endast onödig", tillade hon.
"Jo, min historia lyder så här: Det var
en gång en stackare, som för något brott
även dömdes att vara förlustig
medborgerligt förtroende. Då han inte visste vad
detta innebar, bad han domaren om
förklaring. Denna förklaring kunde han inte
riktigt fatta och så sporde han:
"Får jag äta som förr, nådig domare!"
"Ja, det får du."
"Och dricka som förr!"
"Ja, det får du."
"Och sova som förr."
"Ja, också det."
"Tack nådig domare, då är det bra, då
är jag nöjd som det är."
"Att en stackars okunnig människa, som
denne av lagen dömde missdådare, har en
sådan uppfattning är ju inte att undra
över, men att–-"
"Men att upplysta och bildade kvinnor
dela hans uppfattning, tycker ni är ägnat
att förvåna — var det så ni menade?"
"Förlåt, men ni lovade att inte bli stött?"
"Det är jag inte heller — ni har kanske
ratt från er synpunkt — men vad jag och
min umgängeskrets ofta beklaga är att ni
genom att arbeta så intensivt för rösträtt
förbiser andra, närmare liggande och
mycket viktigare frågor, som t. ex. — —"
Hon avbröt sitt tal, som om hon haft
svårt att fortsätta.
"Vilka frågor, menar nil" —
"Suffragetten såg ut genom föstret för att den
andra inte skulle känna sig generad av sin
rodnad.
"Mannens målsmanskap över hustrun, så
att hon inte har ett ord att säga vid
användningen — kanske förslösandet — av de
pengar hon fört med sig i äktenskapet. En
så upprörande orättvisa bryr ni er inte om,
bara om rösträtt och rösträtt."
Det blänkte till i den sålunda anklagades
ögon, då hon inföll:
"Kära, ni ar ju så gott som en av oss, och
jag önskar ni kunde ta emot er mans
rösträtt — den blir säkert väl använd. Det är
bara en sak ni inte förstår: vår maktlöshet
ulan politisk rösträtt. — Om ni har era
pengar i ett kassaskåp — vad behöver ni
för att komma åt dem?"
"En nyckel, naturligtvis."
"Just precis — och nyckeln till
lagstiftningsreformer heter politisk rösträtt.
"Nej, är det så–då förstår jag–"
Tåget stannade i detsamma. De två
damerna tryckte varmt varandras händer,
innan den nyomvända steg av.
"Här är mitt kort, Bkicka mig flygblad!"
ljöd hennes röst från perongen. "Här
komma de!"
Ett helt fång av vita blad fladdrade ut
genom kupéfönstret, glänste i solskenet och
uppfångades under glada skratt
"Tappade ni skrifterna!" frågade
konduktören, som i detsamma gick förbi.
"Nej — jag bara sänder några olivblad ut
i världen."
Frigga Carlberg.
En minnesstod åt Fredrika
Bremer.
Alla svenska kvinnors angelägenhet.
"Kvinnorna äro ett stort, nytt folk i
skötet på de trötta nationerna", säger
en fransk författare. Kanhända han
har rätt, som en profet har rätt, då
han siar om framtiden. Tack vare
sina ledare skola kvinnorna måhända
en gång knnna bli ett stort, nytt folk.
Den första, som visade de svenska
kvinnorna vägen till framtidens land
var Fredrika Bremer. Sällsynt
levande står hennes gestalt än i dag,
hennes namn lyser av hennes
personlighets milda glans. Aldrig knnna de
svenska kvinnorna avbörda sin
tacksamhetsskuld till Fredrika Bremer.
Men ett uttryck för vad de känna
gent emot banbryterskan med det
varma hjärtat kunna de ge genom att resa
henne en minnesstod. Alla svenska
kvinnor skola vara med och bidraga
till den stöden, den skall resas genom
en kvinnornas nationalinsamling. Ty
det Unns ingen kvinna i hela Sveriges
land, som icke på ett eller annat sätt
njuter frukterna av Fredrika Bremers
gärning.
Frågan om en staty åt Fredrika
Bremer har varit före flera gånger förut.
Den som nu på nytt väckt frågan till
liv är skriftställarinnan fru Hilda
Sachs. Stockholms F. K. P. R., som
upptagit fru Sachs’ idé, har redan
hållit ett möte i Stockholm där fru Sachs
framlade sin älsklingsidé om
äreminnet åt kvinnosakens pioniär. Enligt
hennes förslag skulle det resas i någon
park, exempelvis Humlegården, och
hon tänkte sig att barnen skulle leka
omkring den vänliga mamsell
Fredrika, som skulle sitta där med en bok
i handen i sin vackra femtiotalsdräkt
med spetsmössan kring det milda
ansiktet.
Det är förslagsställarinnans mening
att frågan om Fredrika Bremer-statyn
skulle tagas upp i alla F. K. P. R. i
landet och att dessa tillsammans med
andra kvinnoföreningar skulle
igångsätta insamling för ändamålet.
Stockholms F. K. P. R:s styrelse kommer att
i första hand omhändertaga frågan och
utskicka inbjudan och upprop till
övriga föreningar.
De F. K. P. R., som önska Fredrika
Bremer-föredrag av fru Sachs, kunna
vända sig till L. K. P. R:s expedition
för uppgörelse.
—
Mrs. Carrie Chapman Catt, den
Internationella kvinnorosträttsalliansens
ordförande, som efter
Stockholmskongressen anträdde en resa runt jorden,
belinner sig för närvarande i Indien,
efter att ha förut besökt Syd-Afrika,
Egypten och Palästina. I ett brev till
alliansens styrelse sammanfattar mrs
Catt sina intryck av betydelsen av
kvinnorösträttens genomförande i
England även för kvinnorna i de
halvciviliserade länder, som lyda under det
brittiska väldet: "Vi erkänna alla
betydelsen för hela den civiliserade världen
av en seger i England, men jag för min
del har icke förr än nu insett, vilken
mäktig faktor denna skulle bli i
förbättrandet av de halvciviliserade
kvinnornas ömkansvärda ställning."
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/1/0003.html
