Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 11
RÖSTRÄTT FÖR KYIHfiTOR
3
Kvinnorösträtten i
Australien.
I flera landsortstidningar bar nyligen
förekommit en artikel om
kvinnoröst-rättens verkningar i Australien.
Författaren vill särskilt göra gällande, att
man märker mycket litet av dessa
verkningar, liksom på det liela taget av
kvinnornas deltagande i det politiska
livet.
Kvinnornas förmenta intresselöshet
för- politiken anser förf. bero därpå att
kvinnorna i Australien ha det så
mycket bättre än i Europa. Vad först
intresselösheten beträffar — kan någon
som verkligen känner till politik på
allvar tro att kvinnorna skulle fått
politisk rösträtt utan att de själva
visat intresse därför? Den kvinnliga
rösträttsrörelsen i Australien daterar
sig ända från 1869, då de första
rösträttsföredragen liöllos. Den första
föreningen för kvinnans rösträtt bildades
1884 och följdes inom kort av flera
föreningar i de olika staterna, vilka 1903
sammanslöto sig till "WomeiTs Federal
Political Association". Dessa
föreningar ha utvecklat en stor livaktighet och
inlämnat den ena petitionen efter den
andra till parlamentet. De ha efter våra
förhållanden räknat nått detta mål
ofantligt fort: i Nya Zeeland fingo ju
kvinnorna rösträtt redan 1893, och
sedan ha de övriga staterna kommit efter
i rask följd.
Och sedan kvinnorna erhållit
rösträtt, ha de överallt visat sig ivriga att
bereda sig för att väl använda
densamma — de ha hållit möten och föredrag
och diskussioner och
upplysniugskur-ser och utvecklat en sådan politisk liv-
aktighet att männen måst rycka upp
sig för att liålla jämna steg med dem.
Som mätare på intresset får väl
också deltagandet i valen anses. Det kan
ju nämnas att 1910 för hela det
australiska statsförbundet kvinnornas röster
från 1906 ökats med 12 proc., männens
blott med 8 proc. Då kvinnorna på
Nya Zeeland första gången utövade sin
rösträtt hade över 78 proc. av kolonins
fullvuxna kvinnor anmält sin avsikt
att rösta, och av dessa hade mer än 85
proc. faktiskt röstat. 1909 röstade över
78 proc. av de röstberättigade
kvinnorna, medan av de röstberättigade
mannen 81 proc. utövade sin rösträtt —
alltså ett mycket vackert resultat för
kvinnorna i betraktande av de mycket
större svårigheterna för dem att
infinna sig vid vallokalerna med landets
dåliga vägar och långa avstånd och
svårigheten att lämna hemmet. I
valstatistiken för de övriga staterna finna
vi ungefär samma siffror.
Orsaken till den intresselöshet
artikelförfattaren tror sig finna hos
kvinnorna anser han ligga däri att
kvinnorna ha det så bra. "Yrkena stå henne
öppna", säger han. "I socialt hänseende,
i kvinno-, moder- och barnaskydd blir
här mera gjort, försökt och
experimenterat än man i Europa med all dess
skolvishet kan drömma om. Allt som
kan göras för kvinnan är gjort utan
hennes aktiva medverkan, varför skall
hon då lägga sig i det hon i det
hela taget icke begriper?" Förf.
glömmer emellertid att dessa sociala
reformer genomförts först sedan kvinnorna
fått rösträtt. Så är t. ex. förhållandet
med ålderdomspensioneringen, lika lön
för lika arbete, maximalarbetsdag,
reglering av ekonomisk samverkan mellan
man och hustru, förbättrandet av
hustruns förmögenhetsställning i
rättsligt avseende, medling och skiljedom i
arbetstvi ster, butikstängningslagstif
t-ning, åtgärder mot prostitutionen o. s.
v. Som ett exempel på att det
verkligen är rösträtten som hjälper
kvinnorna att driva sina önskemål
igenom kan det nämnas att i Nya
Syd-Wales Women’s Christian and
Temperance Union i 20 år utan
framgång strävat efter att utsträcka
skyddsåldern för flickor. Så fingo kvinnorna
där rösträtt 1902, och redan innan årets
slut var denna ålder höjd från 14 till
16 år, och sedan har den ytterligare
höjts till 17 år. Det är alltså verkligen
kvinnornas aktiva medverkan som
behövs. "Eva blir densamma, med och
utan röstsedel", säger förf. Nej, hon
blir icke densamma — utan röstsedel
är hon en ropandes röst, med röstsedel
däremot vad professor Reuterskiöld
kallat "en politisk maktfaktor".
Mot förf:s påstående att kvinnan
röstar "som sin fader, broder, man eller
käraste, eller på kandidat Pettersson,
därför att han är en sådan hjärtegod
man, ger hennes barn choklad eller
låter tvätta hos henne", kan anföras ett
yttrande av J. G. Findlay,
generalpro-kurator och kolonialsekreterare på Nya
Zeeland, vilken säger: "Jag tror icke,
att erfarenheten på Nya Zeeland under
de sista fjorton åren motsagt sir
William Fox’ ord, vilka jag är beredd att
upptaga som mina egna: Han sade:
Kvinnan är jämngod med mannen i
inflytande och förstånd; hon är mer
än jämngod med honom i sitt intresse
för en sund lagstiftning och i känslan
for vad som bäst kan befordra ett
lands sanna väl. Hon låter sig mindre
MIbblONER KVINNOR
HAVA REDAN AVGIVIT
SIN RÖST FÖR SINGER .
VÄLJ DENSAMMA OCH ÄVEN
NI SKALL BLIVA BELÅTEN
MED DENNA FÖREBILD FÖR
ALL SYMASKINSFABRIKATION.
ofta frestas att rösta mot sin verkliga
övertygelse... Om en kvinna föresatt
sig ett stort mål, går hon rakt på det...
Jag tror att hon i allmänhet skulle
komma att rösta på den rätta sidan."
Det bästa beviset för de goda
verkningarna av kvinnans rösträtt ligger
emellertid i följande resolution, vilken
fattades i det australiska
statsförbundet den 17 nov. 1910. Den lyder så:
"Senaten är av den åsikt, att kvinnans
politiska rösträtt för Australien haft
de mest välsignelserika verkningar.. i
det den givit mera framskjuten plats
åt lagstiftningen rörande kvinnor och
barn, ehuru kvinnorna icke till den
grad sysselsatt sig med dessa frågor,
att de förbisett andra av vidsträcktare
betydelse. I allt som rör försvaret och
riket som helhet ha de visat sig lika
(Professor MONO)
Oöverträtfat medel för erhällande av klar och fräsch hy.
Pris Kr. 3.—, 5 50, och 10.—.
FRANSKA PARFYMMAGASåNET
21 Drottninggatan 21, Stockholm.
Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476)
Jlär Penelopes mamma
skulle omvändas.
Av Evelyn Sharp.
(Översättning från engelskan.)
"Då du är ute för att omvända
hedningar", sade jag till Penelope, "så begå aldrig
det misstaget att försöka omvända dina
vänner. Det finns ingenting som din vän
har så svårt att förlåta dig, som att du haft
näsvisheten att lägga dig i hans åsikter.
Ser du, vänskapen, som är ett sällsynt och
svåråtkomligt själstillstånd, har ingenting
med åsikter att göra. Det är av vikt vad
«n tillfällig bekantskap tycker om dagens
frågor, därför att du måste tala med
honom. Det betyder däremot inte det minsta
vad din vän tycker, därför att vänner
behöver inte tala, bara vara tillsammans,
vilket inte har något med åsikter att göra.
Nu talar jag naturligtvis inte om de eviga
sanningarna, därför att om din vän inte
ser på dem med samma ögon som du, är
ingen vänskap möjlig. Man kan aldrig
omvända folk till de eviga sanningarna,
bara till den speciella manifestation av dem
som uppenbaras för den tidsålder vi
lever i."
"På det sättet", invände Penelope, "skulle
clet vara omöjligt att omvända folk till
någonting, såvida de inte redan är omvända
Altan att veta av det."
"Just så", sade jag. "Därför är det
för-^pilld tid likaväl som näsvishet att försöka
omvända sina vänner. Och eftersom din
mor är en av de få mödrar jag känner, som
också är sina barns vän, råder jag dig
allvarligt till att inte —"
"Det låter mycket bra", invände
Penelope igen, "men mamma är ännu inte
omvänd till den speciella manifestation av den
•eviga sanningen, som är känd under
namnet kvinnans rösträtt; och man kan inte
stå ut med att bo ihop med någon som
tycker att alla rösträttskvinnor är bråkstakar,
när man själv är en av bråkstakarna."*
’"Teoretiskt sett", fortfor jag, "skulle du
väl kunna det, — om —"
"Men jag bor inte tillsammans med
mamma teoretiskt sett", avbröt Penelope, "och
om du verkligen tror, att du inte kan
omsända henne för att hon aldrig skulle för-
låta dig, får jag väl ta den risken själv.
Fast det är inte alls lätt att med hjälp av
en hörlur omvända en gammal fru till den
eviga sanningen."
Till slut blev jag emellertid övertalad att
företa omvändelsen. Saras hälsning, då hon
öppnade för mig på den för ändamålet
utsatta dagen, var därför något förbryllande.
"Fröken Penelope sa’ att fröken skulle
vara snäll och vänta i salongen, tills hon
liar slutat omvända frun", sade Sara i den
lugna tonen hos en som intet budskap, hur
underligt det än vore, kunde bringa ur
fattningen.
Jag undrade om det inte vore bättre att
jag väntade i tamburen, eftersom
dubbeldörrar inte äro ogenomträngliga för ljud.
Sara visade emellertid vägen till salongen
utan att ge detta förslag ett ögonblicks
allvarlig eftertanke.
"Man kan höra allting som sägs till frun
precis i hela huset — det vill säga, om frun
kan höra det", förklarade hon lugnt.
Samtalet hade nått en kritisk punkt, då
jag som ofrivillig lyssnare slog mig ned i
salongen. Detta slöt jag mig till av den
omständigheten att båda talade på samma
gång. Plötsligt blev det lugnt, och
Penelope tycktes reda sig mycket bra.
Frånvaron av invändningar föreföll mig emellertid
underlig, tills den fick sin förklaring i ett
plötsligt utbrott från modern, just som
hennes dotter nått höjden av övertygande
vältalighet.
"Jag hör inte ett ord av vad du säger,
barn. Skulle du vilja ge mig min hörlur",
sade Penelopes mamma och avbröt henne
omedvetet i en mening.
Tydligen blev hörluren skaffad till rätta,
ty nu kommo invändningarna haglande, då
Penelope tåligt började om igen.
"Sådan smörja, barn!" lydde ett avbrott
i böljan. "Jag har då aldrig gjort något
för att hindra din utveckling som du kallar
det. Jag medger att jag satte en gräns för
jiu-jitsu, men det har inte med detta att
göra."
"Nej, älskade mamma, det har det inte",
avbröt Penelope, "och jag har aldrig sagt
att du hindrade min utveckling. Vi är
inte rösträttskvinnor därför att vi ha
personliga skäl till klagomål, utan för att
kvinnornas ställning i allmänhet —"
"Du skall aldrig kunna övertyga mig om
att du kan förbättra kvinnornas ställning
genom att vara okvinnlig —"
"Vi är inte okvinnliga —"
"Jag är säker på att jag sett en
rösträtts-kvinna avritas i en tidning, Penelope, och
hon såg förskräcklig ut! Jag kommer
alldeles tydligt ihåg det — en sådan okvinnlig
och obildad människa hon såg ut att vara.
Det var en mycket ansedd tidning det stod
i, ocli den skulle aldrig —"
"Lilla mamma, du har så många gånger
berättat för mig hur alla de ansedda
tidningarna på den tiden kallade Florence
Nightingale för en förskräckligt okvinnlig
varelse för att hon ville gå ut i kriget utan
förkläde och sköta fullvuxna män, i stället
för att stanna hemma och sköta det barnet
hon inte hade", ropade Penelope i hörluren.
"Ja, det gjorde de visst", ropade hennes
mamma, liksom om hennes sannfärdighet
dragits i tvivelsmål. "Alla möjliga elaka
och lögnaktiga saker spreds ut om den
präktiga kvinnan! Men nu —"
"Nu", sade den illfundiga Penelope, "är
ingen kvinna i England mera hedrad. Detta
visar, tycker jag, att vi inte ska tro allt
vad1 tidningarna —"
"Penelope", avbröt hennes mamma tvärt,
"jag liar tappat min hörlur igen, så du
kan så gott ringa efter téet."
Spår efter drabbningen voro alltjämt
synliga, då Sara släppte in mig i moderns
rum. Hörluren stack fram ur kolboxen,
vilket alltid var ett tecken till ett upprört
själstillstånd i Penelopes hem, och både hon
och hennes mamma höllo på att leta efter
glasögonen, som för ögonblicket försvunnit.
Då modern fick se mig, bannlyste hon alla
eviga sanningar och deras manifestationer
och tog emot mig med samma världsvana,
som för femtio år sedan ansågs dölja för
gäster ocli tjänare att husets härskarinna
någonsin hade några egna känslor eller
några allmänna intressen.
"Så vänligt av er att titta in just som
Penelope och jag skulle dricka té! Kom
och sitt bredvid mig", var den vänliga
hälsning jag fick. "Kan du finna min hörlur?"
vände hon sig till Penelope. "Jag är säker
på att jag hade den för ett ögonblick sedan."
Det var först då Penelope skickats ut
efter ett handarbete som hennes mor lade
bort sin värdinnemin från femtio år
tillbaka och blev modern för alla tider.
"Jag förmodar", sade hon med den sanna
moderliga blandningen av vädjan och
ogillande i sin röst, "att det är ni som omvänt
Penelope till alla dessa dumheter.
"Nej", svarade jag. "Tiden har omvänt
henne. Penelope är ett barn av sin tid."
"Hon behöver inte vara barn av någon
annan än sin mamma", var det förnärmade
svaret. "När jag var ung, voro döttrarna
sina mödrars barn —"
Jag avbröt henne med frågan, om hon
verkligen trodde, att detta någonsin varit
sant.
"När jag var ung", sade Penelopes
mamma ännu en gång, "var vi så
väluppfost-rade att vi inte lät våra mödrar ana att
vi visste mer än de — även om vi gjorde
det."
Då jag skulle gå, frågade jag den
bedrö-vade Penelope varför hon inte följt mitt
råd och låtit mig riskera min vänskap med
hennes mamma, i stället för att sätta sin
egen i fara.
"Det var idiotiskt av mig", erkände
Penelope, "hon sa’ någonting orättvist om ’de
där rysliga kvinnorna’, och då måste jag
säga att jag var en av dem, och se’n måste
jag fortsätta, förstås. Det var i alla fall
synd att det inte fanns några
antirösträtts-kvinnor gömda i huset, medan jag höll på
i hörluren, eller hur?"
"Hör!" avbröt jag.
Sara höll på att duka av tebordet och
genom den öppna dörren hördes små bitar
av samtalet.
"Det är vår skyldighet att se båda sidorna
av en sak, Sara."
"Ja, frun."
"Florence Nightingale, den ädlaste
engelska kvinna, som någonsin levat, blev
missförstådd precis på samma sätt —"
"Ja, frun."
"Jag tror, att jag skall sluta med att
prenumerera på tidskriften ni har i köket och
i stället beställa en rösträttstidning."
"Ja, frun. Vi ha redan fått två av fröken
Penelope. Tack, frun."
Penelope och jag flydde nedför trappan för
att undvika upptäckt.
"Hon var omvänd hela tiden; jag sa1 dig,
att hon skulle bli dec , anmärkte jag i
dörren.
"Och nu kommer hon aldrig att förlåta
mig!" suckade Penelope.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
