Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
5
Kvinnorösträttens riksdagshistoria
Av Gulli Petrini.
II.
Hrr Hedins och Vahlins reservationer. — Hr Lindhagens första motion.
År 1886, då det åter var fråga om en
rösträttsutvidgning för män, yttrade hr
S. A. Hedin i en reservation till
konstitutionsutskottets utlåtande:
"Med all benägenhet att medverka till
den politiska rösträttens utsträckning
bland den del av svenska undersåtar,
som motionärens förslag avser, finner
jag det likväl vara ett ännu högre
rättvisans krav, att rösträtt varder
förlänad dem, som nu blott på grund av sitt
kön icke kunna förvärva den. Jag
håller före, att den av rättvisa och
billighet i främsta rummet fordrade
rösträttsreformen består i beviljandet av
rösträtt åt de kvinnor — ogifta, änkor
eller frånskilda — som uppfylla de i
grundlagen för män stadgade
valrättskvalifikationer, sådana dessa äro eller
kunna bliva."
Men redan året efter inträdde den
kritiska period, då tullstriden började
på allvar, och då det gamla
lantmannapartiet till sist för tullarnas
grynvälling sålde sin förstfödslorätt som
frisinnat parti. Under denna tid bli alla
försök att vinna gehör för rättvisa mot
de utanförstående så gotf som fåfänga.
Av en riksdag, som besluter att
förbjuda margarintillverkning, därför att det
förargade bönderna att arbetarna
vågade äta det billigare margarinet
hellre än deras smör, kan man väl inte
vänta att finna något intresse for en
rättfärdighetssak som kvinnans
politiska rösträtt. Hr Borg överflyttades för
övrigt redan 1884 till Första kammaren,
men tröttnade tämligen snart på
sällskapet och avsade sig år 1892 mandatet,
emedan han inte ansåg sig med det
rådande ekonomiska och politiska
systemet kunna gagna sitt fädernesland
såsom ledamot av Första kammaren. Hr
S. A. Hedin fick väl med ytterligt korta
mellanrum behålla sin plats i Andra
kammaren, men uteslöts ur
konstitutionsutskottet, då de maktägande inte
tyckte om hans kritik. Motioner om
utvidgad rösträtt för män förekommo
visserligen allt fortfarande, men med
ringa eller ingen framgång, och någon
motion om kvinnans rösträtt avhördes
inte mer under det århundradet. Dock
finner man år 1895 återigen en
reservation till ett konstitutionsutskottsutlå-
tande av hr Vahlin, däri han med
yrkande om bifall till en motion om
utvidgad rösträtt för män, som av
konstitutionsutskottet avstyrkts, dessutom
uttalar den önskan att uttrycket
"röstberättigad man" skulle utbytas mot
"röstberättigad personEljes
användes tanken på kvinnorösträtten endast
för att avvisa personlighetsprincipen
såsom grundval för rösträtten. För det
ändamålet citerar
konstitutionsutskottet 1899 t. o. m. Louis de Geer, som mot
en petition om utsträckt valrätt och
valbarhet för män år 1879 anfört:
"Den av sökanderne begärda
tillämpning av personlighetsprincipen låter
icke förena sig med kvinnans
utestängande från politiska rättigheter, och så
länge man icke tillerkänner sådana åt
henne, ställer man sig på en annan
grund än personlighetsprincipen, men
intilldess en allmän grund, som
följdriktigt kan tillämpas, är funnen, torde
rättast vara att företrädesvis taga till
ledning den praktiska hänsynen till
samhällets bästa."–-
Således, då det gällde att förhindra
männens allmänna rösträtt, erkände
man, att personlighetsprincipens
till-lämpning mot männen konsekvent
skulle leda också till kvinnans rösträtt
— det är först sedan man drivits till att
acceptera en ganska vidsträckt
tillämpning av personlighetsprincipen för
män, som man ryggar tillbaka för dess
förut erkända konsekvenser. Men
utanför riksdagen bedrevs under denna tid
ett energiskt arbete för utvidgad
rösträtt. Man ställde till folkriksdagar, en
masspetition m. m., och i allt detta
arbete deltogo även kvinnorna. Därvid
fick tanken på att en
rösträttsutvidgning också borde gälla dem ökad fart.
Slutligen måste högern vika från sin
absolut avvisande ståndpunkt, och
regeringen kom allt emellanåt fram
åtminstone med ett förslag till en
skenreform. År 1902 hade vi sålunda en k.
proposition, som gick ut på rösträtt åt
kommunalt röstberättigad man, men
med tillägg att den som var gift eller
uppnått 40 års ålder skulle ha två
röster. Departementschefen stödde detta
villkor därpå, att högre ålder och
egenskap att vara familjefader skulle med-
föra större erfarenhet,
omdömesförmåga och självständighet, samt dessutom
att familjefadern kan sägas
representera även familjen och särskilt
hustrun. Denna motivering, liksom det
faktum att det ej för övrigt namnes ett
ord om kvinnans rösträtt, uppkallade
hr Lindhagen, som i en särskild motion
föreslog:
"att riksdagen ville i skrivelse till k.
m:t anhålla, det täcktes k. m:t efter
verkställd utredning för riksdagen
framlägga förslag till en särskild
rösträttsreform i ändamål att bereda
kvinna rösträtt vid val till riksdagens
Andra kammare, därest hon i övrigt uti
tillämpliga delar uppfyller de för dylik
rösträtt stadgade villkor."
Han börjar motiveringen av sin
motion med att anföra en skrivelse från
Fredrika Bremer-förbundet, som
inlämnats till k. m:t år 1899, däri
förbundet begär att k. m:t ville taga i
övervägande angelägenheten att bereda
kvinna rösträtt vid val till riksdagens
Andra kammare, därest hon i övrigt
uppfyller de för dylik rösträtt
stadgade villkor. Likaså påpekar hr
Lindhagen, att metoden att låta den gifta
mannen få två röster för att han också
skall representera särskilt hustrun,
innebär en utvidgning av mannens
målsmanskap och ett märkligt avsteg från
en erkänd rättsutveckling. "Och i sina
verkningar", yttrade han vidare, "leder
förslaget därtill, att möjligheten av
politisk rösträtt för gift kvinna ej ens
bibehålles såsom en framtidstanke,
varigenom saken vidare ställes ogynnsam
även för de ogifta kvinnorna, då en
bestämd åtskillnad i personligt värde och
i personliga rättigheter mellan gifta
och ogifta kvinnor ej förnuftigtvis kan
upprätthållas." (Fredrika
Bremer-för-bundets petition åsyftade nämligen
endast de ogifta kvinnorna.)
Vid denna riksdag förekom en
mängd motioner i anledning av den k.
propositionen av ganska skiftande art.
Konstitutionsutskottet avstyrkte dem
samtliga och därtill den k.
propositionen och kom med ett eget förslag i
ärendet. Med avseende på hr
Lindhagens motion yttrar dock utskottet
följande:
Vid Val
av svmaskin, väl] en
"S1NGER"
förebilden för all
svma-skinsfabrikation.
"Utskottet vill för sin del gärna
medgiva, att den tanke, som ligger till
grund för strävandena att bereda
kvinnan likställighet med mannen i
politiskt likasom i socialt oeh ekonomiskt
avseende, må vara ur teoretisk
synpunkt tilltalande. Men då det väckta
förslaget avser att i vår offentliga rätt
införa en alldeles ny princip, som ej
heller i andra länder, vilkas
samfundsförhållanden äro med våra närmast
likartade, ännu vunnit tillämpning, har
utskottet saknat anledning att
tillstyrka någon åtgärd för åstadkommande
av en sådan, på många förhållanden
inverkande omdaning av vårt politiska
valsystem."
När konstitutionsutskottets
utlåtande kom på kamrarnas bord,
arrangerade arbetarna, som bekant, ett par
dagars storstrejk som påtryckningsmedel,
vilket åstadkom stor förfäran och
villervalla i kamrarna. Resultatet blev
till sist att samtliga förslagen föllo,
men riksdagen begärde i en skrivelse
till k. m:t en utredning och ett förslag
om allmän rösträtt med garantier.
Bland dessa "garantier" föreslog
emellertid hr Wieselgren "kvinnans
rösträtt", och han motiverade detta med
att hon vore lika läskunnig, lika sedligt
och intellektuellt utrustad, lika vaken,
lika intresserad som mannen. Vidare
talade han om hennes betydelse för
hemmet och hennes större laglydighet.
Av 74,788 personer, som år 1899 sakfällts
för förbrytelser av olika slag, voro 4,207
kvinnor och 70,581 män. Han påpekade
också att samhället behövde kvinnans
deltagande och yttrade: "Vi behöva
henne, när det gäller att utsträcka röst-
(Professor MONO)
Oöverträffat medel för erhållande av klaT och fräsch hy.
Pris Kr. 3.—, 5 50, och 10.—.
FRANSKA PARFYMMAGASINET
Ho We ver a,n tör
21 Drottninggatan 21, Stockholm.
Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476)
Skulder, som sällan gäldas.
Ay Frigga Carlberg.
Motto: Vet du den sorg, som
bådat dina nöjen?
Vet du den tår, som gräts
för dina löjen?
Vet du de offer, som för
dig ha blött?9’
Varje sak i världen har sitt pris — intet
gives för intet. — "Vad vi få till skänks är
ofta det dyrast köpta", säger Emerson.
Den som lever på allmosor betalar med
sin själ, ty allting i världen är betalt, fast
icke alltid av den som det köpta kommer
tillgodo. Allt det i livet som ger oss
njutning oeh glädje, trygghet och lycka är
betalt med pengar, med omtanke och arbete,
med uppoffring och lidande, kanske även
med kval och blodsvett av en eller annan.
Av en eller annan.
Det vill säga icke alltid av den, som
åtnjuter förmånen — "en är den som sår, en
annan den 6om skördar", säger aposteln. De
fördelar, som vi nu finna lika naturliga som
dagens ljus och sommarens värme, dem ha
andra förvärvat åt oss. Vi leva i
maklighet och glädje, därför att föregående gene-
rationer arbetade utan ro eller rast. En
person tillbringar sitt liv i trevnad och
komfort, därför att hans far och mor
arbetade i sitt anletes svett utan att unna
sig en dags vila eller en kronas lyx.
Vetenskapsmannen, som med tillfredsställelse
ser sig omkring på de fyllda bokhyllorna i
sitt arbetsrum, kastar nog icke en tanke på
far och farfar som — kanske lika vetgiriga
som han — fingo stilla sin andliga hunger
med söndagens studium av postillan och
almanackan. Deras försakelse bidrog till
hans rikedom.
Skulder glömmas så lätt.
De flesta av oss följa med strömmen. De
unga kvinnorna ta sina examina vid skolor
och universitet, uppbära lön i bank, vid
post och telegraf, vid skolor och på kontor,
de taga sin oberoende ekonomiska ställning,
sin större personliga frihet lika
reflexions-löst, som otaliga deras medsystrar
fordomdags sömmade sina smäktande herdar och
herdinnor i schattérsöm eller svalde sitt
hårda nådebröd hos släkt och vänner — i
värsta fall hos främmande.
Den unga flickan, som så stolt och käckt
bär sin vackra studentmössa, hyllad av sina
manliga kamrater, ser kanske en smula
ringaktande på de stackars tanterna, som
ingenting fått lära. Deras röster ha
tystnat, därför vet hon så litet om
föregångskvinnornas långa kamp och många neder-
lag, innan den första lilla strimman av
löftets land skimrade för deras tröttgråtna
ögon. Det är dessa många, som tiggt och
smugit sig till en smula vetande, vilka
berett vägen för kommande släktens rikare
bildningstillfällen.
Hustrun, som tack vare
äktenskapsförordet ser sin egendom skyddad för missbruk,
och den gifta kvinnan, som sätter in sin
arbetsförtjänst på banken för att ha en
sparpenning i nödens stund eller hjälp till
barnens uppfostran, de tänka nog icke på
hur dyrt dessa förmåner blivit köpta. De
leva i lycklig okunnighet om all den ovilja
och allt det hån, som mötte förkämparna
för dessa rättigheter. Och motståndet mot
ogift kvinnas myndighet, med den för oss
nu levande så tragikomiska motiveringen,
hur många, som nu prisa sin oberoende
ställning, tänka väl därpå. Fredrika
Bre-mers hjärtklappning, då hon gick upp för
hovtrapporna för att på högsta ort fälla
en förbön om myndighet åt Sveriges
kvinnor, vet en stor del av dem som nu ha
fördel av lagreformen icke mycket om.
Varenda reform, varenda liten del av vår
civilisation är köpt med många
generationers lidande; det är vi som njuta av
frukterna — och glömma våra fordringsägare.
Från New Hampshire berättas en legend,
så lydande:
På ytan av ett av bergen, som omgiva
dalen, kan man skönja en stor mänsklig
profil, liksom uthuggen i stenen, och den
kallades "Det stora stenanletet". Bland
folket gick en sägen, att en gång skulle till
dalen komma en man, som skulle vara ädel
och vis och införa en guldålder. Alla
längtade efter denna tid, men ingen så mycket
som en ung gosse i dalens fattigaste hydda,
och han tröttnade aldrig att betrakta det
höga, rena anletet. Så växte han upp till
en man, blev lärare och präst, blev dalens
goda genius, under vars inflytande flit,
välstånd och goda seder blomstrade. Men
folket gav ej akt på honom, det väntade blott
på sin store man, tills i den sista stunden,
en stilla afton inför de eviga ljusen,
lärarens ansikte stelnar i dödens klarhet, och
folket med bävan ser likheten mellan "Det
stora anletet" och honom, som de så ofta
gått likgiltigt förbi.
Sålunda händer det ock stundom, säger
Alexandra Gripenberg i sin bok
"Reformarbetet till förbättrande av kvinnans
ställning", att vi gå oförstående förbi en stor
idé, som utvecklas mitt ibland oss, tills
dagen och stunden kommer och vi förstå. En
dag skola säkert alla kvinnor fullt
igenkänna det nu ofta ringaktade
kvinnosaksarbetet som den stora kungstanken "att
samla allt folket och väcka det, så att det
känner sig vara ett".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
