Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 7
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
7
Strindberg, hinnan och kvinnofrågan.
Av C. J. Engström.
I.
Strindbergs segrar över kvinnan äro
inte lätta, de äro snarare ödesdigra,
säger Elin Wägner i sin artikel i Idnn.
Hon anför några versrader som
åskådliggöra hans kvinnotillbedjan, de
berömda orden om hur kvinnan är
sammansatt av allt det utvaldaste i
skapelsen. De ha sin motsvarighet
någon-städes i blå böckerna, där han med hög
poesi beskriver hur allting hos en viss
kvinna var behag, hennes vila och
rörelse, gång och tal, ända till de
vardagligaste åtbörder. En dyrkan av det
andra könet, så uppfylld av själfull
förfinad sinnlighet, men ock av den
mest förandligade längtan efter tröst
och ro invid själva kvinnlighetens eget
innersta väsen är kanske blott att
finna hos denne litteraturens senaste
store kvinnohatare. Vinner han segrar,
så äro de i sanning dyrköpta. Striden
föres ständigt med raseri, aldrig med
kallt hån, alltid med glödande hat,
hetsighet och skymford eller med
förtvivlans skri ur hjärtat. Det är just ingen
fäktkonst som kan anses förutbestämd
till seger. Ofta sargar han djupast sig
själv vid de häftigaste utfallen. I En
dåres bikt undfår ingen så blodiga sår
som August Strindberg. Men själva
lidelsens våldsamhet väcker
deltagande i trots av logikens gensägelser. Han
bekämpar kvinnan icke som en
underlägsen makt, den han föraktar eller ens
avskyr, utan som en farlig, jämnstark
eller överlägsen, den han fruktar och
avgudar. Han vill framvisa vad han
anser vara hennes oresonlighet och
göra slut på mannens överskattning eller
stundom även uppskattning av henne.
Ty det är egentligen genom den hon
får sitt mest fruktansvärda välde, hon
har sina kraftigaste maktmedel inom
mannen själv. Sådan är
uppfattningen under Strindbergs hätskaste och
starkaste period. Tidigare och senare
har den en annan mildare färg. Som
naturligt är, växlar den med inre
stämningar, personliga och litterära
intryck, för vilka han var sjukligt
mottaglig, samt olika levnadsåldrar. Vid
en oreflekterad jämförelse ter den sig
som den skarpast tänkbara motsägelse
till Ibsens och Björnsons. Och dock är
det i själva verket inte så lätt att säga
vari skillnaden består. Närmare
besett, bli likheterna större än man först
märker. Demonen i kvinnohamn
uppträder hos de två norrmännen, och
den räddande ängeln finns hos
Strindberg. Bestraffandet saknas ej hos de
förra, hos Björnson har det en nästan
maniakalisk benägenhet att bli fysisk
knytnäve och piska, som det blir
flygande lampa hos Strindberg. Och
för-gndandet kan å andra sidan vara
minst lika starkt hos honom som hos
dem. Men gisslet i förra fallet träffar
ej kvinnan, utan kvinnor. Och för
Strindberg är icke den vanliga,
vardagliga, borgerliga kvinnan som hos
dem ett högre och framför allt renare
väsen. Vad han dyrkar är dels den
förandligade drömgestalten, dels den
förkroppsligade skönhetsmakten.
Olikbeten är grundväsentlig och
oförsonlig, en andlig fiendskap. Det förnim-
Rösträttsseger i den fjärran Östern. Den
provisoriska regeringen i Kwantung i Kina
har utfärdat en konstitution för en lantdag,
bestående av folkvalda ombnd, såväl
kvinnor som män. Denna lantdag skall bl. a.
välja guvernör över provinsen samt
ordförande i dess högsta domstol. Ehuru denna
provisoriska författning endast gäller till
dess den nya republiken erhållit en
slutgiltig konstitution, innebär den dock en
storartad seger för de kinesiska
rösträttskvinnorna, och det är knappast troligt att de
skola låta sig berövas denna rättighet, då
den slutligen gällande författningen skall
införas.
mes kanske allra klarast i tonen.
Strindbergs språk i de
betydelsefullaste verken är smädarens. Troligen ha
de brutala orden och
sammanställningarna skänkt honom den intensiva
njutning, som utlösningen av det
obeskuret uttrycksfulla givetvis medför,
men knappast den rena, avklarade
glädje som kvinnokönets mera
skeptiska begabbare ha av sina valda
elakheter. En fritt stående hädare gent
emot Eva blev han aldrig. Hon är ett
underordnat väsen, men, tyvärr, icke
underlägset som fiende, bacillen är det
icke heller, han dör ej av ironi. Ännu
mindre dör han av klubbslag eller
bordslampor. Saken är minsann inte
lätt.
Det oaktat utgör, som sagt, tonens
respektlöshet ett påfallande drag. Det
är en helt annan atmosfär omkring
Strindbergs kvinnor än kring det
norska dramats. Eller rättare sagt, det
är två atmosfärer, två andliga klimat,
bägge himmelsvitt skilda från
varandra och från det som omger
kvinnogestalterna hos Ibsen och Björnson.
Kring dem dallrar idealiteten som
majluft i sol, knappt synlig, helt
jordiskt, som en hägrande förklaring
av färglös genomskinlighet. Hos
Strindberg äro de ettdera upplyfta i
himmelsk mystik med en skymt av
helgongloria kring huvudet, eller hårt
betonade, i jordens skarpaste grådagar
insatta väsen utan någon förmedlande
smekande skiftning mellan konturerna
och omgivningen. Grundförhållandet
mellan könen är hos norrmännen det
att mannen syndar och sviker, kvinnan
offrar och upprättar. Hos den svenska
diktaren i hans betydelsefullaste
hithörande verk ter det sig så, att hon
bringar fördärv över mer eller mindre —
vanligtvis i hög grad mindre —
sympatiska män. Om hon är brottslingen,
så blir han stackaren, med vilken vi
ej förmå hysa den medkänsla som
Strindberg synes förutsätta.
Grundsynen på kvinnan bestämmes hos
norrmännen av helgd och vördnad såsom
inför något högre och framför allt
renare. Hos dem är hon återlöserskan,
hos honom upplöserskan. Han kan
dyrka, men icke vörda i vanlig
mänsklig mening. Han ser på Eva med alla
ögon, tillbedjans, begärets, hatets, blott
icke den ideellt jordiska vördnadens.
Men den norska uppfattningen
stelnade till en besvärlig och falsk
dogmatism. Kvinnodemonen fick
visserligen småningom en rymlig plats även
på det hållet. Men som motvikt fanns
alltid den räddande ängeln i
kvinnohamn, vare sig räddningen lyckades
eller icke, eller blev demonen själv
slutligen omvänd och renad. Mot
denna dogmatiska framställning utgör
Strindbergs uppträdande en lika
oerhört våldsam som trots alla
överdrifter nödvändig reaktion, en
frigörelse till ett mänskligare, mera med
verkligheten stämmande
betraktelsesätt i fråga om förhållandet mellan
könen i och utanför äktenskapet.
Kvinnan är icke mera räddande ängel än
mannen, överhuvudtaget icke mera
ängel än han. Hon har som han skarpt
jordiska intressen, ekonomisk
läggning, maktbegär, härsklystnad. Och
särskilt är hon kallt förståndsmässig
och beräknande i väl så hög grad som
han. Det är vad Strindberg vill säga,
även när han beskyller henne för brist
på logik.
Och här komma vi till något som
kvinnan kan ta fasta på ock göra sig
till godo i den pågående striden för
politiskt medbestämmande, den djupaste
punkten i hela frågan och den som
behandlas ytligast, mest
konventionellt, tanklösast och insiktlösast.
Ställningen i England.
Den nya taktiken.
Vad som f. n. är mest aktuellt inom
den engelska rösträttsrörelsen är den
taktik de olika föreningarna slagit in
på efter förlikningsbillens fall den 28
mars.
Den engelska landsföreningen
(National Union of Women’s Suffrage
So-cieties) hade den 14 och 15 maj
anordnat ett extra centralstyrelsemöte för
att överlägga om föreningens taktik
med anledning av den ändrade
situationen. Detta möte var ovanligt
talrikt besökt från alla delar av landet.
Dess viktigaste ärende var ett förslag
från verkställande utskottet att då
arbetarepartiet nu tagit upp kvinnans
politiska rösträtt på sitt program,
föreningen hädanefter skulle stödja detta
partis kandidater. Ordföranden, mrs.
Fawcett, förordade varmt detta förslag
och ansåg att det stod i full
överensstämmelse med föreningens politiskt
neutrala principer. Dessa principer
hade hittills endast tillämpats i fråga
om individer; nu skulle de även
komma att gälla för ett parti, det enda
parti, vilket som sådant uttalat sig för
kvinnans rösträtt. Man skulle icke
stödja partiet på grund av dess
partipolitik, utan på grund av dess vänliga
ställning till kvinnorösträttsfrågan.
Vilket som helst annat parti som
erbjudit samma villkor skulle stötts på
samma sätt. — Som vi se, är
situationen här alldeles densamma, som hos
oss förra året, och liksom den hos oss
ledde till 20-junibeslutet, antogos även
nu i England resolutioner, i vilka
beslöts att föreningen vid valen skulle
stödja arbetarepartiet. Detta parti har
från början varit vän av kvinnans
rösträtt; med undantag av blott 2
röster röstade det enhälligt för
förlik-ningsbillen 1910 och stödde 1912
officiellt denna bill.
Arbetarepartiet har visserligen
allmän rösträtt på sitt program, men har
dock förklarat sig villigt att rösta för
andra former av kvinnlig rösträtt,
även om de skulle innebära mindre än
detta. Mrs Fawcett yttrar i den
engelska landsföreningens organ, "The
Com-mon Cause", angående den nu inslagna
vägen: "Jag anser därför att om vi
skola vara verkligt neutrala, ligger
vår väg klar framför oss. Vi ha aldrig
avhållit oss från att stödja enskilda
medlemmar av arbetarepartiet, emedan
vi varit rädda för att betecknas med
deras partinamn; och vi få nu inte
vara rädda för att stödja partiets
kandidater på den grund, att vi kunde
fal-skeligen anklagas för att gilla dess
allmänna politiska hållning. Vi ha inte
gjort detta; vi äro fullt beredda att ge
samma stöd åt medlemmar av andra
partier, närhelst de ge oss samma
förmåner... Den praktiska konsekvensen
av den fattade resolutionen blir att
landsföreningen för framtiden
kommer att stödja enskilda kandidater
tillhörande arbetarepartiet, särskilt i de
valkretsar, som representeras av
liberaler, som ej äro pålitliga i fråga om
kvinnans rösträtt. Landsföreningen
skall nu som förr ej opponera sig mot
säkra vänner av kvinnans rösträtt,
vilket parti de än må tillhöra... Några av
oss äro socialister, andra äro
konservativa, andra åter liberala, men vi
underordna våra enskilda politiska åsikter
för den stora sak: kvinnornas
frigörelse, vilken vi ägna våra krafter."
Landsföreningen har vidare beslutat,
att dess närmaste ansträngningar
skola gå ut på att få kvinnorna upptagna
i ett tillägg till den reformbill
angående rösträtten, som mr Asquith i sitt
svar på en av mr Snowden framställd
interpellation förklarat att regeringen
fortfarande har för avsikt att
framlägga under denna session.
Detta tillägg till reformbillen
kommer även att bli föremål för de båda
"Giv kvinnan vad
kvinnan tillhör!"
Därtill hör även en förstklassig
symaskin; välj därför
ié
S1NGER"
Hinn upp Kina!
Så löd inskriptionen på den flagga, som
bars av Rev. Anna Shaw i den stora
rösträttsprocessionen i New York den 4 maj.
"Är det inte en förträfflig sak att hålla för
ögonen på de framåtsträvande
amerikanarna?" sade hon skrattande.
Michigan hör nu till de amerikanska
stater, där folkomröstning angående
införandet av kvinnlig rösträtt kommer att äga
rum i år — de övriga äro Ohio, med
omröstning i juli eller augusti, samt Oregon,
Kansas och Wisconsin, vilka jämte
Michigan rösta i november. I Michigan föregicks
beslutet om omröstning av ivrig agitation
från kvinnornas sida med hjälp av
Männens förbund. Beslutet fattades med 23
röster mot 5 i överhuset och 75 mot 19 i
underhuset.
stridande föreningarnas närmaste
agitation. Dessa anse båda att det är
omöjligt för varje rösträttsförslag, som
ej kommer från regeringen, att gå
igenom. Women’s Freedom League har
nu beslutat att driva ivrig propaganda
mot regeringen, såvida ej reformbillen
inom kort framlägges och antages med
ett tillägg om kvinnans rösträtt. Den
har förklarat sig vilja visa regeringen
att endast ett regeringsförslag kan
hindra kvinnornas opposition mot
regeringen och den vill ha rösträtt för
kvinnor på samma villkor som för män.
Women’s Social and Political Union,
som även driver denna taktik, har dock
förklarat sig ämna stödja ett av lord
Sobert Cecil, mr Philip Snowden m. fl.
framlagt förslag om ett tillägg till
homerule-billen, enligt vilket den
kommunala rösträtten skulle läggas till
grund för valen till irländska
parlamentet. Därigenom skulle de
irländska kvinnorna erhålla politisk rösträtt
på samma villkor som män. Detta
förslag möter emellertid oerhörda
svårigheter dels hos regeringen, som genom
att ej uppta det i billen visat sin ovilja
däremot, och dels hos
nationalistpartiets ledare, som äro kända för sin
ivriga önskan att bevara all den
politiska makten på Irland i männens
händer.
Den senaste händelsen av intresse
inom den engelska rösträttsrörelsen är
mr Lansburys framläggande av "The
Sex Disqualification Removal Bill"
(förslag om könsstreckets borttagande).
Detta är samma lag, som först
framlades 1870 och då blev antagen i andra
läsningen och även lyckades bli
behandlad av underhuset som kommitté.
Detta är "den ideella och fullkomliga
kvinnorösträttsmotionen, emedan den
är grundad på den principen att vad
som ger en man rätt att rösta, även
skall ge en kvinna samma rätt". Med
andra ord: denna lag vill
åstadkomma, att i allt som rör rätten att rösta,
alla ord som beteckna män även skola
innefatta kvinnor. Den framlades den
21 maj, men blev aldrig upptagen till
behandling, då den av talmannen
ansågs innehålla detsamma som den
redan avslagna förlikningsbillen.
Ester Brisman.
(Professor MONO)
Oöverträffat medel för erhållande av klar och fräsch hy.
Pris Kr. 3.—, 5 50, och 10.—.
FRANSKA PA R F YM MA G A Si ME 7
Ho vleversm tör
2) Drottninggatan 21, Stockholm.
Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
