Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
RÖSTRÄTT FÖR KYIKTKTOR
3
Ohållbarheten i "antis" argument.
Av Docenten Hilma Borelius.
II.
Förhållandet mellan hem och
samhälle, hemliv och samhällsliv envisas
"antis" att se och behandla utan
hänsyn vare sig’ till rådande ekonomiska
förhållanden eller småningom
utvecklade etiska krav. Vad alla de mer och
mindre burgna fruarna med valkhår
och siden-underkjolar och anspråk på
antika möbler, elektriskt ljus, badrum
och övriga tidsenliga agremanger
skulle säga, och vad deras män, i
många fall redan överhopade av arbete och
familjebekymmer, skulle säga, om
svägerskan-systern eller en hel rad sådana,
gjorde anspråk på att dela deras hem,
endast likviderande med
hushållssysslor och barnskötsel — däröver fundera
icke de fullt ortodoxa "antis", som
önska "reformera" kvinnans ställning till
överensstämmelse med förhållandena
för ett eller halvtannat århundrade
sedan. "Hem, hem", ringer det för deras
öron — om nådehjon eller förkrympt
hustru till en brutal man, vad mer?
Det kommer icke "antis" vid. Endast
de fåkunniga rösträttskvinnorna
tänka, som den sympatiska,
ungdomsstrålande Mrs Corbett Ashby uttryckte det
på Stockholmskongressens till trängsel
besökta K. F. U. K.-möte, att det är ett
hån att slunga kvinnorna i- ansiktet
lösen: "Håll dig till ditt hem", när
verkliga förhållandet är, att skaror och åter
skaror av kvinnor intet hem ha att gå
till. Mrs Chapman Catts storstilade
och djupgående motivering av
rösträttsrörelsens "otålighet" i hennes
anförande vid kongressens högtidliga
öppnande rörde sig också just kring
dessa kvinnor, de obemedlade, som
utan yrkesskicklighet finna sig
handlöst utkastade på arbetsmarknaden.
Och om intet "hem" på vad villkor som
helst står öppet? "Hem" — det ordet
har nog lika lockande klang för
rösträttskvinnorna som för deras
vedersakare, men de moment, som för dem
bilda detta begrepp, äro å ena sidan flera
och mångsidigare, å andra sidan mera
utvalda, och de vilja ej finna sig i
att "hemmet" blott är ett lyckligt
fåtals paradis.
De fullt ortodoxa "antis" utmärka sig
för stor frikostighet i beskyllningar.
Då vi här egentligen ha de kvinnliga
"antis" för ögonen, slippa vi undan ett
närmare skärskådande av de värsta,lika
fula som oresonliga beskyllningarna,
huru väl de än karaktärisera sina
upphovsmän: de antimän, hos vilka något
helt annat än teoretiska skäl
bestämmer deras ställning till kvinnans
rösträtt. Visst finnes det kvinnor, som
skulle utgöra den applåderande
cla-que’n till dessa — sie sprechen aber
nicht mit och kunna förbigås.
De kvinnor, som taga till orda, äro
fullt sedesamma i uttrycken, men man
kan näppeligen behandla deras
beskyllningar utan att råka in i futtigheter.
Jämte sin huvudprincip: "Kvinnan
fur hemmet och hemmet för kvinnan"
inrymma "antis" diverse medgivanden i
mer eller mindre uppenbar strid mot
deras övriga tolkning av sin egen
huvudprincip. Dessa medgivanden röra
dels förvärvsmöjligheter för kvinnan —
relativt få av antirösträttskvinnorna
önska på fullt allvar tillbaka den halva
arvsrätten och de strumpstickande,
förgrämda gamla mamsellerna — dels
vissa arter av filantropisk och social
verksamhet, dels slutligen, vad de mest
frisinnade beträffar, t. o. m. kommunalt
medborgarskap.
Det förstnämnda av "antis"
medgivanden är helt enkelt en eftergift åt
nödvändigheten, och i sin tendens att
så vitt möjligt hålla tillbaka, skjuta
undan och sätta ned kvinnornas
arbetsprestationer utanför det "av naturen
anvisade" området för deras verksamhet
besitta de en oklanderlig följdriktighet.
Sämre är det ställt med
följdriktigheten i det andra och tredje
medgivandet. Här erkänna "antis" gemenligen
icke, att deras ståndpunkt är starkt
påverkad av tidsandan och det aktuella
läget, utan vilja med otroliga
slinger-bultar söka ådagalägga, att den har en
principiell begrundning.
Åter och åter upprepa "antis" för
sina rösträttslystna medsystrar sin
rekommendation av verksamheten inom
fattigvård, sjukvård, fångvård etc.,
glatt ostörda av vore det ock ett helt
arkiv av belägg för att "denna
excentriska oroliga verksamhetsåtrå", som
yttrade sig i "fattigvård, sjukvård,
fångvård" etc., för ett halvt sekel sedan
var upprörande okvinnlig, symptom av
en "emancipation" av den mest
oroväckande art. Vad som nu anses falla
inom kvinnans "rätta" verksamhet, var
då helt enkelt "missbruk av kvinnans
verksamhet". Dylika av
kvinnorösträttens förkämpar gjorda återblickar
ha väl ännu aldrig bragt en
sannskyldig "anti" ur fattningen eller gjort
honom eller henne förlägen. Varken
riksdagsmän eller tidningsredaktörer eller
familjedamer av den rätta, d. v. s. mot
kvinnans rösträtt och kvinnosaken i
allmänhet fientliga åskådningen finna
sig därav föranledda till någon
revision av sina dogmer.
Mest orimlig och mest uppenbart
orimlig är emellertid den ståndpunkt,
som gillar och förordar kvinnornas
kommunala medborgarskap, medan den
vidhåller, att kvinnans politiska
rösträtt är principiellt oriktig och
natur-stridig. Såsom genomgångsstadium är
kommunal rösträtt och valbarhet utan
politisk fullt rimlig och ej mera
självmotsägande än många andra, i
praktiska livet ofta oumbärliga halvmesyrer,
även om stadiet utmärkes av sådana
små lustigheter som att hos oss de
kommunalt röstberättigade kvinnorna
genom rätten att välja
stadsfullmäktige och landstingsmän ha lika stor
rösträtt till Första kammaren som flertalet
män och de kvinnliga stadsfullmäktige
större (d. v. s. omedelbar) rösträtt till
Första kammaren än flertalet män.
Däremot tillhör det de rena
orimlig-heternas område att, såsom "antis"
både i och utom Sverige, nota bene där
kommunal rösträtt för kvinnor redan
är införd, söka konstruera upp en
principiell åtskillnad mellan kommunal och
politisk rösträtt, enligt vilken den förra
i motsats mot den senare bör eller
åtminstone utan alltför stor samhallsfara
kan upplåtas åt kvinnorna. Endast ett
praktiskt trångmål frampressar detta
underliga "principiella" särskiljande.
Teoretiserandet angående
förhållandet mellan kommunal och politisk
rösträtt utfaller hos den kvinnliga
rösträttsrörelsens lärda manliga
motståndare olika, allteftersom detta
teoretise-rande är eller icke är påverkat av den
kommunala rösträttens redan skedda
utsträckning till kvinnorna.
I Frankrike sakna kvinnorna
kommunal rösträtt. Villey är oförhindrad
Behöver Ni hjälp
bör Ni anskaffa en god och pålitlig
sådan. Den bästa hjälpen vid
lagning och stoppning av linne och
yllesaker är en
"SINGER"-Sy TOASKI N.
Är (jiärför oumbärlig i hemmet.
att i sin lilla handbok Législation
élec-torale comparée des principaux pays
d’Europe (1901) göra den logiskt
riktiga anmärkningen, att man ej kan
uppställa någon principiell åtskillnad
mellan administrativa och politiska val.
I Sverige är kvinnornas kommunala
rösträtt ett fullbordat faktum.
Följaktligen finner en politisk skribent,
som är hätsk motståndare till den
kvinnliga rösträttsrörelsen, att rösträtt
och valbarhet till riksdagen till
skillnad från den kommunala rösträtten och
valbarheten innebära ett "i egentlig
mening o fientligt liv", som är
"onaturligt för kvinnan", och med andra
likartade omsvep och tricks reda sig
likasinnade tidningar.
När "antis" kommit till en
ståndpunkt som den sistnämnda, befinna de
sig onekligen på vacklande grund och
på ett sluttande plan. Sakernas eget
sammanhang driver dem till mått och
steg, som indirekt och såsom ett
förberedande stadium tjäna den sak, de äro
avsedda att skada.
Antirösträttskvinnorna få de
amplaste lovord för vad de tala på möten och
skriva i tidningar och broschyrer. T.
o. m. en verklig eller med orätt
förmodad akademisk examen får hos en
anti-rösträttskvinna en sympatisk och
re-spektgivande prägel, åtminstone i
samband med hennes rösträttsfientlighet.
Mundus vult decipi.
(Professor MONO)
Oöverträffat medel för erhällande av klar och fiiisch hy.
Pris Kr. 3.—, 5 50, och 10.—.
FRANSKA PARFYMMAGASiNET
Ho vle veran tör
21 Brottninggatan 21, Stockholm.
Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476)
som magnifikt blåser upp sig inför sin
hustru, vilken, enligt hans åsikt, är ur
stånd att ens hava den avlägsnaste idé
om sin mans utomordentlighet, är ett
av de mest roande skådespel, som
universum dagligen erbjuder. —
Den tredje frågan är könens
likställdhet i det sociala livet. Böra kvinnorna
ha samma politiska rättigheter som
mannen, valrätt och valbarhet? ...
Jag anser, att man bör giva åt
kvinnan fullkomligt samma rättigheter
som åt mannen i det sociala livet...
Principen är att mannen, den
mänskliga varelsen, icke bör lyda någon
annan lag, än den han själv har skapat.
Leva kvinnorna under lagen; äro de
underkastade dess fördelar och
nackdelar? Ja. Således böra de vara med
att stifta den. Det är tyranni om jag
tillhör en sammanslutning, vars
villkor jag icke accepterat och vilka jag
icke kan modifiera. —
Men om kvinnan är omyndig som ett
barn? Ingen tänker på att giva barn
valrätt och valbarhet. — Jag har redan
svarat härpå, i det jag visat att
kvinnorna endast äro barn i det fall, att
man anser att även männen äro barn.
Det är vanskligt att vägra erkänna
kvinnans politiska intelligens, då man
erkänner hennes intelligens i
allmänhet. Kvinnorna ha också bevisat
genom två Elisabeth, två Catharina, en
M:me de Stael att de veta om, hur en
stat skall styras.
Men kvinnorna lämpa sig icke för
politik, ty de ha inga stora vyer...
Då och då måste man skratta. Denna
invändning ger ett hälsosamt nöje. Är
det genom stora vyer som männen
rösta? –-Kvinnorna ha precis lika
stora vyer som vi, d. v. s. passioner
mer eller mindre elegant omklädda till
idéer. Kvinnorna kunna t. o. m. göra
anspråk på att vara mycket
lämpligare än män till väljare... Kvinnorna
äro över hiivud taget icke
alkoholister. Alkoholismen är icke kvinnlig.
Kvinnor, i allmänhet äro icke
brottsliga... Brottet är icke kvinnligt.
Också har man i länder där
kvinnorna börjat rösta, (Australien, några
av Amerikas Förenta stater) med
förundran märkt att kvinnorna räknade
med kandidaternas moraliska varde,
något varmed den manliga allmänna
rösträtten aldrig sysselsätter sig. —
Det är just detta faktum som gör att
politici aldrig skola giva kvinnorna
politiska rättigheter... För min del
är jag alldeles övertygad om att den
kvinnliga rösträtten skulle
åstadkomma en moralisk förbättring, ett
renande av rösträtten.–-
Nu finns det emellertid en
invändning av allmän natur: ’Arbetets
differentiering är en nödvändig följd av
mänsklighetens utveckling’... Det tror
jag visst. Arbetsfördelningen är en
nödvändig följd av mänsklighetens
utveckling. Men vem har sagt att denna
arbetsfördelning skulle ske efter kön.
Utvecklingens lag,.. är delning av ar-
bete efter begåvning; och könet har
alls ingenting att göra med detta. Med
undantag för kriget för mannen och
moderskapet för kvinnan finns det
ingen naturlig specialisering för ett kön
i en sysselsättning och för ett annat
i en annan. Det är oförklarligt att
man icke får ögonen öppna för vad
som sker i familjerna. Följes här
könet? Alls icke. I vissa familjer är
det mannen som är kokerska och
hustrun författare. — Anomalier, säger
man. — Ja, men mycket ofta
förekommande. Och vidare har jag aldrig sagt
annat än att likheten mellan könen
skall frambringa, anomalier. Den skall
reglera, de naturliga anomalierna, som
i sig själva äro goda, respektabla,
dyrbara t. o. m. för det allmänna bästa..."
Nu är det visserligen så, att Faguet
och för denna uppriktighet bör man
hålla honom räkning — icke i
praktiken säger sig tro att flertalet
kvinnor lämpa sig för manliga
befattningar. Men han säger dock: "Då
männen säga: ’Ingen kvinna är skapad
för manliga sysselsättningar’, hava de
orätt. Och då de tillägga: ’således
skall ingen kvinna ha rätt att utöva
ett manligt yrke’, hava cle orätt ända
till det absurda".
Faguet gör härpå en digression,
be-klagligtvis alltför lång för att anföras,
om de nackdelar och fördelar
likställigheten enligt hans åsikt kommer att
medföra rent mänskligt taget. Han
visar sig här sådan han i slutet av sin
artikel säger sig vara, som en
illusionslös feminist, som stundom och
ofta av rent personliga skäl — vilken
svensk man skulle erkänna något
sådant? — får en dragning åt
antifemi-nism.
Men han återvänder härefter i denna
sin i samtalston förda essay till sin
förra utgångspunkt och hävdar, att
likställigheten mellan könen bör
antagas av lagen och sedvänjan och att den
skall åstadkomma yrkenas fördelning
enligt förmåga, "hos vilket kön denna
än uppenbarar sig och utan att något
kön a priori eliminerats." Jag slutar
med ett samtal, som Faguet tänker sig
föra med några personer, som skola
välja levnadsbana.
"Ni tror er född att bliva läkare?
Man eller kvinna, likgiltigt vilket.
Försök att bliva läkare.
Ni tror er vara född att bli frisör?
Det är snarast ett kvinnligt yrke och
ni är inan. — Ja, men i själva verket
är jag kvinna. Jag är svag, kokett
och iDratsam.
Ni är kvinna och tror er hava
snarast manliga egenskaper. Tag en
manlig sysselsättning, trots det att ni är
kvinna. Ni är man och har tämligen
blygsamma intellektuella resurser.
Tag ett kvinnligt yrke, fastän ni. är
man.
Med ett ord: yrkena hava intet kön.
De fordra icke den och den yttre
skap-naden utan det eller det anlaget."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
