Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:R 11
Den personliga agitationen.
I sista numret av Morgonbris säger
fru Agda Östlund några ord, som varje
rösträttskvinna borde lägga på hjärtat
och göra till sina:
Det är den personliga agitationen
som vi behöva i vårt arbete allra bäst.
Vi kunna och vi böra begagna de
tillfällen som givas, att klargöra för de
likgiltiga vad vi arbeta för och vad vi
vilja vinna, men framför allt är det
den tro vi själva hysa för våra idéer
som vi måste meddela åt andra — det
är det intresserade och oegennyttiga
arbetet dag ut och dag in — kanske dr
ut och år in — vi nedlägga inom våra
organisationer, som kanske mest
övertygar de utanför stående att det är ett
allvarligt samhällsspörsmål, varåt vi
ägna vårt intresse och arbete.
–— Må var och en medlem taga
sin del av arbetsbördan och ansvaret,
och vi skola säkert med de största
förhoppningar kunna möta vintern —
arbetstiden.
om att vi själva skola få vara med och
bevaka egna och andras intressen, då
talar man om att spara oss.
Då ser man ej huru valkiga kvinnans
händer blivit av hårt arbete, då ser
man ej de fåror, som livets hårda
erfarenheter ristat i hennes ansikte, då ser
man ej att blicken blivit klar och
genomträngande av att se mycket och se
mycket orätt i världen.
Då är det som såge man endast en
ung, väl skyddad, rik, lycklig och
älskad kvinna, vars personliga lycka
stängt hennes blickar för världen runt
omkring och som ej ens förstår att
vilja sin rätt. Och denna sällsynta
varelse tycker man det vara synd att
störa med livets allvar och livets ansvar.
Men runt om stå vi livets arbeterskor
från åker och äng, från kök och
ladugård, från fabriker, kontor, skolor och
ämbetsrum, och vi fordra vår rätt —
fordra den för oss själva och fordra
den för vårt land.
Adolf Hedin sade en gång dessa ord
om rösträttsfrågans innebörd — ord,
som borde begrundas av våra
motståndare inom riksdagen: "Den främsta
skyldighet kan vara att offra av egen
och klassens makt, på det att samhället
måtte i de nya leden av politiskt
fullmyndiga få nya arbetare å fältet för
dess dagliga verksamhet och ny
försvarskraft. Ju mindre samhället är, ju
mera behöver det allas samverkan
såväl i det fredliga kulturarbetet som för
sitt försvar."
Adolf Hedin var en man, som i
politiska ting såg längre, såg klarare och
djupare än flertalet, och han har med
dessa ord givit den stora och rätt
fosterländska synpunkten även på
kvinnans medborgarrätt och
medborgarplikt.
Den moderna staten har slagit under
sig några av kvinnornas allra
viktigaste sociala uppgifter, vilka just behöva
kvinnornas speciella anlag och
intressen för att lösas — är det underligt att
t. o. m. våra motståndare erkänna, att
vi ha den teoretiska rättvisan på vår
sida, och är det underligt att vi vilja
ha praktisk rättvisa?
Vi vilja samla Sveriges kvinnor och
väcka dem till insikt om deras
samhälleliga ansvar. Och ju mera medvetet
män och kvinnor fatta sina
samhälleliga uppgifter, desto rikare blir vårt
fosterland — desto lyckligare blir det.
Och det yttersta målet för vårt
arbete är dock Sveriges väl.
En rösträttskatekes.
Vederläggning’ av några av högerargumenten mot
kvinnorösträtten under senaste riksdagen.
Kunna männen representera
kvinnorna i riksdagen?
Nej, ingen klass kan förstå att
tillvarataga den andras intressen och
icke det ena könet det andras, det
visar den mot kvinnorna i många
avseenden orättvisa lagstiftning,
som finnes i varje land, där
kvinnorna ej äga direkt representation.
Stå kvinnorna icke såsom männen mitt
uppe i den intressestrid, varur all
lagstiftning framgår?
Jo, nu för tiden, då kvinnoarbetet i
det moderna samhället genom
storindustrien blivit ett helt annat än
förr. Samhället har i grund och
botten ändrats, särskilt vad de mindre
bemedlade klasserna beträffar.
En mängd frågor, som förr
avgjordes i hemmet, står nu under
statsmaktens inflytande.
Kvinnorna äro i lika hög grad som
männen beroende av den
ekonomiska äktenskapslagstiftningen,
tull- och skattefrågor, fabriks- och
skyddslagstiftning,
olycksfalls-sjuk- och ålderdomsförsäkring,
barnavårds- och
uppfostringsfrågor, lönestaterna,
kommunikationsfrågor och frågor rörande statens
andel i vattenfall, skog, malm och
övriga naturtillgångar samt
lagstiftningen rörande
alkoholmissbruket, prostitutionen, fattigvården
och nya förvärvsområden för
kvinnor.
Jr det troligt att kvinnorna genom
rösträttens utövning skulle dragas
från sina plikter i hemmet?
Nej, lika litet som männen genom
rösträttens utövning dragas från
plikterna i sitt arbete. Det tar ej
mera tid att läsa tidningens ledare
än dess följetong, ej mera tid att
besöka ett politiskt möte än ett
bönemöte. Genom ökat
allmänintresse komma kvinnorna tvärtom att
mera målmedvetet sköta sina hem.
Stå kvinnorna för högt för att
indragas i det politiska livets "orena luft?"
Nej, kvinnorna äro inga änglar
utan människor med människors
fel och förtjänster, och de själsligt
högtstående bland kvinnorna
kunna icke förstöras av det offentliga
livet lika litet som de själsligt
högtstående bland männen.
Äro kvinnorna för småsinta och
okunniga för att kunna gagneligt
använda sin rösträtt?
Ja, många, liksom många män.
Först genom rösträtten skola
kvinnorna lyckas att skaffa sig bättre
utbildningsanstalter. Så länge
kvinnorna ej hava politisk rösträtt,
kommer deras utbildning att
försummas. Den rösträttslösa
okunniga modern med sitt stora
inflytande över nästa generation är en
större fara för samhället än den
rösträttsägande okunniga kvinna,
som genom sin rösträtt och sitt
inflytande på statsmedlens
användning dock skall förstå att skaffa sig
och sina systrar sådan utbildning,
som kommer att göra dem alla till
gagnande medlemmar av
samhället.
Endast folkskoleundervisningen i
Sverige är lika för flickor och
gossar.
Kvinnorna hava icke missbrukat
sina kommunala rättigheter.
Är det sant att kvinnorna vilja vinna
sin rösträtt genom pockande, då
andra medborgare grupper vunnit den
genom arbete?
Nej, ty hittills har ingen
medborgaregrupp vunnit sin rösträtt
genom eget arbete och egen
organisation, utan ledare från de redan
rösträttsägande hava arbetat för
rösträttens utvidgning ofta t. o. m. utan
bistånd från de rösträttslösa. De,
som stått i spetsen för arbetet för
sista utvidgningen, för män, som ej
ägde 800 kr. inkomst, de voro alla
över strecket själva, men de
kvinnor som nu arbeta för, icke pocka
på rösträtt, de tillhöra just själva
den utestängda
medborgaregruppen, och genom arbete och
upplysande samhällskurser över hela
landet vinna de nya medarbetare.
Böra kvinnorna utestängas därför att
de äro flera än männen?
Nej, lika litet som detta skäl får
användas för att utesluta ett
politiskt parti, som har majoritet. Den
proportionella valmetoden bör ju
garantera en rättvis representation.
Vilja de, som vägra kvinnorna
medborgarrätt, också befria kvinnorna från
skatteskyldighet och från skyldighet
att lyda lagarna?
Nej, då det gäller att betala skatt,
anses kvinnorna för medborgare,
ävenså då det gäller att rättsligt
ansvara för brott mot lagen.
Är det troligt att vårt land skulle
åsamka sig andra länders missaktning
genom att skänka sina kvinnor
medansvar i staten?
Nej, den kvinnliga rösträtten är i
alla civiliserade länder en av
frågorna för dagen. I flera av
Amerikas Förenta stater, i England,
Danmark, Holland, Ungern, är
lösningen nära förestående.
Kvinnorösträtten är dessutom redan införd i
våra grannländer Finland och
Norge, i sex av Amerikas Förenta
stater samt i Australien. De bästa
elementen inom hela den civiliserade
världen skulle tvärtom skänka
Sverige sin aktning och beundran.
Hava kvinnorna ej visat att de själva
önska rösträtt?
Jo, genom att organisera
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt med 187 lokalföreningar över
hela landet med över 12,000
medlemmar; genom att till riksdagen år
1907 insända en petition,
undertecknad av 142,000 kvinnor; genom
hundratals stora möten, där
resolutioner för kvinnans politiska rösträtt
fattats.
Hur kan den enskilda kvinnan stöda
arbetet för rösträtten?
Genom att ingå som medlem i
närmaste rösträttsförening samt
förmå även andra kvinnor att göra
det Rösträttsföreningar finnas
numera i de flesta städer och större
samhällen. Årsavgiften överstiger
sällan 1 kr.
Genom att på närmaste
postkontor prenumerera på
Landsföreningens för kvinnans politiska
rösträtt egen tidning, Rösträtt för
Kvinnor, som kostar 75 öre för
1912 och endast 25 öre för 4:de
kvartalet.
Amå.
"Varför slår ni upp ert
paraply, när det regnar?"
Av Frigga Carlberg.
"Jag har inte satt mig in i frågan."
Vilken av oss rösträttskvinnor har icke måst
lyssna till denna självbekännelse, ibland
avgiven i en halvt ursäktande ton, men
oftast med en avvisande överlägsenhet, som
ger åhöraren intryck av den outtalade
fortsättningen: "Och jag tänker inte göra det
heller."
Sista gången jag hörde någon göra sig
skyldig till denna sant kvinnliga
självhävdelse var, egendomligt nog, vid
folkbildningsmötet i Göteborg i sommar. Jag
hade vid ett par tillfällen råkat att få min
plats bredvid en medelålders dam, som med
synbar uppmärksamhet följde
förhandlingarna om föreläsningsverksamheten. I
känslan av att vi hade gemensamma intressen,
ötskade jag göra hennes bekantskap och
inledde den med att säga mitt namn, varpå
hon sade sitt (som jag icke uppfattade) och
omtalade, att hennes métier var
föreläs-n ings verksamhet.
Då jag intresserad av upplysningen
vågade en blygsam antydan, att hon möjligen
även hade kvinnans politiska rösträtt på
sin repertoar, erhöll jag det avkylande
svaret: "Jag har inte satt mig in i frågan."
"Hur i all världen har ni kunnat undgå
det, om ni läser tidningar och är
intresserad av dagens politiska och sociala
frågor?"
"Politik intresserar mig icke det minsta."
"Nåja, de sociala intressena bruka förslå.
Har ni aldrig i ert liv träffat på
orättfärdighet och missförhållanden i
samhällslivet, som hos er väckt tanken: ’I denna sak
borde kvinnor ha mera att säga, ty detta
är sådant, som de känna bäst till’."
"Jo, sådana fall har jag nog sett, men jag
förstår inte deras sammanhang med
politisk rösträtt."
"Jaså, inte det — förstår ni
sammanhanget mellan en regnskur och ett paraply?"
"Ja...?!"
"Ni slår upp ert paraply för att skydda
er hälsa och era kläder, inte sant?"
"Jo...?!"
"Och ni anser er inte först behöva sätta
er in i frågan genom att studera
meteorologiens och paraplytillverkningens inbördes
förhållande till varandra?"
"?!"
"Föreställ er att det vore förbjudet för
kvinnor att använda paraply — tillgången
kunde ju vara knapp —, vad skulle ni tycka
om det?"
"Det skulle jag inte alls tycka om!"
(Mycket energiskt.)
"Förstår ni icke, att vi vilja ha politisk
rösträtt för att skydda vår person (=
släktets fysiska och moraliska hälsa) och vår
egendom mot orättfärdighetens slagregn,
mot det kompakta övervåldets åskbyar, mot
missaktningens isande silregn?"
Här avbröts samtalet av en föreläsare,
som besteg katedern och började tala om
upplysningsarbetet på våra lägerplatser.
Men jag kunde med svårighet följa
anförandet, ty hela min själ var fylld av
bekymmer för kvinnosjälen bredvid mig.
Hade hon då ingen aning om en sak, som för
henne och hennes medsystrar i världen var
en verklig livssak? Ingen aning om det
dyra pris, som i åratal gäldats med arbete
och självuppoffring av tusentals svenska
kvinnor?
Ett mot rösträttsagitationen hjälpsamt
öde ville, att just som vi kommo ut från
möteslokalen, öppnades himlens alla fönster
på vid gavel. Jag spände genast upp mitt
paraply, men min nya bekantskap — hade
inget. Oaktat mitt medlidande för hennes
slaknade plymer och drypande kjolar,
kunde jag inte neka mig nöjet, då jag
skyndade förbi henne, att fråga "hur det
kändes" och än en gång lägga henne på
minnet uppmaningen, att "sätta sig in i" den
kvinnliga rösträttsfrågan.
"Rösträtt för Kvinnor" 4:de kvartalet 25 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
