Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 9—10
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
91
Kvinnorösträttens riksdagshistoria.
Av Gulli Petrini.
X. 1909. Andra kammaren antar hr Staaffs motion*
Vid valen till Andra kammaren år
1908 ökades de båda vänsterpartierna i
styrka, så att de tillsammans utgjorde
en stark majoritet i kammaren. Då
båda uppsatt kvinnans rösträtt på sina
program, inneburo således redan
själva valen ett utslag till förmån för
kv i n n o rösträtten. Dessutom medförde
de den särskilda fördelen för
kvinnorna, att de flesta av dem som år 1908
uppträdde emot kvinnans rösträtt,
såsom hrr Hildebrand, Kjellén och
Lindblad i Närlunda, denna gång lingo
stanna hemma. Visserligen
återkom-mo de sedermera så småningom vid
tillfälle antingen till Andra eller
Första kammaren, men år 1909 funnos de
i alla fall icke i Andra kammaren.
Då det vilande grundlagsförslaget
om utvidgad rösträtt för män upptogs
till slutligt avgörande i Andra
kammaren, förklarade de
socialdemokratiska representanterna, att de icke
kunde giva det sina röster, då det ej
syntes dem tillräckligt demokratiskt, och
uppehöllo sig därvid särskilt vid att
kvinnorna voro uteslutna, samt
påpekade att någon avslutning av
rösträtts-striden kunde man icke vinna genom
antagandet av detta förslag. Likaså
förklarade hr Staaff å liberala
samlingspartiets vägnar, att han
visserligen såsom partiet beslutat ville rösta
för förslaget, men att partiet allt
framgent skulle vaka över, att de
begränsningar som förbundits med rösträtten,
skulle ändras i den mån de utgjorde
<ett hinder för folkviljans
förverkligande. "Sin ställning i fråga om
kvinnans politiska rösträtt", sade han,
"hava de frisinnade redan vid mera än ett
tillfälle angivit, och de ärna nu med
all kraft verka för att denna reform
utan dröjsmål genomföres."
I överensstämmelse härmed
inlämnade han en tid därefter en motion,
undertecknad av liberala
samlingspartiets förtroenderåd, om politisk rösträtt
och valbarhet för kvinnor på samma
villkor som för män till riksdagens
båda kamrar, d. v. s. efter samma
grunder som i den motion partiet
föregående år inlämnat. Socialdemokraterna
återkommo likaledes med en motion om
författningsrevision, vari även
upptogs frågan om kvinnans rösträtt. I
Första kammaren motionerade hr Alb.
Bergström med instämmande av hr
Gottfr. Olsén om "att svensk kvinna
erhölle samma politiska rösträtt som
man".
Hr Staaff erinrade i sin motion om
att riksdagen redan beslutit
tillerkänna kvinnorna kommunal valbarhet
samt genom att fastslå principen om
kvinnans tillträde till högre ämbeten
ytterligare bekräftat grundsatsen om
svensk kvinnas medborgarrätt. "En
oemotsäglig konsekvens av denna
grundsats är givetvis tillerkännande
av politisk valrätt och valbarhet åt
kvinnor. Om kvinnor i vårt land
kunna anses ’mogna’ att bliva
stadsfullmäktige, professorer, provinsialläkare
o. s. v., lär det ej’längre kunna
rimligtvis påstås, att de äro omogna för
deltagande i val av riksdagsmän eller ens
eventuellt för att själva mottaga
sådant val."
Utskottet tillstyrkte hr Staaffs
motion med följande motivering:
"Såsom hr Staaff och
medmotionä-rer erinrat, har det egentliga
huvudskälet mot de förut framkomna
förslagen att tilldela kvinnorna politisk
rösträtt och valbarhet varit, att denna
frågas upptagande till omedelbart
avgörande skulle fördröja männens då
ännu svävande rösträttsfråga. Sedan
emellertid detta skäl genom
innevarande års riksdags beslut i sistnämnda
fråga bortfallit, förefinnes enligt
utskottets uppfattning icke längre någon
grundad anledning att vidare
uppskjuta spörsmålet om beredande av
politisk valrätt åt kvinnor. Vid sådant
förhållande och då samma principiella
skäl, som talat för en utsträckning av
männens politiska rösträtt, tala för att
kvinnorna i samma omfattning erhålla
sådan rätt, samt politisk valbarhet
måste anses utgöra en given konsekvens
av valrätten, har utskottet, som jämväl
i övrigt delar de av hr Staaff och
med-motionärer andragna skäl för en dylik
reform, funnit sig böra tillstyrka
bifall till det av dem nu framlagda
förslag."
Mot detta reserverade sig hr Björck,
som bland annat anförde:
"Då jag i likhet med motionärer vid
föregående riksdagar finner det både
rättvist och för det allmänna
gagne-ligt, att kvinnan erhåller politisk
rösträtt, och ej kan finna, att hon
därigenom skulle ’dragas in i en politisk
verksamhet, som skulle kunna göra
henne främmande för hennes
förnämsta plikter såsom hemmets vårdarinna
och framförallt såsom maka och
moder’, så fruktar jag däremot, att detta
skulle bliva fallet, om hon även
tillerkändes valbarhet. I så fall skulle det
kunna bliva en verklighet, att den gifta
kvinnan (och när man talar om
kvinnan, bör man i första rummet tänka på
den gifta) rycktes från hemmet,
från make och barn för att flera
månader om året vistas vid riksdagen. Ett
sådant förhållande skulle jag finna
både bakvänt och för det allmänna
liksom för familjen i hög grad skadligt,
och därtill vill jag ej medverka."
Likaledes reserverade sig hrr
Uppström, Blomberg, Östberg, Sjöholm,
Berger och von Geijer, som avstyrkte
motionen huvudsakligen på grund av
att den begärda utredningen borde
avvaktas, samt hr Clason, som hänvisade
till att enligt hans beräkningar den
hittillsvarande valmanskåren redan genom
den nu genomförda rösträttsreformen
komme att bliva mindre än hälvten av
den nya valmanskåren. "Skulle även
kvinnlig rösträtt nu genomföras, skulle
proportionen ännu mera förändras:
den nya valmanskåren skulle uppgå till
2,610,000 mot vid senaste val förekom
mande omkring 620,000. För en lugn
utveckling utan alltför starka
kastningar kan en så genomgripande
förskjutning inom en så begränsad tidrymd
icke vara tillrådlig. Eedan denna
grund, liksom ock den omständigheten,
att hos Sveriges myndiga kvinnor —
enligt 1906 års siffror 1,598,751 — trots
den ivrigaste agitation icke någon
mera allmän begäran om politisk rösträtt
kunnat uppdrivas, synes mig,
oberoende av principiella grunder, innebära
tillräckliga skäl för att det framlagda
förslaget ej kan anses ’högst nödigt
eller nyttigt’.
I Första kammaren blev
diskussionen ganska livlig och långvarig. Hr
Blomberg yrkade avslag på utskottets
förslag, varvid han dock påpekade, att
han varit med om skrivelsen 1906 med
begäran om utredning i frågan, då han
ansett, att då den allmänna rösträtten
för män genomfördes, så nalkades
jämväl den tiden, då rösträtt i större
eller mindre utsträckning borde
beredas kvinnan, och denna ståndpunkt
vidblev han allt fortfarande. Men det
funnes ingen anledning till brådska —
de stora kulturfolken hade ej upptagit
frågan på allvar — utredningen vore
nödvändig, och det vore även bäst för
kvinnorna själva, att vi icke skyndade
för hastigt. Hr Säve hänvisade till den
ståndpunkt han alltid förut intagit i
denna fråga och ansåg att den måste
återkomma tills den bleve löst. Ty
kvinnorna hade nu allmänt vaknat till
medvetande om, att de voro
samhällsmedlemmar även de, och de kunde ej vara
belåtna med det sätt, varpå deras
angelägenheter sköttes i riksdagen. Särskilt
tänkte han på den snigelmässiga
långsamhet, med vilken lagstiftningen på
familjerättens område fortskrider, fast-
För varje husmoder
är en god symaskin av oskattbar
fördel, ty den underlättar i högsta grad
förfärdigandet av alla i ett hushåll
förekommande syarbeten.
Singer Symaskiner äro bast.
Filialer på alla större platser.
Bortbytt.
Vid festen för fru Wicksell å Grand Hotel
Royal den 4 november blevo ett par nya
ytterkängor märkta med initialer i rött och
vitt bortbytta. Ägarinnan vore tacksam
för meddelanden genom Rösträtt för
Kvinnors expedition, telef. Riks Norr 6 00, Allm.
Br. 9 44, kl. 1—4 e. m.
än kvinnan så länge yrkat på
förbättringar, särskilt i hustruns ställning.
Vidare påpekade han, att
rösträttsrörelsen från kvinnornas sida inte bara
vore en strid för egna rättigheter, utan
att de skrifter rösträttens förkämpar
utgiva "alltjämt framhålla, att de i
rösträtten se icke blott en rättighet till
skydd för kvinnornas intressen, utan
även och lika mycket en skyldighet till
ansvarsfylld medverkan till
fosterlandets bästa". Av utredningen ansåg han
sig ej kunna vänta mycket som han ej
visste förut. Man visste mycket redan
nu, såsom att kvinnorna voro mycket
sparsammare och ordentligare och mer
plikttrogna vid fullgörandet av sin
skatteplikt än männen, att
fylleriförseelser av kvinnor begångna (år 1904)
voro 1,500 mot 40,000 av männen, att
brottmålsstatistiken visade, att mot 58,000
manliga svarade 2,300 kvinnliga
brottslingar, vilket visade, att kvinnan stode
framför mannen i sedlighet, redbarhet
och laglydnad. Dessa egenskaper måtte
väl vara att värdera hos dem, som
skola utöva rösträtt. Då hr Säve inte
kunde anse, att det kunde innebära
någon fara för hemmet, om ett fåtal
kvinnor komme tifl riksdagen — samtliga
platser i riksdagen äro ju ej mer än
380 på en befolkning av 5 millioner —
yrkade han bifall till utskottets
hemställan. Hr Björck försvarade sin re-
RYMKTINKTUR
Majorskan Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förmåga att föryngra och försköna, ty byn blir skär och
genomskinlig. Anses vara det yppersta medel i sitt. slag.
I parti och minut i
FRANSKA PARFYMMAGASiNET
Ho vleveran tör
21 Drottninggatan 21, Stockholm
samt i förnämsta Parfymaffärer. H
Bn stridsskrift.
HILDA SACHS: Den svarta domen.
Männens skuld och kvinnornas straff.
Wahlström & Widstrands förlag.
Stockholm. Pris 1: 50.
Det har varit ganska tyst en tid omkring
prostitutionsfrågan. Man har haft sig
bekant att Läkaresällskapet ägnat många och
långa diskussioner åt saken, men sedan
dessa nu upphört, har ingen människa gjort
något för att bland en större allmänhet
väcka uppmärksamhet på frågan och
eventuellt skapa en opinion, vilken de som
makten hava (det är som bekant icke vi
kvinnor!) behöva ta hänsyn till, när de
in-cm den närmaste framtiden gå att
bestämma om denna så gränslöst allvarsamma,
och väl också svårlösta fråga.
Läkaresällskapets diskussioner ha, såvitt
undertecknad vet, icke heller lasts av en större
allmänhet, vilket säkerligen är skada. De
finnas dock publicerade i Hygiea och äro
sålunda tillgängliga för alla och en var
som ha intresse för saken.
Fru Hilda Sachs’ bok kommer alltså som
ett välkommet bevis på att man från
kvinnohåll icke alldeles likgiltigt åser hur frå-
gan kommer att utveckla sig, och det måste
genast sägas ifrån, att fru Sachs givit sitt
inlägg både den indignation, den pondus
och den relativa hovsamhet, som erfordras
för att vi med glädje skola kunna anse
skriften som en god exponent på vad man
från kvinnohåll har att andraga i saken.
Den svarta domen är icke något
utredande arbete med tabeller och siffror, den är
och åsyftar endast att vara en stridsskrift.
Redan kapitelrubrikerna och indelningen
av den 125 sidor starka boken visa detta.
Här en axplockning: De försvarslösa,
Domaren, Skulden, Män och minderåriga, De
nya vägarna, Grymheter, Framtiden. Ett
par av kapitlen äro ägnade åt prof.
Johanssons bekanta reservation i det förlidet
år utgivna kommittébetänkandet, av vilken
långa delar avtryckts.
Författarinnans egen ståndpunkt
sammanfaller i det allra närmaste med
reservanternas i sagda kommitté. Det är ju
sol-klart, att en bok som hennes väsentligen
kommer att bedömas av läsaren efter den
ställning han eller hon själv intager i
frågan. I en så ytterligt ömtålig och
vansklig fråga som prostitutionsfrågan reagerar
den enskilde, som icke haft tillfälle att stu-
dera de föreliggande aktstyckena i ämnet,
ofta på ett ganska oresonligt vis för
meningar som han själv icke delar. Det synes
mig emellertid som det lyckats
författarinnan att åt sina åsikter giva just den form,
som predisponerar även en därför
obenägen läsare att godtaga hennes skäl och
klargöra för sig de åsikter som förestava dem.
Fru Sachs skriver ju alltid ett synnerligen
vårdat och elegant språk, och hennes
personliga stil kommer väl till sin rätt i den
polemiska formen.
Det ligger en lång erfarenhet och
årtiondens samlade intresse bakom det nu
publicerade arbetet, därom vittnar nogsamt dess
innehåll. Låt mig citera följande,
karaktäristiskt för författarinnans rörliga och
knappa stil, och därtill synnerligen lärorikt
för oss och alla som icke haft tillfälle att
bokföra alla de vidrigheter mot vilka man i
denna sak haft att kämpa:
"Under en federationsdebatt i
Vetenskapsakademiens sal i Stockholm i slutet av
1880-talet nämnde en talarinna, att hon för att
få en del upplysningar av föreståndaren
gjort ett besök på prostitutionsbyrån — den
hette den tiden sedlighetsbyrån, ett gott
bevis på institutionens osäkerhet inför sig
själv. En följande talare, läkare och
generaldirektör, fann därpå tillständigt yttra:
’Ett fruntimmer här nämnde nyss, att hon
varit på byrån — jag vet inte om det var
som inskriven eller i vad egenskap’."
Publicerandet av ett sådant yttrande är i
cch för sig en så god agitation som något
annat, även om 20 år förflutit sedan
yttrandet fälldes. På 20 år förändras icke
nämnvärt "this man-made world".
Det är att antaga att Den svarta domen
kommer att väcka mycken och berättigad
uppmärksamhet, och det skulle säkerligen
heller icke skada om den kom att väcka
diskussion. Den har både genom innehåll
och form rätt att vänta sig uppmärksamhet
från alla kvinnor, vilka över huvud taget
fattat någon ståndpunkt till frågan, och
den är det första litterärt skrivna arbete
som bland en vidare allmänhet sökt föra ut
åsikter, vilka under de sista åren genom
prof. Johansson fått vetenskaplig
hallstämpel, och därigenom inför samhället en helt
annan pondus än förut, när de avvisades
som en quantité négligeable, därför att de
endast voro kvinnors veklagan över
kvinnor.
Gwen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
