Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR KYIBTSTOR
N:r 20 A
StaAsfillmäktigvalens resultat.
Kvinnliga stadsfullmäktige.
Dagligen ingå meddelanden om de
pågående stadsfullmäktigvalen.
Enligt de resultat, som föreligga, då detta
skrives, har landets kvinnliga
stadsfullmäktigkår ökats med sju
medlemmar. På två av de ställen, där
kvinnorna gått fram med egen lista, ha de
lyckats att placera en kandidat.
Övriga fem kvinnliga stadsfullmäktige
hava varit uppställda på de
frisinnades lista. Närmare detaljer om valen
saknas ännu, men av allt att döma
tyckes kvinnornas deltagande i
allmänhet varit mycket livligt. I
Karlskrona avgåvos 1,090 av kvinnornas
1,900 röster. I Umeå gick den
kvinnliga kandidaten, tack vare kvinnornas
energiska deltagande in som n:r 6,
fastän hon tilldelats åttonde platsen
på den officiella listan. Partiet
insatte endast sju kandidater.
De valda äro:
Fröken Anna Holmquist, Falun (de
frisinnade),
Lärarinnan Sigrid Kruse,
Karlskrona, ordf. i F. K. P. R. (de
frisinnade),
Handelsidkerskan Elna Persson,
Lund (kvinnornas lista),
Handelsidkerskan Kristina Frank,
Malmö (de frisinnade),
Lärarinnan Anna Montelius,
Trelleborg, ordf. i F. K. P. B. (de frisinnade),
Telegrafisten Ingeborg Öquist, Umeå,
ordf. i F. K. P. R. (de frisinnade),
Fru Nina Andersson, Västerås, ordf.
i F. K. P. R. och Vita Bandet
(kvinnornas lista).
Vi hoppas i nästa nummer få
inregistrera ännu många flera kvinnonamn
bland de valda.
Centralstyrelsens i L. K. P. R.
10:de årsmöte
äger rum i Stockholm den 9 och 10
januari 1913. Lokal för mötet blir
Strandhotellets stora sal, 9 Norra
Bla-sieholmshamnen.
Ny landvinning.
Ny F. K. P. R. har bildats å Alnön
invid Sundsvall efter föredrag av
stadsfullmäktigen i Sundsvall fröken Elin Nilsson.
Ett 20-tal medlemmar ingingo i föreningen,
stadgar antogos, och till styrelse valdes
fröknarna Therese Almqvist, Zaide
Carlsvärd, Sigrid Oarleson och Hanna Persson
samt frn Jonsson från Johannesnäs.
både i^an och qvinna, med underskrift
’kunskap och arbete* — skall det
behöf-vas ännu ett sekel, innan vi skaraborgare
vilja erkänna qvinnan värdig att inom vårt
Hushållnings-Sällskap samarbeta med oss?"
Ännu ett exempel på mäns intresse
att få med kvinnorna.
Statskonsulenten A. Östergren säger i sin berättelse
för 1910: "De flesta (kurser) voro
talrikt besökta... Livligast var dock
intresset, där man vidtagit anordningar
att även få kvinnorna mera allmänt
med, en sak som således borde bli
föremål för vederbörandes
uppmärksamhet överallt."
Speciella kvinnofrågor, som
hushållningssällskapen äro rätt forum för,
äro frågorna om hemkonsulenter,
fosterbarnsvård samt kontroll och
distribution av livsmedel.
Frågan om kvinnorna och
hushållningssällskapen är en för
landsbygdens kvinnor synnerligen viktig fråga
som säkert skulle vinna på att bli
föremål för L. K. P. R:s uppmärksamhet.
Icke ef t erfoljans värda
stridsmetoder.
Säkert har det upprop, som
Moderata kvinnoförbundets styrelse genom
högerpressen utsänt till de kommunalt
röstberättigade kvinnorna, väckt
ytterlig häpnad bland F. K. P. R:s
medlemmar, icke minst bland dem, som
tillhöra centralstyrelsen. De måste
fråga sig, vilken på en gång hemlig
och kraftig agitation, som
rösträttsrörelsens ledning väl kan ha tillgripit
för att hindra högerkvinnorna inom
F. K. P. R. att avgiva sina röster vid
stadsfullmäktigevalen, en agitation,
som Moderata kvinnoförbundets
styrelse i sista ögonblicket lyckats
upptäcka, och vars farliga följder de
genom sitt upprop sökt hindra.
Verkställande utskottet har svarat, att det
alls ingenting gjort i den vägen.
Ordföranden har vid sommarens enskilda
möte i Lund, en förtrolig rådplägning,
vars protokoll icke ens kringsänts till
centralstyrelsens medlemmar, uttryckt
den meningen, att om högern finge ett
otvetydigt bevis på att dess
meningsfränder bland kvinnorna allvarligt
ogillade partiets motstånd mot
kvinnorösträtten och tillkännagåve detta
genom en offentlig förklaring, att de ej
kunde stödja sitt parti, så länge detta
vidhölle detta motstånd, skulle det
säkert påskynda rösträttsfrågans
lösning.
Denna mening, som delas av V. Us
övriga medlemmar, blev föremål för
en av högermedlemmar framkallad
kort debatt vid Stockholmsföreningens
möte den 25 nov., en debatt, som hade
en helt och hållet teoretisk karaktär.
Det är att märka, att
Stockholmsföreningens ordförande redan vid
föreningsmötets början meddelade, att inga
andra pressreferat finge göras, än det
styrelsen utsände. Med stöd av dessa
två enskilda mötesdebatter, om vilka
Moderata kvinnoförbundets styrelse
icke hade rätt att officiellt veta något,
utsände den ett upprop, som måste
framkalla en till säkerhet gränsande
förmodan, att V. U. agiterat för att
förmå högerkvinnorna att nedlägga sina
röster vid årets stadsfullmäktigeval.
Att man begagnar sig av sin ställning
som medlem i en förening, vars
förhandlingar förklaras icke-offentliga,
för att senare genom en annan
förenings styrelse offentligt protestera mot
en teoretisk mening, som där
debatterats, och i ordalag, som måste
framkalla missuppfattning, hör icke till de
ef terf öl j ans värda stridsmetoderna.
Kvinnan och arbetet. På nyåret
inflyter i Rösträtt för Kvinnor en längre
artikel av Elin Wägner om "Kvinnan
och arbetet".
Mrs Chapman Catt
har i dagarna återkommit till New York
från sin 18 månaders färd runt jorden. Hon
har under sin resa bildat
rösträttsföreningar i alla delar av världen och kom hem
mitt under segerglädjen över fyra nyvunna
stater. För att fira hennes återkomst
anordnade New Yorks rösträttskvinnor en
storartad bankett i Carnegie Hall, där tal
höllos av bl. a. representanter för de olika
länder mrs Catt besökt under sin långa
resa.
Några intryck från
sam-hällskursen i Blekinge.
I det nätverk av andliga kraftlinjer,
som våra dagars
folkbildningsverksamhet lägger över hela vårt land,
intager den Bergman-Österbergska
donationen till L. K. P. R. en alldeles
särskild plats.
Ensamt den omständigheten att
penningar äro skänkta till samhällskurser
för kvinnor ger de senare en viss —
mycket välbehövlig — ryggrad. Det är
som om den väckte ansvarskänslan
inför besittningsrätten.
Mitt intryck härav styrktes
ytterligare genom ett samtal med en äldre
kvinna, vilken jag efter ett föredrag
hade sällskap med på tåget. — "Det är
liksom så tryggt att veta att det är
våra egna föredrag och att det som
talas där är ment för oss fruntimmer",
yttrade hon.
Ja, det är just detta — att det är
våra föredrag. Och därifrån går
vägen snÖrrät till upptäckten:
"Kommunens angelägenheter äro även våra och
vi äro ansvariga för om de skötas väl
eller illa; fattigvård och barnavård
angå mest oss och vi ha inte rätt att
draga oss undan arbetet och ansvaret.
Äktenskapslagstiftningen han ändras!"
Den upptäckten är säkert för ett stort
flertal som en öppnad fängelsedörr ut
till ljus och frihet.
Det var dessa ämnen som
behandlades under Bergman-österbergska
sara-hällskursen på Blekinge landsbygd.
Intresset har verkligen varit
överraskande stort, då det kunnat förmå
människor att i ur och skur och mörker leta
sig fram till föreläsningslokalen. På
ett par platser hade skolsalen ställts till
vårt förfogande, men på andra håll har
ansökan därom mött energiskt
motstånd, ehuru, tycker man, de ämnen
som talades om borde ligga
folkuppfostran mycket nära.
Nykterhetslokalerna stodo ju alltid till vår
disposition, och F. K. P. R. i Lyckeby kunde
med stolthet konstatera upplåtelsen av
själva tingshuset. Det var ju en
ganska stor skillnad på förhållandena på
olika platser, mellan t. ex. ett livligt
stationssamhälle och ett avlägset litet
fiskläge. — Försök att föreställa er
ett sådant en regnig och stormig no- •
vemberafton; här och där blinkar ett
upplyst fönster likt ett sömnigt öga
och kusken undrar vilket av dem han
skall styra kurs på, enär trakten är
honom obekant. En barmhärtig ung
dam — som i rösträttsfrågan befann
sig i väckelsestadiet — hade gjort mig
sällskap och förde oss på rätta vägar
till sist.
Och där kom verkligen folk, män och
kvinnor, de förra i avgjord majoritet
— mor har ju alltid svårare att
komma ifrån hemsysslorna oeh småbarnen.
— Stilla och sävligt slå de sig ned i
den dåligt upplysta lokalen, som
saknade eldstad, i strängt skilda läger,
männen på den högra sidan och
kvinnorna på den vänstra. När
föredraget är slut efter en fullgod timme
sitter publiken lika tyst och
förväntansfull och rör varken hand eller fot till
uppbrott. En häftig regnskur
smattrar i detsamma mot fönsterrutorna,
och så frågar jag de väntande
människorna, om de vilja höra litet om
kvinnans politiska rösträtt — det kan ju
alltid vara att föredraga framför en
regnskur. Jo, det ville de. Några
ynglingar nere vid dörren upptäckte
synbarligen något muntrande i mitt
anförande, men att kvinnorna togo det
djupt allvarligt var lätt att se.
Mitt ämne var "fattigvård och
barnavård" och jag kunde vanligen efter
föredragets slut med lätthet bedöma hur
fattigvården var ordnad i
församliD-gen. På flera ställen hade jag, sades
det, "hela kommunalnämnden" till
åhörare, och när ordföranden kom fram
och hälsade och talade om några frågor
Till redaktör för
Rösträtt för Kvinnor
har L. K. P. R:s verkställande utskott
från den 1 januari 1913 antagit fil.
kand. fru Ester Brisman.
Redaktörs-skiftet beror på att fröken Elisabeth
Kreys övriga journalistiska verksamhet
tager hennes tid så starkt i anspråk
att hon sett sig nödsakad avsäga sig
redaktÖrskapet av vår tidning. Fru
Ester Brisman, suppleant i V. U., har
redan under senare delen av det snart
gångna året ställt sina goda krafter
och sin tid till tidningens förfogande.
Vi äro övertygade om att den lyckliga
start, som Rösträtt för Kvinnor gjorde
under fröken Kreys intresserade
ledning, skall i fortsättningen följas av
en lika lycklig och snabb utveckling.
Vi tacka fröken Krey och önska fru
Brisman lycka till!
__F. U.
Jönköpings länsförbund.
Jönköpings F. K. P. R. hade inbjudit de
olika föreningarna inom Jönköpings län
att för bildande av ett länsförbund samlas
till konstituerande sammanträde söndagen
den 1 dec. och avhölls detsamma i
Jönköping under livlig tillslutning. Fröken E.
Aulin hälsade de närvarande välkomna å
Jönköpings F. K. P. R. vägnar och uttalade
sin förhoppning, att vad som skulle
företagas, bleve till nytta för kvinnornas sak.
Ombud hade infunnit sig från Eksjö, Gränna,
Huskvarna, Norrahammar, Hvetlanda,
Nässjö och Tranås, och sedan samtliga de
närvarande uttalat sig för bildandet av ett
länsförbund, diskuterades frågan om
grunderna för detsamma. Härunder framkomma
olika förslag, dels att arbeta efter viss
given arbetsordning, att fastställa stadgar*
dels att för kortare tid arbeta efter vissa
bestämmelser. Mötet uttalade sig till slut
för att antaga stadgar, vilka upplästes och
godkändes. Därefter skreds till val av
funktionärer till blivande arbetsutskott,
suppleanter och revisorer. Till ordförande
valdes fröken Planting-Gyllenbåga, till
kassaförvaltare och sekreterare fröken E.
Aulin samt till tredje ledamot fru A.
Lith-man. Suppleanter blevo fru Andersson,
Norrahammar, och fröken Klara Ahrenberg,
Jönköping. Revisorer blevo fru S. Karnell,
Jönköping, och fröken M. Sten, Huskvarna,
samt revisorssuppleant fru Bruselius.
Vidare beslöts att första årsmötet skall
hållas i Huskvarna i februari månad 1913.
Härmed voro förhandlingarna avslutade
och dagen i övrigt tillbragtes under
angenäm sammanvaro hos tvänne av
föreningens ledamöter.
som berörts, så visste jag att han hade
rent samvete. T. ex. i Jämshög, där
jag hade nöjet besöka den nybyggda,
idealiskt skötta fattiggården, var
fattigvården grundad på mänskliga
principer. I styrelsen satt även en kvinna,
naturligtvis rösträttskvinna. Detta var
även föreståndarinnan för
fattiggården och föreståndarinnan för
epidemisjukhuset. Jämshög är säkert moget
för en F. K. P. R. — där fanns så
mycket förståndigt folk.
På andra ställen försvann
"kommunalen" hastigt och lustigt efter
föredragets slut, men den gamla gumman som
flitigt bekräftat mitt påpekande av nu
rådande missförhållanden i
fattigvårdssystemet med sitt "det är så sant
så sant!" — hon satt kvar till sista
man och kom fram och neg och sa’ ett
trohjärtat "tack frun".
Ett tecken på intresset är att
åhörareantalet ökades för varje gång, så
att om det första föredraget åhördes
av 30 å 40 personer, så åhördes det
fjärde av ett 100-tal och därutöver.
På ett möte — det var i Tving —
fick jag i ’uppdrag att framföra en
tacksam hälsning till donatorn, hos
vilken den svenska landsbygdens
kvinnor stå i så stor skuld. Jag är glad
över att få tillfälle göra det i Rösträtt
för Kvinnor.
Frigga Carlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
