Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen for kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
II ÅRG. STOCKHOLM, 1 MARS 1913. N:r 5.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Ester Brismak,
Träffas onsdag och lördag kl. Va 3—Va
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan 1
Expeditionen Öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel, Brunkeb. 944.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten
Pris för 1913 1 krona. Losömmner 5
öre-För utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
öre i postanvisning till tidningens expedition.
Annonspris: 15 öre per miliimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 f m.—7 e. m.
Kvinnan och statslivet.
Innan riksdagen i fjol debatterade
den kvinnliga rösträttspropositionen,
frågade vi i denna tidning (En
maktfaktor, R. f. K. 15 maj), ”på vilket sätt
en befolkningsgrupp skall kunna visa
eller bevisa, att den verkligen blivit en
maktfaktor inom samhället”, och vi
hemställde vördsamt till högermännen
inom riksdagen, om någon av dessa,
”innan han gick att lägga sin nejsedel i
urnan, ville upplysa oss om det bästa
sattet för denna maktutövning. Vi
skulle då kunna pröva, om vi möjligen
kunde gå i land med uppgiften ”
Riksdagsdebatten gav oss föga svär
på vår fråga; men nu 1918, då vi icke
ha någon riksdagsdebatt att vänta, och
”man därför borde kunna tänka sig, att
åtskilliga punkter i denna fråga skulle
kunna diskuteras med större lugn”, har
Stockholms Dagblad vänligen åtagit
sig att på bii sta och tillförlitligaste
sätt lämna den begärda upplysningen,
nämligen genom att i en artikelserie
med ovanstående rubrik ”framhålla
villkoren och förutsättningarna för de
manliga medborgargruppernas
förvärvande av rösträtten”. Vi acceptera
tacksamt artiklarna såsom ett uppslag
till en lugn och saklig diskussion; på
en sådan kunna båda parterna endast
vinna.
Skall en diskussion bli
fruktbringande, måste emellertid utgångspunkten
vara någorlunda gemensam; för St. D.
är denna — helt naturligt för övrigt —
den nya statsdoktrin, som i våra dagar
vunnit rätt mycket burskap, oeh som
i staten och statslivet ej vill se endast
en sida av det samhälleliga livet i
allmänhet, utan tvärtom något från
samhället artskilt, något för sig, som
betänkligt närmar sig salig Boströms
personliga väsende. Även i våra leder
finnas många framstående kvinnor,
som hylla samma statsuppfattning, och
som ut ifrån deima komma till en helt
annan slutsats rörande kvinnlig
rösträtt än St. D:s. Den som skriver detta
intar visserligen icke samma
ståndpunkt, men vill för diskussionens skull
ändå för tillfället postulera dess
riktighet och alltså såsom utgångspunkt
för diskussionen acceptera satsen,
”rosträttens utövning är en funktion
i statens tjänst” och att statsintresset
eller statsnyttan ”är och måste vara
det enda bestämmande” vid varje pra k-
Jag beklagar att den politiska rösträtten icke
betraktats i samma ljus och icke beslutats på
samma sätt som den kommunala rösträtten. —
Jag är alldeles övertygad att varje person, det
må vara man eller kvinna, som är kompetent
att avgiva sin röst vid valen till Londons
stadsfullmäktige, då det gäller kommunala ting, också
är kompetent att avgiva sin röst vid ett
parlamentsval, ^
Lord Hugh Cecil
(I Underhuset den 24 januari 1913).
tiskt avgörande av ett nytt
rösträttskrav. I förbigående skola vi endast
betyga tidningen vår tacksamhet för
dess beredvillighet att inom samhället
— alltså icke staten — erkänna
kvinnornas insats såsom lika oumbärlig,
följaktligen fullt likvärdig med
männens, eller som tidningen själv
uttrycker det: kvinnornas individuella
verksamhet motsvaras av männens
individuella arbete. Detta är ett värdefullt
medgivande för vårt sätt att uppfatta
statslivet och inregistreras därför; det
kan bli gott att ha i en annan
diskussion, fast det for denna mycket riktigt
är irrelevant.
Från den här givna utgångspunkten
anser St. D. att ”man i stort sett kan
säga, att endast de grupper av män
ha fått politisk rösträtt, som redan
medverkat vid det egentliga
statsarbe-tet och därunder visat, att deras
medverkan varit för statens bestånd och
statens utveckling nödvändig.” Och
längre ner: ”det har icke varit ett
sådant arbete endast som att männen
verkat i sin dagliga gärning, utan det
har varit ett direkt statsarbete, som det
varit fråga om”.
Vad är då ett direkt statsarbete*? det
blir själva punctum ciusestionis. Det
första av dem som tidningen nämner
är helt naturligt den allmänna
värnplikten.* Detta ”primära statsarbete”
äro kvinnorna som bekant icke
underkastade; därigenom gå de alltså
för-lustiga ett starkt och vägande anspråk
på politisk medbestämmanderätt. Ett
uttryck som tidningen använder om
männen såsom värnpliktiga ger oss
rätt eller åtminstone möjlighet att
antaga, att St. D. icke skattat åt det
banala misstaget att be t rak a kvinnornas
icke-värnplikt antingen såsom något för
vilket de förtjäna förebråelser eller
såsom ett från statens sida otillbörligt
gynnande. Det står nämligen om
männen, att ”de ha visat sig vara
nödvändiga för statens bestånd” — kvinnorna
* Den framställning av olika
medborgar-gTuppers förhållande till värnpliktens
införande och utsträckning: samt dettas
sammanhang med rösträtten, som tidn. lämnar,
anse vi vara ganska felaktig och
missvisande; men som detta ej det minsta
influerar på förhållandets tillämpning på
kvinnorna, förbigå vi det alldeles.
ha alltså i detta avseende visat sig
vara icke nödvändiga för statens
bestånd, och på denna grund skulle det
alltså vara, som de här avvisas från
rösträtten.
Vi tro för vår del att detta sätt att
se saken är alldeles riktigt; när
kvinnorna icke äro värnpliktiga, beror det
på att staten funnit, att de icke böra
vara det. Om nian å andra sidan
härifrån kan sluta, att då b Öra de ej heller
ha politisk rösträtt, är däremot icke a
priori givet. Detta beror alldeles på
skälet för deras uteslutande. Ifall
skälet låg i kvinnornas vare sig
ovillighet eller deras olämplighet, kunde man
möjligen gilla slutsatsen; men så är
det nog icke. Det verkliga skälet
torde ligga på ett helt annat område, I
den norska värnpliktslagen linnes,
eller fanns åtminstone för några år
sedan, en bestämmelse om att vissa
kategorier av män skulle fritagas från
värnplikt, nämligen präster,
lotsålder-män, fasta lotsar samt lägre k ro no
betjäning (s. k. länsmanskarlar). Det
ligger i öppen dag, att grunden för
denna bestämmelse är att soka däri,
att staten ansåg, att det var mera
nödvändigt för statens bestånd, att dessa
grupper av medborgare, även i
krigstid, utförde sin dagliga gärning, än att
de drogo i fält. Samma skäl tro vi
har gjort sig gällande for kvinnornas
del. Staten har även här ansett, att
det var nödvändigare för statens
bestånd och utveckling, att kvinnorna,
även då fosterlandet var i fara, skötte
sitt vanliga samhälleliga arbete — och
dessutom männens, så långt deras
krafter räckte. Att det ej varit vare
sig ovillighet eller olämplighet, som
varit i vägen, kan också anses
indicerat därigenom, att just i våra dagar
kvinnor på frivillig väg både erbjudit
sig och även accepterats till en del av
krigets göra, nämligen sjukvården i
fält.
Emellertid kan man även på annat
sätt än genom värnplikten ”visa sig
vara nödvändig for statens bestånd ocli
genom sitt direkta statsarbete sålunda
erövra rösträtten”. Tyvärr nämner St.
D. icke dessa andra sätt. Vi ha
funderat mycket på vilka de kunna vara,
men ej lyckats finna mer än ett,
nämligen skattebetalandet. Detta är, om
något, direkt statsarbete; och då St. D.
icke brytt sig om att omnämna det,
beror detta naturligtvis därpå, att
tidningen likaväl som vi vet, att detta
arbete för statens bestånd oeh
utveckling drabbar både män och kvinnor
lika och alltså enligt föreliggande
utgångspunkt bör i sin mån berättiga
kvinnorna till rösträtt. De sätt, som
nu till äventyrs ytterligare kunna
finnas att genom direkt statsarbete göra
sig förtjänt av jämväl medborgarrätt,
anhålla vi härmed att St. D.
godhets-fullt ville nämna; vi å vår sida lova
att samvetsgrant begrunda dem.
Från den givna utgångspunkten
verkar det något förbluffande, att St. D.
i sin tredje artikel alldeles överger
undersökningen av de olika sätten för
direkt statsarbete och i stället tar sig
för att undervisa kvinnorna, om hur
de skola bära sig åt för att även utan
rösträtt dock få inflytande på statens
angelägenheter. Det verkar
förbluffande därför, att om det beflnnes vara
mot statsnyttan stridande, att
kvinnorna skola få det inflytande som
rösträtten ger, så måtte det väl snarast
vara ett brottsligt tilltag av dem att
försöka på annan, indirekt väg tillskansa
sig ett liknande inflytande. De
exempel från männens sida, som tidningen
härvidlag åberopar, peka också
närmast i samma riktning. Att handelns
män sammanslutit sig till
handelskam-rar o, s. v., att Sveriges
industriförbund, Hantverksföreningen m. fl.
bildats, att sammanslutningar och möten
aga rum av jordbrukare, skogsvårdare
och andra näringsidkare, det har nog
huvudsakligen inträffat, först sedan
dessa medborgargrupper redan fått
politisk rösträtt; och det har skett, efter
vad vi ha allt skäl att tro, just för
att tillvarataga och organisera,
”ver-werten” som tyskarna säga, denna
rösträtt. I alla händelser tro vi
ingalunda att dessa yrkesgrupper äro
sinnade att vara utan rösträtten och
endast nöja sig med det indirekta
inflytandet.
Det finnes emellertid i artikeln
åtskilligt, som tyder på, att tidningen i
själva verket anser dessa
sammanslutningar, genom vilka männen ge
statsmakterna sakkunniga direktiv, och
vilka statsmakterna å sin sida jämväl
begagna för att till dem hänskjuta
förslag for avgivande av yttrande eller
ur deras krets hämta sakkunnigt
bistånd, såsom ännu en sorts direkt
statsarbete, och i så fall är det ju
synnerligen välvilligt, att tidningen
uppmanar kvinnorna att även för sin del
begagna denna väg. Den föreslår till
och med den yttre ramen eller
formen for detta inflytande, en sorts
kvin-noriksdag: ”valda representanter för
L. K. P. R., Fredrika Bremerförbundet,
sjukvårds föreningar och många andra
skulle sammankomma med kvinnliga
stadsfullmäktige, kvinnor i
fattig-vårdstjänst och ombud för kvinnliga
statst jänare till ett årligt möte i
Stockholm, sedan riksdagen konstituerats, k.
propositioner blivit framlagda och
motioner väckta för att dryfta de
viktigaste av sålunda framlagda förslag
J önlcöpings-Maga.si»et
EtabL 1878. Regeringsgatan 45. A. T. 55 41.
Parfym- och Ramaffäa*»
Grand Pensionat
A. DEHN
Stockholm, Strandvägen 7 Ji
Telegramadress Dehnpeusionat
RSkstel. 3169, 2508 Ailm. Tel. 547, 873
Ivar Haeggsftröms Bokftr. A. B.
26 Gamla Kungsholmsbrogatan
Allt slags boktryck.
LAGERSONS
SKOMAGASIN
Jakobsgatan 18 - Fredsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
