Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den nya ordförandens, fru Nina
Andersson, ledning:. Därvid omvaldes till vice
ordförande skolföreståndarinnan fröken Anna
Löfgren. Till sekreterare utsågs fru Helga
Silverstolpe, till vice sekreterare fröken
Ester Kolmodin, till kassaförvaltare fröken
Emilie Bergström samt till vice
kassaförvaltare fru Ida Johansson. Till
centralstyrelsemedlem valdes ordföranden och till
suppleant fru Ruth Randall-Edström.
Lördagen den 8 febr. hade föreningen
anordnat en soaré å stora Stadshussalongen
till förmån för barnförlamningens offer.
Soarén, som var besökt av omkr. 175
personer, hade ett omväxlande program. Efter
hälsningsord av ordföranden oeh unisont
avsjungande av ”Du gamla, du fria”,
besteg friherrinnan Ebba Palinstierna, som
föreningen hade glädjen se som sin gäst
for aftonen, talarstolen oeh höll sitt
utmärkta föredrag, vilket hon förnt hållit i
Stockholm, över ämnet:
”Kvinnorösträttsfrågans läge i de nordiska länderna just
nu.” Därefter förekom sång, uppläsning av
”Madame Antis” skämtsamma monolog samt
sist gemensam supé.
Ystads F. K. P. R:s möte den 8 febr. hade
samlat en talrik och intresserad publik.
Även från Ystadsföreningens filial i
Tomc-lilla hade medlemmar infunnit sig. Sedan
ordf,, fru Maja Strandberg, hälsat de
närvarande välkomna, höll hon ett anförande
om ”Kvinnorörelsen som världsrorelse”.
Efter föredraget, som mottogs med livligt
bifall, antogos nya stadgar för föreningen i
Ystad. Såsom representanter vid
Skåneför-bundets årsmöte valdes fruarna Strandberg,
Winther oeh Staél von Holstein. Därefter
vidtog ett angenämt samkväm. Fröken
Hilda Pettersson föredrog elegant och känsligt
styeken av Sinding, Sehumann och Liszt.
Fröken Ida Björk sjöng på ett behagligt sätt
flera nummer vid pianot, ackompanjerad av
fröken Maria Lenander. Den tacksamma
publiken mottog allt med livligaste bifall.
10 nya medlemmar inskrevos, och Rosträtt
för Kvinnor vann ett 20-tal nya
prenumeranter.
Örebro F. K. P. R. erhöll vid sitt första
sammanträde for året 22 nya medlemmar.
Vid mötet lämnade ordf., fru Perselli, en
medryckande skildring av
eentralstyrelse-mötet. Under livligt bifall uppträdde
därefter en antiröstrattskvinna med en
monolog innehållande skälen mot kvinnans
rösträtt. Mötet omväxlade vidare med musik
Det gnla skrinet.
Då kofferten kommit med en del
små-plock, som följde med arvet efter kusinen,
hade fru Sigrid varit så upptagen av den
motion hon förberedde i stadsfullmäktige
om upprättande av en asyl för
ensamställ-da barnaföderskor, att hon inte ägnat den
en tanke. Men nu var sammanträdet över,
hon hade slagit ett slag för sin sak och
kunde ha tid att andas ut. Bland de många
lustiga oeh omöjliga tiug, som hon packade
upp ur kofferten och ordnade, var också
ett gammalt gult skrin. Det var ett
vanligt litet skrin av björkfanér, troligen
tillverkat av någon händig lantsniekare på
1850-talet, oeh av förteckningen, som följde
med kofferten, såg fru Sigrid, att det
tillhört tant Elina, en avlägsen släkting till
henne, som dött på 1880-talet. Nyckeln var
bunden om skrinet i ett grönt sidenband,
och med en viss spänning började fru
Sigrid plocka upp innehållet. Men vad hon
fann, gjorde henne ganska besviken.
FÖlje-tongsurklipp och räkningar,
prefereneepro-tokoll och verser sämjdes där med pressade
blommor och urblekta porträtt. Verserna
gingo på en elegisk ton och voro skrivna
på skärt papper med en piktur som i sin
oändliga utdragenhet tycktes sträva mot
det översvinnliga. De flesta hade
naturligtvis motton.
Ett var från Sehiller:
Was die Stil le nieht wirkt,
Wirket die Rausehende nie ...
Fru Sigrid smålog oeh tänkte på att den
en gång berömda stillheten numera fått
vika for ett nytt ideal. Ieke ens att vara
”still und bewegt” hade längre samma
underbara klang som det en gång haft.
Hon bläddrade hastigt igenom de blad,
som bildade bottensatsen i skrinet och
undrade om hon verkligen vore skyldig
eftervärlden att bevara dem. Men då hon reste
Kvinnornas opinionsmöten mot
folkpensioneringsförslaget.
1 Gävle hölls den 14 febr. på inbjudan
av fem kvinnoföreningar av olika slag ett
offentligt möte i folkpensioneringsfrågan,
besök’t av omkring 400 personer. Efter
föredrag av fröken G. af Klintberg, Stockholm,
och fru Ellen Hagen, Uppsala, antogs en
resolution, i vilken uttalas en bestämd
protest mot den ogynnsamma särställning, som
givits kvinnorna i det föreliggande
kom-mittéförslaget.
Likaså hade i Falun representanter för
stadens samtliga kvinnoföreningar
anordnat ett möte för avgivande av
opinionsyttring med anledning av
ålderdomspensione-ringskommitténs förslag.
Iuledningsföredrag höllos av fröknarna
Gerda Martin och Anna Holmquist, och
efter en synnerligen livlig diskussion
antogs enhälligt samma resolution som i
Gävle.
Dessutom ha även flera F. K. P. R.
anordnat möten i frågan, för vilka redogörelse
återfinnes undor ”Arbetet ute i landet”.
Rösträttsklubben i Stockholm
sammanträder den 10 mars kl. 8.30 e. m.,
Jakobsgatan 20, 2 tr.
och unison sång och slöts under bästa
stämning.
Östersunds F. K. P. R. hade den 3 febr.
sammanträde, varvid tillsattes en kommitté,
som inom Jämtlands län skall organisera
och leda den namninsamling, som de
svenska kvinnorna ämna igångsätta för att som
opinionsyttring överlämnas till riksdagen
1914. Fru Bergners förslag, att Östersnnds
förening skulle inom sig mot en avgift av
35 öre mottaga å landsbygden boende
personer, godkändes.
Den 10 febr. hade föreningen anordnat en
särdeles lyckad fest till Fredrika Bremers
minne och till förmån for insamlingen till
den planerade statyn. Efter ett par
sångnummer av en damkör under ledning av
fröken Eira Hallbergli bestegs talarestolen
av d:r Karl Ljungstedt, vilken höll ett som
vanligt glänsande föredrag över Fredrika
Bremers liv och livsverk.
sig för att bära dem till kaminen, flög ett
halvt ark brevpapper utåt mattan. Hon
tog upp det och läste:
Schema för Elinas sysselsättning.
Före kl. 10 på morgonen: Frukosten.
Ordnas maten. Läses tidningar. Ställes i
ordning i rummen. Brevskrivning.
Överseende av det hela.
Från klockan 10 till 11. Läses franska.
Från klockan 11 till 1 brevskrivning,
visiter eller ritning.
1 till 2 middag.
Från 2 till 6 diverse sömnad,
från 6 till 8 läsning och supé,
från 8 till 10 handarbete,
och sedan sova! sova! sova!
Fru Sigrid satte sig ner igen med det
monogramprydda papperet i handen. Tant
Elinas bild trädde fram ur dessa rader,
frigjord från de löjligheter, som
släktkrönikan utsmyckat henne med och med
barndomsminnenas schematiska linjer
perspek-tiviskt fördjupade.
Tant Elina dog i lungsot vid knappt
fyllda fyrtio, och fru Sigrid mindes än de
många diskussioner hon oformarkt lyssnat
till som barn om orsaken till hennes
sjukdom. Den kärnfriska släkten tog det som
en förolämpning att en av dem kunde dö
i lungtuberkulos. Hur i all världen hade
Elina burit sig åt för att bli lungsjuk?
Hon hade ju varit alldeles frisk, då hon
gifte sig med Christer, en liten smula
överspänd kanske i sina ideer, men
fullständigt utan vank i fysiskt avseende. Och
Christer själv ägde en berghälsa. Släkten
hade varit så upprörd och konsternerad
över denna gåta att den natt och jämt
förmådde visa änklingen ett passande
deltagande. Men för fru Sigrid, som &att med
det halva arket papper i sin hand, erbjöd
gåtan inga svårigheter. Barndomsminnena
tågade upp i ordnade troppar. Hon såg
den stillsamma tant Elina i hennes
mönstergilla, klassiskt fula åttiotalshem med
Meddelanden från V. U.
1. Med anledning av en i Dagny
av den 20 februari införda artikel
under rubriken ”De moderata
kvinnorna och K. P. R.” meddelas att denna
artikel återsändes till författarinnan
jämte en av alla V. U:s medlemmar
undertecknad, utförligt motiverad
skrivelse. Efter artikelns införande i
Dagny har V. U. tillställt dess redaktion
samma skrivelse med begäran om
införande.
2. Namnlistor för opinionsyttringen,
anteckningslistor för upptagande av
medlemmar i F. K. P. R. och
prenumeranter å Rösträtt för Kvinnor, samt
Råd och anvisningar för
namninsam-lare föreligga nu färdiga och erhållas
gratis, men mot erläggande av porto,
genom Rösträttsbyrån,
Lästmakaregatan 6, Stockholm. Den i
Rösträttsby-råns lokal inrymda Centralbyrån för
namninsamlingen förestås av fröken
Inez Draghi. Sto ckholmsf öreningen
kommer att öppna en egen byrå i
samma hus, varom meddelande lämnas
längre fram.
3. Vid inlämningstidens utgång, den
20 febr. hade till L. K. P. R:s
sekreterare inkommit 72 årsberättelser och 29
statistiska uppgifter rörande
stadsfullmäktigevalen 1912. De F. K. P. R., som
ännu ej insänt årsberättelser och
statistiska uppgifter, torde göra detta
ofördröjligen.
4. Det i cirkuläret nr 92 omnämnda
föredraget om Ungern, utarbetat av
grevinnan Iska Teleki och fru Irma
v. Szirmay, föreligger nu i svensk
översättning och kan jämte
skiopti-konbilder rekvireras genom
Rösträttsbyrån mot erläggande av tur- och
returporto. Bilder och föredrag torde
återsändas omedelbart efter
begagnandet.
Trollhättans F. K, P. R.
börjar den 1 mars sina samhällskurser på
den närmaste landsbygden. Till dessa
kurser har föreningen fått medel av den
Bergman-österbergska fonden.
stoppade valnötsmöbler klädda med grönt
rips i salongen och klart kornblått i blå
kabinettet. Mellan var gång man kom dit
hade någon förändring ägt rum i
våningen, ett nytt monstrum i cuivre-poli eller
majolika hade samlats till de många som
funnos förut eller också hade möblerna
dansat runt. Det måste ha varit med tant
Elina som med mrs Carlyle, att hon endast
var lycklig, då hon höll storrengöring.
Storrengöring, denna huslighetens
fruktansvärda apoteos. Det var tant Elinas energi
som sökte sig utlopp; att den icke blev
tillfredsställd, därom berättade det mänskliga
dokument, som fru Sigrid höll i sin hand.
När en ung fru icke kan tänka sig
någonting ljuvligare än att få sova, betyder
det att hennes liv gömmer en stor tomhet.
Ju längre fru Sigrid tänkte på denna
döda kvinna och hennes hem, ju klarare kände
hon den tärande oro, som låg bakom denna
utvärtes regelrätta, sorgfria borgerliga
tillvaro.
Inga barn och en man, som hörtle till
de arbetsupptagna, som med åren bli
trä-lar under sin dagliga gärning. Elina lärde
sig hur maskineriet i hans verksamhet
fungerade, med åren fick hon förstånd på
vilka frågor hon borde göra, men hon saknade
affärsblick och kunde aldrig komma åt
själva kärnan i hans arbete. Det fattades
dessa bägge förträffliga människor ett
stycke mark, där de kunde mötas, de hade
så småningom ingenting gemensamt utom
en älsklingsrätt, och fru Sigrid kom
plötsligt ihåg, att det enda tillfälle då Elinas
hem hade en prägel av harmoni och fest
var då den serverades. Hon hade
omedvetet insupit denna stämning som barn, och
nu först tolkade hon den.
Vilket öde, min stackars Elina, sade hon
högt och sträckte på sin långa kraftiga
gestalt. Vilket tragiskt vardagsöde för en
ung kvinna, som har en poetisk själ och
gömmer verser skrivna på skärt papper.
Kvinnornas dag i Stockholms
stadsfullmäktige.
Måndagen den 17 febr. kan med fog
kallas kvinnornas dag i Stockholms
stadsfullmäktige. Vid sammanträdet denna dag
väckte fröken Anna Lindhagen en mycket
uppmärksammad motion om åtgärder för
bevarande av ”stadens kåkar”, de gamla
trähusen, som ännu finnas kvar i en del
gamla stadsdelar och som enligt hennes
åsikt ”utgöra en idyll, som staden icke
utan mycket stor saknad kan helt berövas”.
Vid detta sammanträde förekom även till
behandling en ansökan från tjänarinnan
Hanna Pålsson, vars enda tillgång,
sparpenningar till ett belopp av 818 kr. 75 öre,
tagits i anspråk för ersättande av hennes
vård å Långbro sjukhus, om att få detta
belopp restituerat. Till stöd för
ansökningen hade särskilt anförts att hon icke fullt
tillfrisknat och att hon, enligt läkarbetyg,
icke kan ha hopp om att åter bli fullt
arbetsför.
Fattigvårdsnämnden, hälsovårdsnämnden
och beredningsutskottet hade alla avstyrkt
restitutionen. Den fattiga kvinnans talan
fördes emellertid varmt av särskilt fru
Emilia Broomé, som betecknade ärendets
behandling som en formalismens triumf,
fröken Anna Lindhagen och d:r Karolina
Widerström, vilken framhöll att ett beslut
i fattigvårdsnämndens anda vore ett slag
mot all sparsamhet — kvinnan har med
omtänksamhet och försakelse lyckats samla
ihop ett litet kapital, och nu skulle hon i
ett slag mista det emedan hon blivit sjuk.
Trots kvinnornas insatser avgjordes
denna principfråga med en seger för
formalismen, i det beredningsutskottets
avstyrkande i voteringen segrade med 57 röster mot
36.
RYNKTINKTUR
Majorsk&n Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förmåga att föryngra och förBköna, ty hyn blir skär och
genouiBklniig. Anses Tara det yppersta medel I sitt alag.
I parti och minut i
FRANSKA PARFYMMAGASiNET
Bo vlever&ntor
21 Drottninggatan 21, Stockholm
MT samt i förnämsta Parfymaff&rer. ^
Varför inte kommunal soppkokning och
barnavård lika gärna som alla små
famlande intressen, lite ritning, lite franska,
lite visiter, lite småpysslande med ett
välordnat hem, som med sina två övade
tjä-narinnor kunde skötas mönstergillt på fyra,
fem av dygnets tjugufyra timmar. Elinas
praktiska förstånd skulle gott kunnat
omfatta allmänna angelägenheter, om hon
bara fått lov. Pionjär var hon icke född
till, men om någon annan gått före och
visat vägen, skulle en kvinna som Elina
med glädje skyndat efter. Hon hörde
visserligen talas om 1880-talets
kvinnoemancipation, men på avstånd och dess yttre
åthävor skrämde henne. Hon avskydde
reformdräkter och skulle hellre dött än
låtit saxen komma vid sitt långa silkesfina
hår.
Fru Sigrid, som stod stridbar och
målmedveten mitt uppe i sin tid, kände
plötsligt hur fruktansvärt Elina måtte ha
van-trivts i sin. Hon var hopplöst omöjlig
att inpassa där, och någon utväg kunde hon
icke finna. Vilken trogen liten arbeterska
hade icke gått förlorad i henne.
Jag påstår icke, tänkte fru Sigrid, som
om hon svarat en osynlig motståndare, att
Elina blev olycklig och dog i lungsot,
därför att hon icke ägde kommunal rösträtt
och valbarhet och fick vara med och kämpa
för den politiska. Jag är icke så orimlig,
tänkte hon vidare oeh hennes ögon lyste
som då hon stod på talarstolen inför en
packad åhörareskara. Men, fortsatte hon
sitt tysta försvarstal, jag vidhåller, att
Elina skulle varit nöjdare oeh friskare, om
hon sluppit stänga inne en kraftig
verksamhetslust, som förtärde henne, därför att
den icke leddes ut i arbete, som intresserade
henne.
Det stridslystna draget försvann ur fru
Sigrids ansikte, och dragen veknade.
Stackars Elina, stackars min döda syster ...
Elisabeth Krey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
