Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
STOCKHOLM, 15 MARS 1913.
I denna gemensamma sak hava kvinnorna räckt
varandra händerna över hav och berg, och det kan
med sanning sägas, att de blivit en världsarmé.
Kvinnornas rättsliga och politiska ställning har från början
i det stora hela varit lika i alla länder. Som de skrida
framåt mot självaktning, frihet och nya möjligheter,
alla på samma väg, möta de samma hinder och göra
samma erfarenheter. Man talar om människosläktets
solidaritet. Vi representera kvinnokönets solidaritet.
Carrie Ch apinan Catt.
II ÅRG.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Esteb Bbisman.
Träffas onsdag och lordåg kl. 1/^3—1/24.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan 1
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstei. Norr 600. Allm. tel. Brunkeb. 944.
Telegramadress: Rosträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten
Pris för 1913 1 krona. Lösnummer 5 öre.
For utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
öre i postanvisning till tidningens expedition.
Annonspris: 15 Öre per millimeterhöjd, större
annonser oeh årsannonser rabatt.
Rikstei. 456. Allm. tel. 604.
9 f m.—7 e. m. _
Då och nu.
Medan opinionslistorna spridas och
länsförbund och lokalföreningar över
hela landet som bäst äro sysselsatta
med att organisera det väldiga arbete,
som L. K. P. R. i känslan av sin plikt
mot kvinnorna och samhället pålagt
sig själv nnder innevarande år, kan
det ha sitt intresse att för ett ögonblick
kasta blicken tillbaka och göra en
jämförelse mellan förhållandena nu och
sådana de voro den gången för jämt sju
år sedan, då L. K. P. R. genom
igångsättande av en masspetition sökte visa
regering och riksdag, att Sveriges
kvinnor önskade rösträtt.
Vi minnas alla vi, som voro med i
arbetet då, alla de svårigheter vi hade
att övervinna, men vi minnas också
hur kvinnorna genom tron på sin saks
rättvisa, genojn uppoffrande och
uthålligt arbete överkommo dessa
svårigheter, den ena efter den andra, och hur
vi med berättigad glädje och stolthet
nådde upp till ett resultat, som väl
knappast den mest sangviniska vågat
hoppas. Vad de 142,128 namnen på 1906
års masspetition betyda, det förstå vi
bäst, då vi betänka hur ung och
oprövad och fullständigt blottad på
ekonomiska resurser vår rösträttsrörelse då
var och hur få vi voro, som den
gången voro färdiga att sätta handen till
plogen. Den äldsta
rösträttsföreningen, Stockholms, var fyra år gammal
och Landsföreningen endast två.
Antalet lokalföreningar var, då petitionen
startade, 47, d. v. s. fjärdedelen av det
nuvarande antalet och medlemsantalet
4,808 eller omkring tredjedelen av det
vi nu ha.
Det var en liten och oövad trupp,
som gick ut att erövra ett land, där
mycket mörker och mycken
okunnighet ännu rådde och där motståndet
från de maktägandes sida gjorde sig
kännbart vid vart steg som togs. Den
upplysningsverksamhet, som L. K. P.
R. genom samhällskurser, genom före-
J 6nlsopin.gs-Magasip.et
Etabl. 1873. Regeringsgatan 45. A. T. 5541.
Parfym- och Rmmafffkr*
drag och genom spridande av
litteratur och tidningsartiklar under de
senare åren bedrivit i en allt större
omfattning och som numera trängt
igenom till de mest avlägsna delar av vårt
land, hade då knappast tagit sin
början.
Men det var icke blott likgiltighet
och okunnighet, som man hade att
övervinna. Det politiska motståndet,
som då var lika starkt hos alla partier,
var säkert det som allra mest
försvårade arbetet. De båda
vänsterpartierna fruktade att kvinnorösträtten skulle
fördröja lösningen av männens
rösträttsfråga, för vilken de arbetade —
kvinnorna skulle vänta, hette det —
och högern ställde sig då som nu
instinktivt mot varje reformkrav.
Under sådana förhållanden var något
stöd av pressen icke heller att
påräkna, om också några modiga
vänstertidningar ute i landet vågade hävda
sin självständighet och bilda
undantag. Här bör nämnas att de opolitiska
tidningarna Idun, Social Tidskrift och
Dagny öppnade sina spalter för listor
och upprop.
Arbetet för masspetitionen måste
sålunda utföras så att säga utanför
samhället, utestängda som kvinnorna då
voro från medlemskap av och
därigenom även från inflytande på de
politiska partierna och i allmänhet från
möjligheten att genom pressen göra
sin röst hörd.
Sedda mot denna bakgrund, hur
ställa sig utsikterna för arbetet nu? Med
en fyrdubbelt starkare organisation,
härdad och prövad genom många års
troget och träget arbete, med
erfarenheten först från masspetitionsåret och
sedan från kongressåret, då
föreningsmedlemmarnas krafter och
offervillighet så starkt togos i anspråk, bör
arbetet med den stora opinionsyttringen
ställa sig jämförelsevis lätt. Lägga vi
så härtill, att rösträttsföreningen för
sitt arbete numera kan påräkna stöd
(jemensamhet i strid
och offer.
Brev från Helsingfors till Rösträtt
för Kvinnor.
För den, som vet sig vara född med
en stark känsla av det berättigade i
kvinnornas rop på större andligt
rådrum för sitt kön, blir det ett oförgätligt
minne att ha varit med om Öppnandet
av Finlands lantdag eller att
övervara dess sammanträden. Detta mest
därför naturligtvis att det känns
tillfredsställande att se sina medsystrar
uppträda sida om sida med männen
och veta att de — äntligen — äga
samma rätt och skyldigheter som
skapelsens herrar.
Första gången gav mig anblicken av
mitt eget kön i ett tåg av
lantdagsmed-lemmar den stolthetsilning i
hjärte-rÖtterna, som livet vid några sällsynta
tillfällen har i beredskap även åt oss
kvinnor, och det har till och med
förunnats mig att få höra en av
lantdags-kvinnorna tala. Hennes andragande
var icke långt, men så mycket mera
vägande — det gällde en adress till
kejsaren — och för sällsynthetens skull
intresserade det mig mycket mera att
lyssna till denna enda kvinnostämma
än till alla de manliga rösterna.
icke blott av två starka partier och
deras press, utan även av den sittande
regeringen, som genom att redan vid
förra riksdagen framlägga förslag om
rösträtt för kvinnor gjort denna
fråga till sin, så finna vi hur gynnsam
vår ställning nu i själva verket är.
Visserligen är motståndet hos det
tredje partiet — högern — icke blott
oförminskat utan betydligt skärpt, men
detta visar endast, att frågan närmar
sig sin lösning. Erfarenheten lär att
vid målet blir motståndet alltid störst,
och det märks att starka krafter nu
äro i verksamhet för att i sista stund
lägga hinder i vägen. De verkligt
rösträttstrogna skola dock varken låta
skrämma eller locka sig. Motståndet
kommer i slutspurten att visa sig vara
den bästa sporren.
N:r 6,
När man talar med de kvinnliga
lantdagsmedlemmarna oeh spörjer vad
de anse vara den största insats de
gjort i arbetet för fosterlandet och de
politiska frågorna för dagen, svara de
att denna insats får sökas inom de
särskilda lantdagsutskottens
område. Där skänka deras manliga
kamrater dem också sitt odelade erkännande,
och ingenting kan vara vackrare eller
mera hedrande för båda parterna än
denna männens uppskattning av
kvinnornas verksamhet. Åtminstone
kunna vi utomstående väl knappast tänka
oss en ädlare arbetets lön, och icke få
äro de ingivelser kvinnorna redan haft
inom den rena lagstiftningens gebit.
Här ha de i synnerhet verkat för
moders- och arbetsskydd, oeh många
ibland dem se med sorg att de insatser
de gjort för det kvinnliga arbetets
likställighet med det manliga under nu
rådande politiska förhållanden för det
mesta hamna i bordslådorna, där så
många frågor ligga oeh vänta på att en
gång bli behandlade.
Emellertid kan intet nedslå dessa
kvinnors mod. Som den kanske mest
begåvade ibland dem måste man
nämna doktor Tekla Hultin, om vilken
både män och kvinnor tala med beundran
för vad hon uträttat i politiken. Vid
sidan om sin verksamhet i lantdagen
har hon haft anställning som
underdirektör i Statistiska byrån. Nyligen
har hon satt sitt namn under en hel del
artiklar, skrivna vid ett uppehåll i
England, där hon kastat ny glans över
den insats hennes lands döttrar gjort
i våra dagars kvinnoarbete. Bland
hennes böcker nämner man med
särskilt erkännande de utredningar hon
gjort över kvinnornas fabriksarbete,
och det är mig personligen kärt att hon
icke ställer sig fientlig mot de svenska
traditionerna här i landet. Hon är
ungfinne och varm patriot, men mitt
svenska hjärta känner sig
naturligtvis ännu mera draget till det
svenskfinska partiet, där fröken Vera Hjelt,
fröken Sohlberg och doktor Jenny af
Forselles verka med en begåvning oeh
ett nit, som väcker det mest odelade
gillande.
Särskilt har doktor af Forselles
något så genomsvenskt i hela sin
läggning att hon synes huggen i ett block,
och vad som — jag höll på att säga
roar mig mest (fast ett sådant
lekman-nasätt att se på saken väl dömer sig
självt), är att politiken’är A och O i
denna unga kvinnas liv. Långt ifrån
att finna detta på något vis
egendomligt är jag förtjust att så mycket rent
intresse för saken i sig förenas hos en
och samma person och att denna
person är en kvinna. Naturen uppdelar
nu en gång för alla icke livets fält i
så oöverstigliga rutor och ränder som
skapelsens herrar ha för sed att göra,
och det är sällsamt att se hur ofta
uteslutande förmodat manliga
intressesfärer fängsla kvinnliga intelligenser
och tvärt om.
Fröken Vera Hjelt och fröken
Sohlberg ha sedan länge stadfäst sitt rykte
som utomordentligt dugande medlem-
Grand Pensionat
A. DEHN
Stockhotm, Strandvägen 7
Telegramadress Dehnpensionat
Rikstei. 31 69, 2508 Allm. Tel. 547, 873
■■■■■■■■■
Ivar Haeggströms Boktr. A.B.
26 Gamla Kungsholmsbrogatan
Allt slags boktryck.
LAGERSONS
SKOMAGASIN
dakobsgatan 18 - Predsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
