Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala F. K. P. R:s
tioårsfest.
En så livskraftig F. K. P. R. som
Uppsala är en omöjlighet, där inte en
ordförande fnms som Ellen Hagen. Hon har de
rätta egenskaperna - - den entusiasmens
heliga eld som sprider sig till omgivningen,
dim bärande offervillighet, som inte skyr
möda oeh försakelse oeh den fasta tro på
grundvärdet i den sak hon kämpar för,
som ger ”kraft i arm oeh mod i barm” och
lägger de rätta orden på hennes tunga.
Med rätta formade sig därför tioårsfesten
till en hyllning för Ellen Hagen.
Redan i ”Pennskaftets intervju”, som
gavs med hurtigt mod inför en talrik
publik, smögo sig fram små glada blommor
till den unga ordföranden.
Efter pjäsens slut överlämnade
sekreteraren fröken von Post till fru Hagen ett
rösträttssmyeke i guld att bäras om
halsen oeh tolkade i vackra ord givarnas
tack-samhet och beundran.
Fru Hagen tackade i ett fint format tal
dem som stått henne bi i arbetet, särskilt
inom styrelsen — hon har nämligen där
ypperliga drabanter, varibland flera energiska
unga fruar. Sist tackade hon sin man, som
alltid givit henne och saken sitt trofasta
stod.
Och hon talade om det storslagna i
röst-rättsarbetet för kommande släktens
rättigheter och om kampårens hänförelse. Hon
beklagade dem som nu stå likgiltiga utanför
striden, när en gång deras barn och
barnbarn fråga dem — Hur var det? — säg
oss — beskriv för oss — och de då intet
ha att svara, därför att de ej varit med.
Hon höjde ett leve för samarbetet mellan
kvinnorna och mellan männen och
kvinnorna.
Lustiga rÖsträttsvisor sjongos och den
populära M:me Anti infann sig och
gjorde lycka, som hon ju gor var hon kommer.
Vid supén föreslog fru Hagen skålen för
gästerna, bland dem fru Ann Margret
Holmgren, som för tio år sedan höll det
första rösträttsfÖredraget i Uppsala.
Fru Boheman talade å Landsföreningens
vägnar för fru Hagen, som hållit tändande
föredrag över hela landet.
Prof. öhrvall, som bland de närvarande
var den äldste anhängaren av kvinnans
rösträtt, berättade under publikens
munterhet hur han någon gång på 80-talet
förgäves sökt vinna fru Holmgren för
kvinnans rösträtt!
Bland de många muntra skämten var en,
med versifierad tillägnan, av fru Söderman
överräckt rösträttskaramell av väldiga di-
PROMENADDRÄKTER
Kappor, Rid- & Sportdräkter, Pälsar & Supé-Kappor
förfärdigas med elegant snitt och till billiga priser.
H. SALMONSONS DAMSKRÄDDERI
S:t Faulsgatan 6 C, 1 tr. A. T. Söder 31 29*
mens i o ner. Och så hela raden av komiska
1 apriK telegram från Reuterskiöld,
Thy-rén, påven, kejsar Vilhelm, Algot
Sandberg m. fl.
Bland telegrammen från sy ster
föreningarna må nämnas Helsingborgs:
Hell, hell de tio åren!
Nu låt oss glömma såren
Och suckarna och tåren
Och allt som tycktes tungt.
Så länge Staaff regerar
Och Ellen presiderar
Och alla travaillerar
Är ännu hoppet ungt!
Till sist uppläste fru Eurén av henne
författade kvicka verser till gluntmeiodin
”Uppsala är bäst”.–”Är inte F. K. P. R.-
isterna bra, bättre än alla andra kvinnor
här i norden’? Jag vågar till och med
påstå — jaha, bii 11 re än alla andra kvinnor
uppå jorden!”
Ann Margret Holmgren
f. Tersmeden.
Ett tack.
Djupt rörd över all den vänlighet —
minnesgåva, blommor, telegram och
andra vänskapsbevis — som kommit
mig till del vid Uppsala F. K. P. R:s
10-årsmöte, sänder jag vännerna här
och landet runt det varmaste tack.
Uppsala 7. 4. 1913.
Ellen Hagen.
Göteborgs och Bohus
länsförbund
hade den 26 mars ombudsmöte i Göteborg,
varvid arbetet för namninsamlingen
organiserades sålunda att varje förening
an-svarar for ett visst område inom länet. En
del kvinnliga studerande ha erbjudit sig
att under sommarmånaderna agitera för
opinionsyttringen. Det vid föregående
möte av förbundet beslutade friluftsmötet
kommer att äga rum i slutet av juni i
Munkedal.
Jämtlands länsförbund
hade möte den 24 oeh 25 mars. Mötet
öppnades annandag påsk kl. halv 1 e. m. å
Seminariet. Ombud för Östersunds, Bräcke
och Hjärpens lokalavdelningar hade
infunnit sig. Till ordf. under mötet utsågs
fröken A. Hultquist och till sekreterare fru
Anna Palmgren.
Vid företaget val till länsstyrelse beslöts,
att Östersunds lokalavdelning skall ha 3
representanter i styrelsen och de Övriga
lokalavdelningarna 1 var med suppl. Som
Östersundsföreningens representanter
valdes nu fruarna Bergner och Svensson. Den
tredje Östersundsmedlemmen liksom
lokalföreningarnas ombud kommer att väljas
vid resp. föreningars enskilda möten.
Till revisorer valdes fröken A. Eriksson
och fru M. Forsell.
Såsom ombud för de till
Östersundsföre-ningen direkt anslutna
landsortföreningarna valdes fröken Elin Svensson från
Slan-drom, Genvalla.
Fru A. Sellström valdes som tack för
långvarigt oeh energiskt arbete till
läns-föreningens hedersledamot.
En del frågor rörande samarbetet mellan
lokalavdelningarna behandlades.
På e. m. höll fröken Elin Wahlquist från
^ Sundsvall ett intressant föredrag på
Seminariet över ämnet: Vilka krav ställer
röst-rättsarbetet på kvinnan?
Andra mötes dagen behandlades på
förmiddagen frågan om ordnandet av
Berg-,man-Österbergska kurserna, och på e. m.
höll fröken E. Wahlquist i
Goodtemplar-salongen ett synnerligen intressant
föredrag med skioptikonbilder.
”Kvinnliga arbetsområden”
är titeln på en av Fredrika
Bremerförbun-det utgiven broschyr, innehållande
uppgifter angående utbildning, löneförhållanden,
arbetstillgång m. m. Den lilla skriften, som
säkert kommer att fylla ^tt behov, är
tillgänglig å förbundets byrå, Klarabergsgatan
48, Stockholm, för ett pris av 25 Öre.
Förena nytta med
nöje och köp en
“SINGER“
SYMASKIN.
<S3COO0C2><S3X3€3!X3><£3X3OX2><EXC3
RYMKTIMKTUR
Majorskan Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förm&ga att föryngra och försköna, ty hyo blir sk8r och
genomskinlig. Anses Tara det yppersta medel i sitt atag.
I parti och minat i
FRANSKA PARFYMMAGASINET
Hovlever&ntÖr
21 Drottninggatan 21, Stookhotm
samt i förnämsta Parfymaffärer.
(A. V. 1555).
[ av
säljas på följande platser:
Gäyle: Missiombokhandeln, Nygatan 40.
Haparanda: E. Hammaréns Bokhandel.
Krokstrand; Fröken Serafia Svensson.
Motala: Segerbrands Bok- och Pappershandel.
i\ora: Em il Janssons Bokhandel.
Aurora Ehns Pappershandel
Stockholm:
å Kungsholmen:
Tidningskontoret, Fleming gatan 43 B.
å Norrmalm:
Allm. Tidningskontoret, Ghistav Adolvs Torg.
Tidningskontoret, Arsenalsgatan 3.
Rösträtt för Kvinnors Exp., Lästmakaregatan 6\
i Vasastaden:
Cigarraffären, Upplandsgatan 2 A.
å Söder:
Tidningskontoret, Hornsgatan 54.
å Östermalm:
Tidningskontoret, Earlavägen 6.
Strömstad: Fröken Frida Dahlgren.
Söderköping: Vilh. Courcelles Cigarraffär.
Yaxholm: Anna Anderssons Pappershandel
Örebro: Örebro Antikvariat
Min hustrus httshållspenpr.
Av W. Pett Ridge.
(Örersättning från engrelskan.)
Det såg nästan ut som om jag skulle
ha otur var gång jag gifte mig, men då
jag säger detta, är jag mån om att inte
bli missförstådd. Jag grämer mig inte
över de pengar jag måste ge ut för min
lorsta, fast, söm jag sa till
begravningsentreprenören, då jag betalade honom, jag
hoppades att den utgiften inte skulle
komma igen alltför ofta. Och naturligtvis gick
det åt pengar till mitt andra bröllop; man
kan inte ställa till sådant på ett snålt oeh
futtigt sätt, för då börjar grannarna prata
oeh säger att man gjorde mer affär av den
första, oeh så börjar resonerandet.
Resonerande är något, som jag aldrig kommer att
tillåta i mitt hus. Börja på med det bara,
så får ni se vart er auktoritet tar vägen!
Jag berömde mig alltid själv över att vara
herre i mitt hus under den första fru H:s
tid. Mina grannar på Ömse sidor kan
intyga detsamma.
— Richard! sa min nuvarande. — Jag ger
er mitt ord på att — ja, vi hade visserligen
lämnat magistraten, men nätt och jämt gått
ner för trapporna, och jag försökte bli av
med min syster, som skött hushållet för
mig, och hennes fästman, som varit våra
vittnen.
— Richard! säger hon. (Det var något i
hennes röst jag inte riktigt tyckte om;
något inte riktigt så aktningsfullt, som jag
varit van vid under vår förlovningstid,)
Richard! säger hon, jag har inte velat fråga
dig förut, men hur mycket tänker du ge mig
till hushållspengar?
Jag sa till de båda andra, att om de ville
titta in under aftonens lopp, skulle jag
kanske bjuda dem på något. De ville först
invända något, men gick sedan sin väg.
— Vad är det du bråkar om? frågade jag.
Hon upprepade sin fråga, och jag såg
mycket skarpt på henne, innan jag svarade;
ofta kan man uträtta ofantligt mycket med
en blick.
— Tänker ge dig? sa jag. Jag förstår
inte vad du menar. Om du lever i den
föreställningen, att jag Överlämnar en
furstlig inkomst åt min hustru, så är det
bäst att ta dig ur den ju förr ju hellre.
Jag skall sköta dina hushållspengar precis
på samma sätt som din företräderskas. Den
första, fru H., lämnade mig sina
hushållsböcker på lördagarna, sedan jag betalat
mina arbetare, och jag gick igenom dem,
tog reda på allt, gjorde frågor, tog
räkningarna och gick omkring och betalade dem.
Oeh varje liten summa, som kunde behövas
för vad jag må kalla personliga
prydnads-artiklar, måste hon begära i förväg på ett
formellt och aktningsfullt sätt.
— Skall jag då inte alls ha hand om
några pengar?
— Inte om ett enda öre.
— Jag visste inte att det var meningen,
sa hon.
— Då vet du det nu, anmärkte jag, och
kan spara dig besväret att göra flera
frågor.
— Ska vi ta spårvagnen? frågade hon.
Jag påpekade för henne, att hon fått sitta
i väntrummet hela tio minuter och att en
promenad skulle göra henne gott. Jag
nämnde också att den uppfattningen, att
jag hade gott om pengar, borde anses som
ett fullkomligt misstag. Jag talade tydligt,
så $tt hon skulle kunna helt förstå min
ställning.
Det var ett par veckor senare. Jag kom
hem i vanlig tid och fann till min
förvåning, för att icke säga förargelse, att ingen
tog notis om min ringning, vilket vållade
mig en del besvär med att leta efter
tamburnyckeln. Ni kan tänka er, att jag inte
var i mitt bästa humör, då jag kom in i
hallen. Och då jag fick se henne ligga på
soffan i förmaket — tänk er, förmaket,
alldeles som om det vore söndag — sa jag
rent ut vad jag tänkte. Jag är inte den
som skräder orden, när jag en gång blivit
grundligt förargad, och jag skulle tro, att
jag höll på en kvarts timme. Kanske litet
mer, kanske litet mindre. I alla händelser
slutade jag, när jag höll på att bli hes.
— Nå, har du något att säga? frågade
jag.
— Jag tror, Richard, säger hon med svag
röst, jag tror att jag fått ett slaganfall.
Mina stackars armar–
Jag tog av mig mössan och kastade den
på golvet. — Det här betyder pengar,
ropade jag. Jag förstår vad det är du vill. Du
vill att jag skall ta ut vartenda öre jag har
på banken, och sen ska du känna dig
lycklig. Men* det ämnar jag inte göra. Jag
ska genast skicka dig iväg till ett sjukhus,
och jag förmodar, att jag får finna mig i
utgiften att gå till dig med ett par
apelsiner varannan söndag.
— De vill inte ta emot mig på Allmänna
sjukhuset, säger hon.
— Ligger du där, frågade jag, och säger
mig helt lugnt, att detta hänt dig förut?
I så fall har du gjort något, som antingen
är, eller borde vara, mot landets lagar. Dn
har skaffat dig en man under falsk
förevändning.
— Bruket av mina armar, säger hon, kan
jag få igen vilket Ögonblick som helst. Det
kommer och går.
— Om du har något inflytande Över dem,
anmärkte jag, är det för alla parter bättre,
ju förr du använder det.
Jag antar att många skulle gjort det
misstaget att rusa i väg till doktorn med
detsamma, trots det hon sa; men jag
skickade i stället bud till min syster, att hon
skulle komma och sköta hushållet. Hon
hälsade, att hon höll på med sin utstyrsel
och hade bråttom. Då måste jag anställa
en främmande kvinna, som skulle ha två
och femti om dagen och så maten. Två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
