Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen for kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
III. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 JANUARI 1914.
N:r 2.
RÖSTRÄTT FÖR KYINNOR
utkommer djen 1 och 15 i var månad
Redaktör: Estek Bbismax.
Träffas onsdag och lördag kl. 1/s3—1/a4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan*
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1914 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.
Annonspris: 15 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Annonsavdeln.: Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 f. m.—7 e. m.
Inför 1914 års
riksdag.
Vad skall detta årtal komma att
betyda for Sveriges kvinnor! Skall det
bli det stolta slutackordet,
segerfanfaren, — eller endast en milstolpe på
den långa ökenvandringen?
Sedan frågan om kvinnornas
medborgarrätt senast behandlades i
riksdagen, ha snart två år förflutit, år som
vi begagnat till ett rastlöst och
intensivt arbete. Vi ha sökt sporra
liknöjdheten, undanrödja missförstånden,
övervinna fördomarne. Genom vår
upplysningsverksamhet — samhällskurser,
föredrag och spridning av broschyrer
— ha vi gjort en ivrig propaganda för
vår medborgarrätt- och i vida kretsar,
hos såväl män som kvinnor, väckt
förståelse av våra strävanden och syften.
Genom vår namninsamling ha vi sökt
ena så många av landets kvinnor, som
vi i mån av våra krafter lyckats nå,
till en opinionsyttripg för vår sak. Som
missionärer ha våra namninsamlare
gått genom städer och bygder,
spridande väckelse och upplysning, och det
lider intet tvivel, att under dessa år ej
blott antalet anhängare av kvinnornas
politiska rösträtt vuxit betydligt, utan
att också insikten om frågans
innebörd och vikten av dess snara lösning
fördjupats och vunnit livlig
tillslutning.
Men det lide^ icke heller något
tvivel att många av våra motståndare
blivit oresonligare och mera förbenade
än någonsin. Skäl efter skäl ha vi
visserligen bemött, bålverk efter bålverk
har måst falla, — nu har man intet
annat kvar än det nakna
känslotänkan-de, som uttryckes i att icke vilja,
därför — att man icke vill. Men därvid
håller man desto segare fast. Tyvärr
3Det dr intet tvivel om att hvmnoröstrdtten kommer;
ingen makt i vdrlden kan fyndra det. ?ften tiden för
dess ankomst beror pd deras arbete od) bångivenbet
för saken, som tro pd den.
Susan B. Jlnthony.
ha kvinnorösträttens fiender genom
Första kammarens sammansättning
alltjämt i sin hand makten att på
samma sätt som år 1912 avslå den kungl.
proposition, varom vi även i år ha
löfte, — och att avslå den med samma
tomma frasrikedom och samma avslöjade
svepskäl som då.
Men höra då alla högerns
medlemmar i Första kammaren till dem
som lära intet och glömma allt? Ha
icke ännu tillräckligt många av dem
lärt sig förstå, att beviljandet av
kvinnornas krav på medborgarrätt endast
är en tidsfråga, liksom de ofrälse
ståndens, de obemedlades, arbetarnas, varit
det? Ha ej tillräckligt många lärt sig
fatta innebörden av våra strävanden
för att frånfalla den inbillningen, att
kvinnorösträtten är landsfördärvlig
och lands farlig? Ha de alla glömt
vilka prov de svenska kvinnornas
trofasthet och fosterlandskärlek redan
bestått i tider av nöd och fara?
Då de finska männen räckte sitt lands
kvinnor handen, skedde det i känslan
av, att i prövningens stund skulle
kvinnorna icke svikta; starka och kloka
skulle de vid männens sida stå vakt
kring fosterlandets säkerhet och livets
högsta värden. Och aldrig ha dessa
män ångrat sin vädjan till kvinnornas
fosterlandskärlek och ansvarskänsla.
Vilka basunstötar är det väl, som i
vårt land skall tvinga motståndets
Je-richomurar att ramla? Skall det även
hos oss bli först den stora vredens
åskor? Eller skall de svenska
kvinnornas kärlek till rättfärdighet och
framåtskridande, frihet och fosterland
aga en stämma nog stark att öppna
dem vägen till löftets land? Ännu
kunna vi hoppas att vi hos det lilla
fåtal av Sveriges män, som besitta
makten, att år 1914 lösa frågan om vår
medborgarrätt, lyckats väcka nog
starka känslor av aktning och förtroende,
för att de i oss skola vilja se sina
likar i arbetet for fosterlandet väl. Och
i det hoppet vilja vi hälsa den nya
riksdagen.
Ånna Whitlock
har nu för andra gången avgått som
L. K. P. R:s ordförande, och denna gång
kunna vi väl knappast hysa någon
förhoppning om, att det endast skall vara
för en kortare tid, hon lämnar oss.
Kanske det i själva verket är så, att
hon har någon dunkel känsla av, att
nu kan mohren med gott samvete gå,
emedan mohren gjort sin tjänst — och
gjort den tillfyllest.
Det arbete som föll på hennes lott,
och som säkert icke kunde lagts i bättre
händer, var föreningens och arbetets
organiserande. L. K. P. B. bildades,
för 11 år sedan, av ombud för 6 —
säger sex — rösträttsföreningar; inalles
existerade den gången 9 stycken. Det
gällde att från början skapa en
organisation, som var fast nog att kunna föra
arbetet framåt, vid nog att rymma de
dåvarande skarorna, och fri nog att
låta varje nytt led få leva sitt eget
fria liv. Med vilken visdom denna
uppgift fylldes framgår av det förhållande,,
som vi härvid tillåta oss att påminna
om, att de stadgar, som den 26 och 27
mars 1903 antogos, uttryckligen
beslÖ-tos skola revideras 3 år därefter — och
då i huvudsak, vad själva
organisationsformen angår, blevo beståndande
och i verkligheten består den dag som
i dag ar, fast vi nu laborera med ett
antal anslutna föreningar som närmar
sig det 25 dubbla mot den gången.
Men det var icke endast den yttre
formen som skulle skapas, det var
också den inre, levande anden; och om vi
nu våga säga att vi i närvarande stund
till trots för att vi tillhöra alla politiska
partier stå så sammanarbetade i
hängivenhet för vårt mål, i fördragsamhet
mot varandra och förtroende för
varandra, i strävan efter att föra vår sak
framåt på ett vederhäftigt och
sannfärdigt sätt, att om våra vägar senare
tvingas åt olika håll, detta kommer att
ske icke med bitterhet utån med bitter
smärta, så ha vi detta icke minst Anna
Whitlocks ledning att tacka för.
Om vi sålunda kunna tacka henne
både för form och innehåll, yttre
skepnad och inre varde, så veta vi intet
bättre tack att giva henne än löftet att
även i framtiden hålla den tradition
vid makt hon skapat.
En deputation af moderata
röstråttskvisnor
från Stockholm och landsorten hade
den 10 januari företräde hos herrar
Trygger och Lindman, högerns
partichefer inom riksdagens båda kamrar,
och överlämnade därvid följande
skrivelse:
Då senast frågan om kvinnans
politiska rösträtt var före i riksdagens
Andra kammare, yttrade hr Hildebrand,
att från kvinnornas sida visats ”ett
minimalt intresse” för stats frågor.
”Här har inom kvinnovärlden
framträtt en ofantlig likgiltighet för
offentliga spörsmål, särskilt för dem som
angå staten.” Otaliga gånger har denna
mening av högerpressen framlagts som
ett ibland de viktigaste skälen mot
att lämna kvinnan politisk rösträtt.
Med avseende på särskilt detta skäl och
på det nuvarande politiska läget bedja
vi, moderata rösträttskvinnor från
skilda delar av Sverige få anföra följande:
Sverige befinner sig för närvarande i
en krisperiod. Själva livsfrågan for
staten som stat: ordnandet av
försvaret, kräver vittgående reformer,
vittgående uppoffringar. Att krisen må
bliva en kris till hälsa, att de bördor,
som tryggandet av fäderneslandets
självbestånd kräver, måtte först
åtagas och sedan bäras av en folkanda,
som bortjagar själviskhetens töcken,
som lyfter och enar, detta är i
närvarande stund brännpunkten för
fosterlandsälskande svenska medborgares
Önskningar.
Bland de yttringar av en sådan redan
befintlig folkanda, som nyligen lagts
i dagen, har den först planerade och
mest omfattande utgått från svenska
kvinnor. Den opinionsyttring i
försvarsfrågan, som för några veckor
tillbaka inlämnats till konungen, är
frukten av ett arbete igångsatt av
kvinnor och utfört bland kvinnor. På den
korta tiden av en månad har det
lyckats att samla över 265,000 namn på
dessa listor till förmån för
försvarsfrågans lösning på ett för landets
säkerhet betryggande sätt. För
vinnandet av detta resultat ha ej minst de
moderata rÖsträttskvinnorna nedlagt
ett betydande arbete.
Vi ha gjort detta med desto djupare
övertygelse och desto större
ansvarskänsla, som vi hoppas att inom en
nära framtid komma i besittning av den
medborgarrätt, som gör det möjligt for
kvinnorna att med Sveriges män fullt
dela ansvaret för fosterlandets väl.
Vi vädja sålunda till Eder hr
justitie-råd (hr amiral), att Ni såsom ledare av
Första (Andra) kammarens högerparti
måtte ställa Eder gynnsam mot kravet
på politisk rösträtt for kvinnor.
Moderata kvinnor inom
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
De båda partiledarna mottogo
de-putationen mycket förekommande men
vidhöllo sin kända ståndpunkt i
frågan.
Damdräkter
tillverkas verkligt förstklassigt under ledning av
akademiskt utbildad tillskärare. 0BS.1 Full garanti,
A.-B, Londoner Herr- & Damskrfidderi-Etabl.
37 Drottninggatan, l tr.
A. T. 225 19. R. T. 6718. (A. F. 1629).
Svaluddens Pensionat
rekommenderas
R. T. Ulriksdal 17. A. T. Ulriksdal 85.
Foetadr. Järva. Vördsamt Elin Johansson.
Frågob\)rån Kronan
Amanuensen C. Mothander
Mästersamuelsgatan 71, Stockholm. 10—4.
LAGERSONS
SKOrDAGASIN
dakobsgatan 18 - Predsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
