Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
III. ÅRG. STOCKHOLM, 15 MARS 1914. N:r 6.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Ester Brisman.
Träffas onsdag och lördag kl. V*3—V*4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatani
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Kikstel. Norr 600. Allm, tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1914 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 Öre i postanvisning till tidningens
expedition.
Annonspris: 15 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Annonsavdeln.: Rikstel. 456. Allm, tel. 604.
9 f. m.—7 e. m.
Varför icke utdraga
konsekvenserna?
Yi kvinnor med vårt påstådda
”kän-slotänkande” och vår klena logiska
intelligens ha ofta haft svårt att förstå
de prov på manlig — alltså verklig
— logik, som oftast kommer till synes
i kvinnorösträttsresonnemang och som
särskilt bruka blomstra i
”professors-logiken” i riksdagsdebatterna. Nu
bjuds oss åter en hård nöt att knäcka,
denna gång i högerns ledande organ,
Stockholms Dagblad, där en
”Intresserad fosterlandsvän” uppmanar de
fosterländskt sinnade kvinnorna över
hela Sverige ”att med entusiasm med sina
händers verk bidraga till anskaffande
av ’krigskassa’ för den stundande
valrörelsen”. Insändaren föreslår
tillsättande av ”kommittéer i städer och på
landsbygd, där arbeten och gåvor
mottagas för att sedan försäljas eller
utlottas” ”Vi förbise icke”, förklarar
tidningens redaktion i ett tillägg till
den insända uppmaningen, ”den vackra
och ädla tanken i det framställda
förslaget, men till den nu förestående
valrörelsen kommer det tvivelsutan för
sent” och tidningen uttalar den
förhoppningen, ”att de handlingskraftiga
kvinnor, som på sex veckor kunde
skaffa 2—300,000 namn på en
försvarspeti-tion, må kunna hjälpa till att få fram
lika många för svar svänlig a män till
valurnorna”*
Vi trodde icke våra ögon då vi läste
dessa rader. Vilka
framtidsperspektiv öppna de ejl Högerns kvinnliga
”inpiskare” — som termen lyder —
drivande fram 300,000 män till
valurnorna!
Ja, detta är nu sagt från ledande
konservativt håll. Månne man sedan,
när det så befinnes lämpligt, skall —
* Kurs. av oss.
Kvinnorna f)a redan blivit en inflytelserik, upplyst oc[) viljehraftig
faktor i det offentliga livet Det dr en verklig fara uti att
Idta en sädan faktor växa sig stark ocl) mäktig utanfär den
lagliga representationen, det är klokt, det är nyttigt att införliva en
sädan samhällsmakt i representationen, där den, pä samma gäng
som den fär okat ansvar ocl) tvingas till nödig begränsning, utan
tvivel skall pä mänga omräden bidraga till en sund, för landet
lyckobringande utveckling.
Sixten von Friesen.
följande ett högt föredöme, — förklara
att ”man kom att uttala sig i något
starkare ordalag, än vad man
verkligen menade!”
Men till dess ha orden sin valör och
den bör kunna komma de vanliga,
enkla begreppens kompass att snurra runt.
Kvinnor, som just från det hållet så
ofta förklarats ej vara kunniga nog i
politiskt vetande, ej ha omdöme nog
för att själva få ha ett ord med i laget,
då det gäller fosterlandets och deras
egna angelägenheter, de ha nu med ens
blivit upplysta nog att leda, att ”få
fram” män på den rätta politiska
linjen.
Det är märkliga tider vi leva i.
Tecken och under ske alla dagar. Den
”civila sakkunskapen” har nu i två års
tid i ett ständigt crescendo ogillats och
begabbats. Nu hoppas man på den —
kvinyiliga sakkunskapen i militära
frågor såsom en betydande hävstång vid
de stundande valen.
Då rÖsträttskvinnor talat för sin sak,
ha de, jämte rättvisans princip,
företrädesvis berört sådana sociala frågor,
där den kvinnliga sakkunskapen kunde
anses berättigad att vilja och att få
göra sig gällande. Men de ha i
allmänhet icke till det området räknat
den svåraste av alla politiska frågor,
försvarsfrågan, — vilken det nu enligt
högeruppfattning ensamt gäller — och
den frågan är varken lätt klarlagd eller
lätt löst, hur stark fosterlandskärleken
än är.
Men har nu den svenska kvinnan i
ett slag blivit tillräckligt politiskt
mogen för detta ansvarsfulla uppdrag,
denna order från högerledningen i
landet, varför — skola vi behöva dra ut
konsekvenserna — i all rimlighets
namn får hon inte samtidigt lägga sin
egen valsedel i urnan?
Hur skall detta ifrågasatta
övertygande, detta valfångstarbete gå till! I
de flesta fall äro nog manliga anhöriga
till de kvinnor uppmaningen gäller,
av samma politiska åskådning som de
själva. Alltså får agitationscirkeln
göras större. Enstaka oliktänkande inom
umgänget samt portvakten och
vedkarlen äro väl ej tillräckligt
övertalnings-objekt. Alltså blir det nödvändigt att
klappa på främmande dörrar. När
under namninsamlingen för
rösträtts-opinionen kvinnor sökte -kvinnor för
att höra om deras ställning till denna
fråga, kallades detta i högerpressen för
opassande, otillständigt intrång i
familjelivet, hemfridsbrott m. m.
Det skulle nu kanske kännas
angenämare, mer ogenerat, att för den
stundande tiden ha alla de orden osagda.
Och hur går det med
anti-rösträtts-argumentet om ”kvinnans plats i
hemmet?” Är den platsen mindre
övergiven, om hon under hela valkampanjen
är ute och värvar röster, än om hon på
valdagen själv går och röstar?
Allt som oftast skymtar i
högerpressen den uppfattningen, att
högerpartiet nu har icke blott de s. k. bildade
utan även de s. k. självförsörjande och
väl också bondkvinnorna med sig.
Varför tar partiet icke på allvar upp
frågan om alla dessas
medbestämmanderätt? Efter vad man tyckes
mena skulle ju mycket vara att vinna
därpå.
Vilket är mest tilltalande? Att klart,
konsekvent och ärligt sträva för att ge
kvinnorna behörigt inflytande på
landets angelägenheter genom det enda
konstitutionella medel som finnes,
röstsedeln?
Eller att vid enstaka tillfällen, i
politiskt upprörda tider, hetsa upp dem
att kritiklöst och utan ansvar kasta
sig in i valstriderna för att med
övertalning och allt slags ”indirekt
inflytande” söka värva röster i
partipolitikens tjänst?
När skola vårt lands kvinnor få
ögonen öppna för sin egen värdighet och
själva välja den roll de vilja spela i
Sveriges historiska drama, ej endast
vara åskådare — eller medverka bakom
kulisserna.
“I
Klara Lindh.
Tungt, mycket tungt känns det, när
vi nu skola söka att med några
ofullkomliga ord ge en bild af henne, vars
namn läses här ovan. Det blev sorg
bland svenska rÖsträttskvinnor, då för
en vecka sedan det budskapet spreds,
att Klara Lindh dukat under för
följderna av en operation, just då man
börjat hysa de bästa förhoppningar om
hennes snara tillfrisknande.
Genom hennes bortgång har vår
rösträttsrörelse lidit en mycket svår
förlust. Från rörelsens början
skänkte hon den sitt stora och varma
intresse, och allt eftersom arbetsbördorna
växte, tog hon mer och mer av dessa
på sina starka och villiga skuldror.
Första gången hennes namn läses i L.
K. P. R:s årsberättelse är 1905, då hon
som medlem av styrelsen för Gävle F.
K. P. R. på ett föreningsmöte höll ett
föredrag över ämnet: ”Vad böra vi
göra för att höja intresset för
föreningen?” Hennes hela liv som
rösträtts-kvinna blev ett levandegjort svar på
denna fråga.
År 1907 valdes hon till suppleant i
centralstyrelsen, men deltog först året
därpå i centralstyrelsemötet, som då
avhölls i Gävle. Till ordförande i
Gäv-leföreningen valdes hon 1909 och till
ordinarie centralstyrelsemedlem 1910.
Då Gävleborgs förbundet bildades 1908,
blev hon dess ordförande och har
sedan alltjämt varit dess ledande kraft.
År 1909 åtog hon sig uppdraget att
redigera L. K. P. R:s artikelserie, som
under hennes kloka och insiktsfulla
ledning kommit att bli ett värdefullt
bidrag till spridandet av intresset för
kvinnornas rösträttsfråga i vida
kretsar.
Klara Lindh gjorde aldrig
någonting till hälften; åtog hon sig en sak,
så visste man att den skulle bli
utförd på det bästa möjliga sätt. Och
hon åtog sig så mycket — nästan allt
vad man bad henne om — och hon
gjorde det så enkelt oeh naturligt, .att
man knappast märkte, huru stora de
bördor voro, som hon kom att bära.
Också var hon ej blott själen i sin egen
förening och sitt eget länsförbund, utan
även en av de mest betydande inom
centralstyrelsen. Hon älskade ej de
långa och de många talen, men vad
hon yttrade var kärnord, som alltid
vunno gehör och sympati.
. Den som satt sig något in i det arbete,
en så vitt utgrenad organisation, som
vår rösträttsrörelse kräver, den vet
också hur värdefullt det är att på olika
håll ha fasta stödjepelare, som man
kan sätta sin lit till. Och när en
sådan stödjepelare bryts av, då går det
som en skälvning genom hela
byggnaden. Ingen människa är oersättlig,
heter det; men inom varje stor,
banbrytande rörelse intaga pionjärerna en
särställning, som aldrig kan helt fyl-
Damdräkter
tillverkas verkligt förstklassigt under ledning av
akademiskt utbildad tillskär&re. OBS.l Full garanti.
A.-B. Londoner Herr- & Damskrädderi-Etabl.
37 Drottninggatan, 1 tr,
A. T. 23619. R. T. 07 18. (A. F. 1629).
Svaluddens Pensionat
rekommenderas
R. T. Ulriksdal 17. A. T. Ulriksdal 85.
Postadr. Järva. Vördsamt Elin Johansson.
Frågob\jrån Kronan
Amanuensen C. Mothandrr
Mästersamuelsgatan 71, Stockholm. 10—4.
A Ila, juridiska uppdrag. Alla slags förfrågningar met
i kr. postförskott. Specialitet: Banmppfoatringmål.
Mer ätx 14000 livtonor
försäkrad* i
SVENSKA LIF
Skandinaviens största ömsesidiga ffvbalag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
