Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L K. F. R:s utställarns i Årsta.
Då Baltiska utställningen nu närmar
sig sin fullbordan kan det vara av
intresse för R K. P. Ers medlemmar,
att få en överblick av den avdelning
inom Årsta, som kommer att
representera den svenska
kvinnorÖsträttsrÖrel-sens utveckling och nuvarande läge.
När man kommer in i Årsta stora sal,
som sträcker sig genom hela
byggnaden, har man till höger L. K. P. R:s
utställning, som disponerar 21h meter
långt utrymme. Mest iögonfallande är
den karta, till vilken ett utkast
demonstrerades på centralstyrelsemötet i
januari, men som undergått vissa,
förändringar och i sitt nuvarande skick
fullbordats av fröken Emma Aulin i
Jönköping. Kartans dimensioner är 180 X
2 meter.
På kartan äro Norges, Finlands och
Danmarks gränser endast konturerade
och Sverige är lagt i en matt
laxfär-gad förtoning, som står vackert mot
den gråa bakgrunden. Alla
rösträttsföreningar äro utprickade med guld
och sammanbundna med guldstreck, så
att det hela bildar liksom ett nät, spänt
Över hela landet.
I nedre hörnet till höger stå alla
föreningars namn, medlemsantal samt
årtalet när de bildades. Varje förening
är numrerad och dess beteckning på
kartan har ett motsvarande nummer.
Överst i vänstra hörnet står som
em-bléme det internationella
rösträttsmär-ket.
På ömse sidor om själva kartan äro
de länders namn utsatta, där
rösträtts-arbete bedrives och de som redan fått
rösträtt äro belagda med guld.
Kartan är inramad i perlgråa lister.
Nedanför kartan är en halvsluttande
bordsskiva anbragt, lika lång som det
väggutrymme vilket disponeras, och
där ligga fyra rösträttsalbum, två och
två på varje sida, inbundna i
mörkröda klotband. I det första porträtter av
Centralstyrelsens hedersledamot,
ständiga ledamöter, V. U. och ordf. i de
flesta F. K. P. R. Det andra
innehåller det sociala arbete som F. K. P. R.
tagit initiativ till och uträttat,
åskådliggjort genom såväl text som
fotografier.
Av de båda sista albumen innehåller
det ena titelbladen på all av F. K. P. R.
utgiven litteratur och det andra alla
vykort och märken.
Mitt emellan dessa båda flyglar äro
två grafiska tabeller utlagda. Den ena
visar medlemsantalets och
förenings-antalets ökning sedan år 1902 och den
andra alla de motioner och
propositioner som framkommit i riksdagen
rörande kvinnans rösträtt. Tabellerna
förvaras under glas, inramade av röda
klotlister.
Genom hela Årsta sal och således
även genom L. K. P. R:s utställning,
sträcka sig de s. k. ”lagbanden”, vilka
äro 15 cm. breda och varå står textat,
kvinnans ställning inför lagen
alltifrån äldsta tider. Texten avbrytes här
och var av sköldar, som ange någon
märklig händelse eller något viktigt
framsteg i kvinnans
utvecklingshistoria.
Utrymmet medger tvänne fält på
ömse sidor om kartan, av vilka de två
övre komma att fyllas av en tabell
angående de Bergman-Österbergska
sam-hällskurserna samt en förteckning på
alla de studiecirklar och
samhällskur-ser, som L. K. P. R. och dess
lokalföreningar anordnat. De två nedre
utvisa voteringssiffrorna om
rösträttsfrågan i Första och Andra kammaren.
I sammanhang härmed kan nämnas,
att Årsta är en av de få bland
utställarna, som översätta all text till tyska.
En ropandes röst. *.
Lunds Dagblad, som på de senare
åren vid flera tillfällen gjort sig till
ensamstående tolk inom högerpressen för
det kvinnliga rösträttskravet, har nu
återigen i en ledande artikel bragt
frågan i förgrunden.
”Det är sant och riktigt”, heter det ”att
ingen stor reform bor genomföras, förr än
den är verkligt mogen och utredd. Den
kvinnliga politiska rösträtten gör icke
något undantag från denna regel, och dess
förkämpar ha även fått lägga ner ett styvt
arbete på mognadsproceduren. Den energi
och hängivenhet, de härvid lagt i dagen,
har icke heller varit förgäves. Denna
reformfråga får nu nämligen odisputabelt
anses i fullständigaste mening mogen för
avgörande. Tiden är således inne för ett
avgörande och den bör icke onödigtvis
förhalas, ty det är med reformer i allmänhet
som med frukt, ingendera sorten vinner på
att skördas övermogen.”
Efter att ha konstaterat kvinnornas
arbete för försvaret samt deras insats
i årets valrörelse, om vilken det heter
att
”kvinnorna lagt i dagen en politisk
mognad och insikt, som faktiskt överträffar, vad
man möter hos den manlige väljaren av
ge-nomsnittstyp”, fortsätter tidningen:
”Då saken ligger så, är det självförstått,
att kvinnornas politiska rösträttsreform
icke i längden kan förhindras. Då vissa
doktrinära motståndare ändock söka inbilla det
moderata partiet detta, så är det allenast
ett nytt bevis till så många andra på dessa
herrars oförmåga att skaffa sig kontakt
med den praktiska politiken och med
livets realiteter. Följer det moderata partiet
icke desto mindre dylika rådgivare, såsom
till partiets skada skett i liknande
situationer förr, så blir följden endast, att partiet
förlorar kontrollen Över en av de viktigaste
författningsreformerna och såsom påbrod
får dras med avoghet och ett lätt
förklarligt missförstånd från en blivande stor
väljarekontingent. Det framgår redan av vad
här ovan anförts, att dessa blivande väl-
Sveriges officiella representanter vid
Köpenhamnsmötet
äro nu utsedda. Ämnet
”Förmögenhetsförhållandet mellan äkta makar”
kommer att inledas av fru Anna
Wicksell; att föra Sveriges talan i
diskussionen om ”Äktenskaps ingående och
upplösning” är d:r Alexandra
Skoglund utsedd och i frågan om
”Barna-vårdslagstiftning” fröken Ellen
Afze-lius. Fröken Anna Lindhagen inleder
frågan om ”Särlagstiftning för
kvinnor” och på det offentliga
rösträttsmötet talar fru Ezaline Boheman.
Ammälningar om deltagande i mötet
insändas till Dansk Kvindesamfund, 49
Studiestrcede, Köpenhamn, K. Mö
tesavgift är 3 kr.
Nya kvinnliga stadsfullmäktige.
Vid fyllnadsval i Ystads
stadsfullmäktige efter ryttmästare E. av
San-deberg, som avsagt sig uppdraget,
befanns det att folkskollärarinnan Gerda
Wennerberg kom närmast i röstetal
och förklarades vald. Fröken
Wennerberg blir Ystads första kvinnliga
stadsfullmäktig.
Östersunds stadsfullmäktige har fått
sin andra kvinnliga ledamot, i det att
efter avlidne banmastaren J.
Andersson från de frisinnade invalts
ritlära-rinnan fröken A. Hultqvist.
jare, tack vare redan utförda storverk på
det politiska arbetsområdet, icke förtjäna
att behandlas på dylikt sätt, oeh det kan
tilläggas, att de redan dokumenterat sig
som mycket dugande och energiska
politiska arbetare, vadan deras anslutning till ett
parti är av stor vikt för detta. Det
moderata partiet skulle spilla bort för många
värden genom en ur inga synpunkter
försvarlig felkalkylering av den kvinnliga
rösträttsreformens nytta och
nödvändighet.”
Politiken på scenen.
NILS KJJER: Det lykkelige Valg.
Komedi i fem akter. Gyldendalske
Boghandel, Nordisk Forlag. 193 sid.
Pris kr. 3: 50.
Rösträttspjäser, både roliga och
allvarliga, finns det nu en hel del.
Särskilt i England har i agitationssyfte
uppstått mästerliga sådana. Man
erinre sig t. ex. Bernhard Shaws
oförlikneligt humoristiska ”Press Guttings”, där
hela stycket är fyllt av
rösträttskvinnorna, deras liv och deras arbete,
uppfattat med obetingad sympati — utan
att någon enda av dem synes på
scenen.
Men alla dessa hittills skrivna och
uppförda stycken handla om ”huru”
och ”när” målet skall nås. Nu har ett
norskt lustspel av Nils Kjaer sett
dagen, fullt av aktuell politik, där
kvinnan ar med, både såsom väljare och
vald, och får som sådan t. o. m. en
överväldigande majoritet. ”Det lykkelige
Valg”, redan ute i femte upplagan, ges
sedan månader kväll efter kväll både
i Bergen och Kristiania. Är nu
översatt och framföres på Svenska teatern
i Stockholm varje afton sedan ett par
veckor.
Det ar en politisk komedi, vars
dråpliga satir träffar typer och
förhållanden i en liten norsk kuststad, dagarna
före ett stortingsval. Där är läkare
och lärare, alkoholister, nykterister,
frireligiösa, socialdemokrater,
tungo-målstalare och kvacksalvare och först
och främst Celius, stortingsman och
stadskassör, som burits upp av alla
dessa till förnyade mandat och vars
hela strävan och ängslan gäller, att
även denna gång få det förnyat och ej
bli ”en Klokke som staar”,
Hans undfallenhet åt alla håll för att
vinna röster, motiveras ej fullt klart,
då ännu dagen före valet ej synts
tecken till eller hörts rykte om någon
motkandidat. Ett val, där högern håller
sig beskedligt tyst och stilla, är ju för
oss något ganska främmande. Celius
är nämligen liberal demokrat och att
författaren gjort honom så
hållningslös och för framgångens skull svikande
“ eller såsom han själv uttrycker det
— uppskjutande sin övertygelse, har på
många håll utan vidare tagits som
intäkt för kampen mot liberalismen
såsom sådan. Men det är en alltför enkel
och ytlig slutsats, satiren vänder sig
innerst mot tarvligheten och
dumdryg-heten var den än finnes.
Författarens obarmhärtiga gissel
undgår egentligen endast en
representant för de olika grupperna av
val-mansskarorna. Det är Celius’ hustru:
fru Lavinia. Hon skildras såsom
kvinna med en sympati och en
värdesättning varpå norsk litteratur — för att
nu bara nämna Björnson och Ibsen —
i motsats till vår är så rik, och
författaren låter även läkaren och prästen,
här kulturrepresentanterna i motsats
till plebejer och bigotter, ägna henne
sin obetingade hyllning.
Hennes make har under sin
mångåriga stortingstid alltid varit talsman
for kvinnornas nu vunna
medborgarrätt, — förvånande nog ansågs det
såsom en merit i en norsk småstad. Men
hustrun tyckes vara komplett likgiltig
härför, liksom för allt vad frågor och
program heter. Hon och familjen har
naturligtvis blivit lidande på att han
så ensidigt vänt allt sitt intresse åt
politiken, ”sidder til opover Örene i
offentlig Liv”, och hon har blivit en
smula bitter, naturligt nog. Fru
Lavinia är hurtig och rättskaffens, därtill
världsvan och elegant, och uteslutande
detta — ej ”socialt arbete” av något
slag — har gjort henne, tyckes det,
till den populäraste personligheten i
samhället. Att hon, egentligen mot sin
vilja, blir vald i stallet för mannen,
synes för mängden endast vara kronan
på hans egna strävanden, han själv är
däremot ej storstilad nog att ta det
annat än som en förkrossande
förödmjukelse.
Utom fru Lavinia förekommer i
stycket ett exemplar av den i livet utdöda,
men i ord och bild talrikt spökande s. k.
emancipationskvinnan, torr, sk em at i sk
och naturligtvis rödnäst, samt fru
Paalsbo, en kaskad av fraser och
oriktiga citat, som fylld av välmening
virvlar kring i allt vad ”rörelser”
heter. Dottern, Pauline Celius, lovar
föga för morgondagens kvinna. Hon är
petig och outvecklad; skriker vid
åsynen av en sköldpadda och vid blotta
tanken på en råtta. Fästmannen vill
förlovning för ”netop nu vilde hun. Og
kanske imorgen saa vil hun ikke
igjen”. Valutgången möter hon med
förtvivlans tårar och ett: ”Men Gud,
Mama. Du är ju valgt! Det är
naturligvis kjsekt og möderne, — men det
är ikke til at holde ud. Herefter tör
jeg ikke vise mig på Gaden.” Modern:
”Hvem traeffer du paa Gaden? Du
traeffer de Mennesker som valgt din
Mor.”
Som fru Lavinia tydligen är
språkröret för författarens sympatier,
dröjer uppmärksamheten givet vid henne.
Vid ett tillfälle säger hon till dottern:
”Hold du bare Tankerne samlet om dig
selv og dine Anliggender och bryd dig
ikke om Kvinderne og deras
Frigjörel-se.” Ofrivilligt kommer som en
motsats till detta för. ens tankar Malla
Silfverstolpes ord om Fredrika
Bre-mer: ”Hon är god och välgörande mot
den enskilta”, men ”intresset är blott
för det stora hela.”
Det är viktigt med balansen, med den
gyllne medelvägen mellan egoismen,
även familjeegoismen, och samkänslan
med hela sitt släkte. Men vad
kvinnorna beträffa, tyckes ingen fara vara, att
tungan på vågen skall peka för mycket
över åt den senare sidan.
Fru Lavinia fortsätter: ”Forsög du
bare paa — at holde hvad du har lovet
dig selv i dine beste Stunder. Nogen
anden Frigjörelse kjender ikke jeg.”
Om nu så skulle hänt, att den lyckligt
lottade unga flickan ”i sina bästa
stunder” lovat sig själv att hålla hjärtat
varmt och vara trogen, icke endast sin
utkorade, utan även sina ideal för
rättvisa och rättfärdighet. Var blir då
udden av i de orden, ämnade att vara så
dräpande?
Doktorn säger visserligen: ”De är
klar som Kry st al, kjaere Veninde.”
Men läsaren finner nog fru Lavinia
litet oklar. Hon är så enig med Paulus
och Skriften. ”Og kommer det an paa
at böje sig, saa böjer jeg mig gjserne. —
De ved jeg har ganske gammeldags
Fo-restillinger om en Hustrus Pligter”
Men när maken vill ge henne några råd
i hennes nya egenskap av
stortingsman, avspisar hon honom med ett
bryskt ”Sserdeles Tak, min Ven, men
jeg akter at vsere min egen
Raadgi-ver”. Vad värre är, utan skrupler
förringar och förlöjligar hon mannen
inför främmande och talar illa om honom
inför barnen. Hör detta till ”de
gammeldags Forestillinger om en Hustrus
pligter”, så vore några nya vida be-,
hagligare. Trots mycken kvickhet,
roliga typer, blixtrande repliker och gott
humör, ligger det något torrt över hela
stycket. Där finns intet av verklig
känsla på något håll. Jo, ett undantag,
restauratÖren Sommerbloms ömhet om
sin lilla ofärdiga dotter.
Pjäsen fick på alla händer ett
utmärkt utförande. Det var en rolig
teaterafton.
Ellen Hagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
