Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FÖR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto : Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
III. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 JUNI 1914.
ROSTRÄTT FOR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Estek Brisman.
Träffas onsdag och lördag kl. l/a 3 —l/a 4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan1
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1914 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom poeten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.
Annonspris: 15 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Annonsavdeln.: Rikstel. 456. xYllm. tel. 604.
9 f. m.—7 e. m.
Remissdebatten.
I den stora uppgörelse, som kallas
remissdebatten, där den sittande
regeringen vid riksdagens början inför
”folkets” representanter får stånda
ansvar för vad den låtit och uraktlåtit,
hade det denna gången fallit på förre
krigsministern d:r Bergströms lott att
föra vänsterns talan med avseende på
allt det reformarbete, som efter
regeringsskiftet dömts att ”ligga i träde”,
därvid främst den i januaritrontalet
utlovade stora reform, som avser att
giva medborgarrätt till landets
kvinnor.
Redan vid sitt första möte med
riksdagen hade den nya regeringen
förklarat, att då den bildats med
försvarsre-formen såsom sitt särskilda syfte,
måste de spörsmål, som med denna
reform inte hörde samman och som
kunde antagas vara i väsentlig grad
partiskiljande, tills vidare
undanskjutas. Hr Bergström frågar nu, om det
icke borde ha varit en uppgift just för
en regering, som sagt sig vilja lyfta
försvarsfrågan över partierna, att även
lyfta frågan om kvinnans politiska
rösträtt över partierna. Talaren
kommer därpå in på frågan om det
alltmer tilltagande politiska intresset,
Ådiket, och i synnerhet under den sista
valagitationen, trängt mycket djupt ned.
Det omfattas inte bara av den
akademiska ungdomen, utan det har till och
med kommit in i skolorna, såväl de
manliga som de kvinnliga. ”När så är
fallet” frågar hr Bergström, ”månne
det icke skulle kunna anses, att den
Arnxna kvinnan vore mogen att erhålla
politisk rösträtt likaväl som mannen?
Jag erinrar om, att under den politiska
strid vi nu utkämpat, kvinnorna — icke
minst på högerhåll — deltagit i det
politiska arbetet med ett mycket lov-
Vi veta alla, att kvinnor i storartad omfattning användas i sta*
tens, kommunernas ocl) enskilda bolags tjänst, ocl) att de fä alla
erlägga skatt till stat ocl) kommun lika väl som männen. ©e äro
därför numera i samma män som männen beroende av
samhällslivets verkningar, av samhällets lagar ocf) författningar. Ruru är
det möjligt, att, dä sä är förf)ällandet, neka kvinnorna rätten att
deltaga i val av de ombud, som {>ava att pälägga skatterna ocl)
stifta lagarna? 6n sädan vägran fär icke längre vara möjlig, ty
den är orättfärdig, ocl) all orättfärdighet bör, sä snart ske kan,
undanröjas.
C. A. Sjöcrona.
värt nit, ehuru utan tvivel alla dess
yttringar icke varit lika lovvärda. Men
även om missbruk förekommit, borde
väl detta icke förkväva intresset för
den samhällsfråga, soin nu är på tal,
och förhindra den nuvarande
regeringen att taga sig an en stor, viktig och
nyttig uppgift.”
Efter att därpå ha berört flera
andra stora sociala reformer och särskilt
nykterhetsfrågan, som i enlighet med
den nya regeringspolitiken också
blivit skjutna åt sidan, uttalar hr
Bergström den förhoppningen, att om, icke
genom regeringens åtgörande utan
genom motioner, den ena eller andra av
•dessa frågor likväl skulle komma på
kammarens bord, regeringen skulle
vilja lämna sitt värdefulla stöd åt
reformförslaget. ”Säkerligen skall
regeringen”, slutar talaren, ”därmed göra
sig förtjänt, icke blott av den stora
all-mäifhetens tacksamhet, utan även av
herrar riksdagsmäns, ty man hade då
den största utsikt för att frågan ginge
lätt igenom. Detta skulle ju också
bidraga till att förverkliga trontalets
uttalande i avseende å önskvärdheten
därav, att riksdagens samvaro icke
onödigtvis förlängdes.”
Det blev partiledaren hr Trygger,
som i Första kammaren åtog sig att
försvara regeringens
förhalningspoli-tik, under förklarande, att då valen
uttryckligen skett på försvarsfrågan,
var det alldeles i överensstämmelse
med den föreliggande situationen, om
regeringen for några månader till en
kommande riksdag uppskjutit övriga
reformfrågor.
Vad kvinnorösträtten — som är en
grundlagsfråga — beträffar, så kunna
vi icke underlåta att ännu en gång
påpeka, att det här icke är frågan om
”några månader”, utan om en hel
treårsperiod. Under rösträttsdebatten
1908 yttrade hr Trygger:
”Enligt min mening böra vi redan
Damdräkter
tillverkas verkligt förstklassigt under ledning av
akademiskt utbildad till skär are. 0BSJ Full garanti.
A.-B. Xtondoner Herr- & Damskrädderi-Etabl.
37 Drottninggatan, 1 tr.
A. T. 22519. R.T. 6713. (A. F. 1629).
Svaluddens Pensionat
rekommenderas
R. T. Ulriksdal 17. A. T. Ulriksdal 85.
Postadr. Järva. Vördsamt Elin Johansson.
Männens tack till sina
meflhjäl-perskor i valstrlien,
Jag har under dessa dagar ofta haft
anledning att erinra mig en passus i
Rosika Schwimmers föredrag på
Operan under rösträttskongressen.
Med sin vanliga brio beskrev hon ett
besök i förbifarten i kryptan till Lunds
domkyrka. De båda stenfigurerna
därnere hade väckt hennes
uppmärksamhet. Den ena vore, sade man henne,
jätten Finn, som famnar pelaren för att
störta kull kyrkan. Den andra, sades
det, var jättens hustru, som vill
hjälpa sin man med förödelsen; en annan
däremot uppgav, att hon vill ge stöd
åt pelaren och förebygga förödelsen.
Och i dessa växlande uppgifter såg
talarinnan en avspegling av männens
tankar om kvinnans inflytande i
samhället. Männen, som själva vilja störta
eller åtminstone ändra om det
bestående, se i kvinnan den som ger det
bestående sitt stöd. Männen, som vilja
stödja det bestående se i kvinnan den
farliga kraften som omstörtar. Om
var och en av dem i stället för att
skräckfylld snegla över till motpartens
kvinna såge på kvinnan vid sin sida,
skulle han finna kvinnan, som har sam-
nu* giva ett otvetydigt bevis på, att vi
värdera kvinnans insats i
samhällslivet, även det politiska. Vi böra i
gärning erkänna, att många viktiga
sociala och ekonomiska spörsmål — av
vilka en del rent av uteslutande beröra
kvinnan — erhålla en bättre utredning
och en lyckligare lösning, om
kvinnorna så att säga officiellt inbjudas att
däri uttala sin mening.”
Med ett sådant yttrande att stödja
sig på, är det att hoppas, att den hjälp,
som hr Bergström utbad sig av
regeringen för genomförandet av
eventuella sociala reformförslag, framlagda
av de frisinnade, även skall vara att
påräkna från högerns i Första
kammaren ledare, åtminstone då det blir
frågan om kvinnans politiska rösträtt.
* Kurs. av oss.
Frågobxjrån Kronan
Amanuensen C. Mothander
Mästersamuelsgatan 71, Stockholm. 10—4.
N:r 12.
ma strävan som han själv och med
tacksamhet ta emot hennes hjälp. Så
ungefär talade Rosika Schwimmer 1911
och årets valrörelse har givit en viss
aktualitet åt hennes ord.
Kvinnorna ha tagit en särdeles
livlig del däri och var och en har
naturligtvis följt sin politiska åskådning.
Att metoderna därvid blivit likartade
med det partis som de tjänat är
tämligen självfallet. Ledningen ger
parollen, de enskilda äro numera blott
kuggarna i maskineriet i valrörelsen,
vilket ger en psykologiskt intressant
inblick i hur olika mass-samvetet
tjänstgör, jämfört med hederligt folks
privata samvete.
Efter det intresserade arbete
kvinnorna presterat borde de nu kunna
vänta sig ett erkännande. Så dyrbar som
var erövrad plats är för
högermännen, så borde de vid det här laget
sluta högerkvinnorna till sina
tacksamma hjärtan och försäkra dem, att nästa
gång skola kvinnorna vid deras sida
skrida ända fram till valurnorna för
att bekämpa den lede fienden, de
frisinnade och socialdemokraterna. Men i
stället stå de med ett långt,
undervisande och varnande pekfinger och peka
för sina kvinnor på de farliga
vänster-kvinnorna. Och vänstermännen? Att
deras kvinnor gjort sitt bästa torde
väl knappast ha undgått dem, att de
— med större politisk träning än
högerkvinnorna — varit mindre
upphetsade, mera besinnings fulla, har ej gjort
deras hjälp mindre värdefull för
männen, att deras partitagande i dessa
våldsamt upprörda tider torde ådragit
dem i lindrigaste fall personligt
obehag behöver knappast påpekas. Många
vänstermän ha också uppskattat deras
hjälp och blivit befästade i sitt nit för
kvinnorösträtten. Men även bland
vänstern finnas åtskilliga, som nu först
kommit att tänka på, att
högerkvinnorna även en gång skulle träda fram
på den politiska arenan. Och nu stirra
de på denna debut och säga
tveksamma: ”Jaså, är kvinnorna sådana —
hm —, då veta vi inte vad vi ska säga
om rösträtten.”
Ni kortsynta män av högern och
vänstern! Vattenfloden är en förstörande
kraft utanför den reglerande
strömbädden, elden är en fara, när den icke
inriktas och begränsas. Så är ock det
politiska intresset en fara för den
lugna utvecklingen, när det, stegrat till
lidelse, utnyttjas till oansvarigt
upphetsande agitationsarbete. Men om det
politiska intresset blir drivkraften i ett
ansvarigt utövande av medborgerliga
plikter, så skall det lända både landet,
kvinnorna själva och även männen till
nytta, i trots av att det finns såväl
höger- som vänsterkvinnor. Till det
aktiva deltagandet i politiken egga
männen själva kvinnorna i orosfyllda
tider. Nu fordra de ansvarskännande
av oss att männen ge oss rätt att bära
ansvar för vårt deltagande genom att
bevilja oss rösträtt.
Elin Wahlquist.
Mer ölh 14000 kvinnor
försäkrade i
SVENSKA LIF
Skandinaviens största ömsesidiga livbolag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
