Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En deputation från b. K. P. R. uppvaktar statsministern.
Torsdagen den 2 juli — samtidigt
med att den stora opinionsyttringen,
bunden i 30 stora folioband, bars upp
i riksdagens s. k.
sammanbindnings-bana, varjämte en skrivelse (se nedan)
överlämnades till riksdagens samtliga
ledamöter — uppvaktades
statsministern av en deputation, bestående av
Verkställande utskottet och
representanter för rösträttsorganisationerna i
Sveriges alla län och Stockholms stad,
tillsammans 43 personer. Denna
deputation skulle meddela resultatet av
opinionsyttringen och utbedja sig
regeringens stod i frågan.
Statsministern mottog deputationen
med förekommande artighet, och sedan
alla deltagarna presenterats, vände sig
L. K. P. Ers ordförande, fröken Signe
Bergman, till statsministern med
följande ord:
”Ers excellens!
I dag Överlämnas till riksdagen en
av 351,454 svenska kvinnor
undertecknad opinionsyttring, så lydande:
Vi undertecknade, svenska kvinnor,
ansluta oss till kravet på full politisk
medborgarrätt för Sveriges kvinnor.
Jämte opinionslistorna, bundna i 30
digra band, överlämnas till riksdagens
ledamöter en skrivelse av följande
innehåll:
Till Sveriges riksdag!
Jämt 30 år ha förflutit sedan den första
motionen ont rösträtt för kvinnor väcktes
i Sveriges riksdag, oeh sedan dess har
frågan varit föremål för 27 enskilda och
partimotioner. 1906 beslöto riksdagens båda
kamrar en skrivelse till regeringen med
begäran om en allsidig utredning av
frågan om kvinnans politiska rösträtt.
Denna utredning var slutförd 1912 oeh lades
då till gruiul för den första k.
propositionen om rösträtt och valbarhet för svensk
kvinna på sa]nma villkor som for svensk
man. Tre gånger har frågan bifallits av
andra kammaren, men fallit på första
kammarens motstånd. I trontalet den 16
januari detta år bebådades en ny k. proposition
i frågan.
År 1902 bildades de första
rösträttsföreningarna i Sverige, och 1903 sammanslöto
sig dessa till Landsföreningen för
kvinnans politiska rösträtt, som detta år
räknade 23 lokalföreningar, men som under de
följande 10 åren vuxit så att den vid 1913
års slut räknade 213 lokalföreningar med
ett sammanlagt medlemsantal av 17,057.
Under denna tid ha
rösträttsföreningarna till regering och riksdag avlåtit ej
mindre än 55 skrivelser oeh petitioner, varav
1907 en masspetition, som samlade 142,128
namn.
Under 1913 igångsatte Landsföreningen
en opinionsyttring för politisk rösträtt oeh
valbarhet för Sveriges kvinnor. Denna
opinionsyttring framlägges härmed för
kamrarna, undertecknad av 351,454 kvinnor.
Av dessa äro 186,517 gifta och 119,693 ogifta,
45,244 ha ej lämnat någon uppigft om sitt
civilstånd. 71,134 ha uppgivit särskilt
yrke. Endast 5.104 av undertecknarna ha
varit under 21 år. Ingen kvinna nnder 18 år
har tillåtits underteckna opinionsyttringen.
Fördelningen av namnen på län ställer
sig på följande sätt:
Stockholms stad och län 64,832,
Malmöhus län 39,968, Göteborgs stad och län 32,437,
Värmlands län 22,514, Gävleborgs län 18,860,
Örebro län 16,652, Jönköpings län 15,878,
Kopparbergs län 13,605, Östergötlands län
12,849, Älvsborgs län 11,753, Västernorrlands
län 11,382, Södermanlands län 10,875,
Blekinge län 10,170, Västmanlands län 9,617,
Kristianstads län 9,209, Skaraborgs län 8,008,
Uppsala län 7,847, Norrbottens län 7,409,
Jämtlands län 6,970, Kalmar län 5,806,
Kronobergs län 5,180, Hallands län 4,534,
Västerbottens län 3,859, Gotlands län 1,240.
Denna opinionsyttring är sålunda
omkring 2 Va gånger större än masspetitione#
av år 1907 och understiger med blott några
tusental männens stora rösträttspetition,
som samlade 363,638 underskrifter, därav
dock 62,584 av kvinnor.
Den svenska kvinnorösträttsrörelsen
utgör ett led i den stora världsrörelsen för
kvinnornas medborgarrätt, vilken sedan
1904 är sammansluten till en Internationell
allians, omfattande 26 länder i alla
världsdelar.
I Finland erhöllo kvinnorna politisk
rösträtt .1906, i Norge 1907.
I vårt tredje grannland, Danmark, står
frågan inför sitt snara avgörande i
samband med grundlagsändringsförslaget.
Kvinnans rösträtt är en av de få punkter
i detta förslag, varom full enighet råder
mellan alla partier.
I det fjärde av de nordiska länderna,
Sverige, ha männen ännu ej velat
tillmötesgå kvinnornas krav på medverkan och
medansvar i landets angelägenheter och
öden, ett krav som blivit starkare och
mera berättigat i samma mån som
utvecklingen tvingat kvinnorna ut i samhällslivet,
ut på arbetsmarknaden.
Så länge Sveriges kvinnor äro utestängda
från delaktighet i det politiska
medborgarskapet har icke den allmänna rösträttens
princip genomförts i vårt land. Sveriges
rösträttskrävande kvinnor hoppas av
Sveriges män att dessa genom att nu ge
kvinnorna rösträtt skola upprätthålla Sveriges
rangplats bland de nordiska länderna.
Stockholm i juni 1914.
Landsföreningen for kvinnans politiska
rösträtt.
Sedan frågan om kvinnans politiska
rösträtt senaste gången behandlades i
riksdagen ha två år förflutit. Vid
öppnandet av den första lagtima
riksdagen i januari i år utlorade konungen
i trontalet en kunglig proposition i
frågan. Denna proposition hade
emellertid icke hunnit framläggas före
riks-dagsupplösningen. Vid öppnandet av
den andra lagtima riksdagen sistlidne
maj väntade de rösträttskrävande
kvinnorna förgäves att konungen
skulle förnya sitt i januaritrontalet
givna-löfte, detta så mycket mera som
innevarande års riksdag är den sista i
denna riksdagsperiod och ett uppskov nu
skulle betyda ett uppskov med frågans
slutbehandling över ännu en
treårsperiod. Då någon k. proposition
sålunda icke längre var att vänta, har det
liberala samlingspartiet,, troget
partiets program, i går i båda kamrarna
väckt motion i frågan.
Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt, som omfattar kvinnor
med i övrigt vitt skilda politiska
åsikter, kvinnor av skilda stånd och
yrken, gifta och ogifta, från städer och
från landsbygd, har genom här
närvarande ombud representerande
rösträttsorganisationerna i landets alla län,
velat till regeringen uttala den
förhoppningen att regeringen, med
behjärtan-de av trontalets ord att ”rättvisans och
statsnyttans förenade synpunkter
kräva utsträckning av medborgarrätten
även till landets kvinnor”, ville i
riksdagen stödja det föreliggande
förslaget om rösträtt och valbarhet för
Sveriges kvinnor.”
Statsministern, som med intresserad
uppmärksamhet lyssnat till vad som
anförts, framförde därpå sitt svar till
deputationen i ungefär följande
ordalag:
Han tackade de närvarande för den
uppmärksamhet, som visats honom,
Den vore så mycket mer att sätta
värde på som frågan utan regeringens
åtgöranden komme inför riksdagens
prövning. Något initiativ från
regeringen vore icke att vänta. Den
nuvarande ministären vore bildad för
speciella syften och vid dess
sammansättning hade icke kunnat tas hänsyn till
enighet i frågor, som för Ögonblicket
tycktes kräva mindre uppmärksamhet.
Frågan om rösträtt för kvinnor
vore av enorm betydelse och borde föras
fram av en enig och helst för saken
entusiastisk regering. Inom den
nuvarande regeringen rådde vitt skilda
uppfattningar, alltifrån glödande nit,
86 Nassau Street.
New York i maj.
Affärs distriktet i New York, för
vilket Wall Street står som en symbol
känd över hela världen, är en av de
mest fascinerande, mest utpräglat
amerikanska platserna i denna underliga
jättestad. De gamla gatorna, som de
första holländska kolonisterna
bebyggde och där de drogo fram sina kanaler
och uppförde sina prudentliga
holländska hus, ha nu skyskrapor och
moderna järnkonstruktioner, som stänga ut
ljuset för fotvandrarna. De ha
kommit att gräva ner sig som canons
mellan husväggarna, som innesluta en
evig skymning. Endast här och var
står ett gammalt hus kvar med minnen
från 1700-talet, lika främmande i sin
omgivning som revolutionsmännen
skulle vara bland de moderna
bÖrs-männen och mäklarna. Nassau street
är ön av de få gator ”down town”, där
traditionen rent av påbjuder, att man
skall gå på körbanan. Vid lunchtiden
for den en ström av affärsmän,
kontorister och stenografer av bägge könen
till deras klubbar eller restauranger,
och då liksom efter kontorstiden visar
den sin rörligaste, mest intressanta
fysionomi. Ifassau street är också en
av de få gator i New York, där man
hör fottrampet; på de stora
trafiklederna, som den närliggande Broadway
och Fifth avenue längre bort,
drunknar detta ljud totalt i de skärande
oljud, som äro dessa gators röst.
De amerikanska rösträttskvinnorna,
som tillhöra organisationen the
Wo-men’s political party med den kända
mrs Stanton Blatch som ordförande,
ha satt sitt finger just på den punkten
i New York. Här ”down town”, där
motståndet kunde förutsättas starkast,
skulle något utföras.
I april hyrde the Women’s political
party en butikslokal med
adressnummer 86 Nassau street mitt i hjärtat av
affärsdistriktet och började hålla
dagliga möten där under affärsmännens
lunohtimme. Det var icke utan
svårighet de fingo hyresvärden att upplåta
sin tomma butik, han drog sig för
följderna, ty ”down-town” är konservativt
och ingen visste vad
rösträttskvinnorna kunde ta sig till, och framför allt
inte hur deras agitation skulle upptas.
Vi veta nu, när mötena äro över och
resultatet kan vägas, att det blev
lysande. ”Down-town” hade att uppvisa
den tacksammaste publik, som tänkas
kunde: varje dag var den lilla butiken
fylld till sista plats och folk stod
utanför på gatan och väntade på tillfälle
att komma in under det att de
studerade de så kallade votceless speeches,
som en medlem av Women’s political
party förevisade i fönstret. Voiceless
speeches utgöras av korta satser med
skäl för att kvinnan skall ha rösträtt,
tryckta med fetstil på stora plakat och
avsedda att utgöra undervisning för de
förbigående på gatan.
Inne i lokalen står eller sitter
publiken, som till nio tiondelar utgöres av
män. Det enastående tillfälle, som
rösträttskvinnorna väntade sig, fingo
de verkligen. Under nära två månader
talade de varje dag med vänner,
motståndare och likgiltiga bland
affärsmännen, besvarade frågor och bemötte
kritik och fingo höra den andra partens
synpunkt direkt. I de flesta fall
visade det sig att det personliga
sammanträffandet mellan de kämpande och de
maktägande innebar ett givande och
tagande å bägge håll, som måste bära
frukt. Den amerikanska mannen av
alla klasser äger en medfödd
ridderlig-het, som kom i dagen vid upprepade
tillfällen under debatterna. De
kvinnliga talarna hade valts bland de
yppersta, som stodo att få och ur alla
klasser. Hit kommo
fabriksinspektörer, kvinnliga ingenjörer, hemkvinnor,
societetsdamer, arbeterskor,
organisa-triser av fackföreningar m. fl. Det
genom ljumhet och fram kanske till
motstånd.
Som bekant, måste regeringen iaktta
den allra största grannlagenhet i fråga
om. att stödja riksdagsmotioner som
väckts av enskilda. Statsministern
ansåg det därför riktigast att de enskilda
regeringsmedlemmarna finge handla
var och en för sig. De som vore
ledamöter av riksdagen vore oförhindrade
att med sina röster och anföranden
stödja förslaget.
Då statsministern ej i sin egenskap
av regeringschef kunde utlova vare sig
regeringens initiativ eller stöd för
motionen, ansåg han det mindre taktfullt
att vid detta tillfälle uttala några
personliga sympatier för saken — ett
sådant uttalande skulle ju faktiskt ej
förbinda till någonting — utan ville
inskränka sig till att framhålla sin
tillfredsställelse över vissheten om att de
hundra tusende kvinnnornas
strävanden efter medborgarrätt vore
förestavade av omtanke icke blott om egna
krav utan även om landets väl.
Så långt som saken nu kommit, vore
den bäst betjänt med handling.
Statsministern ville därför icke komma med
flera ord, även om mycket kunde varit
att säga, då han vore ur stånd till
handling.
Sedan L. K. P. R:s ordförande
tackat statsministern och hälsningar
växlats, avlägsnade sig deputationen,
medförande ett alltigenom gott intryck av
den aktningsfullhet, varmed
kvinnornas rösträttskrav blivit bemött, oeh av
en ärlighet, som försmådde vackra
fraser, då handling icke kunde sättas
bakom orden. Att statsministern icke
representerade det ”glödande nitet”
inom regeringen kunde man nog utan
svårighet gissa sig till. Men det är att
hoppas, att han tillhör det ljumma
mellanstadiet och icke nitets motsatta pol.
I vilket fall som helst har han visat
sig kunna värdesätta kvinnornas
strävanden.
Opinionsyttringen studeras.
Det var ganska livligt i
sammanbind-ningsbanan på lördagen, första plenidagen
efter opinionsyttringens förflyttning till
riksdagen. Riksdagsmän från olika län
sutto fördjupade i var sin länsfoliant och
studerade dess innehåll — visserligen bara
namn, men bakom dessa dolde sig dock en
bestämd, samlad mening och genom sin
massa verkade de imponerande.
— e —
måste erkännas, att männen, som ju
icke kunde väljas eftersom de voro
publik, på det hela taget gåvo intryck av
underläg*senbet. De voro icke
jämn-spelta i intelligens och bildning, om
man undantar några få.
Av de kvinnliga talarna minns jag
särskilt miss Helen Todd från
Kalifornien, vilken företedde alla de
egenskaper, som utmärka kvinnorna från
den gyllene Västern: brinnande
hänförelse, en optimistisk tro på rättvisa
och sanning, och ett öppenhjärtligt
och varmt sätt att möta sina
medmänniskor.
Miss Todd berättade om den
minnesrika dag, då Kaliforniens kvinnor
fingo rösträtt. Tillsammans med en god
vän hade hon gått ut i daggryningen
med ett banér, som bar inskriften:
Rättvisa åt Kaliforniens kvinnor, och i
ett gathörn i San Francisco höllo de
omväxlande baneret och höllo tal till de
italienska gatuarbetarna, de enda
varelser, som voro ute i denna tidiga
timme. Resultatet var icke vidare
uppmuntrande. Somliga förstodo icke
engelska, oeh de som kunde bibringas en
uppfattning av vad saken gällde,
vägrade sin medverkan. ”Kvinnorna ha
intet förstånd”, sade somliga, en
annan: ”Om kvinnorna få något att säga,
komma de att ta bort rusdryckerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
