Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KYINHOR
N:r 3
När fà fi kvinnor gatifrid?
En sak, som när man betänker den,
synes fullkomligt tröstlös, är frågan
om kvinnors rätt att få gå i fred på
gatan. Ämnet är så blött och stött som
gummans gamla skinnpäls: möten ha
hållits, deputationer ha skickats till
hög myndighet, polismästare ha
intervjuats, artiklar ha skrivits; men när vi
på nytt se det röras upp i pressen igen
i frågan, är det nästan med leda vi
skåda fenomenet, ty vi veta alltför väl,
att efter någon tid är åter allt ägen
vid det gamla. Förklaringen kan ej
vara någon annan än denna: hur
vidrigt vi kvinnor än finna detta männens
beteende att så snart det är mörkt tro
sig ha rätt att tilltala okända kvinnor,
kunna vi dock aldrig få den svenska
genomsnittsmannen att inse sin orätt i
detta fall. Ty genomsnittsmännen äro
alltför många. Och männen ha
makten.
Från en av våra städer, Norrköping,
ha vi dock i denna tid glädjande nog
hört, att allvarliga försök till ett bättre
blivit gjorda. Polismästaren därstädes
anser saken vara ett oskick och har
föresatt sig att utrota den. Om en
herre tilltalar en dam med påtvingande av
sitt sällskap, om hon vid ett tilltal vi*
sar sig avvisande och han dock följer
henne, blir han genast antecknad,
inkallad till polisdomstolen och dömd till
böter. Då männen emellertid aktade
sig för uniformerade konstaplar, vanns
först riktig framgång i saken, sedan
man började använda detektiver. Och
nu, försäkras, är tillståndet
ojämförligt bättre.
Då en tidning vänt sig till
Stockholms polismästare i frågan, har denne
emellertid givit ett svar, som berövar
huvudstadens kvinnor allt hopp om en
ändring. Här måste mannen
"uppträda hotfullt eller åtminstone enträget
bedjande" för att polisen skall vara
befogad åtala honom.
Således: polismästaren har klart och
tydligt förklarat, att männen helt lugnt
kunna fortgå i sitt eviga ofredande av
kvinnor. Det är nämligen för en
kvinna ett ofredande att bli tilltalad av
obekanta män på kvällen, ty om också
den stackars mannen inte har någon
klocka att se på eller inte hittar hem,
så ha kvinnor blivit så till pina vana
vid att hans tilltal innebär ett försök
att få göra sällskap, att det är
tillräckligt förargelseväckande i och för sig.
Detta förstå männen egentligen mycket
väl eller borde förstå det, om de
betänka, att i vår tid, då mycket blivit
förbättrat, deras ohöviska vana i detta
fall icke blivit det minsta ändrad.
Vad vi i alla händelser kunde
begära är att ordningsmakten skulle förstå
saken och hjälpa oss att få gå på
offentlig plats i fred även innan en man
mot oss "uppträder hotfullt eller
enträget bedjande". Hur mycket obehag vi
ha att utstå även innan dess och hur
lätt det går därhän, även utan att
något ens då göres, det veta vi, som med
harm se att våra döttrar nu få utstå
att höra samma råa ord som vi hört
sedan vår ungdom, och att männen
fortfarande känna sig ha samma
oinskränkta frihet gent emot oss.
-Men då förhållandet som det är roar
ett stort antal män, och då det bara är
kvinnor, som lida skräcken och
grä-melsen, så får det vara som det är.
Detta är icke det svar Stockholms
polismästare menat att ge vår stads
kvinnor, det äro vi säkra om. Men det är
i verkligheten det svar som blev givet.
Hilda Sachs.
Älcta makar!
Försumma icke Inbördes testamente! Uppsattes för
Kr. 6: —. Rad och upplysningar Kr. 2: — a
JOH. *SON CARLOS ADVOKATBYRÅ
Ad. Fredr. Kyrkogata 15. Telefoner. Exam. jurister.
†
Sofia Gumaelius är pionjären som vi
alla sett upp till. Och nu är hon
borta. En stor tomhet blir det att icke
längre få möta hennes vänliga och
förstående leende på sammankomsterna.
En stor tomhet att icke hennes
intresse längre kan följa kvinnorörelsen och
kvinnornas verk. En stor tomhet att
hon icke är med oss, då vi få vår fulla
medborgarrätt.
Sofia Gumaelius gick icke blott i
spetsen och visade att kvinnor
kunna skapa och vara ledare. Hon höll
också ut hela livet in i ålderdomen
och slog sig icke till ro. Ända tills
hon lades på sjukbädden skötte hon
sina direktör sp ostèr.
Storverket att hava startat ett nytt
företag — annonsbyrån som bär
hennes namn — och att utveckla den till
en av landets mest kända affärer och
den största i sin art, har ställt Sofia
Gumaelius i första ledet av landets
bemärkta kvinnor.
Utan annat kapital än energi och
arbetsduglighet begynte hon för 38 år
sedan Gumælii annonsbyrå, vars hela
personal då utgjordes av Sofia
Gumaelius och en springpojke, och vilken nu
vuxit ut till att sysselsätta närmare
50 kontorsbiträden. Från en lokal på
ett rum fyller den nu ut 17
kontorsrum samt filialer i London och
Kristiania och med ännu en filial
planerad i Berlin. Själv har den kvinnliga
chefen följt i detalj sin affärs
utveckling samt under de sista åren varit
verkställande direktör för två bolag,
sedan hon bildat Aktiebolaget
Gumæ-lius & C:o, som driver affär med
tryckeriutensilier. Ännu detta sista år» det
vill säga vid 74 års ålder, kunde Sofia
Gumaelius arbeta på sitt kontor ända
till 6 à 8 timmar dagligen.
Till största delen har å annonsbyrån
varit anställda kvinnor. Att lätta
bekymren för dem på deras ålderdom
tänkte hon, då hon på sin 60-årsdag
förordnade om att för dem skulle
avsättas till livränta, varav omkring */o
betalas av affären och återstoden av
den anställda.
Oaktat sitt arbetsuppfyllda liv ville
Sofia Gumaelius att glädjen skulle
finnas Mil i världen. Hon var själv glad.
Hon gladde sig om andra försökte göra
livet ljust för sig. Själv tyckte hon
om det som var vackert och festligt.
Till Rösträttsföreningarna landet runt.
Det tryckta ordet är en makt att räkna
med. Som droppen till sist urhålkar
stenen, så verka de i en viss riktning titt
och tätt återkommande tidningsartiklarna
pá människornas sinnen. De taga slutligen
ändå intryck, hur likgiltiga och oförstående
de till en början synas ställa sig till en sak
eller en idé.
I vårt pressorgan Rösträtt för Kvinnor,
ha vi ett utmärkt medel att väcka och
upplysa kvinnorna; må då vi, som förstå vad
denna väckelse och upplysning betyder,
med liv och lust arbeta på tidningens
spridning! Först och främst inom föreningarna
och sedan utåt, så långt som möjligt.
Arbetet att sprida tidningen är varken svårt
eller omöjligt Tidningen är bra,
innehållsrik och billig. Inte tar den heller
kvinnornas, i de flesta fall strängt upptagna
tid, alltför hårt i anspråk, då de ha
fjorton dagar på sig att studera varje
exemplar. I vår förening ha vi bildat en
Hon visade stor gästfrihet och hennes
hem var mycket uppskattat.
Hon intresserade sig också för att
arbetande kvinnor skulle hava
förströelse och trevnad. Därför var hon en
av stiftarna i Kvinnoklubben» där hon
sedan alltid förblev en trogen
styrelsemedlem, där hon vidare fungerat som
ordförande och under de sista åren
som vice ordförande. Klubbens
ändamål är som bekant att skaffa
medlemmarna förströelse samt utbyte av
tankar. Sofia Gumaelius lade särskilt vikt
vid att förströelserna icke skulle
glömmas bort så att de efter sitt arbete
trötta verkligen skulle kunna få
vederkvickelse. Bara med sin
personlighet bidrog hon därtill då hon ofta var
i Klubben, ungefär varje vecka, och
där hennes Wida, lugna men även
imposanta väsen spred trygghet och
trevnad. Även för en annan klubb
hyste hon stort intresse, nämligen
Publicistklubben.
För kvinnosaken var hon ett
utomordentligt kraftigt stöd. Först och
främst för den duglighet hon
ådagalade i sitt yrke, men också genom sitt
intresse för den organiserade
kvinnorörelsen. Kvinnans rösträtt har för
henne varit något alldeles självfallet.
Hon stod med som inbjudare till de två
första offentliga möten för kvinnans
rösträtt, vilka höllos i Folkets hus i
Stockholm i april 1902. Därefter
invaldes hon i den kommitté, som dels i
anledning av dessa möten, dels på
Fredrika-Bremerförbundets initiativ hade
i uppdrag att bilda den första
rösträttsföreningen. På mötet å National
juni 1902 blev hon vald till
styrelsemedlem i Föreningen för kvinnans
politiska rösträtt i Stockholm qch stannade
hon kvar i arbetet där till 1909.
Det var saknad efter henne i
styrelsen, efter hennes lugna och gedigna
personlighet. Och nu är det ännu
större saknad då vi icke mer få se henne
i föreningen eller veta att hon följer
oss. Det känns så svårt för var och
en av de äldre som går bort, en av
dem som binda gammal och ny tid
samman, och som just därför har så väl
kunnat förstå allt.
Med vördnad och tacksamhet skall
Sofia Gumælii minne leva hos
svenska kvinnor.
Anna Lindhagen.
"tidningskommitté,, av tolv intresserade
kvinnor med uppgift att samla minst tio
prenumeranter var. Om en förening har
t. ex. 300 medlemmar, så uppdelar man
dessa medlemmar på de kommitterade, som
sedan ha att söka nå så många som
möjligt per telefon, eller, om telefon saknas,
genom personligt besök. Man bör då
påvisa och klargöra först och främst för
föreningens medlemmar deras plikt, rent
av, att prenumerera på sin egen rörelses
organ, såvida de äro så pass välsituerade
att offret av denna krona ej är särdeles
kännbart.
Hatt ofta har det ju hänt att man vid
påringningen i första ögonblicket mötts
med ett nej, men sedan man med några
lämpliga ord talat för saken, har nejet
vanligen förbytts till ett villigt och
intresserat ja.
Så långt våra erfarenheter. Vi tänka med
iver samla prenumeranter och uppmanas
föreningarna landet runt att göra
sammaledes. Arbetsglädje och framgång
tillönskas! Observator.
A.-B. JOHN V, LÖFGREN & C:i
Sveriges äldsta, största o. bäst
renommerade specialaffär i
-Kungl. Hofleverantör-
_ . , . _4 ... Siien-ÄYlle-KlMiiiiiBstTger
Bunt. it» treisgaian 3, siockooin. a.t.m« rrmeTUmAM,Tusail*a<l«lgna»o.tr»*eo.
§ Västerlånggatan ■
■ (f. d. Barnangens lokal). * g
1 ASTRID SÖDERQUBT ’
1 Klass Damskrädderi.
Alltid välsorterat lager i fördelaktiga prislägen.
Specialité:
J. A. WETTERGRENS FABRIKATER.
Norske kvinder. IL
Av Norske Kvinder, om vars första del
vi förut talat i Rösträtt för Kvinnor»
föreligger nu en andra del. Den begynner
med ett kapitel oni "Læseforening for
Kvinder". Nog visste vi oss vara ofantligt
distanserade av "Kvindelig Læseforening" i
Köpenhamn med sitt egna magnifika hus,
sitt stora bibliotek up to date o. s. v., men
att också Kristianias "Læseforening for
Kvinder" sprungit så långt förbi oss, det
var en nyhet. Den har en lokal på fem
mycket stora rum, varav två läsesalar, ett
bibliotek på 9,500 band och 41 tidningar
och tidskrifter utlagda. Ledsamt nog ha
vi intet som kan jämföras härmed.
Med rätta tycks Læseforening for
Kvinder numera vara mycket populär. Men så
lät det minsann ej i början när Camilla
Collett, efter ett besök i Köpenhamns
Kvindelig Læseforening, framkastade tanken pä
att göra något liknande i Kristiania. Då
sjöngs strax den kända klagovisan om att
"kvinnlighetsbegreppet" skulle bli kränkt,
att det var en "farlig sammanslutning" av
kvinnor och mera dylikt.
Emellertid slog föreningen snart igenom,
fick ett årligt bidrag àv kung Oscar pà
200 kr. till friplatser åt lärarinnor och har
nu en god ekonomi, tack vare välgörare och
mer än 500 medlemmars årsavgifter. Till
bokinköp användes 1913 1,200 kr.
Norske kvinders sanitetsforening är något
för oss alldeles nytt. Den har utbildat
30 sjuksköterskor om året, har upprättat
14 hem för bekämpande av tuberkulosen
och 1 folksanatorium för 118 patienter.
Den har ordnat hem för barn från
tuberkulösa familjer, arbetshem för tuberkulösa,
friluftsskolor för svaga barn och
barnkolonier. Under sin 18-åriga levnad har
sa-nitetsforeningen dessutom hunnit utrusta
616 fältlasarettssängar jämte beklädnad för
patienterna och flera gånger trätt
hjälpande emellan vid landsolyckor — en särskilt
beaktansvärd uppgift.
Genom allt detta ha Norges kvinnor
visat sig vara duktiga både i att organisera»
administrera och utföra landsnyttigt
arbete. Här som alltid ha de hållit ihop genom
att bilda avdelningar över landet. Men i
spetsen för företaget står också
planläggaren par excellence och den sanna
fältherren, fru F. M. Qvarn.
När man ser så stora och utmärkta
organisationer som denna och Nationalrådet, då
tänker man på den lilla föreningen "Skuld",
som stiftades 1883 till kvinnosakens
främjande. Vid lampan på Löveapotekets vind
sutto Gina Krog, Anna Bugge Wicksell och
andra sedermera bålda kämpar och
diskuterade kvinnornas stora mål och hur
deras sak skulle främjas ute i livet.
Faktiskt var nog "Skuld", som Gina Krog
säger, den "organisationscell från vilken man
lätt kan spåra övergången till de stora
föreningarna, som efterhand skapades". Här
började den fasta sammanhållning som
utgör de norska kvinnornas styrka, på
samma gång som förklaringen till deras
snabba framgångar.
Norske Kvinder II har haft samma
utmärkta redaktion som första delen, och vi
rekommendera boken i sin helhet till
läsande och begrundande.
Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden.
Var siall man få ett gott kaffe!
Nykterhetskaféet & Konditoriet
S:t Eriksgatan 30. Ällrn. Tel. 287 28.
Obs.t Enskilda rum finnas för komitéer och sällskaper.
F<IING
ANTOJV BRODÉNS JURIDISKA BYRÅ. S2EÄáSS¾^!Lf¾vi2"
.-’’■■ DBTKKTIVA uppdrag diskret,
Ällrn. Telefon 20168 08 VASTEBLÅNGGATAN 68, STOCKHOLM, Rikatelcton 141G8. lort och billigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
