Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15-16
RÖSTRÄTT FÖR KTTIBTHOR
5
Rif. IHDEISSBHSIDIEUFFlI 5
–––––––––
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort lager af finare och enklare
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Ällrn. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
Flyglar, Pianinon
och orglar i konstruktipn och kvalité
oöverträffade. — Högsta utmärkelser å flera
världsutställningar. Begär priskurant från
Kungl. Hovleverantör.
A.-B. ÖSTLIND & ALMQUIST, ARVIKA.
Ett besök i ryska rösträttsföreningens
lasarett.
Nästan mer än någon annan
kvinnorörelse måste man beundra den ryska,
därför att den, utom allt annat, arbetar med
för andra okända, rent tekniska
svårigheter. De ryska kvinnorna låta t. ex. ej nedslå
sig av att de ej få ha möten utan att först
fråga polisen, och ajtt allt som sägs på dessa
möten måste underkastas
polisämbetsmännens kontroll. Härtill kommer att de nu
under krigstiden äro genom sträng censur
hindrade att stå i den vanliga förbindelsen
med utlandet, ett sorgligt faktum, som de
dock dela med de Övriga krigförande
ländernas kvinnor. De hade likväl med
djupaste intresse följt Haagkongréssen och
längtade efter deputationen, som de genom sina
tidningar visste vara på väg till
Petrograd.
Den ryska rösträttsföreningen räknar ett
stort antal medlemmar och, vad som är
särskilt anmärkningsvärt, är, att denna
förening är den enda, som fått tillåtelse att
ute i landet bilda lokalavdelningar. Dess
ordförande, d:r Schischkina-Javein, känd
från de internationella
rösträttskongresserna i Stockholm oeh Budapest, är en
sällsynt framstående och klok kvinna,
skicklig läkare, energisk och oerhört arbetsam.
I samma hus där hon bor har föreningen
sin lokal, bestående av ordförandens lilla
arbetsrum, byrån, där sekreteraren arbetar
några timmar om dagen, samt en rätt stor
samlingssal, prydd med porträtt, av
framstående kvinnor, bl. a. Anna Shaw ock
M:me Curie. Denna sal hade i vintras
använts för de många kurser för utbildande
av sjuksköterskor, som M:me Javein lett
och där skickliga professorer vid kursernas
slut utexaminerade eleverna. Många av
dessa gingo sedan omedelbart ut att
tjänstgöra vid fronten.
Bland alla de många hundra skyltar,
utvisande var de tillfälliga lasaretten för
sårade äro’ inrymda — i stora palats eller i
små våningar — läser man med stolthet 82
Newski Prospekt, den ryska
rösträttsföreningens eget lasarett. Lokalavdelningarna,
men även för rösträtten intresserade
privatpersoner, hava skänkt medel härtill, och
ovanför varje säng, ofta med en
helbregdagörande helgonbild bredvid, läste man på
en tavla namnet på den, som givit den för
sängen erforderliga summan.
Genast vid inträdet i den ljusa tamburen
blev man iklädd ett stort vitt ärmförkläde,
skylande hela dräkten; utan detta omhölje
Ück man ej gå in till de sårade i de val
hållna, rena och prydliga rummen. Först
av allt bjöds man, liksom överallt i
Ryssland, på det delikataste te med kakor och
sylt och andra goda saker; sedan
förevisades sjukhuset av föreningens ordförande,
som sjäv arbetar där och leder det hela.
Ett fullt modernt operationsrum, badrum,
forvaringslokaler m. m. besågos och
slutligen kommo vi in i de soliga och ljusa
sjukrummen. De gjorde ett glatt intryck
Kvinnor såsom läroverkslärare.
överstyrelsens yttrande.
Som förut omnämnts i denna
tidning har Lärarelönenämnden
framkommit med ett förslag till
lönereglering för rikets läroverks- och
folkskolekårer samt i sammanhang härmed
yttrat sig om kvinnors tillträde till
tjänsterna vid läroverken.
Lönenämnden ansåg, att kvinnor enligt
grundlagsändringen av år 1909 borde få bli
både lektorer och adjunkter och ville
utesluta dem endast från
rektorstjänsterna vid gossläroverken.
Man tycker att det inte är för tidigt
om en reform, som riksdagen beslutat
för sex år sedan, äntligen bleve
genomförd, men den långa väntetiden har
tydligen ingivit läroverkslärarna
förhoppningar om att kunna slippa ifrån
hela saken, och således få behålla
ensamrätten till tjänsterna. Några
läroverkslärareföreningar igångsatte en
energisk agitation för att förmå
läroverkskollegierna att yttra sig emot
kvinnors anställande, vid* läroverken,
oeh, som ske plägar, följde den stora
skocken — med endast få undantag —
efter dem, som tagit ledningen, och
yttrade sig så, som den blivit tillsagd.
Sedan skulle överstyrelsen för rikets
läroverk också komma med sitt
utlåtande i frågan, men det lät vänta på
sig länge nog, och då kunde man ana
det värsta. Slingrande vägar äro som
bekant längre än de raka, och det har
behövts ett digert yttrande från
Överstyrelsens sida för att söka skyla över
det blamerande vingleri den gör sig
skyldig till för att så mycket sig göra
låter svänga efter den uppagiterade
opinionen, överstyrelsen yttrade sig
nämligen i denna fråga även år 1911, och då
hade överstyrelsen egentligen inga
betänkligheter alls mot att låta kvinnor
undervisa på alla stadier i läroverken,
fast den för att hålla med
Löneregleringskommittén, som då hade ärendet
om hand, inskränkt sig till att föreslå,
att kvinnor tills vidare endast skulle
få adjunktstjänster, men utan. att på
minsta sätt vilja ha någon
inskränkning i undervisningen till vissa
klasser. Adjunkter undervisa som bekant
mycket ofta även i gymnasierna. Nu
vill överstyrelsen emellertid inte stå
ens vid detta yttrande, och detta
försåvitt man kan förstå det långa talets
korta mening, därför att
läroverkslärarna och än mer de obefordrade
manliga lärarna inte vilja ha kvinnliga
konkurrenter. Extra lärarna ha t. o.
m. ingått till överstyrelsen och begärt
att deras befordringsutsikter skola
skyddas genom
övergångsbestämmelser, överstyrelsen avvisar icke
denna begäran som en makalös
oförsynthet, ehuru det borde vara klart,
att om några skulle skyddas genom
övergångsbestämmelser, så borde det
väl vara de kvinnliga doktorerna och
magistrarna, som i sex år blivit
bedragna på alla dessa platser trots
grundlagsändringen, medan m¾nnen,
med sina vita bäddar och vitklädda sjuka,
och det behövdes för att i någon mån
förtaga verkan av den upprörande och
vemodiga anblicken av de många sårade. Och
ändå voro de nu på bättringsvägen, somliga
skulle snart skrivas ut och en ny sändning
svårt sårade väntades.
Under samma ledning oeh samma vård
som for rösträttsföreningens lasarett hade1
svenska församlingen, ej att förväxla med
svenska kolonien, som har sitt eget
sjukhus, ett par sjukrum, och den finske
kyrkoherden, som vi träffade där, vitsordade,
tillika med de övriga, soldaternas utmärkta
uppförande ocH den stora tacksamhet de
visa. E. W. P.
som vetat av denna, omöjligt kunna bli
överraskade av att den äntligen
träder i kraft. Överstyrelsen
sympatiserar tydligen med de manliga
extralärarnas fast den inte anser
övergångsbestämmelser tillräckligt’ effektiva,
utan i stället kommer med ett förslag,
som avser att hjälpa männen genom
att fullständigt förfuska reformen.
Överstyrelsen har nämligen panna
att föreslå — i strid med sitt yttrande
1911 — att kvinna må kunna utnämnas
till adjunkt vid realskola och högre
allmänt läroverk med huvudsaklig
undervisning sskyldighet i läroverkets tre
första klasser. Som de flesta adjunkter
måste undervisa på mycket olika
stadier, betyder detta, att ytterst få
tjänster skulle kunna anslås lediga till
ansökan både för kvinnor och män, och
detta är ju just vad överstyrelsen
avser med denna bestämmelse, eftersom
den skulle skydda männen från
konkurrensen bättre än några
övergångsbestämmelser. Men om de lurade
kvinnliga magistrarna svälta ihjäl på
denna kupp, det intresserar inte
Överstyrelsen. I stället för en
grundlagsfäst likställighet med männen, skulle
kvinnorna således endast få en
obetydlig möjlighet, som vore beroende på
godtycket hos en Överstyrelse, vars
partiskhet i denna sak är absolut
tydlig. Att överstyrelsen söker bemantla
sitt tilltag med fraser om statsnyttan
hör till pjäsen, men den manliga
egoismen skiner alltför tydligt igenom.
Staten är bäst betjänad med att den får
den lärare, man eller kvinna, som är
skickligast såväl vad beträffar
kunskaper som undervisningsförmåga, men
männen, som väl veta — trots deras
bedyrande om motsatsen — att de ej
genom överlägsenhet i dessa avseenden
kunna utestänga kvinnorna, försöka
att nå målet genom allehanda knep —
och kalla detta för statsnytta.
Utrymmet medger icke att här
närmare be¾nöta svepskälen — men en sak
kan jag inte underlåta att påpeka.
Naturligtvis är deri direkta erfarenheten
av kvinnors användande i allmänna
läroverk icke stor, och det material, som
överstyrelsen sammanbragt, av mer
eller mindre subjektiva och skiftande
omdömen från rektorer, som haft
kvinnor som övningslärare eller i enstaka
fall som extralärare, är ganska litet
upplysande, vilket överstyrelsen
också måste medge. Men det finns dock
en erfarenhet, som inte får förbises.
Omkring 70 kvinnor ha gått provar,
och dessa ha ju fått betyg härför
enligt samma grunder som männen,
efter vad man får hoppas åtminstone.
Nu har överstyrelsen underlåtit att
medtaga någon jämförande statistik
häröver — antagligen därför, att den
anar att denna ej skulle utfalla till
kvinnornas nackdel. Några objektiva
skäl passa för övrigt inte i
Överstyrelsens "utredning".
Naturligtvis vill Överstyrelsen inte
heller unna en kvinna att bli rektor,
inte ens vid Högre
lärarinneseminariet, ehuru de nådigast skulle få bli
lektorer där, och skälet förtjänar att
räddas undan glömskan. Det låter:
"att med tagen hänsyn till ett
rektorsämbetes många olikartade uppgifter
en kvinna med sina i allmänhet mindre
utvecklade anlag för det formella icke
torde kunna anses vara lämpad för en
dylik chefsbefattning." Vad tycka våra
skolföreståndarinnor om den
artighe-ten¾ Ha de kanske försummat de
formaliteter, som ålegat dem såsom
statsunderstödda eller inte svarat
ordentligt på de cirkulär överstyrelsen bru-
ndflofefltfirman MEHBER6 och SCHBÖDER
Luntmakaregatan 7 (hörnet av Kungsg.) Stockholm.
FAMILJERÄTT
(Arvs- och Äktenskapstvister, Boskillnader
Testamenten) samt övriga juridiska uppdrag.
FERM EXPEDITION. MODERAT ARVODE.
kar skicka dem? Knappast troligt,
snarare må misstänkas, att det riktiga
skälet är det av lektor J. F. Nyström
i Lärarelönenämnden ärligt anförda:
en man vill inte ha en kvinna till chef.
Utlåtandet gör i sin helhet med sitt
myckna prat och sin ohöljda
partiskhet ett rent pinsamt intryck, och den
enda slutsats man kommer till vid
genomläsningen är: vi måste laga att vi
få åtminstone ett kvinnligt
läroverksråd.
Lyckligtvis är det Konungen och
Riksdagen och inte lärare och
Överstyrelsen, som ha beslutanderätt i
kvinnornas ] befordringsfråga, och
Riksdagen har inte haft för sed att be
några tjänstemän om lov att få ge
dem kvinnliga konkurrenter. Då hade
kvinnorna inte fått några rättigheter
alls. Man behöver inte ha studerat
kvinnofrågan alltför mycket för att
veta, att hjärnan hos
genomsnittsmannen — han må vara hög eller låg, lärd
eller olärd — är så konstruerad, att han
tror att den tjänst han själv innehar
endast passar för män, varför det är
ett verkligt statsintresse att därifrån
utesluta kvinnorna. Nu ha
läroverkslärarna visat, att de ha samma inte
alltför originella syn på saken, och det
är just ingen heder för dem. Värre är
att överstyrelsen, som skulle ha en
mer opartisk och ledande ställning, helt
enkelt gjort sig till det manliga
intressets privatadvokat. Hur pass stor
prestige överstyrelsen har hos riksdagen
är inte bekant, men inte kan den bli
större genom detta yttrande. Och dock
kan det verkligen bli läroverken till
stor skada om riksdagen får den
bestämda uppfattningen, att såväl
läroverkslärare som Överstyrelse blott
vilja se sina personliga intressen till
godo, när de ha att yttra sig i en
sakfråga. Det kunde ju ändå hända, att.
läroverkslärarekårens mening vore av
värde i någon annan fråga, och då är
det icke lyckligt, om riksdagen fått
den uppfattningen, att
"sakkunskapen" endast vill föra den bakom ljuset
för att främja egoistiska syften.
Gulli Petrini.
Föreningsmeddelanden.
Kumla F. K. P. R. anordnade i medio av
juli en fest för att högtidlighålla de
danska kvinnornas rösträttsseger, varvid fru
Ella Billing höll ett sakrikt oeh
varmhjärtat föredrag. Ett 20-tal nya medlemmar
inskrevo sig i föreningen.
Vänersborgs F. K. P. R. anordnade
söndagen den 11 juli en andra fredssöndag.
Vid halv 4-tiden på e. ni. utgick från
ordenshuset vid Edsgatan ett
fredsdemonstrationståg av ett 50-tal små vitklädda
flickor med fredspalmer i händerna och
företrädda av ett av artisten Elis
Barkstedt målat fredsstandar. Väldiga
människoskaror samlades vid utgångspunkten
och kantade de gator demonstrationståget
drog fram genom staden ut till
Sommarhemmet i Lockerudsskogen. Strax efter kl.
6 öppnades fredsmötet med unisont
avsjungande av psalmen "Vår Gud är oss
en väldig borg", varefter fröken Ingrid
Bergius i ett kort hälsningstal erinrade om
mötets ändamål. Fru Elisabeth
Waern-Bugge höll därefter ett föredrag över
ämnet "Kvinnornas ansvar för freden och
framtiden", som åhördes med spänd
uppmärksamhet av den till omkring 400
personer uppgående publiken och belönades
med en kraftig applåd. Vidare uttalade
fröken Ingrid Bergius publikens tack till
talarinnan för det innehållsrika och
tändande föredraget. Under mötets lopp
utfpr-de fröken Svea Dafgård flera sångnummer,
vilka klingade härligt i den vackra och
lugna parken.
Stöd arbetet får kvinnans politiska rösträtt genom att ingå som medlem i närmaste rösträttsförening och
genom att prenumerera å Rösträtt för Kvinnor*
Medlemsavgiften överstiger i allmänhet ej t krona. Prenumerationspriset för àr 1915 1 krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
