- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
17:1

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a

£-%~fyt^é{^ £t

7 l

RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt

Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

iv. Arg.

STOCKHOLM, 1 SEPTEMBER 1915.

N:r 17.

ÄÖSTRÄTT FÖR KYINNOR

utkommer den 1 och 15 i var månad.

Redaktion och Expedition: 6 Lastmakaregatan1

Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V*3—1/¾4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstei Norr 600. Ällrn. tel. 14729.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris för 1915 1 krona. Lösnummer 5 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.

Det väsentliga.

"Det bästa vi kunna sröra
for fred i världen, är att
vinna rösträtt för kvinnor."
Anna Howard Shaw,

Ett år har grått tillända sedan
världskriget bröt ut och ännu ha vi inte
sett tragediens epilog. Ännu ljuda
nödropen från hemlösa människor, ännu
stickas städer och byar i brand, ännu
stupa mödrars söner på slagfälten och
utgjutas oskyldigt blod. Maktlösa ha
vi fått åse kulturens förstörelse och
mänsklighetens förråande, som en pest
har det onda spritt sig från land till
land» förgiftat människomas sinnen,
sått hat och ofrid, ¾Üs kvinnorna inte
längre kunde vara stumma vittnen till
blodsutgjutelsen, utan samlades till
den "Smärtornas kongress", som
sammanträdde i Haag och från vilken
ropet om fred ekade över all världen.
Där samlades kvinnor, för vilka
personlig lycka och personliga önskemål
betydde mindre än intet inför den
vånda och de fasor som hemsökte
världen. Några av dessa kvinnor reste från
land till land, utan att akta på mödor
eller besvär, för det stora målet, det,
som den döende soldaten sett i en vi*
sion, som mödrarna bönfallit om, men
de kämpande förgätit: frid på jorden
och människorna en god vilja.

Kanske har intet så som
världskriget väckt kvinnornas känsla av
solidaritet Den trotsade hat- och
hämndkänslan mellan de krigförande folken,
den tändes hos varje kviijna, som
visste att andra mödrars söner stupade på
fjärran slagfält Det som skedde var
så grymt, så fasansfullt, att det
bortskymde allt oväsentligt som annars
fyller tankar och sinnen. Det är
denna spirande solidaritet, som
kvinnorna måste ta hand om och vårda, och
när vi nu stå inför begynnelsen av ett
nytt arbetsår/måste vi, kvinnor i ett
länd som ännu njuter fredens
välsignelse, mer än någonsin arbeta för vår
rösträtt, varigenom vi även komma att

tdAom den svagare har kvinnan varit den ursprungliga trålen och
befinner dig ännu ho6 alla råa nationer i detta tillotànd.
Civilisationen har givit henne mänskliga och även borgerliga rättigheter
d. v. 6. otällt henne under lagarnas oktjdcL Men de politiska
rättigheterna, som innebära att med eget samtycke bidraga Ull lagarnas
Stiftande, hava blivit henne av allmänna meningen förnekade, under
det den likväl medgivit undantag Som kullkasta regeln. Eller huru
rimmar Sig medgivandet att kvinnan även kan intaga tronen, med
den allmänna grundsatsen, att hon i offentliga angelägenheter äger
ingen röst? Kvinnor finnas, som uppfyllt de högsta politiska plikter,
Som kraftigt bidragit att rädda éitt fädernesland. Varje rättskaffens
kvinna känner sina förbindelser även mot det allmänna och visar
detta även under den mest obemärkta Verksamhet. Huru skulle hon
ej även i avseende pá den allmänna välfärden äga rättigheter?

ERIK GUSTAF GEIJER.

förbättra villkoren för de krigförande
ländernas kvinnor.

Vad vi under det gångna året sett av
omätliga lidanden, av ödelagda
landsändar och förtvivlade människor måste
sporra oss till mera arbete än
någonsin. Vi kunna lindra de sårades
lidanden, torka deras tårar och avtvätta
deras Mod, mätta dem som hungra och
organisera det sociala hjälparbetet,
men utan röstsedeln i vår hand är dock
detta arbete intet annat än ett
surrogat för de reformer vi kunde få
genomförda; de äro kryckorna, som
aldrig kunna ersätta blodomloppet,
musklerna och rörelsekraften i en frisk
och ofördärvad organism, över oss
regerar dock godtyckligheten, vi få vara
med om att hjälpa i stället för att
förebygga, och den som tror att rösträtten
kommer att tillfalla kvinnorna som en
skänk för deras sociala arbete, begår
med all säkerhet ett logiskt felslut
Den som inte kämpar för sin rätt, får
nöja sig med den bråkdel av rätten
som fallit på hennes lott, och när
kriget är över och kvinnornas insats i
det sociala arbetet fått sitt
erkännande, då komma männen att framdraga
nya skäl för olämpligheten av det fulla
medborgarskapet.

Därför gäller det för kvinnorna att
stärka sina organisationer så att de
till sist bli obetvingliga. Det sista året
har medfört en social förskjutning,
som man för några år sedan knappast
skulle trott vara möjlig.

I de krigförande länderna är det
kvinnor som nu bekläda mäns poster
och ämbeten och de ha därigenom nått
en position, från vilken de inte mer
kunna drivas tillbaka. På ett
synnerligen erkännansvärt sätt ha kvinnor

i England och Tyskland förmått att
jämsides med sitt sociala arbete även
arbeta för rösträtten. De ha aldrig
tappat blicken för det väsentliga och
borde icke detta, mer än något annat, bli
obs en sporre under den kommande
vintern.

Vi äro ännu för få. Vi måste vårda
solidaritetskänslan och tvinga de
många, som gått förbi oss med
likgiltighet eller hån att inse, att
medborgarskapet, rätten att utöva sitt inflytande
på landets styrelse, är enda medlet och
enda möjligheten, när det gäller att
skapa bättre och lyckligare
livsförhållanden för människorna.

Det sociala hjälparbetet blir aldrig
annat än nya klutar på en gammal
klädnad, så länge inte reformarbetet
bygges upp från grunden.

På sommarmötet i Huskvarna var
det en glädjande företeelse att se så
många unga ansikten bland
rösträttskvinnorna. Det är ungdomen som skall
rycka in under fanorna och med sitt
friska mod och sin käcka tro hjälpa
till att lägga grunden för det
tillkommande. Rösträttens mål är ju att göra
mänskligheten lyckligare och bättre
och låta samhällsmoderligheten
komma till sin rätt. Varför skulle då
ungdomen saknas här, när dess ideella tro
så många gånger förr hjälpt en
rättfärdig sak till seger.

Det gångna året har mer än
någonsin gjort oss medvetna om alltings
samhörighet och lärt oss inse hur
intimt förbundna hem och samhälle i
grunden äro och visat att den ensidigt
maskulina kulturen gått mot sin
undergång, därför att den inte varit
förbunden med rättfärdighet och
människokärlek.

Kooperationen, freden och
kvinnorna.

Att kooperationen till själva sitt vasen är
en befrämjare av fred mellan folken,
framhålles ofta. Nu bevittna vi också att denna
rörelse, jämte kvinnorörelsen, är bland de
ytterst få, som förmått upprätthålla sin
internationella karaktär trots världskriget.
Nedanstående fredsresolution, som utgått
från den kvinnliga kooperativa
agitationskommittén i Österrike, och undertecknats
av kooperativa kvinnoorganisationer i
England, Holland och Schweiz, är ett samfällt
bevis på kooperatörernas och kvinnornas
fredsvilja. Den lyder i någon förkortning:

"Kooperativa kongresser i hela världen
ha städse högtidligt förklarat att känslor
av brödraskap och solidaritet förbinda
världens alla nationella brodersorganisationer.

Kriget har väl avbrutit den kooperativa
Internationalens hjärtliga förbindelser, men
det har icke förmått att förkväva känslan
av internationell solidaritet. Liksom krig i
allmänhet kan kallas en fortsättning av
politiken, ehuru med andra medel, så är detta
världskrig en fortsättning av den
ekonomiska kampen, ehuru med politiska och
våldsamma medel. Vår rörelse är grundad på
principen att ersätta denna världskamp
med samarbete, konkurrensen med
kooperation — själva dess väsen är fred och
endräkt

Kapitalismen är grundad på principen
om utsugning och konkurrens. Den som
tjänar kapitalismen, vare sig som arbetare
eller köpare, måste betala densamma den
största tribut. Den som deltager i denna
kapitalistiska utsugning, kan blott genom
konkurrens vinna möjlighet att rikta sig.
I industriens konkurrens med hantverket
är det kapitalstyrkan som triumferar; i
konkurrensen med den utländska industrien
och handeln är det de resp. ländernas
finansförmåga, som blir avgörande, och
nationernas konkurrens om marknaden var
ytterst världskrigets orsak.

De kooperativa organisationerna däremot
vilja i det egna landet obehövliggöra
konkurrensen samt låta fritt varuutbyte, ostört
av skyddstullar och handelskrig, träda i
stället för konkurrensen mellan folken.
Kooperatörerna vilja avvärja själva de
grundtendenser hos det ekonomiska livet,
vilka hava lett till världskriget, och de
hålla lika orubbligt som tillförne fast vid
principerna om internationell fred och
solidaritet.

Ännu mer än denna organisations män
äro emellertid dess kvinnor beredda, att
också under pågående krig förbliva sina
gamla ideal trogna, och alla de hinder till
trots, vilka världskriget upptornat mellan
nationerna, räcka varandra händerna for
att tillsammans verka för fredens
återupprättande.

De kvinnliga kooperatörerna i
Storbritannien, Holland, Österrike och Schweiz
tillropa alla länders kvinnor: Verka för
freden, arbeta outtröttligt för att de
internationella förbindelserna, icke endaBt bli
bestående, utan allt hängivnare omfattas
av våra kamrater i alla länder, pá det vi
må hjälpa att påskynda slutet på den
folk-mördande kraftmätningen samt bevittna
återuppståndelsen av idealet, folkens
inbördes solidaritet"

Annonsera i Röstratt för Kvinnor.

v i * A¾°?pri? 10 öle eft?r ^xten, 12 öre à textsida pr mm,-höjd, spaltbredd 65 mm. Marginalannons samt annons & bestämd plats 20 öre pr mm. Årsannonser 20 % rabatt I

halvårs 10 % rabatt, kvartals 5 % rabatt För annons Ull im¾ring 1 eller 2 gånger torde likvid medfölja ordern. Annons bör vara insänd senast 5 dagar före tidningens utriv- *

mngsdatum Ull Rösträtt för Kvinnors expedition, IAstmakaregatan 6, Stockholm. För annonsavdelningen; RiksteL Norr 600, Ällrn. tel. 14729 mellan 9 f m och 7 « m !

S ningsdat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free