Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W:r 17
RÖSTRÄTT FÖR KYIN5T0R
3
po
t
8
t
X
fl
l P. HIEIUIIS lilELIFfll
STOCKHOLM
Gamla Kungshölmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
J*fr/-t tager mf ftnmrm och enklare
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Ällrn. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
Flyglar, Pianinon
och orglar i konstruktion och kvalité
oöverträffade. — Högsta utmärkelser å flera
världsutställningar. Begär priskurant från
Kungl. Hovleverantör.
A.-B. ÖSTLIND & ALMQUIST, ARVIKA.
Prtifl¾fc rflitf*tt tör
Finland (90&
Norge 1907.
Oanmark I9I&
Sverige
Brevkort med ovanstående karta utvisande
kvinnorösträttens ställning i de nordiska länderna
bör begagnas av alla rösträttskvinnor.
Rekvireras å
Röeträttsbyrån, 6 Lästmakaregat., Stockholm.
Pris 5 öre pr st. eller 4 kr. pr 100.
Hos världsrörelsens ledare.
Av Helene Berg.
Ur den danska tidningen Kvinden og
Samfundet hämta vi följande skildring av
ett besök, som en av de ledande danska
rösträttskvinnorna, fröken Helene Berg,
nyligen gjort hos mrs Chapman Catt i
högkvarteret i New York.
I tjugonde våningen i n:r 303 på
Fifth Avenue i New York har staten
New Yorks kvinnorösträttskampanj
sitt huvudkvarter. I en lång1 rad
kontorslokaler "— ej mindre än 13’ — sitta
kvinnor och arbeta dag efter dag, från
morgon till kväll, på detta enda: att
göra allt som står i människomakt^
allt som står i kvinnors makt för att
vinna seger i staten New York i år.
Den 2 november är den stora dagen,
då frågan om kvinnorösträtten skall
föreläggas de enväldiga manliga
väljarna i denna stat. 1,900,000 män skola
denna dag avge sin röst för eller mot
kvinnans rösträtt.
Och i medelpunkten för denna
verksamhet sitter Amerikas populäraste
kvinna, den över allt i världen, även i
Danmark, mycket beundrade och
mycket älskade Carrie Chapman Catt.
Då beslut fattats om
rösträttskAm-panjen, valde man henne till dess
ordförande. Helt naturligt. Hur skulle
man kunnat få någon bättre? Hon är
den födde ledaren; det veta alla, som
följt hennes arbete som den
internationella kvinnorösträttsalliansens
ordförande.
Hissen, har fört mig upp genom de
20 våningarna (i mitt stilla sinne
tackade jag hissens uppfinnare för att jag
slapp att gå uppför trapporna.
Emellertid hade man väl knappast byggt
20—30 våningars hus, om ej hissen
existerat först), och nu sitter jag i ett
stort, ljust arbetsrum med en
hänförande utsikt över tak, torn och broar; hit
upp når icke gatubullret, det är
alltid fcä göd sák hos skyskraporna. Pä
alla väggar hänga kartor och
planritningar; på bord, stolar och golv ligga
massor av trycksaker, mitt på golvet
står ett jätteskrivbord belamrat med
papper. Här är det centrum, varifrån
alla rådar löpa ut, och här sitter mrs
Chapman Catt som den som har mest
bråttom mitt i all brådskan och ändå
så oföränderligt lugn. Intet kan störa
hennes jämvikt eller den stillhet, som
alltid och oföränderligt år efter år
vilar över henne; människor komma
och gå, frågor ställas oupphörligt till
henne; i varje ögonblick måste hon
fälla ett avgörande. Men hon förlorar
aldrig tålamodet; hon ser på allt och
alla med samma lugna, milda blick,
talar långsamt och väl överlagt, är lika
vänlig, nästan kärleksfull, mot alla.
Hon börjar vårt samtal med att be
mig framföra hennes varmaste
lyckönskningar till de danska kvinnorna.
— Det var för mig en stor
missräkning, om också inte överraskning, då
kriget, som avbröt så mycket gott och
nyttigt arbete i världen, också avbröt
arbetet på grundlagssaken i Danmark.
Det blev därför en stor och glädjande
överraskning, då arbetet åter togs upp
i mars. Icke endast, om också först och
mest, för kvinnorösträttens skull, men
också därför att det gjorde gott att se
att det dock fanns en plats på jorden,
där man satte sig emot att stå stilla
eller gå tillbaka; där man ville fram,
även under de svåraste förhållanden.
Jag har alltid älskat Danmark; nu
älskar jag detta lilla land i norden
mera än någonsin.
Säg det till era landsmän.
Nu blir det nästa att se hur de
danska kvinnorna använda sin
rösträtt –––––-
När komma kvinnorna i alla
Amerikas Förenta stater att stå vid sidan
av sina danska systrar? frågar ni. Ja,
här i staten New York skall det
avgöras den 2 november i år, om denna
del av Amerikas kvinnor skall nå fram
till den punkt, där våra danska systrar
nu stå, eller om vi fortfarande skola
använda krafter, energi och pengar på
att kämpa för vår första
medborgarrätt i staten i stället för att använda
dem till att arbeta för statens framsteg
och utveckling.
Som aldrig förr sätta vi denna gång
in alla krafter, som vi kunna väcka
och vinna för vår sak och som vi
kunna uppbåda inom oss själva.
Hela staten är delad i
kampanjdistrikt; tusentals möten hållas runt
omkring i alla städer och mindre
samhällen; i samlingslokaler, på gatorna, i
verkstäder, på fabriker och överallt
där vi kunna komma åt. Massor av
fldBOhatfirman ÅRERBER6 och SCHRÖDER
Lnntmakaregatan 7 (hörnet av Kungag.) Stockbolm.
FAMILJERÄTT
(Arvs- och Äktenskapstvister, Boskillnader
Testamenten) samt övriga juridiska uppdrag.
#EEM EXPEDITION. MODERAT ARVODE.
trycksaker skickas ut i en ständig
ström, tidningarna innehålla nästan
dagligen artiklar antingen for eller
mot. Motartiklarna ombesörja våra
motståndare, men också därigenom
agiteras det. Den betydelsefullaste
agitationen är emellertid kanske den, som
sker genom besök i hemmen. 5,000
kvinnor gå varje dag, två och två,
från hus till hus och tala med varenda
man, som den 2 november skall avge
sin röst för eller mot kvinnorösträtten.
Av alla valmän fordras ett bestämt
svar, och alla bokföras under en av de
tre rubrikerna: anhängare,
motståndare eller likgiltig. Hos motståndarna
och de likgiltiga kvarlämnas litteratur,
innehållande siffror och fakta från de
stater, där kvinnor äga politisk
rösträtt.
Hela vårt agitationsarbete är klart
och fast organiserat in i dé minsta
detaljer. Vi ha 20 organisatörer i
arbete; hela staten är uppdelad mellan dem,
och de resa oupphörligt omkring och
organisera lokala rösträttsföreningar
till kampanjstationer, varifrån
agitationen kan föras ut i var vrå och nå
vartenda hus och varenda valman.
Den 12 oktobeT skall en jätteparád
genom New York äga rum, och den
skall kulminera i ett imponerande
massmöte.
Vi fá god hjälp av männen; vi ha
många anhängare bland dem, de
hjälpa oss med möten, med
tidningsartiklar, med agitation på tåg och i
spårvagnar på väg till och från sitt arbete
och på många andra sätt. De hjälpa
oss även ekonomiskt. Våra flesta och
största bidrag komma emellertid från
kvinnor.
Vi ha nu fått in 150,000 dollars till
vår rösträttskampanj; därav inflöto
15,000 dollars vid ett enda möte här i
New York, där över 1,000 aktiva
deltagare i kampanjen voro närvarande, till
största delen kvinnor.
— När så stora insatser gjorts,
måste segern vara viss.
Mrs Chapman Catt sluter läpparna
tätt och ser ut som en sfinx.
— Vad vi ha mot oss?
Ofelia och - rösträtten.
Av Maud ÈelL
Översättning från engelskan av
Ellen Wester.
Då jag var borta härom dagen och
inte hade någonting att läsa, var jag
nödsakad att taga till de dramatiska
arbetena av en författare från 1600-talet,
som var i ropet på sin tid — en viss
William Shakespeare. Då jag läste
hans skådespel — och jag kan säga, att
jag läst de¾n förr — blev jag slagen av
det moderna hos hans kvinnotyper, så
olika de "kvinnans-plats-är-i-hemmet",
som framställas av senare författare.
Där är Bosalinda, till exempel, som
klär sig i jacka och vidbyxor och drar
ut för att söka sin lycka med en glädje,
som visar att hon var trött på livet vid
hovet och längtade efter ett skämt.
Där är Viola, skeppsbruten på en
främmande kust, med sin ende
manlige släkting drunknad, utan penningar,
men hon ger sig blott föga tid att
gråta, utan samlar sina krafter, och
inseende att hon måste förtjäna sitt
uppehälle, gör hon upp en plan, klär sig
därefter och börjar sitt nya liv, utan
fruktan och med glatt mod. En
nittonde seklets hjältinna skulle ha gråtit sig
till feber, fått svimningsanfall och
nervattacker, skulle inte ha haft den
avlägsnaste tanke på att rätta sig efter
omständigheterna och skulle till sist
ha fått lungsot eller råkat i olycka.
Shakespeares unga flickor äro fullkom-
ligt i stånd att taga vara på sig själva,
och de ha ögonen öppna för det onda i
världen. De àé det med kloka, klara
ögon, och med ett enda undantag leka
de ej med faran. Detta enda undantag
är Ofelia, och hon är också den enda
av Shakespeares hjältinnor, som inte
kunde hjälpa sin älskade i hans
besö-kelses stund. Dock har Ofelia en
ursäkt; till och med Portia, Brutus* maka,
tillskrev sin själsstyrka den
omständigheten, att hon haft en "sådan far
och en sådan man", varemot Ofelia
hade särskild otur med sina manliga
anhöriga. Hon synes ha varit
moderlös — i hela stycket nämnes ej hennes
mor -^ och uppfostrats av sin far —
"en ledsam gammal narr", *- och den
obehaglige unge mannen, hennes bror
Laertes, utan att ha’haft »en enda god
kvinna till vän. Ty drottning Gertrud,
som höll av henne, kunde inte ha
något särskilt gott inflytande på en
uppväxande flicka. Således växte den
"vackra Ofelia" upp, självmedveten
och mognad i förtid och med en för
hennes ålder icke vanlig kunskap om
kärlekens avigsida. Den enda ljusa
sida jag funnit hos henne är hennes
ord, då Laertes orerar om Hamlets
antagligen vanhederliga avsikter och
hennes plikt att taga sig i akt. Hon
svarar då:
— men min bror,
gör ej som vissa slemma präster göra,
som visa brant och törnig väg till himlen,
men gå som liderliga sällar själva,
ej aktande sitt eget råd.
Varpå den odräglige pedanten
svarar:
Ö, var lngn för mig.
På det sättet blev Ofelia avspisad,
och hon hade allt för väl lärt sig sin
plats för att våga protestera mot sin
fars och brors misstro till Hamlets
kärlek. Jag undrar, vad Beatrice
skulle ha gjort i så fall? Om man befallt
henne att återsända sin kärastes brev
och inte tala med honom mera, skulle
hon ödmjukt ha svarat: "Jag skall
lyda min herre"? Jag tror det inte. Att
döma av vad man vet om den damens
slagfärdighet, skulle det ha blivit en
ganska skarp tvist. Men Ofelia gör
som man befaller henne och återsänder
Hamlets brev utan ett ord eller en rad,
som visa att hon gör det av tvång, att
hon alltjämt litar på honom och att
hon, fastän hennes tillit ej kan ge sig
uttryck, dock
tror som förr hon trott,
fast lydnad nn är hennes lott.
Hon måste ha känt honom mycket
bättre än hennes far gjorde och
åtminstone lika väl som hans mor, vilken
trodde att hon "skulle ha blivit min
Hamlets hustru", och man kan med
skäl undra, om hon var lika förvånad
som hon låtsade, då följden av de
till-bakaskickade breven blev, att Hamlet
kom till den kammare, där hon satt
och sydde. Om han där futfnit en
starkare kvinna, hur olika skulle då inte
hela dramat ha utvecklat sig. Ofelia
var ej klok nog att inse, att hans ga-
lenskap var låtsad; hon lät sig
bedragas av de nedhasade strumporna
och dén övriga förklädnaden, som inte
skulle lurat Perdita i fem minuter, och
varåt Beatrice skulle haft svårt att
låta bli att skratta. Inte heller hade
hon nog fantasi för att sätta sig in i
det förfärliga i hans tillstånd, om det
varit verkligt; hon kände endast att
detta var en ny hyllning åt hennes
behag och skyndade sig genast att
berätta det för sin far och att låtsas mera
förfärad än hon verkligen var. Det är
så kvinnligt att vara rädd, men det
var kanske inte Ofelias fel utan
hennes otur, att hon var så enfaldig, men
hur olika hade det inte varit, om
Hamlets kärlek varit annorlunda? Han
kom till henne, bekymrad, osäker, full
av oklar skräck, nära att fatta stora
beslut, i behov av sympati och visa
råd, och han fann en flicka, vars enda
tanke var den, att hon var vacker nog
att förvrida huvudet på en prins.
Desdemona skulle ha lockat hela
historien ur honom och aldrig låtit
honom se, hur hon ryste därvid; han
skulle ha vetat, att hon stod vid hans sida
i den onda tiden som i den goda. Lady
Macbeth skulle, då hon sett hans
tvekan, hans tvivel, den ångestfulla
obeslutsamheten i hans sinne, ha planerat
för hans framtid, innan han lämnade
kammaren, och skulle ha sett till att
han genomförde dessa planer. Som det
nu var, "forskade han så skarpt uti
Ofelias anlet, som ville han det måla",
och då han ej fann vad han sökte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
