Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KTISSOR
N:R 22
det än låter, i detta avseende
gynnsammare ställt Vid faderns
underlåtenhet att bidraga till barnets
försörjning, kan nämligen modern såsom
förmyndare för barnet instämma den
försumlige till domstol med yrkande att
han måtte förpliktas utgiva bidrag.
Det blir en s. k.
barnuppfostringsprocess med modern kärande och fadern
svarande. Nekar denne för
faderskapet, är det modern, som skall
förebringa bevisning för sitt påstående. Kan
hon framskaffa s. k. halv bevisning,
ålägges mannen värjemålsed, d. v. s.
han får med ed betyga, att han icke
med kvinnan haft sådant umgänge, att
han kan var$ far till barnet.
Emellanåt brukar i edstemat utsättas "en tid
under vilken", men oftast lämnar
domstolen avgörandet om tiden och andra
synnerligen relevanta omständigheter
åt mannens fria skön. Med den
tillgång till kryphål för det egna
samvetet och framför allt den egna
logiken, som ett sådant åt parten
överlämnat avgörande för med sig, har det
också blivit ett man torde kanske våga
säga officiellt erkänt faktum, att
mened i sådana processer är mycket ofta
förekommande. Den uppfattningen att
man kan vara far till barnet men
ändå "svära sig fri" — från
underhållsbidraget — är nog ganska vanlig.
Erkänner mannen faderskapet eller
brister han åt förelagd ed eller anses
han mot sitt nekande utan att edgång
medgivits honom kurtna vara far till
barnet, har Katten att bestämma
storleken av hans försörjningsbidrag. 8—
12—15 kronor plägar utdömas.
Med detta domstolens utslag har
barnet eller rättare modern, såsom
förmyndare till barnet, icke fått ut
försörjningsbidraget av fadern, endast
fått förklarat, att det har rätt till ett
sådant. Betalar fadern trots detta icke, har
modern att vända sig till de exekutiva
myndigheterna för att få ut beloppet, i
Här möter åter en stötesten. De allra
flesta oäkta fäder höra till dem, som
utom det allra nödvändigaste äga
allenast vad de förtjäna — sin arbetslön.
Eldigt Utsökningslagen § 67 kan
gäldenärens innestående avlöning icke
utmätas, förrän han är berättigad att
lyfta den. Passar icke
utmätningsmannen på vid avlöningstillfället och
lägger beslag på den del av lönen som
rättvisligen löntagarens oförsörjda
barn bör ha, så kan man vara viss om
att det sedan är för sent att få något.
Det går så lätt att placera över
kontanter på andra personer, så att de äro
tillgängliga för en själv men utom
räkningen för andra. Och då står modern
och barnet där med domstolens
högtidligt avkunnade utslag, att svensk lag
förpliktar fadern såväl som modern
att försörja barnet. Och om barnet inte
dör av svält, — det får ju på det här
viset bara halv ranson, — så gör det
nog vid mognare ålder en del
reflexioner om, vem det är lagen skyddar, och
ett testamente, som utesluter fadern
från arvsrätten.
En sak att särskilt i detta
sammanhang taga upp är frågan om
anonymitetsrätten. Genom ett kungligt brev
den 17 oktober 1878 angående
barnamord stadgas, i punkt 7, att kvinna,
som vill å okänd ort framföda foster,
må i sådant uppsåt lämnas ostörd utan
någons åtal eller efterfrågan om
hennes person. Denna bestämmelse
kompletteras av § 21 i gällande
barnmorskereglemente av den 3 september 1909,
där barnmorska, om kvinnan vill vara
okänd, är förbjuden att avtvinga eller
avlocka henne någon uppgift. ,som ej
har med förlossningen att skaffa.
Genom att begagna sig av den i denna
bestämmelse givna rätten, kan en
moder beröva sitt barn — äkta eller oäkta
— all rätt till far och mor, släkt och
familj.
Norsk lag skiljer på, å ena sidan äkta
barn och å andra sidan barn, vilkas
föräldrar icke ingått äktenskap med
varandra, och har skilt på bestämmel-1
serna om dessa kategorier i två olika
lagar. Lagen oin föräldrar och äkta
barn är emellertid synnerligen kort,
emedan den i stora delar hänvisar till
lagen om de utomäktenskapliga
barnen.
I den norska lagen om barn, vilkas
föräldrar icke ingått äktenskap med
varandra, finnes icke någon
anonymitetsrätt En kvinna, havande utom
äktenskap, är skyldigatt inom tre
månader förrän hon väntar sin nedkomst
och senast vid barnets födelse göra
anmälan om detta samt tillika uppgiva,
vem som är fader till barnet. Anmälan
sker till den s. k. bidragsfogden, som
fortskaffar densamma med
erforderliga upplysningar till amtmannen,
vilken därefter utfärdar föreläggande för
den uppgivne fadern. Detta
föreläggande innehåller, att om mannen
erkänner sig vara barnets far, han
också kommer att så anses, samt att han,
om han icke erkänner detta, måste
inom 4 veckor väcka talan mot
mo-| dern, för att icke trots sitt
förnekande av faderskapet, betraktas som far.
Alltså här ett förfarande raka
motsatsen till det svenska, där det är modern,
som genom att öppna process
merendels skaffar sitt barn dess fader.
Vad därefter barnets ställning till
föräldrarna beträffar, så göres i
princip ingen skillnad mellan fadern och
modern. § 1 i den nämnda lagen
anger klart utgångspunkten, att barnet
har samma rättsställning i förhållande
. till fadern som i förhållande till
modern. Det har rätt till såväl faderns
som moderns familjenamn, har rätt
till underhåll, uppfostran och
yrkesutbildning av både fader och moder. Det
skall uppfostras efter faderns villkor,
men efter moderns om hon har det bäst
ställt. Dess uppfostran skall över
huvud taget ske med hänsyn tagen till
den ekonomiskt bäst situerades
villkor. Barnet skall som regel vara hos
modern men under vissa
förutsättningar kan det överlämnas till fadern.
I Den av föräldrarna som har barnet hos
sig skall sörja för det som om det
vore äkta fött. Den av föräldrarna, som
ej har vårdnaden har att lämna
penningbidrag. Uppfostringsbidrag skall
som regel utgå tills barnet fyller 16 år
(i vissa fall 15 år), men kan utgå även
vid högre ålder, om endera eller båda
föräldrarnas ekonomiska ställning
motiverar detta. Uppfostringsbidraget
uppdelas icke matematiskt lika på
båda föräldrarna utan proportionellt
efter varderas ekonomiska villkor, lika
stor börda realiter sett.
I Om modern har barnet hos sig, skall
fadern betala ett särskilt bidrag för de
första 9 månaderna efter födelsen,
uppamningsbidrag, i stad minst 20
kronor under den första månaden och
minst 15 för de följande, på landet 15
respektive 10. Till modern skall fadern
också betala utgifterna vid
nedkom-sten och skötseln under barnsängen
samt för läkare och barnmorska.
Detta även om barnet är dödfött. I
Vidare skall fadern till modern
betala bidrag under de tre sista
månaderna före barnets födelse. I stad minst
20 kronor i månaden och på landet
minst 15.
Om faderskapet icke skulle kunna
ådagaläggas t. ex. genom den
omständigheten, att kvinnan under den
kritiska tiden haft sådant umgänge med
flere män, så att de alla ha
förutsättningar att kunna vara far till barnet, skall
nu nämnda bidrag till moder och barn
utgivas av dessa de s. k.
bidragsplik-tige solidariskt.
En olikhet mot svensk lag är vidare
att om någon fader eller bidrag&pliktig
—* ny familjerättslig titel! — tredskar
att betala, kan hans arbetslön
innehållas (-införsel) på anmodan av
bidragsfogden. Skulle arbetsgivaren icke ställa
sig en sådan anmodan till efterrättelse,
blir han själv ansvarig för beloppet
Åven böter, fängelse intill 3 månader
samt tvångsarbete kunna användas så-1
Innebörden av det
holländska rösträttsförslaget.
Brev till Eösträtt för Kvinnor.
Alltsedan den nuvarande
författningen år 1887 infördes i Holland, har
agitationen för en rösträttsreform pågått,
då författningen inskränkte rösträtten
till män, som uppfyllde vissa i lagen
fastställda villkor för densamma och
som ägde en viss social ställning.
Agitationen bedrevs till en början endast
av män och för män, den ledde till att
år 1897 ett ganska demokratiskt
rösträttssystem antogs, vilket nu bragt
antalet valmän upp till nära en million.
ö/w av männen över 25 år äro alltjämt
rösträttslösa jämte alla kvinnor. De
senare ha alltid drivit sin egen
agitation utan hjälp från något politiskt
parti, och år 1894 bildade de en
kvinnlig rösträttsförening, vars
medlemsantal nu uppgår till 18,000.
Åren 1900—1908 låg den nationella
ak-| tionen för en rösträttsreform i
händerna på en kommitté bestående av
politiska partier, fackföreningar och andra
föreningar, vilken yrkade på allmän
rösträtt. För detta ändamål krävde den
en författningsrevision. År 1908
upplöstes denna kommitté, och agitationen
har sedan varit anförtrodd åt det
socialdemokratiska partiet i förening
med fackförbunden. Det socialistiska
partiet samlade 1911 320,000
underskrifter på en petition till regeringen om
allmän rösträtt, och år 1912 då
parlamentet öppnades, den s. k. "röda
tisdagen", kom det nästan till oroligheter
med polisen i residenset, så ivrigt
trängde folkmassan på.
Den närvarande regeringen har
utgått ur valen 1913 och är därigenom
förpliktad att framlägga en
författningsrevision i riktning mot allmän
rösträtt och avskaffande av de hinder
författningen lägger för kvinnornas
rösträtt. I dag (den 1 november) har
regeringen framlagt lagen om
författningsrevision, och en del av art. 80
lyder så:
"Katt att välja medlemmar till
Andra kammaren tillkommer manliga
innevånare, holländska medborgare eller
de som av lagen erkännas som sådana,
vilka uppnått den ålder, som lagen
skall fastställa, vilken icke får sättas
lägre än 23 år, samt kvinnliga
innevånare ägande samma kvalifikationer,
försåvitt lagen vill giva dem rösträtt
av orsaker, som icke äga sammanhang
med deras ekonomiska ställning."
Detta innebär ett verkligt steg
framåt för kvinnorna, eftersom de icke
längre äro diskvalificerade, och
författningen t. o. m. uppmanar vallagen att
giva kvinnorna rösträtt. Men vilka
kvinnor skola hp. rösträtt? Och vilka i
icke? Och varför ställer iorslaget de
båda könen på samma plan i fråga om j
valbarhet, men ej i fråga om rösträtt?
Dessa frågor komma måhända
riksdagsdebatterna att besvara. Det
kommer då också att visa sig vad verkan
den kvinnliga rösträttsföreningens
oförtröttade agitation haft.
Liksom de flesta av de till den
Internationella kvinnorösträttsalliansen
anslutna föreningarna befattar sig den
holländska rösträttsföreningen icke
med rösträttens utsträckning,
kvalifikationerna för rösträtten eller antalet
valmän. Rösträttsföreningen håller sig
utanför klasskampen, vilken den
överlämnar åt socialisterna. Den begränsar
sin aktion till kravet på att könet icke
skall utgöra något hinder för rösträtt,
som påtryckningsmedel.
Bestämmelserna om detta kompletteras av
utvandringsförbud för sådan fader eller
bi-dragspliktig, som icke fullgjort honom
åliggande försörjningsplikt eller i
vissa fall icke kan ställa borgen för icke
förfallna bidrag. Utvandringsagenten
kan i vissa fall bli ansvarig för den
utvandrades dylika förpliktelser.
Aktivistiska tendenser.
Det var många kloka och tänkvärda
saker fru Ebba von Eckermann
uttalade i sitt inledningsföredrag vid det
diskussionsmöte rörande kvinnlig
värnplikt, som ägde rum å K R U. M:s
lokal i Stockholm torsdagen den 4
november. En sammanfattning av det
sagda utmynnade i att den unga
flickan borde uppfostras till en
ansvarsmedveten medborgarinna, i stånd
att ingripa i samhällsmaskineriet och
bliva männens ersättare, om dessa* i
händelse av krig, skulle kallas under
fanorna. Det var stora krav, som
ställdes på den unga kvinnan, krav, vilka
den moderna tidsandan komplicerat,
och som måste fyllas för att inte
kontinuiteten skall lida avbräck.
Men varför satte fru v. Eckermann
punkt efter skyldigheterna? Varför
drog hon inte ut konsekvenserna av
vad hon förut yttrat och satte ett
likhetstecken mellan rättigheter och
skyl-I digheter?
Högersynpunkterna om kvinnans
plats i hemmet ha inte bara i teorien
blivit motsagda, Åven i praktiken ha
de jämmerligen brustit, därför att
tidsförhållandena själva bevisat deras
ohållbarhet. Hur skulle kvinnorna
kunna tänkas ingripa i männens
yrken och fylla deras platser,, vilket
kriget i många länder nödvändiggjort, om
de uppfostrades allenast till en makas
och moders plikter. Det måste finnas
en växelverkan mellan hem och
samhälle för att inte det förra skall bli
en död punkt i den allmänna
utvecklingen, ett tillstånd av stagnation, där
gemenskapen och solidariteten med
det stora hela inte förnimmes. Detta
samhällsansvar betonades också av fru
v. Eckermann, men för att den kvinna,
vars medverkan, i samhället man
påyrkar, och som samtidigt måste fylla
de plikter hemmet ställer på henne,
inte skall betraktas som underlägsen,
måste hon erkännas som fullmyndig
medborgare och för sin del kräva,
inte bara ansvaret och skyldigheterna,
utan även rättigheterna.
Vart skyldigheterna utan
medborgaransvar komma att leda, därom bar fru
Sillens uttalande vittne. Man måste
fråga sig om de kvinnor, vilka föra så
hädiska och cyniska or(d på läpparna,
icke frånsäga sig medborgarskapet
just därför att de icke våga bära
ansvaret för de åsikter de proklamera.
Att bringa någon reda i det
konglomerat av krigshänförelse, vämjelse vid
stillaståendet, socialistiska
partiledare, sexuell tygellöshet och politisk
rösträtt för kvinnor, som fru Sillen
med oratorisk svada förde fram, har
sig icke lätt, och då hennes tal icke
stod i ringaste sammanhang med
diskussionen i övrigt, väntade man
hela tiden på ordförandens ingripande,
och fordrar i överensstämmelse därmed
begränsad rösträtt för kvinnor, om
männen endast ha begränsad sådan,
och allmän rösträtt för kvinnor, om
männen äga allmän rösträtt. Det
senare blir fallet i Holland, om
regeringsförslaget blir lag.
Våra ansträngningar måste nu
kon-entreras på att få det föreliggande
örslaget antaget med tillägg om lika
rösträtt för män och kvinnor. Förra
året samlade rösträttsföreningen under
de fyra månaderna närmast före
krigsutbrottet, vilket gjorde slut på all
agitation, 165,000 underskrifter på en
petition för politisk jämställdhet mellan
män och kvinnor i författningen. Den
holländska regeringen har ofta
förklarat sig villig att utföra "folkets vilja",
och härvidlag har folket tydligt givit
sin vilja tillkänna.
Nu ha alltså de socialistiska och
radikala partierna samt den kvinnliga
rösträttsföreningen enat sig om
samma krav: allmän rösträtt för män och
kvinnor genomförd i författningen.
Martina G. Kramers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
