Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Fernqvists Kappaffär
OO Drottninggatan OO
V W n. b. och 1 tr. opp tdPW
Stort lager av in• o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till b’lliga bestämda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
FaV uppvisande av medlemskort i F. 2T. P. R. lämnas 5 % rabatt.
De danska kramarna itiva sia risträtt.
Några ögonblicksbilder fr&n Köpenhamn den 14 december 1916.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var m&nad.
Redaktör: Gurli Hebtzman-Ericson.
• Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan1
Redaktionstid: onsdag och lördag kl.’ Ä/*3—V«4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikntel 8H00. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm,
Prenumeration genom posten:
Pris föT 1917 Kr. 1:35.
Lösnummer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
RÖSTHÄTTSBYRÅN
6 Lästmakaregatan I, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. V* 1—V* 5 e. m.
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
Socialdemokraterna kräva
partimotion om rösträtt för kvinnor.
Ett flertal arbetarekommuner ha till
socialdemokratiska partistyrelsen
inlämnat motioner med hemställan om
att partikongressen ville anmoda
riksdagsgruppen att ånyo i riksdagen
väcka motion om kvinnornas
medborgarrätt. De arbetarekommuner, vilka
insänt olika formulerade motioner med
samma syfte äro: Arvikas, Billesholms,
Furulunds, Göteborgs, Karlhamns,
Karlstads, K jä vlinges, Li nköpings,
Lunds, Luleå, Malmbergets, Malmö,
Nynäshamns, Ronneby, Stockholms,
Sundsvalls, Trelleborgs, Ystads och
Örebro arbetarekommuner.
Sedan partistyrelsen tagit del av
motionerna, har den tillställt
kommunerna följande utlåtande:
Riksdagsgruppen har, som bekant,
upprepade gånger framfört denna
fråga och partistyrelsen anser densamma
vara av allra största vikt. Därför
tilllåta vi oss, ehuru vi erfarit att
riksdagsgruppens förtroenderåd ändock
haft för avsikt att förbereda motion i
ämnet till årets riksdag, hemställa att
kongressen måtte understryka sakens
betydelse genom att hemställa till
riksdagsgruppen att vid 1917 års riksdag
förnya sin motion om politisk rösträtt
och valbarhet för kvinnor.
Påminn medlemmarna i Eder
förening samt Edra vänner och bekanta
att å närmaste postkontor
prenumerera å Rösträtt för Kvinnor.
vunnits. Ännu återstå många och
stora orättvisor: en kvinna i statstjänst
förlorar sin ordinarie befattning vid
äktenskaps ingående, en kvinna
erhåller lägre lön än en man för samma
arbete o. s. v. Bland skäl mot kvinnornas
politiska rösträtt har ofta anförts, att
kvinnorna ej fullgöra värnplikt.
Häremot ville talaren framhålla som sin
mening, att kvinnorna i sitt trägna
arbete för hem och barn fullgöra en
värnplikt så god som någon annan.
När kvinnorna få politisk rösträtt
skulle, enligt talarens mening, större
enighet kunna^ åstadkommas i arbetet
för fosterlandets väl.
Det intresseväckande föredraget
mottogs av den fulltaliga publiken med en
kraftig applåd.
Sedan fröken Signe Fridholm
uppläst ett av Svenska sektionen av
internationella kvinnokommittéen för
varaktig fred utsänt upprop,
framsade fröken M3reta Hjorth på ett
förtjänstfullt sätt Heidenstams dikt
Sånger i kyrktornet. Några elever från
Kommunala mellanskolan medverkade
under aftonen med sång.
Första intrycket.
En politiskt omyndig svenska, som
torsdagen den 14 december begett sig
över sundet för att med egna ögon
konstatera vad det för de danska
kvinnorna betydde att nyss ha blivit politiskt
fullmyndiga och nu för första gången
stå i begrepp att använda sin rösträtt,
väntade att finna någonting alldeles
särskilt över Köpenhamns yttre
habi-tus den dagen, sol och klar himmel —
varför icke en vacker dag bland alla
de många kulna och grå! — flaggor i
topp här och var, något visst festligt
högtidligt åtminstone över kvinnorna.
Men hon misstog sig. Himlen var
mulen, och bitande råkall var dagen,
kvinnornas första väljardag. Av glad
högtidlighet icke ett spår — i det yttre.
Nu låg det för kvinnornas del något
alldeles speciellt i den
omständigheten, att de första gången fingo utöva
sin rösträtt vid ett referendum och ej
vid ett politiskt val. Saken gällde som
bekant försäljning eller icke av de
danska västindiska öarna. En dylik
folkomröstning saknar ju i det stora hela
ett politiskt vals starka personliga
bitterhet motståndare emellan och den
skiftande mångfalden av synpunkter,
vilket allt gör striden hårdare,
hänsynslösare och händelsernas gång mera
spännande. Någon märkbarare
hetsstämning låg i varje fall icke över
Köpenhamn den 14 december. Visserligen
stodo sandwichmän vid alla vallokaler,
nog böljade trafiken på huvudgatorna
livligare än vanligt, och sannerligen
såg inte huvudstaden mot aftonen rätt
ostädad ut med sina massor av
flygblad och upprop på trottoarer och i
rännstenar, men på det hela taget var
stämningen lugn och värdig och
präglad av detta Oförlikneliga danska
gemyt, som vi svenskar genast lägga
märke till och tycka om, ehuru —t eller
kanske just emedan — det är så
himmelsvitt olika vårt eget.
På biltur genom staden.
Mitt första åtgörande var helt
naturligt att söka sammanträffa med
någon av de ledande socialt och politiskt
intresserade kvinnorna för att av dem
erfara något om kvinnornas hållning
på denna deras första rösträttsdag. Jag
uppsökte redaktionssekreteraren i
tidningen ”Kvinden og Samfundet”,
fröken Thora Daugaard och kora upp på
den lilla låga, gammaldags trevliga
redaktionslokalen i en lycklig stund.
Fröken Daugaard stod just i begrepp
att företaga en bilexpedition till en
del av valställena i avsikt att ordna
och övervaka utdelningen av ett
upprop med motto ”Retfserd fremfor Magt”
och erbjöd mig att göra sällskap.
För mig blev denna biltur ett
oväntat och kärkommet tillfälle att på nära
håll få studera ett referendum och
kvinnornas deltagande i detsamma
med den nyförvärvade rösträtten.
Min första fråga till fröken
Daugaard ljöd:
— Vet man något om hur kvinnorna
komma att rösta?
— ’Nej, det är omöjligt att beräkna.
De bilda intet block, många komma
säkert att rösta nej och andra rösta ja,
även när deras familj i övrigt hyser
andra åsikter. Man kan intet förutspå
härvidlag.
Propaganda bland kvinnorna.
Har det agiterats mycket bland
kvinnorna, undrade jag vidare.
— Åja, sade fröken Daugaard, det
kan man icke neka till. De
konservativa kretsarna, som i stort sett äro
emot försäljningen, söka inverka på
kvinnorna och räkna på god hjälp från
deras håll.
Att så också var förhållandet fick jag
bekräftelse på litet senare, då en liten
lapp med ”Fritjof Nansen om
Ösal-get” stacks i min hand. Den store
norrmannen varnar, om än i anspråkslöst
försiktiga ordalag, mot försäljningen.
Vid nästa gathörn räckes mig ett
något större plakat med utförliga
motiveringar för att det i alla avseenden var
bäst att rösta mot. På rådhusplatsen
gjordes en sista vädjan. En yngling
bar på en stång följande upprop:
Danske Kvinder!
Under ejendommelige Forhold kaldes T
för förste Gang til Stemmeurnen.
Ministeriet opforder Jer til at stemme for at
af-hsende en Del af vort Fsedreland, en Koloni,
vi har ejet i et kvart Aartusinde.
Vi Kvinder kan og maa forhindre dettp
Sälg. Er Öerne först salgt, faas de aldrig
tilbage, og vor förste Afstemning skal ikke
have til Fölge, at Dannebrog maa strygep
over dansk jord. Vi nedlsegger Indsigelso
derimod og opfordrer alle danske Kvinder
til at stemme mod Salget af Dansk
Vest-indien den 14 december.
Saet X ved Nej!
Vid vallokalerna.
Staden var med anledning av
röstningen uppdelad i 24 distrikt, vart och
ett med sin vallokal, vanligen en
folkskola. Här sorterades de röstande
ytterligare i olika våningar efter
bokstavsordning.
Medan bilen höll några ögonblick
stego vi ur. Sandwichmän, poliser,
glada och nyfikna folkskolebarn, som fått
sig tre dagars extra skollov — det var
egentligen vad som först föll i ögonen.
De röstande voro ej överväldigande
många. Men så befunno vi oss också
*ui i utkanterna, vars röstberättigade.
fill största delen ej ekonomiskt
oberoende, voro av sitt arbete förhindrade
att rösta denna tid på dagen.
Nästa folkskola. Ungefär samma syn.
kanske litet livligare dock.
L-B. JOHN V. LÖFGREN & C:t
-<-«»>««- 8litll-&Yllt-KlMiillitner
Bilut. 4 29 Fretsgatan 3, Stockkilm. A. T. 50 48 prover t. landsorten iftndaa gratis o. franco.
Vi närma oss stadens centralare
delar. Här råder trängsel vid
vallokalernas ingångar. Och kvinnorna? Man
fick det bestämda intrycket, att de voro
minst lika ivriga som männen att
begagna sin rösträtt, ty vid så gott som
alla vallokaler voro de i avgjord
majoritet. Frampå eftermiddagen lär
förhållandet å vissa håll varit omvänt, i
det att männen då i stora skaror
strömmat till från fabrikerna.
Tillströmningen blir allt livligare.
Eleganta damer i pälsverk och siden
komma sida vid sida med ”husassister”
eller bleka kontorsflickor, som ha brått
att komma tillbaka till sitt arbete.
Gamla, vänliga gummor, som väl inte
vågat sig ut på mången god dag under
de senaste månaderna, stappla fram,
somliga stödjande sig på käppar,
andra arm i arm med någon yngre
led-sagarinna. Alla ha de samma mål. alla
skola de ”stemme” för första gången.
Stämningen bland kvinnorna.
Det hade sitt stora intresse att
närmare studera ansiktsuttrycket hos de
många röstande kvinnorna, när vi vid
ett av valställena nödgades göra ett
längre uppehåll. Den prägel av
högtidlig glädje, som Köpenhamns den dagen
gråa och olustiga fysionomi
sannerligen icke bjöd på, fanns den månne icke
här, i kvinnornas hållning, i deras
blickar? Jo, förvisso fanns den hos
många. En del sökte se obesvärade ut,
när de med säkra steg gingo mot
infången med ett fast beslut i sinnet att
rösta så och så, andra kommo litet
för-Higet leende, åter andra med ett nytt
självmedvetande i uttrycket, ett
skimmer i ögonen, som lät förstå, att de
denna dag dock kände sig stå inför en
stor upplevelse. Så kände också den
tillfälliga besökaren från grannlandet,
som icke kunde återhålla en stilla
undran över hur länge de svenska
kvinnorna ännu hade att vandra, innan de
stodo där deras danska systrar nu
befinna sig.
Så kände också den i
kvinnosakskret-sar välbekanta skolköksinspektrisen
fröken Eline Hansen, som jag träffade
i vimlet på rådhusplatsen, medan
nå-orot av valdagens yra slutligen tycktes
<rripa litet var här i händelsernas
brännpunkt. Vi stodo båda och
stirrade uppåt ”Politikens” båda väldisra
”Valgtermometrar”, vars röda och blå
tygpelare mer eller mindre hastigt
ste-<aro till väders, allteftersom siffror från
sammanräkningen anlände.
— Hur känns det i dag, fröken
Hansen? ljöd min något triviala fråga.
Hon vände sig om och såg mig i
ögonen.
— Stort, sade hon enkelt och
allvarligt.
Elsa Alkman.
Nya landvinningar.
På initiativ av fröken Emma Aulin
bildades den 12 december Husums F.
K. P. R. i Ångermanland. Den räknar
16 medlemmar och ordförande och
centralstyrelsemedlem är fru Mimmi
Pjer-rou.
Vid Skaraborgs länsförbunds
årsmöte i Vara bildades Vara F. K. P.
R. med 32 medlemmar och fröken
Ebba Wickman som ordförande.
Nya stadsfullmäktige.
I Filipstad: fröken Ottilia Marin
omvald på de frisinnades lista,
I Stockholm: fröken Anna
Johansson nyvald av socialdemokraterna,
(Fyllnadsval).
I Sölvesborg: fröken Ebba Hultqvist
omvald på de frisinnades lista.
I Ängelholm: fröken Carin Nilsson
nyvald på de moderatas lista.
I Östhammar fröken Signe Jacobson
nyvald på de frisinnades och
nykter-hetsvännernas lista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
