Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f I. P. MDERSSOIIS RÖ1EL1FFI1
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra hnset från Drottninggatan)
Stort iagmr af ftna.ro oek anklar* ^
MÖBLER jj
i ek, mahogny, valnot samt andra 1
träslag äfven målade, till billigaste priser. J
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 jj
2) Ingen sammankomst av I. W. S. A.
bör äga rum så länge kriget varar.
3) Ett styrelsesammanträde med en
delegerad från vart ocb ett av de till
alliansen anslutna länderna bör äga
rum i ett neutralt land efter kriget, så
snart omständigheterna tillåta det.
Detta möte skall äga att bestämma när
ocb var I. W. S. A. skall kunna
sammanträda i oeh för val av styrelse och
handhavande av alliansens
angelägenheter.
4) Bästa platsen för
styrelsesammanträdet är Stockholm.
Sommarmötet i Ronneby.
Fru Augusta Tonning skisserade i
största korthet planerna till
sommar-mötet i Ronneby, men detta gjordes i
så målande färger och med så varma
välkomstord, att de närvarande säkert
fingo en stark längtan till den fagra
blekingska skärgården och till
Augusta Tonnings eget Tusculum, där varje
rösträttskvinna är en välkommen gäst.
Fru Tonning tänkte sig att
sommarmötet skulle äga rum under senare
hälften av augusti, och
centralstyrelsemötet uttryckte med applåder sin stora
tacksamhet för inbjudningen.
Samarbete mellan kvinnliga
stadsfullmäktige.
D:r Gulli Petrini inledde förslaget
om samarbete mellan kvinnliga
stadsfullmäktige och framhöll betydelsen av
att kvinnorna slöte sig tillsammans i
en egen organisation. Denna kunde
lämpligen sammanträda i samband
med centralstyrelsemötena, då många
stadsfullmäktige även äro
eentralsty-relesmedlemmar. Arbetet går efter
ungefär samma linjer och kvinnorna
kunna haimycket att lära av varandras
erfarenheter. Mötet anslöt sig till
förslaget, och framställning gjordes att
även de kvinnliga medlemmarna i
kommunal- och municipalnämnder
skulle kunna ansluta sig till
organisationen, som redan samma dag
konstituerades.
En kristlig sektion inom
rösträttsrörelsen.
Fröken Anna Montelius inledde en
diskussion om önskvärdheten av att i
Sverige bilda en kristlig grupp inom
rösträttsrörelsen efter mönster från
Danmark och England, där Kristelig
Valg-rets foren ing oeh Churoh League for
Wo-inen’s Suffrage varit av stor betydelse
för sina respektive länders religiösa
kvinnor. Många, som inse rösträttens
fosterländska gärning, men känna sig
främmande inom föreningarna, skulle
strömma till, om de där funne religiöst
likatänkande. I diskussionen
framställdes farhågor för att den allmänna
opinionen lätt skulle kunna dra ett streck
mellan kristna och icke-kristna
kvinnor, om en sektion av ifrågavarande
slag komme till stånd, och att det skulle
kunna vålla söndring inom kvinnornas
led. Redan nu gör sig den villfarelsen
gällande, att man identifierar en
rösträttskvinna med — icke kristen.
Emellertid ansåg man till fullo att fröken
Montelius förslag hade ett visst fog för
sig, men ansåg inte att det för
närvarande vore önskvärt att bilda någon
särskild sektion. Dock uttalade sig
mötet för önskvärdheten av att träda i
närmare förbindelse med de kristliga
föreningarna.
Birgittadagen.
Fru Ellen Hagen erinrade om det
goda uppslaget med kvinnornas
gemensamma röstrattsdag, som firats
med möten och fester över hela landet
och visat sig vara en enande punkt.
Hon önskade, att man skulle hålla fast
vid en tradition i firandet av
Birgittadagen och föreslog att den dagen
alltjämt borde ägnas åt minnet av någon
betydelsefull kvinnogärning. I
diskussionen anslöt man sig till fru Hagens
tanke och föreslog att ägna nästa
röst-rättsdag åt drottning Margareta.
Emellertid förbehöllo sig föreningarna full
frihet, och den synpunkten framfördes
även, att just rösträtten och dess
ställning till världshändelserna borde vara
ämne för föredrag på Birgittadagen,
som framför allt just är en
rösträtts-dag.
De två dagarnas förhandlingar, som
präglats av stor arbetsintensitet,
avslutades av fröken Signe Bergman, som
tackade mötesdeltagare och
funktionärer. Fru Augusta Tonning tolkade
därefter i några varma ord
centralstyrelsemötets tack till ordföranden och till
verkställande utskottet.
Aftonens offentliga möte.
Varför kvinnornas rösträttsfråga bör
lösas vid 1917 års riksdag.
Långt före den utsatta tiden
strömmade människor till K. F. U. M:s lokal,
där aftonens möte skulle äga rum och
de smakfulla anordningarna på
estraden gåvo salen en festlig prägel. Mot
en dekoration av svenska flaggor lyste
rösträttens eget vit-gula banér, och
såväl talarstol som bord voro prydda
med blommor i rösträttens färger.
Sällan har ett rösträttsmöte präglats av
sådan stämning och medryckande fart
eller har bevisen framförts på ett mera
oemotsägligt och logiskt bindande sätt.
De ihållande applåderna buro också
vittne om att de tre talarna förmådde
fängsla sitt auditorium, bland vilka
märktes några riksdagsmän samt en av’
regeringens medlemmar,
justitieminister Hasselrot. Mötet öppnades av L.
K. P. R:s ordförande, fröken Signe
Bergman, som hälsade de närvarande
välkomna och särskilt vände sig till
justitieministern, som hedrade mötet
med sin närvaro. Därefter
Överlämnades ordet åt
Fru Karin Fjällbäck-Holmgren,
som erinrade om de tvänne skeden
rösträtten haft att genomlöpa, det
första, vilket kan betraktas som
rösträttens a b c, då alla skäl och motskäl
ideligen måste tuggas om och det
andra, då man kan förutsätta att alla
tagit del av skäl och motskäl.
Förhållandena i världen ha gestaltat sig så,
att vi inte längre behöva komma med
skäl, utan med fakta. Talarinnan gav
därefter en livfull skildring av
rösträttsfrågans läge såväl i Europa som
i andra världsdelar med noggrant
angivande av de landvinningar som
gjorts. Då denna rekapitulation i
rösträttens historia är väl bekant för
Rösträtt för Kvinnors läsare, torde den inte
här behöva upprepas. Fru
Fjällbäck-Holmgren återknöt sedan sitt föredrag
till dess första utgångspunkt, Sverige
och dess rösträttskvinnor, och framhöll
det oerhörda arbete, som
motståndarnas argument kostat kvinnorna på så
sätt, att då man föranstaltat
utredningar och kommit med siffror, sakna
dessa genast all betydelse och nya
motskäl ha varit under uppsegling, som
det kostat nytt arbete att gendriva.
Skälen växla under årens lopp, men ett
har aldrig växlat, och det har varit
motståndarnas tro, att de allena sitta
inne med all sakkunskap. När
riksdagen nu inom kort sammanträder,
komma for kvinnorna synnerligen viktiga
frågor att avgöras, och de svenska
kvinnorna ha rätt att fordra, att deras
fråga får en opartisk behandling. > Det
är att hoppas, att krigsåren skola ha
kommit omdömet att bli djupare och
synen klarare, och då kan man även
hoppas att rättvisa skall bli tilldelad
Sveriges kvinnor.
Fru Julia Ström-Olsson
tolkade arbetarkvinnornas syn på
rösträttsfrågan. Hon utgick från den
synpunkten, att kvinnan genom alla tider
varit den part, för vilken likheten i
livet aldrig existerat, därför att den
aldrig existerat inför lagen.
Utvecklingens lag är hård och går i den riktning
att ingen pardon ges åt den svagare,
och därför måste kvinnorna som ett
medel till självskydd skaffa sig
medborgarrätt. Det är industrin, som sökt
upp kvinnorna och inte tvärtom, men
fördomarna ha bitit sig fast i
människornas medvetande. Kvinnorna
vädja ännu en gång med styrkan av den
känsla som rätten ger om sin
medborgarrätt och inte utan hopp. De
förfärliga år världen har bakom sig måste
utöva sitt inflytande, inte bara på oss,
utan även på dem, som ha makten i
detta land. Det har talats om
kvinnornas ansvarskänsla och man har givit
sitt erkännande åt att de fyllt sina
plikter och mer ändå. Även i Sverige har
arbetarklassens kvinnor haft att kämpa
mot en skoningslös tid och om
bitterhet och olust slagit djupa rötter i
folksjälen, må det ej förundra någon.
Kvinnorna ha inte fått vara med om att
skapa de lagar, som de tvingats att lyda,
oeh väl äro de medvetna om att de
med röstätten icke skola undfå
himmelrikets nycklar, men de komma att
känna ansvaret. De tornen man varnat
dem för i det politiska livet äro icke
så många, som de äro där, dit en human
rättsskipning inte nått. Det är på en
ekopomisk, rättvis och humanitär
lagstiftning kvinnorna bygga sin fordran,
när de nu vädja till 1917 års riksdag
om politisk rösträtt och valbarhet. Då
männen förklara dem sakna politisk
mogenhet, är det att kasta sten, då man
själv sitter i glashus. Kriget är
männens verk och världens skamfläck.
D:r Lydia Wahlström
inledde sitt föredrag med att erinra om
den Reuterskiöldska utredningen, vari
det står att lika litet som något kan
sägas till förmån för kvinnorösträtten,
lika litet kan något sägas däremot. Det
har under tidernas lopp rått ett stort
missbruk av statsrättsliga begrepp, ty
vetenskapen måste inskränka sig till att
dra ut lagen ur det redan skedda.
Talarinnan konstaterade att de s. k.
självförsörjande kvinnorna och de gifta
tillsammans bilda en maktgrupp så
stark att de redan ur den synpunkten
borde ha rösträtt. Men
intressegemenskap kan även grundas på annat än
ekonomiska faktorer, och i fråga om
skyddslagstiftning, folkpensionering etc.
ha kvinnor ur olika läger stått
fullkomligt eniga. Motståndarna
benämna visserligen dessa frågor som av
rent kvinnligt intresse, men om
kvinnan lider av vantrevnad i samhället,
betyder det att hela samhället lider, och
man kan inte skilja på kvinnointresse
och statsintresse. Rörande kravet på
rösträtt existera två teorier, den
liberala, som vill tillgodose individernas
intresse och högerns teori,
funktions-teorien, att staten har rätt att
uppställa vissa kvalifikationer. Kvinnans
största kvalifikation är hennes olikhet
med mannen. D:r Wahlström
påpekade hurusom statslivet på alla områden
gör intrång på det, vilket alltid
betraktats som kvinnans sfär, och den
rågång som professor Kjellén
förklarat vara befintlig mellan hemlivet och
statslivet till kvinnans skydd, existerar
i själva verket icke. Statsmakten kan
inte sägas representera nationen, så
länge kvinnorna sakna rösträtt. Den
största omdaning kulturen bevittnat
har försiggått i det tysta, nämligen en
självständig, kvinnlig opinion samt en
växande önskan hos dem att ta sin sak
RiKs 25 50
t* >!!V
KS1
Malmtorgsgatan 6, StocKholm
i egen hand, när rättsskyddet icke
tillgodoses. Männen ha icke varit i stånd
att dana en kulturstat, och inte ens mot
sina egna individer kan den uppträda
som rättsstat, hur mycket mindre då
mot andra stater. För bildandet av det
nya statsideal, som håller på att växa
fram ur skyttegravarnas mörker,
måste kvinnorna vara med. I avsky för
kriget måste alla kvinnor enas, och
denna avsky har inte sin rot i deras
rädsla för den fysiska döden, utan för
den andliga döden. Kvinnorna ha
något positivt att komma med, nämligen
en omdaning av själva statsbegreppet.
Det måste ske en omvärdering av alla
värden, ty staten och fosterlandet få
inte betraktas som det högsta goda,
inför vilket man offrar alla
moralbegrepp. Professor Kjellén har i sin bok
om Stäten som livsform yttrat: ”att
fullkomna folkanlagen blir statens
mål.” Ur detta resonemang måste den
konsekvensen dras: fattar man
politikens uppgift som uppfostrargärning,
är kvinnornas insats av lika stor vikt
för staten som männens.
Till slut antogs enhälligt följande
resolution:
I neutrala såväl som i krigförande länder
har det nu pågående världskriget i skarp
belysning visat oumbärligheten för staten
av kvinnornas tjänster. Som en logisk
konsekvens härav begära vi, svenska kvinnor,
samlade till möte i Stockholm den 9 januari
1917, att politisk rösträtt och valbarhet for
svensk kvinna på samma villkor som för
svensk man må vid innevarande års riksdag
beslutas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
