Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 1 MARS 1917.
N:r 5.
Stormaktsexempel.
När man följer rösträttsrörelsen som
världsrörelse, måste såväl motståndare
som anhängare ge sitt erkännande åt
den snabbhet med vilken tanken på
politisk rösträtt slagit rot i människornas
medvetande. Rörelsen har utvecklats i
ett hastigare tempo än de flesta sociala
reformer i vår tid, och det måste vi ha
i minnet, när vi stundom ha en känsla
av att stå och stampa på samma fläck.
Men fastän rösträtten vunnit allt större
terräng, och kvinnornas krav numera i
allmänhet mötas med aktning i stället
för med hån, hur ofta händer det att
vi kunna visa på positiva resultat? Vi
kunna stödja våra teorier med
uttalanden av framstående statsmän i olika
länder, ett världsorgan som Times kan
till och med påstå, att rösträttens
anhängare numera slå in öppna dörrar,
men ändå är det som om alla de
vackra, levande orden ofta fröso till is i
verklighetens bistra luft. Steget från
ord till handling är långt. Men det är
handling vi begära, och först genom
handlingen visar det sig, om det står
en verklig övertygelse bakom orden.
Englands kvinnor ha efter dryga år
av kamp, möda och felslagna
förhoppningar nått ett positivt resultat. Det är
inte längre löften, försäkringar och
vackra fraser, utan en parlamentarisk
kommittés fasta formulering av ett
rätt färdighetskrav, som numera
omfattas av så gott som hela den engelska
nationen. Av vikt är även att
ihåg-komma, att denna kommitté bestått av
lika många motståndare som
anhängare till kvinnorösträtten. Då man det
oaktat kunnat enas om reformen, är det
hopp om att frågans behandling i
parlamentet skall utmynna i ett för
kvinnorna lika gynnsamt resultat.
Vad är nu orsaken till att motståndet
i England blivit definitivt brutet? Den
gängse termen lyder att kvinnorna
gjort fosterlandet så oersättliga
tjänster under kriget, att belöningen icke
kan utdelas i någon annan form än
medborgarskap och den ytlige
betraktaren översätter detta med att först när
kvinnorna börja tillverka ammunition,
anses de värda att äga rösträtt.
Men orsakerna ligga säkert djupare
Det har varit den tvingande nödvändigheten av
nationens krav, som i stark relief framhävt det galna oeh
slösaktiga i att låta en avsevärd del av kvinnokraft oeh
kvinno-förmåga ligga obrukad. Det har visat sig, att de nationer,
som i den största utsträckningen använt sig av alla sina
medborgares — manliga oeh kvinnliga — moraliska,
fysiska oeh andliga styrka, ha de största utsikterna till
framgång.
MILLICENT GARRETT FAWCETT.
än så. Det har alltid visat sig, att tider
av nöd och kamp åvägabringat en
fastare sammanslutning inom en nation
samt en kollektiv vilja att gemensamt
sluta upp till värn om fosterlandet. Det
har utjämnat söndringen klasserna
och partierna emellan och det har även
sammanfört män och kvinnor. Så var
fallet i Finland, där de yttre
förhållandenas hårda tryck samlade män och
kvinnor i gemensam strävan för ett
mål, och så blir troligen även fallet i
flera av de krigförande länderna.
Därtill kommer att England står inför en
industriell omvälvning, och ett av de
främsta medlen för såväl män som
kvinnor att kunna bevaka sina
intressen i den blivande uppgörelsen på
arbetsmarknaden är just rösträtten.
Detta är ett förhållande som till och med
högerorganen beaktat, när de
behandlat frågan om rösträtt för kvinnor.
Vinna Englands kvinnor sin seger
nu, kunna verkningarna därav inte
utebli. Det blir då första gången en av
Europas stormakter går i spetsen för
en reform, som redan flera av de
mindre staterna genomfört, och de, som
just i de stora staternas dröjsmål sett
ett av de främsta skälen, varför man
inte bör genomföra kvinnorösträtten hos
oss, ha nu icke längre detta att stödja
sig på. När frågan kommer upp i
Sveriges riksdag, vore det lyckligt om
motståndarna till kvinnorösträtten
denna gång hade England i minne.
Stöd arbetet för kvinnans politiska
rösträtt genom att ingå som medlem i
närmaste rösträttsförening och genom att
prenumerera på Rösträtt for Kvinnor.
Omvägar.
Om allt det arbete, som kvinnorna i
vårt land utföra för att förvärva den
politiska rösträtten skulle avstanna,
om föreningarna skulle upplösas, inga
möten mer hållas, inga skrifter
utgivas, om med ett ord en fullkomlig
tystnad bredde sig över hela området,
kunde det ej slå fel att en djup förvåning
skulle väckas hos rösträttens
motståndare. Dessa, som spått och tillrått att
rörelsen skulle överges, skulle, inte ens
de, kunna frigöra sig från en undran:
Kunna rösträttskvinnorna överge sitt
krav, kunna de med’ ens avstå alla
kvinnosaksfordringar?
Och just i denna tid skulle helt
säkert ett nedläggande av kampen
förefalla även den mest inbitne
motståndare kuriösare än någonsin. Utom det
att det blåser rösträttsvindar ute i
världen, vindar som inte kunna stanna
förrän de nå även hit, måste var och
en, som j har ögon att se med, inse att
kvinnorna hos oss just i dessa dagar
flitigare än någonsin måste bevaka
sina intressen. På en mängd områden
handlas och vandlas det med dem men
utan dem, och de tvingas att
framträda, påpeka och göra anhållanden för
att erinra om att de finnas till, att de
behöva ett levebröd, att de måste
skyddas mot manlig råhet, att de inte
kunna leva på det som räcker åt en
sparv, att de ej ensamma kunna förslå
till skydd åt ett barn, och sist men inte
minst, att de behöva medborgarrätt för
att försvara sina fordringar, kämpa
för sina angelägenheter. En oändlig
mängd arbete måste ägnas åt alla dessa
särskilda påminnelser från kvinnornas
sida, proceduren blir till en vandring
på långa vägar, en vandring, som blir
uppslitande, helst när dét som
företages, vad de flesta angår, måste utföras
på de korta stunderna utom
förvärvs-eller familjearbetet, och det kan inte
förvåna, om den åsikten tränger sig
fram bland oss kvinnor, att vi verkli-
gen inte ha tid längre att inte ha
rösträtt.
En hel rad skrivelser i ytterst
viktiga frågor visa — från endast senaste
tid — hur varje kvinnointresse måste
på det noggrannaste bevakas.
Akademiskt bildade kvinnors
förening hemställer att k. m:t måtte
förelägga 1917 års riksdag förslag till
grunder för kvinnors befordran till
läraretjänster vid rikets allmänna läroverk.
Tio kvinnoföreningar ha
sammanslu-tit sig för att i skrivelse till
regeringen begära skydd för ensligt boende
lärarinnor, ett skydd, som de anse
kunna bli effektivt endast på grund av en
av k. m:t utfärdad förordning.
En tredje skrivelse behandlar
tillsättandet av uteslutande män i den
kommitté, som skall biträda med den
fortsatta utredningen av frågan om
ungdomens utbildning efter skoltiden,
ehuru denna fråga gäller flickors såväl
som gossars utbildning.
Den fjärde är en vädjan till
regeringen att åstadkomma förbättrade
förhållanden för de svältavlÖnade
barnmorskorna.
I en vidlyftigt utarbetad skrivelse
har till sist L. K. P. R:s Verkställande
Utskott jämte adjungerade sakkunniga
sammanfattat de anmärkningar och
önskemål, som på ett offentligt möte i
samband med årets centralstyrelsemöte
framkommo angående den väntade
kungl. propositionen om lag rörande
barn utom äktenskapét.
Och allra sist men inte minst har
L. K. P. R. vänt sig till regeringen
med anhållan att den ville till årets
riksdag framlägga proposition om
politisk rösträtt åt kvinnorna.
Alla dessa skrivelser äro förut
välbekanta genom omnämnanden i Rösträtt
för Kvinnor, och de ha därför endast
här omnämnts i största korthet.
Hur många förberedelser, hur
mycket arbete alla dessa mått och steg
krävt, det veta och förstå endast de,
som sysselsatt sig med sådant. Endast
det att, såsom i skrivelsen angående
skydd för lärarinnor, samla uttalande
från tio föreningar talar för sig självt.
Och när detta arbete är gjort, när
ärendet väl är framfört och hunnit till
ort och ställe, då stå kvinnorna där
sedan totalt utanför dess behandling —
sen ha de endast att ge sig på nåd och
onåd. Intet ord kan från deras håll få
göra sig hört vid behandlingen av
frågan, ingen röst äga de vid dess
avgörande.
Kan det inte också hända att det rent
av glömmes, att de borde tagits med i
den eller den kommittén, vid det eller
det förberedande arbetet? Man kan ej
frigöra sig från tanken, att det
åtminstone ser ut så ibland, när frågan på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
