Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
:
STOCKHOLM •
Qamla Kungsholmsbrogatan 26 n
(andra (hiiaet från Drottninggatan) U
Start tager af finarm oeh enktare
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser. *
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 |J
CZ^m999<-’ 1 #—CS3—r-r»#
11 P AHDEBSSOHS IOBELAFFU f Kvinnans plats i den stora hushållningen.
Anders Lindwall, vice ordförande i
Broby F. K. P. R., 60 år.
Det är en gammal sägen, att det namn
man fått i dopet varslar om ägarens
blivande liv och gärning. Doktor
Anders Lindwalls liv är ett bevis föröden
sanningen. Manligt käck och
oförskräckt, har han städse under
idealismens ljusa banér kämpat i
framåtskridandets led och med bärande tro på det
godas slutliga och ovillkorliga seger
förblivit sina bästa ungdomsdrömmar
trogen.
Hans liv har varit fyllt av arbete i
människokärlekens tjänst, mot ohälsa
och onatur på alla områden, en kamp
för frigörelse i anda och sanning.
Förutom sin livsgärning som läkare har
han med entusiastens glöd verkat för
nykterhet, fred och frihet varhelst han
dragit fram, från Jämtland till Skåne.
Hans inlägg i dessa frågor visa, att
han hör till den elit, som äger en
självständig uppfattning och vågar stå för
vad som för den är en
rättfärdighets-sak. En äkta O-Dist, har han
outtröttligt höjt sångens fana i de samhällen
där han varit bosatt.
Man vägrar att tro på kyrkobokens
utsago om de sextio åren. Den
ungdomliga spänstigheten till kropp och själ
ger oss ratt att hoppas på och att
tillönska doktor Lindwall många
kampglada år i de frigjorda och befriande
kämparnas led.
Då F. K. P. R. i dag sänker till
hälsning sitt vitgula banér för sin orädde
riddare, ar det med en varm önskan, att
solskenet allt jämt må skina på honom.
Styrelsen för Broby F. K. P. R.
Till ledamoter i Arvika nykterhetsnämnd
ha invalts fru Maria Elodén och fröken
Alida Indebetou.
GERTRUD BERGSTRÖM: Handbok
för offentlig utspisning. Albert
Bonniers förlag. Pris 6 kr. 309 sid.
Som inspektris vid Stockholms
folkskolors barnbespisning har fröken
Bergström haft tillfälle att i detalj
följa arbetet vid större utspisning. Även
om andra former av större utspisning
har fröken Bergström vunnit ingående
kännedom, genom de uppdrag hon
fullgjort att granska utspisningsstater och
anordningar för matlagningen vid
åtskilliga större anstalter samt genom
sin medverkan vid uppgörandet av ny
matordning för armén. På grundval
av de erfarenheter fröken Bergström
härvidlag gjort har hon utarbetat den
”Handbok för offentlig utspisning”, som
nu föreligger i tryck.
D$ synpunkter fröken Bergström
an-läggter på större utspisning och härmed
sammanhörande förhållanden och de
riktlinjer hon anger för nödvändiga
reformer måste synas naturliga och
självklara for varje kvinna med praktisk
erfarenhet eller utbildning i
hushållsarbete, och dock äro de nog så
revolutionerande på har ifrågavarande område.
Då man läser bokens tre första kapitel,
om principerna för upprättande av
matordning vid offentliga anstalter, om
sparsamhetsåtgärder, om betydelsen av
renlighet vid matlagning, känner man
sig slagen av den klara, logiska
bevisföring de lämna för den sanningen, att
vad som är av väsentlig betydelse i det
enskilda hemmets hushållning med
naturnödvändighet måste äga giltighet
även inom den stora hushållningen och
ej heller där ostraffat kan försummas.
Slentrianen, arbetets mekanisering, blir
en fara i ekonomiskt och hygieniskt
avseende där såväl som i hemmets
hushållning.
Fröken Bergströms bok är
banbrytande genom den uppfordran den
ut-.gör till kamp mot slentrian och genom
de krav den uppställer på en klok
till-lämpning av erfarenheter och
principer från den mindre hushållningens
område på den stora hushållningen
vid offentliga anstalter.
Boken ger emellertid därjämte
många värdefulla råd och anvisningar i
sådana avseenden, där svårigheter
speciellt i fråga om massutspisning göra
sig mest gällande, exempelvis matens
varmhållning och utportionering på
tillfredsställande sätt, åtgärder för ar-
betets, underlättande m. m. I de förslag
till matordningar, som lämnas för
olika kategorier av spisande, har fröken
Bergström på ett synnerligen lyckligt
sätt förstått att lösa frågan om
tillräcklig omväxling i kosten utan
frångående av den för matordningar av
detta slag nödvändiga principen
största möjliga sparsamhet.
Särskilt glädjande är att se hur
fröken Bergström genomgående sökt
åstadkomma en omläggning av kosten
från den allför ensidiga köttdiet, som
i allmänhet varit rådande inom vår
offentliga utspisning, till en rikligare
användning aV vegetabilier, särskilt
rotfrukter, grönsaker och frukt.
Att näringsfrågan blivit tillbörligt
beaktad framgår av de med största
omsorg och noggrannhet utarbetade, med
kaloriberäkningar försedda
utspisningsstater, som beledsaga de
föreslagna matordningarna.
Men boken är banbrytande även i ett
annat avseende. Hushållsarbetet, såväl
själva det praktiska utförandet som det
organiserande och ledande arbetet, har
av ålder ansetts vara ett av kvinnans
få ”naturliga” verksamhetsområden,
men när det gällt den stora
hushållningen, vid offentliga anstalter eller
annan större utspisning, har kvinnans
hjälp tagits i anspråk så gott som
uteslutande för arbeten av helt
underordnad natur.
Fröken Bergström visar i sin bok på
ett .klart och övertygande sätt av
vilken oerhört stor betydelse kvinnans
insats i arbetet inom denna större
hushållning skulle kunna vara, om hon
finge göra sin praktiska begåvning och
erfarenhet, sina kunskaper och sitt
omdöme gällande, även när det är fråga
om de mer ansvarsfulla uppgifterna på
detta område.
Men såväl för ledningen som för
utförandet av arbetet vid större
anstalters mathållning fordras yrkesmässigt
tränade kvinnliga arbetskrafter, om de
reformkrav fröken Bergström
framställt skola varaktigt kunna
genomföras. Och denna konsekvens av de av
fröken Bergström gjorda
undersökningarna på ifrågavarande område är
enligt min mening av stor betydelse
även ur kvinnosakssynpunkt. Först
genom kravet på verklig yrkesutbildning
i hushållsarbetet lyfter man detta
arbete — inom som utom hemmet — till
RiKs 25 50
Allm. 62 90
f,a
Malmtorgsgatan 6, StocHholm
FÖRORDAJ- AV LÄKARE
Vid allmän s\?agb*t,
n^rVcsi tet,
överansträngning vch sömnlöshet.<3v©
SÄLJES ENDAST i APOTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
ett plan, där det värdesattes
någorlunda rättvist i ekonomiskt avseende, även
om det därvid skulle mista något av
sin gloria av ”medfödd” kvinnlig
sakkunskap.
På fröken Bergströms initiativ var
det ock, som redan i höstas två kurser
anordnades för meddelande av
yrkesutbildning på det område, varom här
är fråga. Den ena kursen, vid fröken
E. Philips Husmodersskola, avsåg
utbildning av kokerskor till större
anstalter, den andra, vid Statens
skolköks-seminarium, utbildning av husmödrar
(köksf öreståndarinnor).
Även från det allmännas sida, har
denna nya yrkesutbildning vunnit
beaktande. Så t. ex. deltogo i den först-,
nämnda kursen ej mindre än 9 elever,
som hade anställning vid rikets
hospital och vilkas kurs bekostades av K.
Medicinalstyrelsen. Vidare har
Stockholms stad för innevarande år
beviljat ett anslag som understöd till 2 nya
kurser av detta slag, och slutligen
planeras en instruktionskurs för ett 30-tal
kokerskor vid arméns mathållning.
Man kan ej annat än lyckönska
fröken Bergström till den snabba
förståelse hon vunnit för sina synpunkter på
detta område och hoppas, att den
lovande början, som nu gjorts, måtte i
fortsättningen bli av genomgripande
betydelse för åstadkommandet av mer
rationella förhållanden vid den
offentliga utspisningen i vårt land.
/. W.
Med tanke på framtiden.
Av Carol Ring.
(Översättning från engelskan.)
— Tala om fosterlandskärlek — jag
påstår att kvinnorna har då ingen
fosterlandskärlek, och inget förstånd för resten!
Denna anmärkning gjordes en bister
vinterkväll av en man i ena hörnet i
Arbetareklubben. Ute tjöt vinden och drev snön i
fina hårda korn mot fönstren, som voro
tätt tillslutna och fulla av imma på
insidan. En präktig brasa flammade i spisen,
och rummet var fyllt av tj ock rök.
Biljardbordet och de små spelborden voro
Övergivna, ty alla voro glada åt att komma
så nära elden som möjligt.
Gubben Hales knackade askan ur sin
pipa mot stolsryggen och frågade därpå
långsamt:
— Vad är det för prat om kvinnorna?
Jag trodde vi alla talade om hur stor
fosterlandskärlek de visat sen kriget började.
Mannen i hörnet drog fram ett papper ur
fickan och höll det fram för sina åhörare
med ett uttryck av avsmak.
— Vad är det här för fosterlandskärlek?
frågade han. ”Rösträttsmöte i
Albanysko-lan, måndag kväll klockan åtta,
fackföreningsmedlemmar inbjudas särskilt’*, läste
han. — Då landet är i så svårt betryck,
varför i all världen skränar kvinnorna om
rösträtt för sig själva? Har vi inte alla
tillräckligt att göra med att segra i kriget
utån att bråka med att ge kvinnorna röst-
rätt? Uff, tilläde han och blåste i
förargelsen stora rökmoln ut i den redan förut
tjocka atmosfären.
— Jag tror, att jag skall gå dit, sade en
rödhårig man, det blir kanske roligt; man
har just inte mycket att skratta åt nu för
tiden.
— Ja, jag skall gå i alla händelser, sade
mannen, som satt mitt i kretsen runt
brasan, jag tycker att kvinnorna har alldeles
rätt,
Mannen i hörnet lät höra en fnysning.
— Skulle trott dig om mera förstånd, Jim,
såde han lakoniskt.
Jim tog pipan ur munnen och vände sig
mot mannen i hornet
— År du inte med i sjuk- och sparkassan
i den här klubben? frågade han.
— Det förstås, det är vi ju alla, svarade
den rödhörige i hans ställe, men vad har
det med detta att göra, Jim?
— Det är på det här sättet, svarade Jim
med övertygelse. Jag tar för givet att ni
alla, som är med i sjuk- och sparkassan,
gör det för att ni ar förståndiga karlar och
tänker på framtiden. Jag skulle inte få
höga tankar om min gumma, om hon satte
fram ett gott mål åt mig, när jag kom hem
hungrig på kvällen, därför att det var vad
jag för ögonblicket bäst behövde, och inte
gömde något till morgonen, så att det inte
fanns något till frukost.
— Naturligtvis inte, avbröt Hales, men
det hör till naturens ordning, att kvinnorna
tänker på framtiden.
— Ja, det är det de gör nu, sade Jim, det
kommer en massa frågor upp nu efter
kriget, som kvinnorna är bäst skickade att ta
itu med, och de vill vara färdiga till det,
det är alltihop.
— Vad för slags frågor? sporde en man på
andra sidai\ brasan, vilken av klubben
kallades Talaren, troligen emedan han nästan
aldrig Öppnade munnen.
— Det vet jag, förklarade klubbens yngste
medlem, som nyss gift sig, frågor som rör
livsmedelspris och uppfostran och bostäder.
Jag har reda på det för att min hustru
(han uttalade ordet med blyg stolthet) har
varit på några av de där mötena, och hon
säger att om det skall bli bättre
förhållanden efter kriget, så måste kvinnorna, som
ser efter oeh förstår sig på hem och barn,
få hjälpa till med det.
Genom röken gav gubben Hales klubbens
yngste medlem en gillande blick.
— Det där låter förståndigt, min gosse,
sade han.
— Det är mer än det, sade Jim allvarligt.
Det är fråga om arbete och löner och allt
sådant, som rör oss män, lika väl som om
det som rör kvinnor och barn. Se på oss
järnvägsmän; nu gör kvinnorna en massa
saker, som vi för en tid sedan inte skulle
ha drömt om. Vi har kvinnliga bärare,
kvinnliga stationskarlar, vagnrensare och
lampskötare och kvinnliga biljettförsäljare,
vi har t. o. m. kvinnor, som gör ren
maskinerna, och ingen vet vad de kommer att
göra härnäst. Och vi järnvägsmän vet, att
om vi inte tog kvinnorna med i vår
förening, skulle de snart bilda en egen för-
ening, och då skulle det bli männens mot
kvinnornas, förstår ni?
Den rödhårige flyttade sig oroligt på sin
stol.
—■ Snickarna och timmermännen röstade
mot kvinnor i föreningen vid sin stora
konferens för en tid sen, sade han.
— Jag vet att de gjorde det, fortfor Jim.
Så mycket värre blir det för dem, men vi
hade bättre förstånd. När vi hade vårt
stora möte for en månad sen arbetade
kvinnorna som aldrig det på att göra det
lyckat, och de är alltid villiga att räcka en
hjälpsam hand, när föreningen behöver det.
Och när vi tar emot deras avgifter och
deras hjälp, skulle vi anse det som en
förolämpning, om vi sa att de inte skulle ha
någon röst med i föreningens
angelägenheter.
— Men om du går så långt, sade mannen
i hörnet, så kommer du snart att rösta för
att de ska ha samma lön som vi.
— Och varför inte? frågade klubbens
yngste medlem häftigt. Om de gör samma
arbete, förtjänar de samma lon.
— Om du inte vill att de ska ha samma
lön, sade Jim lugnande, så kommer
arbetsgivarna snart att använda kvinnorna, som
är billigare, och låta oss stå utanför.
— Det är besynnerligt, sade gubben Hales
eftersinnande, men jag har lagt märke till,
att om man behandlar en kvinna orättvist,
får man alltid igen det; det är något som
följer med könet, skulle jag tro.
— Så är det allt det här pratet om en
allmän minimilön, fortfor Jim. Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
