Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
t
T
8
•
i
l
I
1. P. IIIEIUHS UIBEUfFIS
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort laftr af finarm oeh mnklar*
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
>—ts=-j »• • * i1",, i
Elegant
kemiskt tvättad och prftsaad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma Insändes till
Örgryte Kemiska Tvätt- & Färger’! I. B.
GÖTEBORG
De gifta kvinnorna vid trafikverken.
Vid kamrarnas sammanträde onsdagen
den 7 mars avlämnades en proposition
angående gift kvinnas anställning i ordinarie
tjänst vid post- och telegrafverken samt
statens järnvägar. I denna föreslås» enligt
löneregleringskommitténs hemställan, att
jämväl vad beträffar den kvinnliga
personalen vid postverket, telegrafverket och
statens järnvägar skall gälla att gift kvinna
må befordras till ordinarie tjänst, dock
allenast efter av k. m:t på framställning i
varje särskilt fall lämnat medgivande samt
att — där kvinnlig innehavare av ordinarie
befattning ingår äktenskap — hon icke skall
vara skyldig att av denna anledning avgå
från befattningen, därest icke vederbörande
överordnad myndighet, med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande,
finner det nödigt.
Om någonsin
ha kvinnorna vid de nu pågående
stadsfullmäktigvalen i Stockholm
anledning att begagna sitt kommunala
inflytande för att åt stadsfullmäktige
förvärva sådana krafter, som kunna
och vilja tillgodose hemmens intressen.
Dyrtiden med allt vad därmed hänger
samman gör det nödvändigare än
någonsin att det kvinnliga inflytandet,
den kvinnliga sakkunskapen nu
komma till sin rätt.
De som röja mark.
Jeannette Rankin.
Yi kvinnor i gamla världen måste
ofta stanna inför Amerikas kvinnor
med häpnad och beundran. Häpnad
över de dimensioner som agitation,
penningmedel och röstrattsarbete
antaga därute i den nya världens febrilt
brådskande utveckling och beundran
for den okuvliga energi och sega
arbetsförmåga med vilken
rösträttskvin-norna trotsa alla svårigheter. Det är
som om ättlingarna till de män och
kvinnor, som röjt mark och brutit bygd
i Amerikas urskogar hade fått en
annan arvedel än de, som vuxit upp i
färdigbildade samhällen. Det vilar
ännu något av röjarens fasta
beslutsamhet Över dem, som lyft rösträttsarbetets
börda på sina skuldror, något ungt och
livskraftigt, som aldrig täres bort av
”obeslutsamhetens kranka blekhet”.
Anna Shaw hörde till dem, vilkas
barndom förrann i ett blockhus i
vildmarken och dit räknas också den kvinna,
som under en längre tid varit föremål
för hela Förenta staternas odelade
uppmärksamhet, miss Jeannette Rankin,
den första kvinnliga ledamoten i
staternas kongress.
Det är som representant för Montana
miss Rankin blivit vald till
kongressledamot, och det kan ju även för
Sveriges kvinnor vara av intresse att veta
något om henne, som hädanefter
kommer att föra deras medsystrars runor
med den äran. Det fordras inte små
kvalifikationer av den kvinna, som
ensam intar säte och stämma bland
staternas manliga representanter. Hennes
ställning blir ju så mycket mer
iögonenfallande, och i långt högre grad än
sina manliga kamrater blir hon
naturligtvis utsatt för den kritik, som
amerikanarna ingalunda bruka vara
njugga med. Men Amerikas
rösträttskvin-nor känna sig lugna för miss Eankin.
Hennes klara huvud och skarpa logik
komma säkert inte att förneka sig, och
att döma av de yttranden, som fällts i
dagspressen, hysa inte heller männen
några farhågor beträffande hennes
duglighet.
Jeannette Rankin är i sin bästa
ålder, 34 år gammal, och hon besitter
en rik fond av obrukad livskraft.
Hennes far var en av Montanas bäst
kanda pionjärer och sin barndom
till-bragte hon i en vildmark, som under
människornas tuktan skulle förvandlas
till ett ordnat samhälle. Där fick hon
rikt tillfälle att pröva sina krafter
under nybyggarlivets växlande faror och
äventyr, och där blev även hennes
karaktär stålsatt och härdad. Det fanns
hos henne en osläcklig törst efter
kunskaper, vilka hon dock ville omsätta i
produktivt arbete och när Jeannette
Rankin tagit sin examen vid Montanas
universitet slog hon sig ned i New
York, där de sociala reformerna
upp-togo hennes håg och intresse. Under
detta arbete var det emellertid en sak
som alltmer klarnade för henne, och det
var att utan politisk rösträtt kunde
kvinnorna inte göra sitt sociala arbete
verkligt fruktbärande. Därmed var hon
vunnen för rösträttsrörelsen, och under
de närmast följande åren utvecklade
hon i de västra staterna en intensiv
agitation för rösträtten.
Van vid sin barndoms härdande
förströelser färdades hon på hästryggen
från trakt till trakt väckande
kvinnorna till ansvar och solidaritet. Hennes
kvinnlighet, hennes tilltalande yttre och
hennes friska, hurtiga sätt, tillvunno
henne auditoriets odelade sympatier,
en sympati som från männens sida ofta
mera gällde hennes egen person än den
sak hon aroetade för. Men Jeannette
Rankin nöjde sig inte med den
personliga hyllningen, och hon arbetade
oförtrutet på att omvända de likgiltiga,
tills hon en dag, då hon själv stod som
ordförande i Montanas
rösträttsorgani-sation, fick uppleva den kvinnliga
rösträttens genombrott och seger.
Miss Rankin vann alltså det mål för
vilket hon strävat så ihärdigt, och nu
är det nya mål som hägra for hennes
syn. Kanske skall hon inte vinna dem
utan långa år av kamp och möda, men
skulle hon inte själv få uppleva det
idealsamhälle hon vill vara med om att
skapa, kan man dock vara övertygad
om att hon kommer att sätta in alla
sina krafter på dess förverkligande.
Mrs Carrie Chapman Catt uttryckte
den allmänna känslan hos Förenta
staternas kvinnor, när hon yttrade: ”Vi
äro glada över att den första kvinnan
i kongressen är en rösträttskvinna,
som arbetat i våra egna led. Vi äro
övertygade om att hon skall göra
kvinnornas sak all heder.” O. H. E.
RiKs 25 50
Allm. 62 96
«e«”ist>‘ndel
f>a *Kst.
Malmtoryfsgatan 6, StocKholm
ttitrHmmmvrmjvHinM
FÖ RORDAJT AV LÄ KÄRE "t.
e^aVid allmän s\)agb*t,
r>^r\Josi tet,
överansträngning Och SÖ5T>r>iÖ5ib<2t.©vS>
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrottont: PROFESSOR A.VESTERBERG.
Ur bokmarknaden.
CARL LAURIN: Kvinnolynnen. Norstedt &
Söners förlag. Pris kr. 2: 25.
Om livet vore en enda solskensdag oeh
kvinnorna blommorna på marken, så skulle
man kunna säga, att hr Laurin är en
fjäril, som flyger från blomma till blomma och
finner allt gott och väl, ty så lätt oeh
luftig förefaller hans essay Kvinnolynnen.
Hr Laurin besitter en formell färdighet
av så hög rang, att man liksom förbiser
innehållet i beundran for formen. Han är
en stilist, vars art och kynne han helt
säkert ensam representerar i Sverige. Hans
ordförråd är förvånande och elegansen i
framställningssättet enastående. Och trots
allt, eller just därför, kan man, om man är
kvinnosakskvinna, ej annat än med ett
bittert leende lägga ifrån sig denna bok.
Författaren säger en hel del ytterst
charmanta saker om hela världens kvinnor, och
det med allt större brio ju sydligare
väderstrecket är, som han behandlar. Han
börjar med orienten och går allt nordligare
och nordligare, tills han äntligen slutar
med de skandinaviska och anglosaxiska
kvinnorna. De förstnämnda tycks han sätta
högst, enär han talar om dem med mera
aktning och allvar, än om de andra.
Författaren tycks framför allt hos kvinnorna
beundra deras smak och utseende, deras sätt
att föra sig, kort sagt, de egenskaper, som
höra hemma i den mondäna sidan av livet
En fasansfull dröm.
Fritt från engelskan av G. H. E.
Professor Hallén hade förfärligt bråttom.
En viktig fråga var under debatt i Andra
kammaren och därför sprang han uppför
stentrappan till riksdagshuset, där
svenska folkets representanter voro församlade.
Men i dörren möttes han av en person, som
ställde sig i hans väg och barskt yttrade:
— Det är inte tillåtet att komma in här.
Inga män ha tillträde.
— Inga män! År ni alldeles galen!
utbrast professor Hallén förolämpad.
— Nej, detta är inte någon plats för er.
— Men jag är ju riksdagsman.
— Försök nu inte att göra er kvick, sade
personen, professor Hallén såg med fasa
att det var en kvinna, ty det roar mig inte
det minsta, utan ge er iväg.
— Men — men, jag måste vara med om
att stifta lagarna, genmälde professorn
matt.
— Vi stiftar lagarna, det är kvinnornas
göra. Lita bara på oss, min lille vän, vi
vet vad som passar er bäst.
— Men ni kan inte veta vad som är
nyttigast för män, utbrast professorn
förtvivlad, hur skulle ni kunna göra det när ni
är kvinnor?
— Eftersom vi är mödrar, vet vi det, men
skynda er nu, annars kan jag få obehag
för er skull.
— Men detta är hela svenska folkets
riksdagshus, invände professorn.
— Det är kvinnornas riksdagshus,
rättade honom dörrvakterskan, man ha inte
tillträde.
Hon såg så bestämd ut, att professor
Hallén, mycket mot sin egen vilja, drog sig
tillbaka.
På Norrbro mötte han en äldre gentleman,
som han i sin förtvivlan tilltalade.
— Förlåt min herre, men har ni reda på
att kvinnorna sitter i riksdagen och stiftar
lagar för mänt
— Visst, visst, sade den äldre
gentlemannen tröstande. Men ni är väl inte
rösträtts-man, tilläde han misstänksamt, ni vill väl
inte ha rosträtt?
— Jo, visst vill jag det? Inte har en
kvinna något begrepp om en mans synpunkter.
Inte kan hon stifta lagar för båda könen?
— Överlåt bara allt åt dem. Tänk så få
begåvade män det finns, och tänk vad de
skulle vansköta sina affärer om de hade
rösträtt.
— Ni menar väl inte att ni tänker nöja
er med att bli lämnad utanför, sade
professor Hallén bleknande.
— Vad mig personligen beträffar,
svarade den gråhårige mannen, så eftersträvar
jag inte rösträtten. Jag har alldeles
tillräckligt att skota med mina affärer, och
dessutom har ju min hustru rösträtt. Men
jag har hört sagas att det skall vara ett
jäsande missnöje bland den manliga
ungdomen. De påstår att kvinnorna förstör
alldeles för mycket pengar för sina egna
intressen, och att de åsidosätter männens. De
är mycket hetlevrade, men när man tänker
på massan av män, som inte förstår det
bittersta av politik, så ™ — Man behöver
då inte vara så värst intelligent för att
rösta, avbröt professor Hallén, som hade sin
egen politiska karriär i gott minne. Man
vet vad man vill och man försöker få det,
det är alltsammans. Men kvinnorna borde
ha oss till medhjälpare.
— Å, där kommer d:r Lida Granström, då
måste jag skynda, ty jag vill inte bli känd
som en rösträttsman, sade den gråhårige,
lyfte på hatten och försvann med ett blekt
leende.
Professor Hallén kastade en förargad
blick efter honom och vände sig direkt till
d:r Granström:
— Är ni på väg till riksdagen? frågade
han, halvkvävd av ilska.
— Ja, är ni en av mina valmän? frågade
hon raskt.
— Nej, det är jag inte, skrek professorn,
jag vill ha tillbaka min rösträtt. Ni har
berövat mig den. Jag vill ha tillbaka min
plats i Andra kammaren.
Doktorns vackra ansikte blev kallt som is.
— Ni går inte den ratta vägen, när ni
fordrar rösträtt, sade hon, hav tålamod och
vänta, en dag får ni den kanske.
— Men under tiden, fortsatte han, kan
ni ju göra vad ni behagar, ni kan
åsidosätta männens intressen, ja, ni kan till och
med tvinga oss att betala skatt, utan att vi
har några motsvarande rättigheter.
— Naturligtvis får ni betala skatt, sade
d:r Granström, ni åtnjuter ju vårt lands
uråldriga frihet —
— Frihet, gnällde professorn, den friheten
ger jag inte mycket för, när man får
betala och ändå inte har ett ord att säga.
— Ni är mycket dåraktig, sade d:r
Granström, vänligt, men överlägset, ni förstår
ingenting av dessa saker.
— Kommer de aldrig att ge oss rösträtt»
utbrast den arme professorn, kan de inte
förstå hur dumt det är att utesluta oss
män. Å, det är vansinnigt, vansinnigt att
utesluta ett helt kön, när nationen ändå
består av både män och kvinnor.
— Vänta och ha tålamod. Om ni lovar att
rösta med ett visst parti, kanske det tar
upp er fråga på sitt program.
— Det är inte en fråga om parti, utan om
rättvisa, ropade professorn. Kan ni inte
förstå hur vanvettigt det är att kvinnorna
ensamt ska vara de bestämmande.
Hon såg på honom, och ett ironiskt
leende lyste upp hennes vackra, intelligenta
ansikte, sedan försvann hon i folkvimlet —
och professorn fann sig själv sitta
storsnyftande i sin säng.
Jag vill inte försvara professor Hallén,
men man måste ta i betraktande att
kloekan var två på natten, och då ser man
saker och ting på ett helt annat sätt än
vid fullt dagsljus. När det blev morgon
skulle han antagligen bli sitt gamla
självsäkra jag, men det är ett faktum, att där
han nu satt i den gråbleka gryningen,
ännu gripen av sin sällsamma dröm, uttalade
han dessa besynnerliga ord:
— När allt kommer omkring är det
kanske inte rätt att endast det ena könet skall
råda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
