Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
vi. Arg.
STOCKHOLM, 15 MAJ 1917.
N:r 10.
Tidens tecken.
En serie händelser ha på senaste ti*
den inträffat, vilkas enda logiska
fullbordan tyckes vara lösningen av
kvinnornas rösträttsfråga vid årets
riksdag och genom medverkan av alla
partier.
Den första stöten gavs av nyheterna
ute i världen. Underrättelsen att
kvinnornas rösträttsfråga stod inför sin
omedelbara lösning i England och
Ryssland, berörde kvinnorna i
Sverige på ett särskilt sätt. De sågo sig
om och märkte, att de höllo på att bli
sist!
Men de svenska kvinnorna ha icke
förtjänat att bli sist och vilja ännu icke
tro att så skall bli fallet. Den
uppfattningen finnes även utanför de
organiserade rösträttskvinnornas krets, bland
kvinnor av alla yrken och stånd,
därom tala underskrifterna från 19
kvinnoföreningar under skrivelsen till
statsministern ett tydligt språk.
Det finns också något annat, som
talar ett tydligt språk, så pass tydligt
att det borde kunna förstås både av
regering och riksdag.
Och det är trampet av kvinnornas
fötter, när de lämna hem och
arbetsplatser och sluta sig samman i djupa
led för att träda i skaror inför sina
myndigheter och begära bröd åt sig
och de sina.
Det har alltid varit ett farligt tecken,
när kvinnorna börjat på att röra på
sig på detta sätt. Det betyder att
missförhållandena äro sådana, att de göra
de tålmodiga otåliga. Det betyder att
oron och missnöjet genomsyrat
folkdjupen. Och märk väl, det var icke
kvinnorna, som smittades av männens
demonstrationslusta. Den första
hungerdemonstrationen, som tidningarna
omtalade i detta land, företogs den 12
april av mödrar från Söderhamns
skärgård, som inför brödbyråns
ordförande protesterade mot grynens
indragande på kort. Den 18 april följde
Karlstads husmödrar exemplet, och
sedan går knappt någon dag utan nya
kvinnodemonstrationer över hela
landet.
Åven om kvinnornas missnöje blott
hade gällt livsmedelsbristen, deras be-
Det politiska medbestämmandet betyder för
kvinnorna en rätt och en plikt. Vi fordra rätten för att
själva kunna bevaka våra och våra barns intressen.
Vi fordra plikten för att under medborgerligt ansvar
kunna tjäna vårt land.
Vi begära att regering och riksdag i år besluta att
tillerkänna svenska kvinnor fullt politiskt medborgarskap
på samma villkor, som äro gällande för svenska män.
Uttalande å möte i Auditorium i Stockholm
den 13 maj 1917.
gäran endast bröd, så skulle
orimligheten framstått tydligt och klart av att
dessa tungt drabbade, hälften av
Sveriges befolkning, skola vara uteslutna
från varje laglig möjlighet att öva
inflytande på förhållandena och vara
inskränkta till tårar och böner eller
upplopp och böter.
Men kvinnorna ha icke överlåtit åt
regering och riksdag att utleta
sammanhanget mellan bröd och rösträtt»
de ha själva forihulerat kravet så
tydligt, att det icke kan missförstås.
Massorna inför riksdagen den 21 april
begärde inte bara bröd, utån också
rösträtt för kvinnor. Parollen har
upprepats på olika håll, och den stora 1
maj-demonstrationen hade en
samlingsfa-na för kvinnorna, ,på vilken stod:
rösträtt för kvinnor och bröd åt
arbetarhemmen.
Om något behövts för att
ytterligare tillspetsa situationen, så är det
re-geringsförslaget om civil värnplikt
även för kvinnor. Som argument för
vår medborgarrätt behöva vi icke
denna civila vänplikt, vi anse vår rätt
fullt klar och bevisad den förutan.
Men våra motståndare, som
sammanställde värnplikt med rösträtt, så
länge vi icke hade värnplikt, bli nu
tvungna att acceptera vårt krav eller att
avsvärja principen.
Förslaget bildar en bakgrund, mot
vilken statsministerns väntade svar på
interpellationen om hans ställning till
kvinnornas rösträtt liksom rösträtts-
motionernas behandling komma att
framstå skärande bjärta.
Om regeringschefen och riksdagen
lyssnat till vad som sagts kvinnorna
emellan dessa dagar, skulle de ha
märkt att ställningstagandet inför det
nya kravet på deras lojalitet är: javäl,
men då fordra vi också rösträtt.
Kvinnorna kunna samlas kring
denna fordran utan rädsla för att därmed
åstadkomma oro i den politiska
atmosfären — tvärt om äro de övertygade,
att en lösning av denna fråga skulle
betydligt lätta det atmosfäriska
trycket.
Och de behöva inte heller vika för
oron att betunga regeringen, som ännu
masar med lasset i portgången. Ingen
kan veta bättre att utredningen är klar
än den nuvarande regeringens
excellenser, som voro med om att ”så
påskynda dess avslutande, att hela
arbetets gång på statistiska centralbyrån
rubbades” (exc. Lindman till
kvinnorna, nyåret 1911). Till och med de
ändringar i grundlagen, som reformen
skulle medföra, ligga utredigerade.
Det gäller alltså blott för våra
statsmakter en viljeakt, ett övervägande
och ett beslut att enas om frågans
lösning.
Sveriges kvinnor våga — trots
många missräkningar — hysa den
förhoppningen att de män, som nu ha deras
frågas avgörande i sina händer, skola
lyssna till händelsernas språk och
förstå tyda tidens tecken. Ty göra de det,
då kunna vi vara vissa om seger. ,
Senaste segerbud från
Amerika.
I Woman’s Journal meddelas att
kvinnorösträtten i staten New York
gått igenom i senaten med
överväldigande majoritet, 39 röster mot 7. I
representanternas hus segrade förslaget
med 124 röster mot 10.
Kvinnorösträtten kommer nu att liksom i november
1915 ställas under folkomröstning, och
fastän den då föll, ehuru kvinnorna
hade erövrat 500,000 röster, uttalas nu
allmänt den åsikten, att förslaget måste
segra. Utvecklingen har gått framåt
med snabba steg under de två gångna
åren, och frågans läge har även i
Europa undergått en betydande
förvandling, som lämnar plats åt de
demokratiska principernas genombrott.
En av kvinnorösträttens
motståndare, partiledaren mr Brown, höll i
senaten ett mycket antikverat tal, vilket
av senator Whitney karakteriseras som
en spik i mr Browns egen likkista.
Denne yttrade nämligen, att då
kvinnorna inte fullgöra sin värnplikt, böra
de inte heller ha rösträtt. Han ansåg,
att Europa lämnade tydliga bevis för
hans egen ståndpunkt. ”Vem kämpar
för Frankrike? Männen eller
kvinnorna? Vem kämpar för Tyskland?
Männen eller kvinnorna?” Man kan med
fullt fog säga att båda kämpa sida vid
sida, men mr Brown tycks helt och
hållet ha förbisett det storartade inre
arbete som organiserats av kvinnor och
som blivit så allmänt erkänt att även
kvinnorösträttens envisaste
motståndare öppet erkänt sin frontförändring.
Senator Whitney skulle inte hålla det
för otroligt att förslaget om
kvinnorösträtt under folkomröstningen i
november kommer att erövra lika många
röster för, som det i november 1915
hade röster mot. Varje politiskt parti har
ju upptagit frågan om kvinnorösträtt
på sitt program, och partiledarna ha ett
visst moraliskt ansvar att fora den
säkert i hamn. Därför kunna New Yorks
kvinnor med tillförsikt blicka
framtiden till mötes.
Österrikes kvinnor kräva rösträtt*
Den 6 maj ägde ett
socialdemokratiskt massmöte rum i Wien, besökt av
tusentals personer, som krävde
införande av rösträtt för kvinnor.
Stöd arbetet för kvinnans politiska
rösträtt genom att ingå som medlem i
närmaste rösträttsförening och genom att
prenumerera på Rösträtt för Kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
