Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 1 JULI 1917.
N:r 13—14.
Reflexer.
\
RÖsträttskvinnorna i landet äro efter
frågans behandling i riksdagen icke
ensamma om sin harm och sin
indignation. Vänsterprässen ger en trogen
avspegling av den stämning, som
behärskar dem, vilka skulle hälsat
kvinnornas inträde i det politiska livet med
glädje och som nn, genom ett envist
och ofruktbart motstånd från det parti,
som tycks ha satt sig före att stjälpa
varje reformkrav, ser frågan fördröjd
i ytterligare minst två treårsperioder.
Gemensam för de olika vänsterorganen
är också protesten mot de ohållbara
argument, som högern drivit fram, utån
annan avsikt än att förhindra en dem
misshaglig väljarskara att komma fram
till valurnorna. Ty det motstånd, som
förr byggde på en helt motsatt
åskådning, måste nu, efter herrar Kjelléns
och Tryggers frontförändring, anses
vara brutet. Från flera håll påvisas
också den benhårda konservatismen i
ett motstånd, som man principiellt
nedlägger, men som dock bildar en
kompakt mur, hopkittad av
partifanatism och reaktion.
I själva verket känner högern att
dess ställning är ohållbar, men så länge
den äger en tumsbredd mark att stå
på, vill den förhala tiden.
Demokratismens principer susa som mäktiga
vingslag genom tiden, och när hela
världshavet är i rörelse, göra
vågbry-tarna ingen nytta. Hr Kjellén
förutspådde att motståndet endast skulle
vidga klyftan mellan
samhällsklasserna, och professor Hjärne skriver i Nya
Dagligt Allehanda på tal om
demokratiseringens framgång de märkliga
orden att han är övertygad om
”nederlagets oundviklighet i längden” Hr
Branting karaktäriserar i
Social-Demo-kraten högerns ståndpunkt som ett nej,
vilket förbereder det ja, som måste
komma och anser att en förändring i
motståödets psyke alldeles otvetydigt
inträtt i fråga om kvinnorösträtten.
I Tidningen Nya Norrland dissekerar
hr Ivar Vennerström högerns
argument och blottar deras ohållbarhet. Så
gott som hela högern röstade för
värnpliktslagen, som med våld skulle tvinga
kvinnorna ut från hemmen, men
samma höger höjer ett skri av fasa vid
S)å någon stor förändring i människornas
angelägenheter förestår, komma deras åsikter att anpassa sig
därefter; den allmänna opinionen och den allmänna
stämningen komma att gå i den riktningen. Varje frwkianf
varje förhoppning kommer att främja den, och sedan
komma de, som motsätta sig denna mäktiga strömning,
att synas motsätta sig Försynens skickelser snarare än
blotta människopåfund. S)e förefalla icke längre bestämda
och karaktärsfasta, utan envisa och förstockade.
\Edmund *8urke,.
tanken på att kvinnorna frivillig*t och
vid sällsynta valtillfällen skulle lämna
hemmet på några timmar för att lägga
en röstsedel i en valurna.
Med Stockholms-Tidningen förstår
man också att om
nyorienteringsvin-den i världen håller i sig, kommer
högern jämförelsevis lätt att ge upp sitt
motstånd, men går utvecklingen i
annan riktning, befästes och skärpes
motståndet. Ser högern att den alltjämt
intar en fast position, komma inga
bevis, intet inflytande och inga
utredningar att inverka det allra minsta på ett
beslut, som uteslutande dikteras av
hänsyn till det egna partiet. Men
kunde kvinnorna statistiskt bevisa att
högern vunne på köpet, då kunde
kontraktet uppsättas med detsamma.
Men genom högerledarnas officiella
förklaring att deras principiella
motstånd mot kvinnorösträtten är brutet,
kan man i de organ, som spegla
partiets tankar och åskådningar skönja
nya tonfall och konstatera
bortelimi-nerandet av de hånfulla orden och den
Bon Soirska jargongen. Man vill inte
sträcka vapen helt och hållet, men man
måste erkänna att kvinnan i det
politiska livet är en företeelse som måste
tas på allvar. Nya Dagligt Allehanda
förutspår reformen en ny och annan
behandling, då riksdagen ånyo samlas
efter förrättade omva^ till Andra
kammaren och antyder de kommande
riktlinjerna efter hrr von Bahrs och
Tryggers framtidsprogram: högre
åldersgräns för kvinnan och ett principiellt
omfattande av idén samt betecknar hr
Kjelléns anförande som ett politiskt
testamente.
Lunds Dagblad, som alltjämt hävdar
sin självständiga ställning i prässen,
är mera klarsynt än sina kolleger, när
den konstaterar, att Första kammaren
av sitt nej i år inte kommer att skörda
någon annan vinst än ett ökat
motstånd mot partiet vid höstvalen och en
komplicering av själva reformfrågan
vid kommande riksdagar.
- Högern intar i viss mån en annan
position än fordom, men intet kan vara
farligare, som hr Branting uttryckte
det, ”än att inbilla sig att sådana
erkännanden ge den minsta garanti för
att nu skola reformerna komma som
brevet på posten. Nej, kraften, som
skall föra en stor sak fram, kan aldrig
ligga hos en vikande motståndare, än
mindre när han ännu blott viker i
teorin, men i röstsiffrorna voterar ner
reformkravet lika obesvärat som förut.
Kraften måste ligga i fortsatt,
uthålligt och stigande tryck från dem soih
vilja reformen, därför att den skall
skänka dem medlen att skapa mera rätt
och mera lycka i samhället.”
Lagstiftningen angående barn
i utom äktenskap.
Riksdagen har antagit det av
lagutskottet framlagda
sammanjämk-ningsförslaget i denna fråga, och
därigenom i principfrågorna rörande
utomäktenskapligt barns arvsrätt efter
fader och fädernefränder,
fastställande av faderskap samt rätt till namn
följt de av Lagberedningen givna i
den Kungl. propositionen upptagna
riktlinjerna. De särskilt från
kvinno-håll framförda önskemålen om
utsträckande av arvsrätten även efter
fadern oeh hans släkt samt rätt till
faderns namn hava icke kommit att
beaktas lika litet som kravet på en mera
tillfredsställande faderskapsutredning.
England och
kvinnorösträtten.
Den 22 och 23 maj debatterades i
underhuset i andra läsningen den s.
k. lagen om folkets representation,
varvid det för första gången i
parlamentets historia togs i allvarligt
övervägande huruvida hela folket,
kvinnor såväl som män, skulle bli
representerat i detsamma.
Sir George Cave, som från
rege-ringshåll inledde debatten, började
med att framhålla att den nya lagen
skulle ge rösträtt åt ytterligare 2 mill.
män, alltså sammanlagt 10 mill. och
6 mill. kvinnor, av vilka senare 5 mill.
skulle erhålla rösträtt i egenskap av
hustrur till kommunalt
röstberättigade män. Då Englands h$la
befolkning uppgick till 43 Va mill.,1 borde det
icke förefalla orimligt att något mer
än Va därav erhölle rösträtt. Starkt
framhölls också det för oss neutrala
kvinnor mycket litet tilltalande
argumentet att kvinnorna gjort sig
förtjänta av inflytande på landets öden,
då de givit ett så storartat svar på
uppfordran att bidraga till att hålla
kriget i gång.
Till förmån för kvinnorösträtten
uppträdde vidare en lång rad talare.
Mr Herbert Samuel hävdade att intet
rösträttsförslag kunde antas, som icke
upptog rösträtt för kvinnor likaväl
som för soldater och sjömän. Mr
Dic-kinson, en av kvinnorösträttens
varmaste anhängare, uttryckte sin
tacksamhet mot regeringen, söm i
förslaget även upptagit kvinnorna, och sin
förhoppning att underhuset nu skulle
göra ett slut på ”en skriande
orättvisa, nämligen att kvinnorna
fullständigt saknat politisk rösträtt”. Den
konservative sir Henry
Cavendish-Bentinck framhöll att det i landets hela
historia aldrig varit viktigare att
regeringen kunnat stödja sig på hela
folkets förtroende. För sin del ansåg han
kvinnornas rösträttskrav berättigat ej
blott på grund av deras arbete under
kriget, utan genom deras sqciala och
religiösa insatser.
Motståndarna hade denna gång inga
vägande argument att komma med
utån hade till sist beslutat att för att
störta förslaget hålla sig till
påståendet att det var otillräckligt sörjt för
sjömäns och soldaters rösträtt. Hr
Dahl i vår Första kammare ägde här
en föregångare i Överste Archer-Shee
och mr Burdett-Coutts, vilka
förklarade att de genöm att fråga kvinnorna
i sin valkrets kommit till den åsikten
att majoriteten av kvinnorna icke
önskade rösträtt. Ett motstycke till hr
Kjellén finna vi i sir Henry Craik,
som visserligen förklarade sig vara
anti, men lovade att om underhuset
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
