- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / VII Årg. 1918 /
2:4

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elegant

kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma Insändes till

öigiyte Kemiska Tvätt- & Färpi II. B.

GÖTEBORG

land är segern vunnen, men när vi
vända oss till Tyskland är det som att
sjunka ned i en avgrund av mörker.
Det är som om den tyske mannen ännu
icke fått syn på den tyska kvinnan,
trots allt vad bon uträttat under
kriget. Kvinnorna äro icke ens nämnda i
det preussiska författningsförslaget.
Efter att ha berört situationen i
Holland, Österrike, Ungern och Frankrike,
vände sig talarinnan till landet i
väster, där den ena staten efter den andra
beviljat sina kvinnor rösträtt och där
nu även New York fylkat sig till
rösträttsstaterna. Hennes tanke gick även
till Wyoming, den första stat som
infört kvinnorösträtten och som på
grund ar de gynnsamma resultaten
därav uppmanade alla stater att följa
dess exempel.

Världen företer i närvarande stund
en hemsk och dyster tavla. Det är
nödvändigt att mänskligheten gör slut på
kriget, innan kriget gör slut på
mänskligheten. I Sverige föl] kvinnornas
rösträttsfråga på ett ord, som vi
trodde för alltid vara dött, nämligen
utredning. Tiden går oss ur händerna. Nu
randas nya tider och ske stora
förändringar, och Sveriges kvinnor måste
vara med om det nya
samhällsbyggande!. Reaktionen hoppades på
undergång för de demokratiska idéerna, men
den missräknade sig. De nya
samhällena måste bära prägeln av både män
och kvinnor. De, som nu avgöra om
krig och fred, vad veta de om dessa
millioner kvinnor, som lidit de
ohyggligaste kval, vad veta de om mödrarna,
som sett sina barn förskingras?

Skall en sådan samlad tyngd som
dessa kvinnors lidanden kunna tvinga
utvecklingens hjul in i ett nytt spår?
Skola kvinnorna inse att för det helas
väl hade olydnad varit bättre än offer?
Utan den offentliga rösten skall
kvinnan dock aldrig bli hörd, så som hon
förtjänar att höras. Icke heller är det
nummer i en massa, som komma att
föra mänskligheten framåt, utan det
värdefulla tillskottet i framtiden och
utvecklingen är den individuella upp- i
fattning om livet, som kvinnorna
kämpat sig till.

De båda talarna avtackades med
långvariga applåder, varefter mötet
antog följande resolution:

”L. K. P. R. uttalar sin stora tacksamhet
mot regeringen för löftet om k.
proposition detta år angående politisk rösträtt för
Sveriges kvinnor och särskilt för dess
goda vilja att icke sammankoppla denna
fråga med övriga forfattningsärenden.

I betraktande av det tillmötesgående av
det kvinnliga rösträttskravet som under
kriget vunnits i många länder och som
särskilt tagit sig uttryck i Danmark, där
sedan 1915 kvinnorna äro i politiskt
avseende likställda med männen, i England,
där reformen antagits av underhuset ocli
nu står inför sitt omedelbara
genomförande, i Holland, där kvinnorna under 1917
uppnått valbarhet till båda kamrarna och
fått det grundlagsenliga hindret mot
rösträtten borttagit, i Förenta staterna, där
nu senast den viktigaste av de östliga
sta-fcrrna, New York State, givit kA’innorna den
fulla medborgarrätten, i Kyssland, där
kvinnorna nyss röstat vid valen till den
konstituerande församlingen, och i Ungern,
där en k. proposition bland nya
röstberättigade även medtager vissa kategorier av
kvinnor, hoppas och väntar
Landsförenin-gen att även Sveriges riksdag nu skall ge
kvinnorna det politiska inflytande som
rättvisligen tillkommer dem, då männen
erhållit allmän rösträtt, så att icke
Sverige bfir stående som det enda Jand i
norra Europa där kvinnorna ännu anses
politiskt omyndiga.”

Andra dagens förhandlingar.

Sedan mötet öppnats av ordföranden,
d:r Karolina Widerström, överlämna-

des ordet åt fru Anna Wicksell, som
inledde diskussionen om

Vår organisations uppgift efter
erhållen rösträtt

Tal. började med att betona, att även
om kvinnornas rösträttsfråga går
igenom under innevarande års riksdag,
blir den dock inte aktuell förrän 1921,
då beslutet blir godkänt. Emellertid
böra vi, utan att fatta några direkta
beslut, sätta oss in i olika alternativ.
Frågan kan betraktas såväl ur
internationell som nationell synpunkt,
Röst-rättsalliansen sätter värde på att inom
sig behålla de forna
rösträttorganisationerna, men exemplen ha i somliga
fall verkat avskräckande. I Norge är
Landskvindestemmeretsforeningen av
ringa betydelse och för ett tynande liv,
och i Danmark äro
rösträttsföreningarna endast ett skal utan kärna, ty blott
styrelserna kvarstå. Inom alliansen har
en ändring av stadgarna varit påtänkt
i den riktning att de forna
rösträtts-organisationerna antingen skulle
uteslutas eller också skaffa sig ett levande
innehåll.

Detta leder över till den
nationella synpunkten. Fru Wicksell ansåg
att det kunde bli Landsföreningens
uppgift att verkligen få ett levande
innehåll och åvägabringa
sammanslutning och solidaritet mellan kvinnor,
som tillhöra olika politiska partier. De
syften, för vilka det är viktigt att hålla
ihop, äro först den politiska
upplysningens, upplysningen om vad de olika
politiska partierna åsyfta och vilja.
Dessutom ha vi ännu ett stort område
av praktiskt värde, nämligen de
speciella kvinnofrågorna. Kvinnorna äro ju
i viss mån en åsidoskjuten grupp i
samhället, och de egentliga
kvinnofrågorna böra inte vara partifärgade.

Kunna organisationerna uppehållas
på så sätt, kunna vi skapa ett levande
innehåll och ytterligare stärka dem.
Fru Wicksell kände sig också
Övertygad om att man genom den politiska
upplysningsverksamheten skulle kunna
nå en ny kontingent av kvinnor, vilka
voro tacksamma för en förskola, innan
de kasta sig in i det politiska livet.

I den följande diskussionen, som blev
synnerligen livlig, uttrycktes en
samlad opinion för föreningarnas fortvaro
efter rösträttsfrågans lösning. Även
namnfrågan kom under debatt, utan att
något beslut därom fattades, och
ansågs det Önskligt att något nytt namn
tillkom inom ramen av det gamla.

På grund av dyrtiden beslöts det att
sommarens rösträttsmöte skulle
inhibe-ras, såvida inga oförutsedda händelser
skulle åvägabringa en ändring av
beslutet.

Birgittadagen skall även under år
1918 firas som kvinnornas
gemensamma rösträttsdag, och ehuru intet beslut
fattades, utan avgörandet hänsköts till
V. U. syntes centralstyrelsen böjd för
att ägna dagen åt minnet av Stuart
Mill. Tvenne punkter från föregående
dags program, nämligen redogörelsen
för det internationella rösträttsorganet
Jus Suffragii och artikelserien
före-Iågo därefter till behandling. Trots
kriget har Jus Suffragii alltjämt
uppehållit sambandet mellan de olika
ländernas rösträttskvinnor, och även från
Sverige ha så gott som varje månad
artiklar influtit.

För artikelserien redogjorde dess
redaktör, fru Gerda Modén, Gävle. I 24
tidningar ingår denna serie med
ungefär en artikel i månaden och är det
av^ största vikt att dessa meddelanden
från kvinnornas rösträttsfält genom
landsortspressen komma till
allmänhetens känedom. Centralstyrelsen
frambar till fru Modén sitt varma tack för
det förtjänstfulla sätt, på vilket
artikelserien redigeras.

Fru Caroline Benedicks-Bruce
inledde därefter en diskussion om Hur vi
inom riksdagens Första kammare
skola kunna erhålla majoritet för vår röst-

rätt. En del olika synpunkter
fram-kommo, och centralstyrelsen uppdrog
åt V. U. att göra vad situationen
möjligen kan komma att kräva.

Fru Anna Wicksell redogjorde för
Fredsläget och betonade samtidigt
vikten av de enskilda människornas
neutralitet, vilken icke har någon reell
betydelse om icke de omdömen, som
avgivas äro grundade på en undersökning
av föreliggande fakta. Efter att ha
gjort en undersökning av de
krigförande ländernas ställning till varandra
framhöll fru Wicksell nödvändigheten
av att fredsslutet icke må komma att
byggas på krigskartorna. Det gäller att
förebygga framtida krig och att ett
staternas förbund till fredens bevarande
konstitueras.

*



Festen för Signe Bergman.

Aftonen av centralstyrelsemötets sista
dag brukar vara egnad åt sällskaplig
samvaro. I år tog denna liksom
självfallet formen av en hyllning för den
avgående ordföranden, fröken Signe
Bergman. Å Rosenbads festvåning
hade sayilat sig en stor del av
centralstyrelsemötets medlemmar och så gott som
allt vad Stockholm har av kända
rösträtts- och socialt intresserade kvinnor.
Lokalen var nästan för liten for en så
stor popularitet. Festföremålet mottogs
med blommor, och sedan bänkade sig
genast de närvarande för att åse det
spex, varmed enligt traditionen, kan
man nästan säga, avgående ordförande
bli hyllade i denna begåvade rörelse.

I tre akter med många inlagda
kupletter, behandlades — behöver man säga
det — rösträttens motståndare på ett
särdeles kraftigt sätt. Inflätandet av
autentiska argument och episoder från
riksdagsdebatterna visade hur . lätt
rösträttsrörelsens ritsdagshistoria med
några penndrag låter sig förvandlas i
dess spexhistoria. För att förhala
frågans lösning och finna en förevändning
att säga nej till L, K. P. R:s anhållan
om stöd beslutar Nationella förbundet
att utreda kvinnorösträttens ställning
på Mars.

Där visar sig den manliga
renässansen ha åstadkommit permanent krigs- ’
tillstånd och en storartad organisation
med åtföljande olidliga förhållanden.
Karin Holmgren, som tack vare sin
tjusningsförmåga, fått följa med den
kvinnofientlige utredaren från jorden,
har den triumfen att bevittna en
resning av marskvinnorna samt samme i
professors sammanbrott av hunger
efter att endast fått prova den manliga
renässansens kokkonst. Sista akten
I skildrar hans omvändelse, och inte ens
över den har den hårdhjärtade
spexförfattaren gjutit någon glans.
Professorn låter muta sig av en jordisk
kvinnas jordiska smörgås Över till
röst-rättslägret. De många lustigheterna,
där man märkte den petriniska
lejonklon, Karin Holmgrens kupletter och
nöjet att se bekanta rösträttskvinnor
uppträda, delvis i skepelse av
illasinnade karlar — allt detta fröjdade
mycket publiken, som skrattade och
applåderade livligt.

Vid teet överlämnades åt fröken
Bergman en gåva från föreningar och
enskilda landet runt, bestående av ett
smycke och en textad adress av
följande lydelse:

TILL SIGNE BERGMAN.
den 9 januari 1918.

När du nu lämnar ledningen av de
svenska kvinnornas rösträttsrörelse,
vilja dina vänner och kamx-ater i
arbetet giva dig ett synligt bevis på sin
stora tacksamhet för de år du ägnat
den gemensamma saken. I
hängivenhet, med sällspord duglighet *och
plikttrohet stod du främst bland oss under
de långa kampåren. När segern är
vunnen, skola vi alla minnas din ärofulla
del däri.

HILDUR SELANDER.
+

Jag glömmer aldrig det intryck hon
gjorde på mig första gången vi
möttes på ett S. S. U. H.-möte. Det var i
den ljusaste ungdomen, och Hildur
själv var som en strålande vårdag*
Hela hennes uppenbarelse doftade av
hälsa och liv, det ljusa håret bildade
liksom en gloria kring hennes anlete
där ögonen lyste och värmde. Hon var
som ett löfte för framtiden, tycktes det
mig, hon hade valt sin plats där det
kämpades för de stora idéerna i tiden*
Åren gingo. Vi möttes åter på
idéernas fält inom kvinnorörelsen. Jag
fylldes av återseendets glädje, den som så
ofta uteblir, därför att den
ungdomliga hänförelsen förintas. Det är så
många av de unga som gå ”udenom”. Men
Hildur hade blivit en verklig kvinna.

Förverkligandet av skönhets- och
xättfärdighetskraven i livet var hennes
strävan.

Det kändes därför så beklämmande,
då budet om hennes hastiga bortgång
nådde mig. Det var ett av tillvarons
stora varför?

Ty hon var en sällsynt personlighet,
mera helgjuten och harmonisk än de
flesta. Så härligt frisk och stark både
fysiskt och psykiskt med de stora
förutsättningarna för ett rikt liv. Sorgen
över hennes bortgång är stor både i
känslan av den personliga vännen som
gick bort och med tanke på den
ofullbordade livsgärningen.

Men vi tacka henne så innerligt och
varmt för vad hon var för oss och
ständigt förbliver. En strålande
ljusgestalt, som icke förbleknar. En
symbol för det verkligt unga genom
tiderna. Jag vili alltid minnas henne så som
jag såg henne sista gången i livet.
Från mitt hems trappa i
Frösöbackar-na vinkade jag henne till avsked en
ljuvlig högsommardag. Hon var på
vandringsfärd upp mot fjällen, käck
och glad med ränseln på ryggen och
med kärastens hand i sin — den hon
höll in i döden — så såg jag henne
försvinna i fjärran på väg uppåt — till
de vita viddernas land.

Birgit Magniisdotter-Hedström*

Mottag vår hyllning också som en
erinran om att vi räkna på dig som en
kraft i det arbete, som väntar oss i vår
egenskap av svenska medborgare.

Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt.

I det tal, varmed hon överlämnade
| gåvan, utvecklade den nyvalda
ordföranden, d:r Karolina Widerström,
närmare adressens tankegång, och lät sitt
tack för fröken Bergmans nitiska och
förtjänstfulla arbete under de tio åren
i rösträttens tjänst följas av en
uppmaning till henne att hålla sig beredd
till den ansvarsfulla post, som
säkert skulle bli hennes, när kvinnorna
nått sin fulla medborgarrätt, varmed
antagligen menades en plats i Andra
kammaren. Talet slutade med ett
kraftigt fyrfaldigt leve, varpå fröken
Bergman genast tackade med några rörda
ord.

Centralstyrelsens tack framfördes av
fru Augusta Tonning, och även
frånvarande rösträttsvänner och
arbetskamrater gjorde sig påminda genom
telegram.

Men genom den glättiga och
angenäma stämning, som präglade festen,
gjorde sig förnimbar i en underton den
känsla, som den nya ordföranden
formulerade i orden: vår rörelse har inte råd
att göra en sådan förlust som denna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/7/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free