Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett imponerande protestmöte
på Ladugårdsgärde.
Det blev ett ofrånkomligt behov för
kvinnorna att dagen efter riksdagens
behandling av kvinnorösträttsfrågan
ge uttryck åt den harm och
indignation, som besjälade flertalet inför den
hänsynslöshet och obevekliga hårdhet,
som präglade högerns syn på
rättfär-dighetskravet. Det föreföll också, som
om massor av kvinnor vaknat till
medvetande om vad saken verkligen
gäller, och att de inte längre kunna hålla
sig utanför en rörelse, som har till mål
att väcka samhällsansvaret och
medborgarandan hos individerna. Det blev
ett av de mest imponerande
kvinno-rösträttsmöt-en, som någonsin hållits i
Stockholm, och det blev som en
upprättelse för både Stockholms och
landsortens kvinnor, ty av harmen och
indignationen skapades en stark
stämning att med ökad kraft och
målmedvetenhet upptaga kampen för
medborgarrätten.
Söndagen upprann mulen och
regnig, men på förmiddagen ljusnade det,
och dagen blev den ”klarnande aprils”
med strålande solsken, ljusa moln och
lätta vindilar. Hedan vid ett-tiden
började skarorna strömma utåt Gardet,
och när klockan led mot halv två
tätnade folkmassan kring den med
svenska flaggor prydda talarstolen. Bakom
densamma buktade tvenne
rösträttsfa-nor för vinden, och solen skänkte ökad
glans åt Stockholms F. K. P. R:s vita
och gula banér, som lyftes över
mängden av två representanter för det unga
Sverige. Det var en stämning av
sjudande harm bland de alltjämt växande
skarorna. Där syntes representanter
för snart sagt alla yrken och klasser
i Stockholm, gamla veteraner som
grånat i kampen för rösträtten ned till
de allra yngsta, som slutit upp vid
sina mödrars sida. Där syntes också
riksdagsmän och en medlem av
regeringen. Det gick som ett dovt muller
genom kvinnornas led, och händer
knötos. Man fick ett intryck av att måttet
var rågat, och att kvinnorna inte
längre tålmodigt ämnade finna sig i den
behandling de blivit utsatta för. Det
var kränkt stolthet, som blixtrade fram
i miner och åtbörder, det trampade
personlighetsvärdet, som krävde
återupprättelse för en liden skymf. Där funnos
kvinnor, som aldrig förr varit sedda
inom rösträtten, som trädde fram och
frågade på vilket sätt de skulle kunna
vinna inträde i föreningen, och det var
en medveten och allvarsfylld
människomassa, som samlades kring
talarstolen.
Det blev fru Ruth Gustafsson och
d:r Gulli Petrini, som tolkade
kvinnornas känslor i dessa ögonblick. De
båda talarna voro ypperliga tolkar för
de tankar och känslor, som behärskade
kvinnorna. Det fanns resonans hos
detta auditorium, som andlöst
lyssnade och med bravorop gav sitt bifall till
känna. Där syntes också tårskymda
ögon och rörda anleten. Det var icke
blott logisk skärpa, utan ljungande
harm och kränkt rättfärdighetskänsla,
som tog sig uttryck i anförandena, och
ord bli så matta, när det gäller att
tolka de känslor, som buros av
stundens stämning. Fru Gustafsson
tolkade vältaligt arbetarkvinnornas kamp
för att hålla hemmen uppe, hur de
släpa, arbeta och försaka för att kunna
hjälpa mannen och barnen, och ändå
kan hr Hildebrand komma med det
påståendet att kvinnorna ingenting göra
för landet. Talarinnan betonade kraf-
tigt att kvinnornas rösträttsfråga trots
allt fallit framåt, och att nederlaget
icke var kvinnornas, utan högerns, som
inneslutit sig i en borg av
självtillräcklighet och stjälpt deras fråga.
D:r Gulli Petrini upptog högerns
ihåliga fraser till revidering och uttalade
en ljungande protest mot det sätt, på
vilket kvinnornas rösträttsfråga blivit
behandlad. Hon uppreste sig också mot
det falska påståendet att det icke är
meningen att skänka rättvisa åt
individerna, utan att statens intresse är det
enda avgörande, ty endast det är i
själva verket statsnyttigt, som ger
rättvisa åt alla. D:r Petrini uppmanade
också kvinnorna att energiskt arbeta
vid nästa landstingsmannaval och där
ge det rätta svaret på den skymf, som
nu tillfogats dem.
De båda talarna, som med sin
medryckande kraft förmått att hålla
massornas intresse fånget, avtackades med
intensiva applåder, varefter d:r
Petrini uppläste följande resolution, som
enhälligt antogs:
”Män och kvinnor, samlade till
offentligt möte i Stockholm, söndagen
den 28 april, uttala en bestämd protest
mot att Första kammarhögern utan
bärande skäl även detta år fällt
kvinnornas rösträttsfråga.”
Mötet förklarades därefter avslutat,
men dess verkningar i människornas
sinnen torde långt efter detta bli
skönjbara.
G. H. E.
Bergman-Österbergska
samhälls-kurserna i Värmlands län
ha pågått i över två månader, varunder 92
föredras ha hållits på 18 platser.
Sammanlagda åhörarantalet utgör över 13,000. På
nästan alla platser har programmet för
kursen varit: Statens organisation och
förvaltning, Fattigvårds- och
barnavårdslag-stiftningen, Fredrika Bremer samt
Kvinnorna i arbetet för fred, sedlighet och
nykterhet. Ingen plats har haft kortare kurs än
tre dagar, och det har undantagslöst visat
sig att intresset och åhörarantalet vuxit för
varje dag. Samma erfarenhet har förut
gjorts i andra län, vilket ju bör mana
kurs-anordnare till att ej först och främst
sträcka ut kursen till så många platser som
möjligt, utan i stället låta varje plats få sä
pass mycket med av kursen att det gör
någon nytta.
Kursresan genom det fagra och härliga
Värmland har varit något av det mest
betagande man kan tänka sig; särskilt den
13 V2 mil länga lands vägsresan från
Sjö-gränd och upp till Norra Finnskoga genom
Klarälvsdalen. Denna del av kursresan tog
nära fyra veckor, varunder kurser höllos i:
Ekshärad, Stöllct, Ambjörby, Likenäs,
Syss-lebäck ocli N. Finnskoga. Klingande
slädföre och vackra, soliga dagar gjorde resan
till en verklig lustfärd. Älvdalen är, i fråga
om storslagen skönhet, fullt jämförlig med
Ångermanlands vackraste delar och det är
förvånande att den ej är mera känd och
uppskattad som turistled och att ej denna
bygd såväl som Fryksdalen fått sin tolkare.
Från Älvdalen gick resan till Fryksdalens
norra del, där Vitsand tog priset i fråga om
tillslutning till kursen och Lysvik i fråga
om naturskönt läge och vacker utsikt.
Lysvik ligger vid Övre Fryken, som är den
ojämförligt vackraste av de tre
Frykensjö-arna med Tössebergsklätt (Gurlita klätt i
Gösta Berlings saga) på sin västra sida och
Torsby i norr. Av de genom Selma
Lagerlöf klassiskt vordna herrgårdarna och
bruken passerades Rottneros (Ekeby) så nära
att man kunde se hur ståtligt det är. I
den vackra Brunskogs församling, där
föredrag höllos på fyra olika platser, finns
inte mindre än två rösträttsföreningar:
Brunskog och Edane, och dessas duktiga
medlemmar voro outtröttliga i omtanke och
välvilja för mig samt nit och intresse för
luirsen. Var man kommer bland
rösträtts-intresserade möts man av en ivrig
fråga: ”Hur skall det månne gå med vår sak
nu vid riksdagen? Är det möjligt att den
inte skall gå igenom? Vi vilja inte släppa
arbetet för den, förr an den gått igenom,
men behövde så väl få använda tid och
krafter på det som i dessa nödtider är
trängande”. En kvinna (ej medlem av F. K. P.
R.), frågade hur det skulle bli om
kvinnorna finge rösträtt. Hon ville så gärna att
kvinnorna skulle få rätt till samma
inflytande som männen, men någon hade sagt
henne att detta ej kunde gå för sig, utan
att antingen männen ensamma eller
kvinnorna ensamma skulle ha all
bestämmanderätt och detta hade gjort henne mycket
betänksam.
Värmlänningarna äro tillgängliga,
vänliga och livliga, pigga och intresserade, och
på de allra flesta platserna har kursen
omfattats med tacksamhet och förståelse och
jag har, vid dess avslutande, blivit ombedd
att till såväl fru Hellberg som L. K. P. E:s
Verkställande Utskott framföra
tacksägelser från deltagarna. På flera ställen voro
lokalerna prydda med blommor och
krukväxter, och sång eller musik utfördes
mellan föredragen. På andra ställen hade
samlats ihop kaffe ocli bröd, så att
kaffeservering kunde ordnas.
I Munkfors, Hagfors, Kristinehamn och
Persberg knogas och arbetas det med stor
iver, och i Hagfors bildades en
rösträttsförening. Med glädje och tacksamhet kommer
jag att minnas min Värmlandsresa med
dess skiftande upplevelser: all vänlighet
jag fått röna och allt vackert jag fått se
samt, först och sist, den omtänksamhet och
klarhet, varmed kursplanen var uppgjord av
länsförbundets ordf., fru Gerda Hellberg,
och den hjälp jag hela tiden hade av
hennes förberedande åtgärder. Jag har därför
all anledning att instämma i alla
kursdeltagarnas tack till henne.
Munkfors den 4 april 1918.
Emma Aulin.
Felkalkylering.
(Sann händelse.)
Det låg som vanligt spänning i luften,
när d:r Sandh anlände för att börja
histo-rielektionen. De 28 flickorna i
gymnasiets andra ring hade gripits av exalterad
hänförelse för den unge vetenskapsmannen,
och som ingen av dem gjorde minsta
försök att dölja sina känslor, var föremålet
långt ifrån okunnigt om den kollektiva
beundran, varmed han städse omgavs i
klassen. Han utnyttjade också situationen som
den skickliga pedagog han var, oeh det
smickrade hans fåfänga, att inför kollegiet
kunna framhålla den lilla skarans framsteg
i det ämne, där han var ledare.
Ämnet för dagens lektion var
genomgånget, Det hade rört händelser så nära
nutiden och så aktuella, att historiens ljus än-
nu icke hunnit falla på dem, och det roade
d:r Sandh att även samtalsvis beröra
desamma. Han såg på sitt ur — ännu
återstod en kvart — lyfte med det lilla
karakteristiska greppet av pincenezen och
betraktade under några sekunder sitt auditorium.
— Det skulle i hög grad intressera mig
om jag kunde få ett uppriktigt svar på en
fråga, som så att säga står på
dagordningen. Är det någon av er som verkligen
skulle vilja ha politisk rösträtt? (Han
kunde inte neka sig nöjet att inflika och lägga
en viss tonvikt på ordet verkligen). Ja, jag
behöver icke något muntligt svar — det är
nog att den som vill ha det räcker upp
högra handen.
Flickornas ansiktsuttryck undergingo en
hastig och märkbar förändring, ögonen
flyttades från läraren till närmaste kamrat och
så bänkraden framåt. Man drog en
lättnadens suck — ingen hand — han skulle icke i
ha misstagit sig på dem. Jo, där satt ju |
Gulli Hall med handen i vädret — det
kunde man nästan ha anat — och tre till!
D:r Sandhs pincenez satt åter på sin plats
och även han var förändrad. Med en smäll
flög boken ihop och katederstolen sköts
häftigt tillbaka.
— Det smärtar mig mera än jag kan
säga, att få bekräftelse på en misstanke,
som jag själv betecknat som ovärdig.
Tjugofyra unga kvinnor, på vilkas uppfostran
och andliga utveckling ingenting sparats
— och dock ovilliga att mottaga en
förmån som de kunna få!
Den elektriska klockans skarpa signal
kom som en befriare, och innan ljudet
upphört var d:r Sandh utom dörren.
Flickorna reste sig långsamt. De kände
att en sträng brustit, den enda som
egentligen haft någon klang och betydelse för
dem. Om de bara hade anat.––-
Dur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
