Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öppen omröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjena till ledning, om den ena eller andra sidan har
stor öfvervikt, ty man får ju antaga, att majoriteten
har starkare lungor och är mindre hes, så att den kan
öfverrösta minoriteten.
Men i de flesta fall kräfves ett mera tillförlitligt
sätt, som äfven af ögat kan uppfattas. Man hittade
då på att genom
uppräckande af händerna
“par mains levées“ särskilja de olika åsikterna, eller
man uppmanade personerna att
stiga upp eller sätta sig ned,
hvilket sätt “Aufstehen und Sitzenbleiben“ fortfarande
användes inom många parlament. Önskar man emellertid
att erhålla ett fullt specificeradt resultat finnes
knappast någon annan utväg, än att verkställa formligt
upprop
och för hvarje röstande anteckna, hans “ja“ eller “nej“,
såsom det ännu sker i flera länder.
Denna procedur är dock ganska omständlig, och
ingenting torde i snabbhet och tydlighet vid den öppna
omröstningen öfverträffa det gamla välkända romerska
DISCESSUS,
då förkämparne för en mening förflytta sig åt ett håll
motståndarne åt ett annat.
Det är en mera utvecklad form af discessus som
ännu i dag användes inom det engelska parlamentet,
inom amerikanska kongressen, samt ända till 1903
äfven inom Tyska riksdagen.
Den öppna voteringen har den olägenheten, att den
röstande icke kan känna sig fullt oberoende af
utanförstående som vid en sluten eller hemlig omröstning.
Amerikanske senatorn Georg G. Vest påpekade i mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
