Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Et kapitel av Ane Sofies barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
taa langt nede i gaten, hun knep munden
sammen og saa ut som en bekymret liten
kone, naar hun satte op sin alvorligste mine.
Mor hadde sagt, at du maa se sørgmodig ut,
naar du gaar med kranser, Ane Sofie, du maa
gaa stille i trappene og banke sagte og for-
Sigtig paa dørene ..
Kom hun saa ind i sørgehuset blev hun
staaende forskræmt nede ved døren og veire
og veire med spilte næsebor.
Jo .. her var liklugt.. Og naar de snøf-
tende mennesker hadde hjulpet hende av med
hendes krans, tok hun gaten i strakt sprang
og like hjem.
En kveld kom Ane Sofie sættende hjem
paa dette vis, da sat Søren Braatens mor inde
i kammerset og graat. Faar ikke Søren snart
komme ut igjen, spurte Ane Sofie. Søren
hadde ligget tilsengs i flere maaneder for
benet sit.
Åa nei, svarte Sørens mor lavt og fortsatte
at snakke med hendes egen mor. Nu hadde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
