Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseaus bok om uppfostran - Andra boken. Till tolv år - 4. Icke söka vinna tid, utan söka förlora tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma just den dag de skulle. Men det är ju helt
enkelt ingenting annat än den gamla livserfarenhet
som är nedlagd i ordet »brådmognad». Det händer
väl ytterst sällan, att ett människoliv får förlöpa så,
att barnet blir fullt ut barn, ynglingen blir fullt ut
yngling; har det gått lyckligt så långt, kan man lättare
hoppas att mannen blir fullt man och att ålderdomen
också får sin säregna mogna skönhet.
Vi ha sällan tid att beakta detta krav vid
uppfostran. I skolan kan man ju endast akta sig för de
allra grövsta missgreppen i den vägen genom att icke
ge barnen rent otjenlig andlig näring. För övrigt måste
vi där allra mest ha för ögonen att vinna tid. Må man
för all del icke i ett anfall av något — i så fall
missförstått — rousseauanskt svärmeri glömma det senare
kravet. Skolan kan knappast göra något mer för det
här avhandlade idealet än att genom tidsbesparande
urval och metoder söka vinna tid, så att det kan bli
ro över för den stilla mognaden. Men sen får denna
vara en omsorg för endast den allra individuellaste
uppfostran; en uppgift för föräldrarna, och för
läraren också naturligtvis, i den mån hans personlighet
räcker till.
Man måste ibland skilja mellan finare och grövre
uppfostringsregler. De senare äro sådana som lite var
bör kunna iakttaga; de kunna något så när
reglementeras och censureras; om jag kallar dem grövre är det
långt ifrån för att sätta dem i misskredit, utan tvärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
